Strukturerna och skandalen i Lund.

Det påstods att jag inte kommenterat utköpet av Kerstin Hesslefors Persson, domprosten i Lund, och att detta skulle kunna bero på att hon är kvinna. Nå, nu la jag ut en flashblogg om saken. Kommentarer får väl anstå tills jag kan veta lite mer, tänkte jag.

Nog beklagar jag tangoprostens avgång när Frasse kommer. Han är ju argentinare och säkert en hejare på tango. Vad hade detta inte kunnat bli Lunds domkyrka. Det hade slagit ärkebiskop Bertil Werkström, som skulle gå i procession med ärkebiskop Desmond Tutu och sa: "Nu ska jag gå och dansa med Tutu."

Välan, jag har varit i Stockholm ett dygn, lite mer om restiden ska räknas in, och dessa 30 timmar ska tas någonstans ifrån. Jag fick avnjuta gästfriheten hos Kyrklig Samling och dess samarbetsråd. Det tänktes och talades en del, och jag fann det hela uppbyggligt.
Om Lund undrade jag fortsatt. Först den 24 oktober hade Sydsvenskan lite mer att förtälja. Jag läste på tåget hem, innan byte i Nässjö.

Men jag härsknade till. Bloggardag väljer ämnen. Ställs andra krav, får det vara. Bloggardag är Bloggardagbok. Trängtar man mycket efter vad jag menar, finns det gamla bloggposter och böcker att läsa om man inte rentav går till kyrkomötesprotokollen. Vill man ha mer, kan man be Växjö domkapitel skicka över vad man har. De flesta, men inte alla, anmälningarna mot mig har jag kommenterat.

Nu hade jag dock tänkt följa upp skandalen i Lund också utan anmaningar men först när jag väl visste mer än det lilla som sas när nyheten presenterades.

Min egen rättfärdighet liksom Frimodig kyrkas ligger däri, att vi i kyrkomötet reserverade oss mot strukturförändringarna.
Vi misstrodde konceptet.
Det var vi ensamma om. Minns detta när det blir kyrkoval 2017.

Inte så att inga förändringar behövs.
En avfolkad landsbygd får konsekvenser också i det kyrkliga och bantning innebär att ny kostym anskaffas. Det behöver inte betyda att det som är centralt i kyrkolivet ställs på undantag. Men så har det blivit, och den gigantiska omgörningen av Svenska kyrkan är ett faktum. Stora områden på landsbygden ställs utan gudstjänst och pastoral närvaro. Städerna blir alltmer centralt styrda med mellanchefer, HR-personal och ett stort behov av kommunikatörer. Det blev verkligen ett "vi här uppe" och "dom där nere", översåtar och undersåtar. Översåtarna blir därtill dagligdags alltmer översåtliga, sägs det mig.

Kyrkoherden i Jönköping lämnade och blev komminister. Han förlorade uppenbarligen tron på det meningsfulla i sysslan. Självfallet fick han en efterträdare.
Signalerna från många pastorat belyser frustrationen när det blir långt till översåten. Missmodet sprider sig över vallarna.
Församlingsråden sitter och försöker fylla verksamheten med något som är meningsfullt. Det går nog inte, om man inte undantar dem som har mycket tid över och söker umgängelseformer. Det talas understundom öppet om meningslösheterna. Eftersom folk är snälla hoppar de inte av. Men ställer de upp fyra år till?

I Lund fick Kerstin Heslefors Persson sluta med omedelbar verkan eftersom hon och kyrkorådets ordförande Lennart Prytz, S, var oense om kyrkans omorganisation.
Fram till den 18 juni 2017 får hon sin månadslön, 70 700 kronor.
Därutöver får hon ett avgångsvederlag på 1.7 miljoner, två årslöner. Under uppsägningstiden ska hon ha "anpassade arbetsuppgifter".
Hon ska alltså inte arbeta i Lunds pastorat utan disponerar sin tid som hon vill.

"Det är inte jag som har propsat på att lämna direkt, jag är van vid att göra avslut", säger Kerstin. Fokus ska nog riktas mot den där Prytz, en äldre herre, van att bestämma har jag fått för mig. Jag är inte emot kvinnliga präster, jag har bara inte övertygats om själva ämbetsreformen. Däremot är jag övertygat emot gubbjäklar. Därmed inget egentligt sagt om Lennart Prytz, S. Men han är gammal lärare också...

Domprosten och kyrkorådets ordförande var inte överens om domprostens funktion och ansvar, om vad som ska delegeras och till vem.  Lennart Prytz ska vara tydlig, om jag läser rätt och fattar, och det ska skapas trygghet i organisationen. Trygghet för vem, undrar den som varit med ett tag. Politikerna.

Domprosten Wilhelmsson fockades och fick andra arbetsuppgifter. Då hade Antje inget att säga. Nu får domprost nr 2 gå.
Kyrkogårdschefen köptes ut i våras. En psykosocial kartläggning av arbetsmiljön i församlingarna görs och ska vara klar till jul. Det blir lite mycket.
Jag menar, det blir kanske för mycket.
Jag menar, det blir kanske arbetsamt för alla konsulter som ska utreda vad som är problem? Man måste tänka på de arbetstyngda konsulterna när det handlar om Svenska kyrkan.

Om jag ska nödgas gissa är problemet att Strukturutredningen byggde fel.
Den utredde strukturer. Det hade behövts en funktionsutredning i stället.
Vad ska fungera och vilka strukturer behövs då? Det handlar om teologi och pastoralteologi. I Strukturutredningen påstods att det ine behövdes någon teologisk grund eftersom teologin tog sig in i samtliga resonemang. Det var vackert sagt, men det förhöll sig alls inte så. Strukturutredningen lagade efter läge och ställde inte tillräckligt (själv)-kritiska frågor.
Så togs beslut på alla nivåer.
Kyrkolivet utmanas trots de nya strukturerna och inte i ringa utsträckning på grund av dem.
Det får sina följder - från avhopp till utköp.
Det är inte bara dyrbart. Det är dumt också.

Dessvärre är det ingen som kör det gamla konceptet om hur den kvinnliga domprosten Kerstin Hesslefors Persson blir förföljd därför att hon är kvinnlig präst. Det närmaste vi kommer är antydningar att saken inte kommenteras på Bloggardag av det skälet! Vi som tror inkarnationens möjlighet förstår att också svagsinnet kan inkarneras. Annars har förklaringsmodellen om förföljelse av kvinnliga präster funkat tidigare, men tydligen inte nu i Lund. Varför inte det?
Är den inte sann nu?
Var den sann tidigare?
Eller har det ljugits i årtionden och missnöjet avletts på sk kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*?
Hur var det i verkligheten?
Vad händer om folk får för sig att de i årtionden lurats med just den förklaringsmodellen och vi andra plötsligt slås av insikten att vi framställts som något vi i all mänsklig svaghet dock icke är? Vi skulle i ett sådant läge tillsammans kunna bli på dåligt humör. Så dåligt humör att vi undrar varför detta fått fortgå ackompanjerat av de goda medkristnas tystnad.

Nu var jag inte tyst om min vän Kerstin Hesslefors Persson, lika lite nu som när jag flashbloggade. Låt oss granska strukturer och - om ni vill - gubbjäklar. Det sista styr inte på person utan på fenomen mest. Problemet för oss jämställt fostrade är att vi fått ett övat sinne att upptäcka och markera mot just gubbjäklar. Inte mitt eget fel, alltså. Morsans. Mödrar för erfarenheter och värderingar vidare också till söner. Söner för dem vidare till sina döttrar, som i sin tur för erfarenheterna till sina döttrar och söner.
Det finns således all anledning till fortsatt oro för gubbjäklar i alla länder.

Fd domprosten får meditera över att det som händer i livet antingen kan förbittra eller förbättra. Här väljer vi själva men kristna människor ber för varann och särskilt för utsatta medkristna. De ställer också frågan om strukturer när systemen visar sig inte fungera som det var tänkt. Närhet och samverkan skulle det bli. Närhet blev det inte. Samverkan uppenbarligen inte heller. Stordrift och utköp hade mer precist beskrivit situationen.