lördag 8 oktober 2016

Nu krävs lojalitet

Lojalitetskravet finns på av Biskopsmötet fastställt papper, har jag fått se. Det kallas "Riktlinjer för jourhavande präst".

Det finns en del intressant information i riktlinjerna. Som att jourhavande präst inte erbjuder åsiktsdiskussioner, diskuterar t ex inte tidningsartiklar men inte heller ger plats som uttrycker intolerans, t ex homofobi och rasism. "Jourhavande präst erbjuder inte sex-samtal", heter det också. "Om sådana samtal kommer skall de avslutas." Om prästen blir utsatt för hot ska samtalet avslutas och händelsen anmälas till stiftets samordnare för jourhavande präst. "Hot definieras som det som prästen upplever som hotfullt." Å andra sidan är prästen anonym, berättar inte var prästen bor eller arbetar, inte sin ålder eller sin familjesituation - så hur mycket hot kan det då vara?

Det skulle kunna tänkas vara kloka råd. Men behövs detta skrivas som riktlinjer som jourhavande präst ska underteckna?

Vad då med lojaliteten rent konkret?
"I det själavårdsrum som är jourhavande prästs är det Svenska kyrkans ställningstagande och beslut som ska komma till uttryck, t ex vad gäller synen på homosexualitet och vigsel av samkönade. Detta är ett nödvändigt förhållningssätt i själavårdsrummet och inte en åsiktsfråga."

Hade Dr Martin Luther kunnat följa dessa riktlinjer? Självfallet inte.
Så vilken evangelisk präst ställer då upp på lojalitetskravet?
Biskoparna gör det.

Mer än så. De antar riktlinjer som måste förstås så, att de betraktar i vart fall de jourhavande prästerna som idioter. Eller, men vi ska inte tolka allt till det värsta, vet biskoparna att det är idioter de har att göra med. Men så illa kan det väl inte vara? Illa nog med det episkopala betraktelsesättet just därför att det är så fel. De jourhavande är kompetenta präster. Men varför då riktlinjer på denna nivå. Frågetecknen formerar sig kompanivis och lämnas av.

Lojalitetskravet ter sig förbryllande.
Om biskoparna tänker så här, borde detta inte gälla alla präster och varför då åbäka sig inför Anna Ekströms krav på likformighet? Är det inte rimligt att det för alla präster är Svenska kyrkans ställningstagande och beslut som ska komma till uttryck? Visserligen betyder en sådan hållning att det grundläggande reformatoriska får stryka på foten, Bibel och bekännelseargumenten blir ju genom Svenska kyrkans ställningstagande och beslut avförda med automatik. "Kyrkan" får stryka på foten för "Svensk kyrkan" och det är en lätt igenkännlig process. Det är som när det "katolska" blir det "romersk-katolska" och den identifikationen kan ju med Confessio Augustana vänligt ifrågasättas.

Insikten om skillnaden mellan lojalitet och solidaritet lärde vi oss genom debatten i Aftonbladet januari 1971. Lojal är den som är vän av den bestående samhällsordningen, solidaritet handlar om ömsesidighet och sammanhållning. "Solidus, tät, gedigen, massiv, fast, hård, hållbar, hel, odelad, ostyckad, oförminskad, kärnfull, lödig, äkta verklig, varaktig, tillförlitlig. Det är sannerligen något annat än 'laglydig vän av den bestående samhällsordningen'." (Jan Myrdal, Skriftställning 3, PAN Original, Norstedts, Stockholm 1971)

De biskopar, som utfärdar riktlinjer som ska skrivas under med namnförtydligande för att betyga lojaliteten har öppet angett, vilken sorts präster de vill ha. Lojala. Hurdana präster skulle vi vilja vara och ha? De solidariska. Här är avgrundsskillnaden. Ska biskoparna klara sig undan med förklaringen att de tagit del av riktlinjerna och bejakar dem som gäller för det specifika själavårdsrum som är jourhavande prästs? Ånä, så enkelt går det inte till.

Nu sorteras de inkomna underskrivna dokumenten på stiftskanslierna.
"Jag har tagit emot informationen och kommer att följa de riktlinker som fastställts för arbetet i tjänsten jourhavande präst."
Namnunderskrift
Namnförtydligande
Datum

Det finns sådana som skriver under sådant.
Jag är pensionär. Jag var dock med när jouren upprätthölls av prästerna i Kalmar, en vecka i taget. Jag prästvigdes den 19 december och den 26 december började min tjänstgöring. Över nyår, alltså - för en vecka var det. Då låg allt akut på jourprästen. Och tjänsten var inte begränsad till folk som bodde i Kalmar utan den som i länet ringde 90 000 hamnade där. Arbetsuppgiften kunde hanteras utan riktlinjer dåförtiden. Det förutsattes att präster var normalt kloka i vart fall. Något har hänt. Äldre präster kan fundera över hur många timmar som lagts på telefonsjälavård. De inser också att de aldrig själva skulle skrivit under en lojalitetsförsäkran till riktlinjerna. En del allvarligt sinnade präster vill inte ens tänka tanken att följa riktlinjen att en präst kan läsa eller hänvisa till bibelord om "det initieras av konfidenten". De tänker sig att ringer man jourhavande präst, kan sådant förekomma. Är inte evangeliet prästens verktyg och prästen evangeliets verktyg?

Låts stiften sitta med lojala präster i sitt utbud. De solidariska prästerna gör något annat. Läser en god bok, helgar sig i största allmänhet eller - sover.

30 kommentarer:

  1. Dag
    Vilka riktlinjer gäller för Dagbloggen?
    Hur ofta kommer idiotiska det kommentarer inte på cyberpränt?
    Sign Kontrapunktisk doakörmedlem.

    SvaraRadera
  2. Alphadeltagaren8 oktober 2016 08:49

    I en nyckfull organisation blir sådana "in blanco"-underskrifter livsfarliga!
    Gör det inte! Det är livegenskap!

    SvaraRadera
  3. Det är märkligt med dessa stiftchefer, som nästan helt saknar det episkopala ämbetets traditionella befogenheter samt så uppenbart saknar läroämbetets succession, att de trots detta hemfalla åt en totalitär åsiktsstyrning. Det postkristna samfundets sodomitiska hbtq-"evangelium" måste till varje pris basunera ut, samt senaste trenden inom genusforskning och ett hägrade hycklande moraliserande om "klimatet"). Stackars, stackars de kristna som befinner sig i tredje klass på det sjunkande skeppet där dessa charlataner har intagit kommandobryggan!
    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Antony! Tack för att du visar ett visst mått av medlidande – annars uttrycker du ju mest fördömande.

      Detta skrivs av en som lämnat SvK, för verksamhet inom Missionsprovinsen, som stolt bär vidare denna kyrkas reformatoriska tradition, när denna nu inte upprätthåller den.

      Enligt Augustana gäller "hela meningsskiljaktigheten några få missbruk", "… vår lära … innehåller icke något, som står i strid med den heliga Skrift eller den allmänneliga (katolska) kyrkan eller den romerska kyrkan, så långt denna är känd genom de gamla författarna".

      Radera
    2. Bäste +Göran, det gör mig något nedstämd att du tycka att jag är fördömande. Min kritik är hård, medvetet mycket hård, mot de som kidnappat Svky och fört samfundet bort från kristendomen - dessa måste fördömas! Jag har också mycket svårt för hycklar bland de "högkyrkliga" inte minst dess överbetalda och gummiryggade prelate. Samtidigt har jag ofta hävdat att det finns många djupt troende kristna på "öar" i det postkristna samfundet och jag har välkomnat dessa att träda in i gemenskapen med Petri Stol, vilket säkerligen kunde leda till en stark missionerande kyrka i Sverige.
      Det är med stor sorg jag bevittnar hur Svky härjas av allvarliga heresier och leds av charlataner.
      Antony

      Radera
    3. Antony! Jag delar naturligtvis i sak det mesta av din kritik, också den som du nu senast framför. Men ibland blir tonen som om du sparkar på en som redan ligger.

      Dock har även jag gett upp hoppet om att Svenska kyrkan skulle kunna föra vidare det goda från reformationen. Du menar att det var fel redan från början, och också jag undrar över vad som blev fel – utan att förneka det välgrundade i reformation – när det som länge var en väl fungerande kristen gemenskap (för att undvika begreppet 'kyrka', som Rom ju inte vill använda om oss), nu så påtagligt kan kollapsa.

      Radera
    4. Jag kan erkänna en viss del av "reformationens" kritik, men absolut inte dess schismatiska metoder som resulterade i ett antal heresies redan i den unga protestantismen. Katolska Kyrkan är enhetens bärare och att stå utanför full gemenskap med Petri Stol är, minst sagt, ett riskfyllt "projekt"!
      Antony

      Radera
  4. Det är väl ett starkt betyg åt SvK att man har ett sådant överskott på präster som gladeligen tar telefonjour, att man anser sig ha råd att sortera ut de illojala?

    Konfidenten initierar hänvisning till bibelord den stund de ringer jourhavande präst. Denna koppling är uppenbar för alla som associerar präster med bibelord.
    Undrar varför inte biskoparna gör den kopplingen?
    Eller kanske är det jag som generaliserar kopplingen mellan biskop och "historiens skräpkammare"?

    SvaraRadera
  5. Bloggardag slapp sånt här under sin yrkesverksamma tid, men numera ska det finnas policier och handlingsplaner för allt. Ingen förväntas numera kunna avgöra någonting alls på egen hand. Så ser arbetslivet ut idag. Skyll på organisationskonsulterna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som varandes organisationskonsult vänder jag mig starkt emot denna koppling.
      Policy, målstyrning och styrdokument är en sak, personliga undertecknande av föreskrifter en helt annan.
      Det normala inom privat tjänstemannasektor är att man skriver på ett avtal om att inte avslöja företagsuppgifter utanför organisationen, samt i förekommande fall skriver under lagstadgad delegering av arbetsgivaransvar enligt arbetsmiljölagen.
      Att tjänstemän skulle behöva skriva under separata avtal om vad som bör eller inte bör sägas mellan konfident(kund) och anställd är näst intill helt okänt.

      Radera
    2. Själva underskriften är möjligen något som cheferna hittar på när organisationskonsulten gått hem. I övrigt är klåfingrigheten mycket bekant - och det kan väl spela mindre roll om det kommer från konsulter eller arbetsgivarens egna experter på målstyrning, LEAN och fan och hans moster.

      De flesta styrnings- och policydokument är inte för underskrift men där jag arbetar fick vi ett som vi skulle skriva under, där det bland mycket annat märkligt stod att man inte skulle prata om religion på arbetet. Jag tror att jag kan gissa på vad det syftar till, men det är ett märkligt sätt att framställa det... jag tog hem papperet och sade "läser noggrant först, skriver under sen". Och förberedde ett papper för mina chefer att skriva under, om hur man agerar och inte agerar mot sin personal - skriver ni under det här, så skriver jag under ert. Men det togs aldrig upp igen. Synd. Jag hade tyckt om demonstrationen.

      På liknande sätt som någon skriver ovan - när man inte litar på ledningen, skriver man under så lite som möjligt för man vet aldrig vad det kan komma att användas till.

      Radera
    3. Det där var ett riktigt skräckexempel från en till synes ängslig organisation.
      En av huvudteserna med modern målstyrning - Lean i synnerhet - är att bemyndiga medarbetarna att utveckla sina idéer om hur arbetsplatsen kan fungera bättre.
      Att odla en rädslans kultur genom t.ex. kontraktsskrivning är direkt kontraproduktivt.
      Det kanske är tur för mig att jag bara jobbar med vinstdrivande organisationer så jag slipper sådana skräckhistorier.

      Radera
    4. Odla rädsla är definitivt vad det handlar om, i det fall jag pratar om. Extremt kontraproduktivt - de som behöver tar åt sig är de som inte gör det, och en massa bra människor blir oroliga.

      Din analys om att skiljelinjen går mellan vinstdrivande och inte vinstdrivande är dock, i detta fall, fel. Mer än så skriver jag inte öppet. Om du (mot förmodan) skulle vilja diskutera det hela privat kan du pinga mig genom att lämna en kommentar på sidan "Om", på min blogg, och ange giltig mejladress. Vad som sker här övervakar jag inte.

      Radera
  6. Varför inte kräva av en landslagsspelare att han skriftligt försäkrar att han ska försöka göra mål?

    LG

    SvaraRadera
  7. Det jag, som för många år sedan använt tjänsten jourhavande präst, direkt tänker är att jag är oerhört glad jag idag kan få tag på god själavårdare på annat sätt. (Förmodligen även mitt i mörkaste natt om det riktigt behövs.)
    Nu utestängs alltså även hjälpsökande med fel uppfattning från den lisa som jourhavande präst kan innebära om det som tynger i någon mening hamnar fel vad gäller äktenskapssyn.
    Men men - SvK har ju verkligen högt i tak o välkomnar alla...
    Eva H

    SvaraRadera
  8. BOD ställer 7 okt kl 11:30 frågor om varför präster väljer att inte med liv och lust, engagemang och arbetsglädje arbeta för Svenska kyrkan. Kan saken bättre illustreras än genom dagens bloggpost. Det gives inte utrymme och är heller inte önskvärt, då en typ av präster per definition inte anses positivt bidra till Svenska kyrkans arbete i nutid.
    BODs gång på gång upprepade utopi om Svenska kyrkan, den ständigt återupprepade kritiken av att bloggarens utgångspunkt och slutsatser är felaktiga, behöver inte sättas på pränt varje dag.
    Till en bloggs väsen hör att det är huvudtexten som är den unika bloggosfärens ämne och budskap. Inom kommentarsfältet kan (och får) inte - jämför vilken dagstidnings regler för kommentarer som helst - en kontrasterande agenda torgföras som en egen underavdelning.
    Skrivet av en som med glädje ägnat många nattliga timmar åt att i olika organisatoriska gestaltningar av Jourhavande präst, söka ge tröst och vara medmänniska och präst för inringande människor. Något som jag alltså fortsättningsvis inte kommer att tillåtas att göra.
    Björn Fyrlund

    SvaraRadera
    Svar
    1. Björn Fyrlund,

      - Låt mig först klargöra skillnaden mellan å ena sidan den praxis som råder inom pressen och där pressetiken spelar en viktig roll, och - å den andra den typ av blogg som DS driver.
      I den förstnämnda råder full frihet för läsaren att kritisera tidningens ledare, dess "ansikte", vilket också ofta görs - med nästan lika ofta svar på tal från den politiska redaktionen.

      Självklart finns ingen anledning att dag efter dag från en kritisk läsare upprepa samma sak. Men det är mycket vanligt att återkommande och av tidningen därför kända läsare ofta skriver debattartiklar och insändare.

      Det är dock alltid tidningens redaktion som avgör om de skall publiceras eller inte. Särskilt viktigt är det då att publicera inlägg, vilka exempelvis korrigerar faktauppgifter eller innehåller angrepp på någon eller några personer (politiker oftast) Om tidningen vägrar detta, är risken stor - om den angripne vänder sig dit - Pressens opinionsnämnd fäller tidningen. Många liknande fall klaras dock upp av Pressombudsmannen och behöver därför inte dras i nämnden.

      Den aktuella bloggen kan inte jämföras med en tidning utan är ett forum för dess innehavare, som fritt kan styra innehållet och tillåta eller förbjuda öppen debatt - mot den egna texten och mot åsikter som luftas i kommentarsfältet.

      Bloggaren Dag Sandahl har valt den öppna, fria och tillåtande linjen, vilket han skall ha på sitt tillgodokonto. Han har vid upprepade tillfällen rakryggat stått emot de röster, som ropat på censur och förbud mot åsikter, vilka de djupt ogillar. DS in ser den fria debattens omistliga värde m en har dock vid enstaka tillfällen tvingats ingripa, då något har gått över styr (jag kan tänka mig grova personangrepp, otillständiga kommentarer eller annat).

      DS förstår värdet av att åsikter bemöts, granskas i sömmarna och kanske därmed blir nyttiga tankeställare för dem som står bakom olika texter.

      Själv har bloggaren också vid skilda tillfällen reagerat - mot mig, mot andra, mot det som enligt honom har varit felaktigt.
      Själva meningen med bloggen är ju avsändarens synpunkter och en levande debatt.

      Vill du, bäste Björn Fyrlund, tysta en sådan debatt? Demokratins själ!


      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Ett skolexempel på att bloggpostens huvudtext inte med ett ord berörs utan att ett redan tidigare hävdat mantra upprepas.
      Björn Fyrlund

      Radera
    3. Exempel på skillnaden, inget annat. Här kommer önskad kommentar:

      Nej, bäste Björn Fyrlund, min replik var exempel på skillnaden mellan en tidnings regler och en bloggpost, inget annat - utöver betoningen av en fri och öppen debatt, då jag blev bekymrad över Dina funderingar i det avseendet.

      Här kommer min åsikt om DS text aktuell dag.

      -Det är för mig ännu oklart varifrån det s k lojalitetskravet har utfärdats. Från biskopsmötet (det är ju dess brevpapper, skriver DS)? Från KS? Säkert inte. Från respektive stiftschef, dvs biskopen? För det kan väl inte komma från någon av de - på dessa spalter - så förkättrade "politrukerna"???.

      Men hur som helst slår mig följande: hur kan någon "överinstans" styra strängt sekretessbelagda samtal, bestämma vad som där får sägas - eller inte sägas.
      Ofta markeras det ju att tystnadsplikten hos präster är den tystnadsplikt av alla yrkesutövares i landet, där sådan finns, som vi kan lita mest på. Om någon i själanöd vill med jourhavande präst ta upp känsliga frågor, är det väl den senares sak att efter gott omdöme, med respekt för Ordet och med känslighet inför den uppringande avgöra vad han eller hon skall svara. Eller har jag fel på den punkten?

      Då får antingen DS eller Björn Fyrlund - eller båda - rätta mig på den punkten.
      Under alla förhållande är själavårdssamtalen strängt konfidentiella. Här göre sig alltså varken "politruker" eller i den kyrkliga hierarkin högt uppsatta personer (alltså andra än förtroendevalda) besvär!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Alphadeltagaren9 oktober 2016 10:14

      Jag hoppas verkligen att du sköt av den här salvan när Uppdrag Granskning var i farten den där gången när sälavårdssamtalet skändades och en präst fick springa gatlopp utan stöd uppifrån.

      Radera
  9. Tänk om det ringer någon som har problem med sin homosexualitet, och vill ha hjälp att bli fri från vad han själv upplever som en destruktiv livsstil. Sådant händer. Ska då jourhavande prästen uppmana vederbörande att sluta upp med sin homofobi och bejaka den glada prideparaden? Är det den nivån vår själavård ska ligga på? Nej tack.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ingår numera i det postkristna samfundets "grundkurs" att uppmuntra till sodomi, så svaret till den homosexuella personen blir väl "ju mer desto bättre"?!
      Antony

      Radera
    2. "Bli fri"?? Av med nattmössan pojkar!
      Vem tar det ansvarslösa kvacksalveriet "jourhavande präst" på allvar? Det är långt viktigare att bli fri från sv"k":s skadliga klor! /John

      Radera
    3. Det är nog du som bär nattmössa John. Det finns många människor som lider av oönskade sexuella böjelser. Där kommer HBTQ-dogmatiken i konflikt med vårt uppdrag att hjälpa, så långt vi kan. De som fått hjälp att ta sig ur en homosexuell livsstil vittnar oftast om just en känsla av befrielse.

      Radera
  10. Alphadeltagaren8 oktober 2016 16:18

    Prästen kommer att tro att det är "Uppdrag Granskning" eller "Undercover boss". Det kommer det med största sannolikhet också att vara ganska omgående, skandalen är serverad utan att journalisten ens behöver ta på sig jackan.

    Den hjälpsökande får nog samma info som jag fick, när jag kände oro för hur Gud egentligen vill ha det. Det tog lite tid, präst nr 1 var sjukskriven, präst nr 2 var också sjukskriven. Präst nr 3 var upptagen med civilsamhälleliga åtaganden, men sent omsider fick jag audiens. Så här ligger det till:

    Det är i Jesu efterföljd som vi har uppdraget att stå upp för människovärdet. Nya testamentet har bara ett (1) bud och det är detta. Jesus säger att vi ska bli lika honom, att hela och läka våra medmänniskor av alla sorter. Möta ondska med kärlek osv.

    Att "ligga på egen planhalva" (mitt uttryck, ej direktcitat från prästen) var förbjudet i det gamla förbundet Gud hade med judarna. (Det fanns MÅNGA regler, men de användes fel av de skriftlärde) Jesus gjorde så att säga en "omstart" och satte nya villkor. Alltså ETT (1).

    Judarna tror inte att Jesus hade mandat att ta bort de tidigare buden, alltså gäller den här regeln fortfarande för dem. Muslimerna tror inte heller det. Så de slipper problemet med paraderna. Det är vi som ev. vill försöka bekänna oss till Jesus som är kallade att demonstrera att alla är skapade precis så som det var tänkt (och att allt är tillåtet?)

    Att tvinga de andra monoteisterna att vara med i parader skulle alltså vara att tvinga dem att gå emot sina värderingar. När jag känner tvivel däremot, så är jag exkluderande och inte ett dugg kristuslik.

    Det är alltså Jesus som kräver att jag biter ihop och t ex går i paraden. Genom mitt dop är jag nämligen kallad att bära budskapet vidare. Här är det lite luddigt om vad som är budskapet, det var något om att "älska Gud och gör vad ni vill".

    Lite avis blir man ju på de andra monoteisterna, som slipper. Men en sann tro får konsekvenser, och en vacker dag kanske även jag vill göra det goda.

    Som (klen) tröst är ju restriktionerna på ligg-fronten borta. Har inte använt detta "frikort i Kristus", dock. Jag tror det kommer att brinna inne.

    SvaraRadera
  11. Vad är det för skillnad på själavård via telefon eller vid ett personligt möte med en människa? I ena fallet skall det skrivas under att man följer vissa givna direktiv. I det andra behövs inget sådant. Man kan agera efter eget förstånd och vad som sig hörer till att just vara präst. Man tar sig för pannan för alla de dumheter som kyrkan och dess ledning ägnar sig åt. Och biskoparna ställer upp på detta. Det betyder alltså, att våra biskopar mer månar om telefonsjälavård än om själavårdssamtal ute i församlingarna!! Hur tänker man då, eller tänker man alls?
    ""Präst från Skara stift

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren8 oktober 2016 22:55

      Det kanske ska centraliseras och skötas från ett callcenter i Baltikum? Det är ju rätt vanligt nu för tiden. Vår kundtjänst (på en skrupellös storkoncern) avlyssnas dessutom, "för hög servicegrad". Tjänstemännen har individuella löner baserade på hur korta samtalen är, samt hur många "veckans vara" den enskilde lyckas kränga. I SvK-tappning måste det ju bli antalet nya/behållna medlemsskap.

      Radera
  12. Det bloggardag tar upp har jag talat om med andra präster. Riktningen var något som märktes av redan innan riktlinjerna kom ut. Jag var på en telefonsjälavårdskurs som Svenska kyrkan anordnade för tre år sedan. Redan då märktes tendenser till de riktlinjer som gäller från i år. Den misstänksamhet som kom till uttryck under kursen mot prästers omdöme var droppen som fick mig att sluta i jouren. Att telefonsjälavårdssamordnarna på nationell och stiftsnivå skulle kunna få till ett sådant här dokument förvånar mig inte. Däremot blev jag verkligen förvånad och uppgiven när jag såg att biskopsmötet stod bakom.
    Johan Kalin

    SvaraRadera
  13. S k "själavård" är ett till bristningsgränsen tänjbart begrepp. Bakom det döljer sig en av flera hycklande fasader som "prästen" i pressade situationer tillgriper för att motivera sin existens.

    Genom att tjänsten “själavård” under varumärket "Jourhavande präst" marknadsförs via det offentliga larmnumret 112 tangerar den kvacksalveri och kan efter anmälan i särskilt grova fall prövas som brott mot patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659).
    /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren9 oktober 2016 08:24

      Lite undrar man ju hur ett sexsamtal till jourhavande präst ser ut.
      "Vad har du på dig?"
      "Kaftan. Tillknäppt".
      "Ok".

      Visst, det är det kostnadsfria alternativet. Men ändå.

      Radera