Svårt för de romerska när det ska bli så festligt

Det är faktiskt inte helt lätt för de romerska katolikerna. Påven talar väl om de evangeliska och ler.
https://www.youtube.com/watch?v=GAJOIXq2Wv4

Jag ser problemen och är tacksam för bloggkommentarerna som varit tydliga. Det finns romerska katoliker som inte gått till källorna och läst Luther eller läst 1500-talets kyrkohistoria. De vet föga om dogmatiska frågor som var skiljande, men som nu desarmerats. Må vara att påven inte kan återkalla bullan Exsurge Domine, men kan han aktualisera den och hävda att den bör kritiseras teologiskt? Knappast. Bullan över Luthers teser är dock en pinsamhet, en kyrkopolitiskt motiverad pinsamhet som mest av allt avslöjar oförmåga till (akademisk) diskussion.

Nu ska de romerska inte kritiseras över hövan. På svenska finns inte några band med Luthers skrifter i urval. Fyra sådana band kom ut i Danmark och några i Norge. Inte i Sverige, alltså. Det är faktiskt lite underligt.

Ska vi påpeka att de som bor söder om alperna inte haft så mycket med missionen i Norden att göra? Den har skötts av engelsmän, fransmän och tyskar och en del av den knappast som kyrkomission. Det romerska har varit mindre viktigt i vår kyrkohistoria än det katolska, kanske man måste säga. Vad ska man annars säga?

Om Frasses ord om fortsatt teologiskt arbete ska tas på allvar, blir det närmaste året intressant. Först kanske vi då skulle spalta upp sammanhanget för att förstå vad som faktiskt är motsättningar av kyrkojuridisk art och vilka som är motsättningar i sanningsfrågor.
De första är motsättningar som med mindre prestige kan hanteras.
De andra är allvarsfrågor.
Men hur många är de? Skulle vi kunna lista dem? Vad är vi oense om ifall sakfrågorna förs bort från kyrkojurisdiktionen och handlar om - Sanningsfrågor, detta är min fråga.

Sola Scriptura kan knappast vara en konfliktfråga om någon besvärar sig att gå bakom slagordet. Det finns kanske skäl att läsa Ingmar Öbergs lärda bok för att förstå vad bibelteologen Luther är ute efter? Jag har sett för mycket av enkel polemik från nyvordna konvertiter som alls inte fattat vad katoliken Luther är ute efter.

Rättfärdiggörelseläran har vi kommit överens om. Högtidligen. Det var på sin tid en avgörande svår fråga men begåvade samtal kunde föras och föra oss till klarhet om motsättningens natur. Frågan är avförd som kontroversfråga.

Ämbetet är vi oense om eftersom riksdagen år 1958 beslöt att kvinnor kan bli präster, något som den romersk-katolska kyrkan menar att Herren inte tillåter Kyrkan att göra. Detsamma menade faktiskt Martin Luther. Om lutheranerna upphör att vara lutherska (i rimlig mening) - vad gör det med de evangeliska som håller fast vid katolsk tro? Och detta var den tro kyrkomötet stod fast vid 1957. Det var onekligen riksdagen som tog det avgörande beslut som kyrkomötet sedan följde. Vilket kyrkomöte var fritt? Jfr De Konciliis und Kirchen, gå till Luthers egen framställning.

Ska vi ta upp de seriösa frågorna om påven Leo X, han som genom sina beslut splittrade? Var han så mycket att hålla i handen när det gäller tron på allvar, dvs den sortens frågor som Luther ställde? Ska vi fira 500-årsminnet av hans bulla Decet Romanum Pontificium den 3 januari 2021? Är det inte i så fall klokare att fira honom som mecenat för litteratörer och konstnärer? Eller ska vi minnas honom därför att han helt saknade det sedliga allvar, den nitälskan och den kraft som krävs av en Kyrkans styresman i brytningstid. Jag följde nu Nordisk Familjebok, 2 upplagan 1912.

Naturligtvis har det sitt värde när våra vänner de romerska konvertiterna slår fast att Svenska kyrkan är heretisk och dess biskopar ett ingenting. Går vi vidare och frågar dem, blir förstås sakramentsförvaltningen en förvaltning av något som alls inte har med sakrament att göra.

Lite mer komplicerad kan bilden göras. Så måste nog ske. I Rom gäller Martin Luther för att vara ett trons vittne. Nog förstår jag konvertiters behov av att uttrycka glädjen över nyupptäckten oh det blir väl närmast sett som en tarvlighet att påpeka att Stockholms katolska stift förlorar uppseendeväckande många av dem som blivit romerska katoliker men sedan vandrar ut i ett ingenting.

Jag vill inte plåga de romerska kommentatorerna på Bloggardag med ett påpekande om de liberala katoliker som vill att Rom ska anta ordningar som Svenska kyrkan antagit. Jag ska inte heller börja orera om ärkestiftet Chicago och de sexuella preferenserna där, men dyrbara blev de. Inte heller  ska jag referera till insiderböcker om livet i Vatikanen och de särskilda intresseklubbar, som där förekommer. Frasse brukar göra det och bättre än jag.

I Sverige borde vi ta upp bröderna Pettersson från Örebro. Jag har misslyckats med projektet att få fram några band med reformationstidens skrifter - för och emot. Bo Ahlberg och Christer Pahlmblad kan det materialet. Ingen ville betala för sådan utgivning. Det är skada. De ungkyrkliga fick på sitt förlag ut fyra band med Olaus Petris samlade verk. För dem var klassikerkunskap en nyckel till framtiden. Så tänker de svenskkyrkliga. Bokförlaget Verbum startade så. Det är, som det heter, informationsbärande att de ledande kasten i Svenska kyrkan inte tänker så nu.

Vi har ännu en motsättning att hantera.
Den går genom Svenska kyrkan.

På Malmö Arena kommer det att sjungas och uppträdas, men ingenting ska fördunkla att i lokalen sitter människor som hanterades uschligt i sina svenskkyrkliga församlingar och när de fått nog och gått, har de inte ens fått ett beklagande sig till livs, än mindre den svenskkyrkliga ledningens bön om förlåtelse.
Svenska kyrkan har gjort många av sina trogna hemlösa. Några har skaffat sig ett hem där de kan vara sakramentalt trygga och trygga i insikten att det är kristen tro de hör utläggas
På viktiga punkter är det i dag lättare att känna igen Luthers och Chemnitz' kyrka i romersk-katolska än i lutherska kyrkor, menar professor Knut Alsvåg. Jag läste hans framställning "Det vil alltid forbli én hellig kirke", FBB:s skriftserie om teologi och kirke - nummer 3, 2014. Vi snakker Norge! Eller?
När det gäller hemlösheten har, trots allt, lekfolket det värre än prästerna, men det är understundom riktigt illa för alla. Ska vi tala allvarligt om den saken under reformationsåret, det som inelds med några timmars entusiastisk kattisitet på Malmö Arena på måndag?

Låt oss som förberedelse denna vecka ta ett varv med Dr Martin Luthers lilla katekes, romerska och evangeliska katoliker lika. Den finns i psalmboken Vad i den är inte katolskt? Och vad i 1878 års katekesutveckling (som finns att köpa) är inte katolskt?

Jag ser fram emot lärda bloggkommentarer.