söndag 2 oktober 2016

Glädje

Det finns biskopar som är på mig och vill att jag ska skriva positivt.
Konstigt med biskopar.
När jag i den stabila svenska krigsmakt som hade 13 brigader eller i vart fall 9, var det en dygd att se svagheterna och bättra det som brast. Vi hade stora krigsövningar för att upptäcka detta. Min militära karriär kröntes med blågult band i mössan. Jag var förbandsinstruktör, det som i dagligt tal kallades stridsdomare. Såg en stridsdomare sådant vi tillsammans kunde förbättra var det en framgång.

Så inte i det kyrkliga. Nu har jag skrivit mycket positivt i mitt liv. 101-punktsprogrammet i Norra Möre kontrakt skrev vi tillsammans (men sedan sparkades jag som kontraktsprost och vet inte riktigt hur många konkreta punkter som genomfördes, men en del var det under min tid och några genomförde jag på den nye kontraktsprosten uppdrag efteråt (vilket jag nog inte borde ha gjort, men jag kände att om inte jag tog tag i det hela skulle några präster inte få det jag lovat dem....) Det finns nog fler dokument av det slaget i gömmorna. Där kan man se vad vi tänkte och faktiskt gjorde. Kritikens fortsättning är formulerandet och gestaltandet av alternativ.

Jag skrev den positiva boken Den stora berättelsen (2004), som i alla normala sammanhang skulle betraktats som ett konstruktivt bidrag med plats för gensägelse och samtalsöppningar. En uppsättning yngre präster kompletterade framställningen. Den boken ska Åke Bonnier få, när vi träffas till kyrkomöte i november. Han har nämligen inte läst den. Han är inte ensam. Nu talar vi om Svenska kyrkan så därför blev utfallet av boken inte riktigt detta positiva och blomsterbekransande. Fel författare. Låter jag bitter? Alls inte. Insiktsfull. Men när den yttersta domen kommer och det blir tid för den redovisning som begynner på Guds hus, kanske frågan ställs till de högre och finare kyrkliga varför de inte brydde sig om boken. Vi får se och höra.

Nu är jag dock inte bara positiv.
I går satt jag i bilen till Kalmar för att gratulera barnbarnet Sigrid, 8. Hög stämning på åttaåringen och god brunch. I bilen spelade jag revolutionär musik, Röda Bönor, och kände föraktet för utrensarna i kyrkomötet växa.
Vad är det för folk som hör till vänster, vänster om centerpartiet, och låter sig kommenderas av ombudsmannen Anna Ekström med ett förflutet i folkpartiet och således nu i liberalerna. Tänka sig en situation där Erlander skulle låtit Ohlin bestämma!
Vänstern i Svenska kyrkan, den till vänster om SAP, ger jag som bekant inte mycket för. Marx har denna vänster inte läst. Sannolikt inte heller den lärorika boken Om nödvändigheten av den socialistiska revolutionen, inte Marxismens politiska ekonomi av Mandel och knappast Jörn Svenssons Du ska ta ledningen och makten. Så vad är det för vänster?
Och vad är det för socialdemokrater? Har de läst Tage Erlanders dagböcker, bok efter bok till och med år 1968? Det har jag. Då slår det mig hur främmande det borde vara för en anständig arbetarrörelse att köra den lilla lurendrejerikampanj som det ska röstas om i Kyrkomötet och sedan bli fläsk i valrörelsen för de uthungriga horder som ska bedras när reservationen inte når tillräckligt stor majoritet.

Jag skriver inte mer än så. Det är söndag och då ska bloggen vara snäll. Men ni som inte på länge spelat Röda Bönor, hetsa gärna upp er med dessa gamla godingar.
Bättre att vara revolutionär än bara sur och tvär - det är rådet inte bara till äldre kamrater av min årgång!

Göteryd och Pjätteryd är vad som gäller idag. Samt fruns födelsedag. Det är idel glada tilldragelser.

Jag kompletterar min glädje när jag läser Lillemor Högerås nya bok, Det tar ett liv (Solvändan Förlag 2016). Här är bibelutläggning som bibelpoesi. Det finns ett index för att läsaren ska kunna orientera sig men dikterna står som iakttagelser och reflektioner utan att jag först kollat vilken bibelberättelse författaren startar i. Här uttrycks ett stycke bibliskt allvar som inte utesluter självironi och samtidskritik. Bibelreflektionen ska väl fungera så. Det kan handla om förvirringen och om sorgen som ligger tung bakom gnistrande tänder. Lillemor slår vakt om det innehållsrika samtalets alla ingredienser. Hon är en bibelläsande psykoterapeut och beskriver sig som en som "själv ständigt letar efter sånglärkan".

I bilen till Göteryd och Pjätteryd kanske jag ska försöka komma på när jag senast hörde en predikan som mynnade ut i en dikt. Det måste ha varit Pehr Edwall och en predikotradition med litterära anspråk. Så har jag nog aldrig predikat. Varför inte? Däremot lärde jag församlingens barn en dikt som jag tillskrev Bo Setterlind:
Lyckans lilla tomte
Kommer till oss här
Hälsa, frid och glädje
Rikt han oss beskär.

En dikt av detta slag kan utan vidare vara en äkta setterlind.
Barnen lärde sig dikten illa kvickt. Vi läste den på julfesterna i korus. Jag minns den fortfarande. Då talar vi nog stor poesi, den som förlöser oss till glädje. Talar vi så om tillvaron, blir biskopar glada.

20 kommentarer:

  1. När jag bevistade Jerusalem från olivberget, så leddes resesällskapet in i en kyrka vid namnet Dominus Flevit.
    Den är namngiven efter vad Jesus gjorde när han såg på Jerusalem.
    Idag kan man stå i den kyrkan och genom det glaslösa fönstret beskåda staden, som mest pryds av en helgedom utan gudstjänster.

    Jesu ord på platsen anspelar på profeten Jeremia (13:27) och enligt många teologer är det idag Kyrkan som bör höra dessa ord till Jerusalem.
    Kanske i synnerhet SvK, så även om det är söndag så får vi allvarsamt bara positiva till den Herrens kärlek som behråter oss och sin kyrka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dominus flevit är den enda kristna kyrkan som avsiktligt är orienterad (eller rättare: occidenterad) mot Väster, för man genom altarfönstret kan beskåda den Heliga Staden.

      cfg

      Radera
  2. Skulle vara kul, intressant och säkerligen uppbyggande att läsa 101-punktsprogrammet!

    GAF

    SvaraRadera
  3. Varför skriver du att Anna Ekström har ett förflutet i Liberalerna? Hon sitter, vad jag vet, fortfarande i partistyrelsen, även om hon har flyttat från Blekinge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tolkade Dags formulering så att Anna Ekström har ett förflutet i Folkpartiet och således nu [är] i Liberalerna. Du har tyvärr rätt, Nya Tant Lila, i att hon fortfarande sitter i partistyrelsen.

      Radera
  4. Tillägg. Och i partistyrelsen för FP drev Anna Ekström för två år sedan uteslutningen av en mycket duktig partikamrat i Blekinge, för att hen hade vågat undra vad invandringen kostade i en insändare! Länge leve den trovärdiga liberalismen med yttrandefriheten i högsätet! Gillar de att utesluta?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk så bra det vore om våra maktmänniskor bara hade att göra med undersåtar utan minne!

      Ja nog är det belysande, att man inte accepterar mångfald trots läpparnas bekännelse. Med riktig mångfald kan det ju bli "fel".

      Tocke

      Radera
    2. Nu känner jag mig knappast som en undersåte till Anna Ekström! Men minnet finns ändå!

      Radera
  5. Jag ska skriva positivt nu om Svenska Kyrkan -så lyssnar såväl potentater som plebejer.
    Två söndagar i rad med yngre predikanter med medvetenhet av både kerygma och evangelium. Förra veckans Johanna och idag en sann Mikaelit :Mikael Öhgren i härvarande Helgeands.
    Och vad bestods jag inte med vid kyrkkaffet om inte ett föredrag av en mogen lutheraner.Jag kan säga det kort :Ge mig en bibel och Erik Aurelius -det räcker...
    Med dom tre och lika.. jag skriver inte sinnade... utan intresserade finns det inte bara hopp för SvK utan jag känner tillförsikt inför den framtid som doa-kören inkl ledare är så negativa och pessimistiska inför...
    Ulf 🐯 inte 🗻 🌿

    SvaraRadera
  6. Kanske biskoparna är glada och tacksamma, när de inte behöver hålla i skaftet.
    Jämför äb Hammar som bad regeringen om hjälp för att införa yrkesförbudet 1993.

    SvaraRadera
  7. Det är tragiskt (i bästa fall tragikomiskt) att stiftcheferna i Svky är så rädda för sanningen att de försöker censurera dr Sandahl. Detta är ännu ett bevis för den bunkermentalitet som råder bland den postkristna nomenklatur, samtidigt som dess ledare försöker övertyga koryféerna med löftet om att "Wenck wird kommen"!
    Antony

    SvaraRadera
  8. Det har hänt mer än en gång att jag vaknat upp i slutet på en predikan, ehuru en dikt reciterats. En gång var jag vaken en hel predikan. Hela Anders Nihlgårds predikan var en uppläsning av dikter från en R S Thomasdiktsamling.Jag minns hur dikternas kärvhet tog tag i mig och ledde mig genom den veckans vardagar.
    Sign Petersgården i minne

    SvaraRadera
  9. Det går att känna igen, hur biskopar och andra makthavare vill att Svenska kyrkan ska framställas som Disney Land. Reflektion, analys och kyrkokritik, som kan stavas evangelisk frihet, står inte högt i kurs. Men ganska osnyggt blir det när man synar vad dessa "påtryckningar" eg handlar om. Det blir tydligt när man t ex läser "Verksamhet och ekonomi för Svenska kyrkans nationella nivå 2015-2017". Jag citerar: "De förändrade kommunikationsmönstren utmanar Svenska kyrkan i sin medlemskommunikation. Utmaningar och möjligheter finns att i sociala medier bidra till existentiell och teologisk reflektion tillsammans med andra i samhället. Kyrkans sökande efter sin roll i vår samtid är viktig och samtal om kyrkans identitet och kristendomens kärna ska uppmuntras. Inte sällan kantas dock dessa samtal av uppslitande offentliga debatter mellan Svenska kyrkans egna medarbetare. Det aggressiva debattklimat som råder skadar inte bara individer utan även kyrkan som helhet. Det är en utmaning att stärka det goda samtalet och inte inta ett förhållnings- sätt som underblåser religionskritik.
    De bilder som ges av Svenska kyrkan i media kan tillsammans med andra faktorer påverka medlemsutvecklingen negativt. Medlemsutveckling i kombination med makroekonomiska faktorer samt den samhällsekonomiska utvecklingen med privatekonomiska konsekvenser som följd påverkar avgiftsunderlagets storlek. Av allt att döma kommer intäkten från kyrkoavgiften på ett stadigvarande sätt att minska. Kyrkostyrelsen menar att det är en utmaning att på samtliga nivåer i Svenska kyrkan bidra och påverka utvecklingen mot ett annat scenario genom att visa på det goda arbete som Svenska kyrkan gör så att fler blir motiverade att tillhöra Svenska kyrkan." Avgiftsunderlaget är alltså medlemmarna. De ska matas med goda bilder så de inte lämnar. Sanningen? Oviktig: It is all about the money. Om nu nationell nivå vill stärka det goda samtalet, säger jag: upp till bevis och föregå själva med gott exempel. /Annika B

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men om SvK avvecklar hela kommunikationsavdelningen så lämnar ju inga medlemmar p.g.a. grodorna från kyrkokansliets mun?
      Då minskar man utgifterna och förhindrar (fördröjer?) intäktsbortfallet.
      En idé så god som någon?

      Radera
    2. Fråga sig kan man:

      Hur många har lämnat SvK efter läsning av Dr Borg och BloggarDag? Och är det en tragedi eller en befrielse?
      Är medlemsavgifter viktigare än sanning?
      Är sanning rentav skadlig för medlemsavgifterna?

      /Frolic

      Radera
    3. Det är ett mycket märkligt samfund som "söker sin roll". Den sanna Katolska och Apostoliska Kyrkan söker ingen roll utan gör det den alltid gjort - förkunnar om den uppståndne Kristus och förvaltar de sju sakramenten!
      Antony

      Radera
  10. Annika Borgs inlägg med tillhörande citat gjorde att jag gick till sängs denna Mikaelsöndag i nyreformatorisk stämning. Draken är nedkastad på jorden.Se de osociala för att inte säga asociala inläggen på Nätet.Dessa de yttersta yttringar tjänar Kyrkans nomenklatura.Även berättigad kritik kan blandas ihop med avarter och avfärdas.Jag ger inte ett vitten förd etablerades tal om "det goda samtalet". Etablissemanget vill att vi medlemmar ska snällt lyssna på det som kommer uppifrån. Det är innebörden av "det goda samtalet". I söndagens evangelietext ger Jesus röst åt det som kommer från periferin. Jesus tar fram ett barn ur mängden och gör ett befrielseteologiskt inlägg. Det kan bilda grund för veckans äkta samtal...
    så kan det gå om man låter sig inspireras av Annika Borg innan läggdags...
    Ulf 🐯 Berggren

    SvaraRadera
  11. Bästa Annika!

    -Är då allt som görs och finns i Svenska kyrkan dåligt? Jag blir ibland ledsen över att dagens mediedebatt nästan alltid gäller vår kyrkas tillkortakommanden men aldrig dess förtjänster?

    Förvisso, och det har jag vid flerfaldiga tillfällen påpekat, är det mycket som brister men det finns så mycket annat i kyrkan som är fint, känns tryggt och som vi alla har anledning att vara stolta över.

    Vi skall inte slänga ut barnet med badvattnet. En väckelse utan Svenska kyrkans medverkan torde nog vara svår att åstadkomma. Vad kan ersätta denna mer än tusenåriga kyrka, vara dess like, dess motvikt, dess alternativ, kära Annika?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren3 oktober 2016 17:15

      Barnet verkar redan vara utkastat. Nu är det mest vatten. Väldigt mycket vatten. Inte lika salt som det Petrus sjönk i heller, utan rejält uppblandat med sött som inte svider. Bräckt vatten alltså.

      Radera
  12. BOD,
    SvK är inte tusenårig! Inte ens fulla 500 är . Dessutom en kyrka utsatt för snart ett sekels demolisering av state ochmed de senaste decenniererna av ett klåfingrigt politekövergrepp som helt sekulariserat denna där de inte nöjt sig med synkretism alternativt gnostisism.

    //HH

    SvaraRadera