Kattisitet

Katolicitet är en sak, en något större kategori än den som avgränsas som "romersk". Svaret på frågan om ni är romersk katolik är rimligtvis Fredrika Bremers: "Jag är mer katolik än så."
Jag stampar av i Confessio Augustana. Vad annars ska en evangelisk katolik göra?

Katoliciteten bekänns i trosbekännelsen. Så var det helt konkret för 600 år sedan i Ecclesia Svecana, så för 500 år sedan, så för 400 år sedan, så för 300 år sedan, så för 200 år sedan, så för 100 år sedan och så nu. Offentligen sker markeringen i söndagens gudstjänstliv. Så lever Kyrkan.

Det finns ett katolskt problem för de romerska katolikerna och det är förstås att till katolicitet hör att ha varit på plats ihop med folket. Det har inte de romerska katolikerna. Här är en katolsk defekt. Det kliniska konstaterandet behövs men behöver inte uppröra. Det är bara att ogilla läget. Det var en annan kyrka som gick till dödsbäddarna. Att det blev ett romersk-katolskt exit beror till dels på politiska omständigheter och till dels på kyrkopolitiska. De senare kan diskuteras.

Bullan Exsurge Domine uttrycker påvens distansering till Luthers teser. Tycker ni att den bullan övertygar och är en bulla rätt metod att ta upp de invändningar som Luther presenterar i akademisk form? Tycker ni att bullan korrekt återger vad Luther hävdar? Det har jag inte övertygats om. Det beror inte bara på insikten om att Leo X för egen del alls inte kunde förstå bredden och djupet i teserna. Skulle inte Frasse kunna säga några ord om detta, beklaga och förklara att konflikten om kyrkojurisdiktionen är begriplig men Guds rike är en större angelägenhet och det finns en katolicitet som går utöver den romerska? Frasse kunde kanske på ett nytt sätt beskriva denna katolicitet och förklara vad som inte är katolskt, ungefär som Martin Luther drar en gräns mot de reformerta vid religionssamtalen i Marburg.
Så blir det inte. På Arenan i Malmö den 31 oktober inleds högtidsåret inte med teologiska preciseringar. Katoliciteten ersätts med Kattisitet.

Vad är det?
Vi skola ledas in i det omfattande sång- och musikprogrammet av Kattis Ahlström. Det finns ett schema för programpunkter som ska avlösa varandra.
Vilket är partytricket?
Det är att dogmatiska frågeställningar läggs åt sidan och de sociala frågorna ställs i fokus. Miljön, flyktingarna, det kyrkliga ansvaret för freden. Här enas vi.
Påven kommer att hälsas med entusiasm när han tar över tillställningarna. Statsministern hälsar på Sturup. Kungaparet i Kungshuset i Lundagård. Ni förstår själva att fokus inte kommer att ligga på det gemensamma, 500 år av reformation eller hur det nu ska kallas för att undvika att fira splittringen. Men själva den anstöt som ligger i splittringen hamnar inte heller i centrum för uppmärksamheten. Det kan ett barn på 7 år begripa.

När påven underhålls med sång- och musikprogram dyker det upp en bild i mitt inre. Detta har jag varit med om tidigare - men var?

Den blide påven sitter och trummar i takt till musiken omgiven av några kardinaler, ärkebiskopar och biskopar. Visst! Filmen Tjejen som visste för mycket. Där är det. Gäller varningen "Beware of the Dwarf" också på Malmö Arena? Vem dirigerar orkestern? Har biskopen Arborelius en hänsynslös bror och styrs denne broder av en än mer hänsynslös kvinna? Var är albinon? Är det Kattis som ska vara tjejen som vet för mycket? Har ni inte sett filmen, vet ni inte tillräckligt mycket. Har ni glömt denna viktiga film, kan ni inte heller orientera er. Se den! Förstå!

Kattisitet i stället för katolicitet kan nog bli ett minnesvärt event.
Det heter så.
Event.
 Det blir väl en uppsättning biskopar som rör sig. "Vi och dom"-hållningen ska praktiseras efter protokollet.

 +Biörn undrade över det där med biskopar och kyrkostyrelse. Det är på sitt sätt en underlig undran. Från församlingslivet vet vi ju att präster och lekfolk ska hålla ihop. Så har det konstruerats för stift och nationell nivå också. Här har Svenska kyrkan i princip en mer fullödig organisation, som bättre uttrycker det gemensamma ansvaret än det romerska systemet. Vi kan inte bygga på biskoparna, som bekant. Vi kan än mindre bygga på partipolitikerna. Att bygga på Kyrkan är något mer och kräver i praktiken något annat än det vi nu hålls med. Om detta kan jag inte skriva en söndag.

Jag ska med ohöljd entusiasm och envetet försöka inhämta kunskap om det kyrkliga läget och läget i nationen när jag får vara med om eventet, alltså praktisera kattisiteten.
Ni som har Tjejen som visste för mycket aktuell för er får väl läsa Från konflikt till gemenskap i stället. Det kanske förresten är den enkla definitionen av eventet och kattisiteten. Vi talar inte om konflikten, det blir gemenskap i stället.
Ju mer vi är tillsammans...

I tillegg: Påven möter lutherska ledare, heter det. Man funderar.