Birger Forell (1893-1958)

När jag kommit hem från kyrkomötet och börjat ta mig an högarna med post och tidningar gladdes jag över två böcker. Johan Sundeens essäer om Birger Forell och hans livssyn (det får nog kallas så) hörde till glädjeämnena: Att tjäna är människans storhet. Högskolan i Borås fullföljer den tredje uppgiften att förse skattebetalarna med information som tack för skattemedlen. Birger Forell var kyrkoherde i Borås men än mer var han självförbrännande i kampen för Kyrkans frihet i Nazi-tyskland och för kampen om människan och hennes värdighet under och efter kriget.

Fem essäer ger inte all information, men skapar ändå ett sammanhang. För mig faktiskt ett där jag plötsligt gick i barndom. Gripenbergs slott har en särskilt mystiskt charm för mig. Det är ett träslott, som man ser från tåget söder om Tranås. När jag som ung fick åka till tant Viola på Göberga gård (som en gång ägde Skokloster så ni fattar magnituden) åkte vi förbi Gripenbergs slott och där i närheten bodde min granne och lekkamrat Marits mormor. Där var jag med Marit också. Jag tror Marits morfar var lantarbetare på Gripenberg med ansvar för korna. Nog hörde jag som barn att det var något särskilt som pågick på slottet och har nog fått för mig att det var en flyktingförläggning. Nu fattar jag att det var mer än så. På Gripenbergs slott hölls demokratikurser för människor från de tidigare krigförande länderna. En tid var Bo Giertz kaplan där. Det som kallades Gripenbergskommittén var en samling som insåg att människan inte allenast lever av bröd utan behöver kultur. Jag blev lite gripen (sic!) och förstod att jag varit i närheten av något märkvärdigt när jag var barn, fast jag inte förstod det då. Vi behöver idéhistoriker för att reda ut hur det tänktes och för att vi ska imponeras.

En replik från Gripenberg om teologen Karl Barth ska jag behålla. Det är kommentaren om det Barth-kritiska och det berodde på professor Gustaf Wingren, heter det i ett brev till - Karl Barth! Nu förstår jag varför Barth frågade Gunnar Hillerdal varför det fanns en så kritisk hållning till honom i Sverige! Det hade skvallrats från Gripenbergs slott och den tyske lutherske präst som skrev, Georg Lanzenstiel, trivdes inte så väl i en miljö där hållningen till Barth var avvvisande och ytlig (s 49).  Detta kanske mest roar den som läst i Lund och mött Wingren men helt ointressant är väl inte insikten om hur information förs runt i det kyrkliga? Nu ska jag inte fördjupa mig i teologen Karl Barth, men jag upptäckte en pusselbit och nu är den upptäckten redovisad.

Jag ska inte pråla med att jag haft Birger Forells son Urban som lärare i Lund utan denna söndag ägna lite uppmärksamhet åt huvudpersonen. Birger Forell rapporterade hem till Sverige vad han såg av det framväxande Tredje riket. Johan Sundeen skriver en inledande essä om detta och ger referenserna till brev Forell skrev till Sverige (journalister och biskopar t ex) samt den återkommande rapporteringen från den tyska kyrkostriden i tidskriften Kristen Gemenskap. Forell kritiserar också den tidens tyska konjunkturteologer, de som i sin tid sjöng med änglarna. Sundeen har pejl på att den liberala teologin lätt blev pronazistisk. Det är egentligen självklart. Det var inte i politisk mening den var liberal. Denna självklarhet förtjänar att påpekas för dem som tror att en konfessionellt medveten hållning skulle innebära lättflyktighet.

Det mesta Johan Sundeen skriver om, fyra essäer, är arbetet bland krigsfångar och flyktingar. Forell hör till dem som vet alltså att människans icke allenast lever av bröd utan satsar mycket på att få fram böcker till fångarna. Papper kunde skänkas från Sverige och även om tryckerikapaciteten var reducerad i Tyskland efter bombningarna, kunde böcker till fångar tryckas i England. Forell övade sig att köra lastbil för att ta de nytryckta böckerna till fångarna bakom taggtråd. När jag läste detta, föddes på nytt en insikt om hur självklart jag tycker det är att ha tillgång till böcker och mat. Bådadera. Alla tänker inte så. Forell bygger kultur för att upprätthålla mänsklig värdighet, tänker jag.

Birger Forells arbete att tjata för att ett vidsträckt område med hus, som använts som tysk ammunitionsdepå, inte skulle rivas utan bli en stad för flyktingar i Tyskland, är fascinerande. Miljontals tyskar var hemlösa, utbombade eller fördrivna. Staden Espelkamp byggdes upp med start märkesåret 1948. Upphetsningen när en ekonom från IG-Farben (efter att ha dömts till två års fängelse och frigivits efter en rannsakningstid i häkte på mer än tre år), Max Ilgner, blir ekonomichef för stadsprojektet redovisas. Det tycks klart att Ilgner var mer förbunden med nazismen än han riktigt ville medge. Men Forell behövde en ekonom och var gammal vän med Ilgner. Avslöjandet betydde minskade gåvor från folk i Borås. Och denna söndag kan vi förstås fundera över de forna nazisterna, de som efter kriget blev något annat. Hur djupt och hur länge sitter nazistiska värderingar i eller var det så, att somliga spelade med utan att stå för dessa värderingar? Och vad med den skuld kuggarna i hjulet bär när det är deras små insatser som får så stor betydelse då människor förintas? Skyldig till mer on än jag själv förstår?

Johan Sundeen kommer säkert med en omfattande Forell-biografi. Han skriver sitt förord i Koblenz i maj månad i år. Det är en blinkning att han sitter i arkivet. Vi såg blinkningen.