Lathund för kyrkoförståelsen

Kyrkoförståelsen kan ta sitt avstamp i debatten om kyrkohandboken. Jag läste Michael och Mikael i Kyrkans Tidning. De har räknat duktigt och underminerar handboksarbetet. Det hjälper inte stort. Nu drar bataljonen vidare och när den väl är på rull, är det nästintill omöjligt att stoppa den. Den rullar på av egen kraft. Då ordnar folk in sig och lagar efter läge. Några är frustrerade över att ha valts att ta ansvar utan att kunna göra det. Det rings prästtjällen emellan och uttrycks uppgivenhet, vi ska få en annan kyrkohandbok som säger annat än handboken 1986. Det är därför det behövs en lathund för kyrkoförståelsen för det är också genom handboksarbetet vi kan förstå vad som läres och syftas till i Svenska kyrkan.

Reformation
Hej å hå!
"Reformation" är nyckelordet för att vi kan ändra som vi vill. Nu tänkte inte Dr Martin Luther så. Han kunde ju se linjerna bakåt, till kyrkofadern Augustinus, till Paulus och till Jesus. Hans reformatoriska poäng var att kyrkosystemet reformerat just i den andra meningen, den som innebär deformation. Men, naivt kanske, Luther tänkte att missförstånden enkelt klaras upp om påven och de fromma kardinalerna görs uppmärksamma på det obibliska och det okatolska.
Ska man alls fatta Svenska kyrkan, måste man fatta den nya betydelsen av begreppet reformation för det kan talas i det oändliga om saken fast det är den andra agendan, kyrkosystemets agenda, som drivs. Envar sin egen Luther!
Grundtips: "reformation" betyder något helt annat än det som nu ska jubileras. Farligare, viktigare och - kyrkligare!

Kristusrop
Vi är inne i kyrkohandboksarbetet. "Kristusrop" är inte ett rop Jesus ropar, sju ord t ex. Det är ord som vi ropar till honom. Man kan nämligen inte ropa "Kyrie", "Herre". Här vill det till att odla sin misstänksamhet. Varför kan vi inte det? Att Jesus är Herren är den insikt som slår lärjungar. Det var för den insikten skull de kristna var beredda att ge sina liv.
Ni känner väl till problemet. Vi ska av genuspolitiska skäl inte säga "Herre", det är ett exkluderande uttryck. Jojo. Min hyfsat jämställda morsa hade inga problem här och då är det nog inga egentliga problem, tänker jag.
Det finns en annan glidning - från Jesus till Kristus, som uppfattas som lite högre stående och inte så könskategorisrat. Jag har hört argumentet. Det påminner om hur det var förra gången Jesus skulle väck och Kristus in. Då var det teologiskt 1930-tal och den judiske Jesus skulle ge plats åt den ariske Kristus. Vi talar tredje Riket.
Grundtips: Es givt Ähnlichkeiten!
Jag går inte på det.

Bibelns Ord
Jag vägrar svara på debiliteten "Så lyder Bibelns ord", för det visste jag sedan tidigare. Jag bekänner mig inte till den a-intellektuella kristendomstolkningens patrullväsende utan står hellre i den språkligt mer exakta, den bekännelsetrogna. Det finns en mening med att säga "Så lyder Herrens ord" - och vad den meningen betyder, är vi överens om. Just därför vill somliga ha bort den. Anstöt, ni vet. Nu är detta Kyrkans bibelglädje sammanfattad. Det som gällde om skrifterna i det vi kallar Gamla testamentet, gäller också de apostoliska breven i Nya.
Grundtips: alla debila försvagningar av bekännelsen till Ordet har ett syfte.
Vi är emot detta syfte.

Mässan
Min vän den glade bagarn uti Ersta oblatbageri ringde Wejryd och frågade om det gick bra med glutenfria oblater. Det tyckte Wejryd. Han tänkte att det är vanliga oblater men utan gluten. Sådana finns. Men tydligen fortfarande inte på Ersta. Där blandades något ihop som också betecknas med E-nummer; guarkärnmjöl, majsmjöl, potatismjöl och vad det nu är. Detta kallas bröd och utan några som helst funderingar bärs detta högtidligen fram och utdelas sedan med påståendet "Kristi kropp för dig utgiven". Så enkelt bryter man Kyrkans hållning. Frasse omfattar inte Erstabageriets hållning. Frasse vill ha glutenfria oblater bakade på vete. Frasse har rätt. Werjryd fattade inte vad han sa ja till. Min vän den glade bagarn producerar något som i alla vettiga sammanhang skulle utbreda en grundläggande sakramental osäkerhet. Vilka löften har Kristus bundit vid potatis- och guarkärnmjöl? Då talar jag inte om vikingamässan med mjöd i Södra Sandby för den kyrkliga nyheten skulle ni ha svårt att bära. Till och med jag undrar.
Om jag vore Fienden, den vi hörde om i går, skulle jag gilla en kyrkostruktur som gör något som folk tror är på riktigt men så är det i sitt innersta fritaget från själva instiftelsen, dvs frikopplat från löftet.
Och detta sker utan en uppslitande teologisk debatt eller meningsutbyte. Det bara händer.
Det är nog detta som mest föder och sedan göder min misstänksamhet.
En kyrka som är noga med Jesus borde vara noga med nattvardselementen. Det behövs lite bröd, lite vän, lite Ord och lite präst - det är Kyrkans egentliga hållning.
Grundtips: prästerna har ingen aning om vad de sysslar med och de flesta har inte kommit på tanken att här finns något att tänka över.
En nattvardsväckelse som blir yta men inte innehåll, tanken skrämmer rimligtvis fler än mig.

Nu har ni fått en lathund för kyrkoförståelsen.
Synd om de romerska katolikerna dock. Kardinal Kurre, vår vän, (Kurt Kardinal Koch, säger ni andra) och Martin Junge (som jag inte riktigt uppskattar efter hans förtjänst) skrev en artikel i Svenskan om att vi är på väg mot enhet. Och jag som kände tveksamhet mot samförståndsdokumentet. Skäms på mig! Till detta får vi återkomma för nu går vi utöver lathundens revir.