Framtiden tillhör vem?

Framtidsfrågor ger mig ingen ro. Jag fortsätter min sakgranskning av stiftets18 framtidsbilder.Under våren 2017 är tanken att det ordnas sju samlingar där frågan vad framtidsbilderna betyder i den egna församlingen ska tas upp. Är det inte ett framtidsperspektiv som saknas genomgående? Jh 16:1-4.

Tänk att få berätta vidare
I Växjö stift ...
... finns mötesplatser där vi upptäcker och växer i kristen tro.

Det är väl bra. Men vad betyder det? 
Rubriken är ju att vi ska tänka på att få berätta vidare. Något skaver. Ska församlingarna vara mötesplatser eller bedriva gatuevangelisation? Är det mötesplatser eller möten människor emellan som blir det viktiga? 
Jag funderar över Lydia - var det platsen eller Lydias nyfikenhet och envishet som var det viktiga? (Apg 16:13-15) Om platserna är viktiga, vad gör vi då med insikten att  vi har allt färre gudstjänster och därmed allt färre kyrkkaffen. Och vad händer i församlingshemmen? De är mötesplatser, men Herre, ack huru!

... stärks vi att dela tro och liv i vardagen.

Detta är också bra, även om jag inte riktigt förstår den fina parollens praktiska gestaltning. Vem stärker? Sannolikt är det den Helige Ande. Kan man skriva in Anden i ett program som antas av stiftsstyrelse, kontraktsprostar och domkapitel?
Är avsikten ett rejält apologetiskt program, dvs konkret undervisning hur tron - inte Gud! - försvaras? Det vore bra. Och då bränner väl frågan om Sanningen till.  Träder tron fram med anspråket att uttrycka vad sant är eller handlar det om något mer modest, som att jag söker sanningen?

... är församlingen en naturlig del av samhälls- och kulturlivet.

Boken heter That was the Church that was (Andrew Brown and Linda Woodhead, Bloomsbury 2016) och är tydligen inte läst. Kanske är den tid förbi när Svenska kyrkan var den kyrka folk inte relaterade till och just därför hade någon relation till. 
Nu har vi fått den a-religiösa människan, den som alls inte kan förstå vad tron handlar om. Jag är inte uppdaterad på World Value Survey men nog finns det en sista fas i sekulariseringen, den som gör människor helt renons inte bara på kristen tro utan främmande för sättet att fråga. Hur ordna konserter för tondöva, liksom.
Måste vi inte ge upp tanken att församlingen skulle vara en naturlig del av samhälls- och kulturlivet och i stället säga att i samhälls- och kulturlivet finns medvetna kristna? Jordens salt. Världens ljus. 

Jag förstår traktan hos dem som medverkat till framtidsbilderna. De vill så väl. Men de vände kikaren åt fel håll och tittade på forntiden. Det vi här ser är en farlig felanalys. När utvecklingen blir en annan, blir de kristna med nödvändighet missmodiga. Om inte, tanken slår mig, församlingen som en naturlig del kommer att ägna sig åt sådant som ger samhällelig uppskattning och gläder den naturliga människan. Så kanske ska vi fråga om det är en betingelse för att få vara en naturlig del att nåden inte besvärar. Vi börjar tala om människans värde och påstår att detta var vad Jesus stod upp för. Så uppfattade Tage Erlander att arbetarrörelsens kristna tänkte. Dagböcker 1969 s 61.
På sitt sätt ska församlingen både vara en naturlig och en onaturlig del av samhälls- och kulturlivet, menar jag. Annars blir det absolut ingenting av något. Onatur är ett annat ord för "nåd".

... är det kyrkliga kulturarvet levande.

Bra, förstås. Men sätter vi ett "inte" i meningen, ser vi att den knappast uttrycker något. Det som inte är uttryck för något, kallas på vanlig svenska "plattityd". 
Hur hålls det kyrkliga kulturarvet levande när gudstjänster inte längre firas i sockenkyrkan? Ormesberga igen! Risken blir att kyrkosystemet göder medelklassens kulturella glädje över gamla pryttlar att beglutta. Att de en gång kom till för att vittna om Kristus, som krucifixet i Pjätteryd från år 1200, tappas bort. Kyrkligt kulturarv lever bara där kyrkolivet lever, dvs gudstjänst firas och eskatologin därmed realiseras. Där fick ni något att bita i.

Nå, det finns mer att skriva om framtidsbilderna, men vi ska inte gå för fort fram.
Jag talade med en präst, father B. Han hade sett ett BBC-program och undrade om jag kunde se BBC i Sverige. Det kunde jag. Glad blev jag inte. Blir ni?
https://www.youtube.com/watch?v=Ia74gDtUmHo

Här har ni en framtid som rapporteras som samtid i Sverige. Kartan ritas om. Det nämns föga om den saken i de aderton punkterna.