lördag 21 oktober 2017

Oktoberfest i Göteryd

Jag var med på oktoberfesten i Göteryds, Pjätteryds och Hallaryds kristna församlingar, förlagd till församlingshemmet i Göteryd i går kväll. Kyrkbil gick. Det var bäst. Visserligen är vägarna krokiga, men risken är att de så att säga är krokiga på fel håll. Stimmung und Gemütlichkeit, som ni förstår. Det var nästan som på norra Öland fordomdags. Tingström får väl fortsätta vandra runt domkyrkorna och hoppas på att någon vill prata andlighet med honom. Här är det något annat som gäller och gläder våra hjärtan. Varför ordnar inte fler församlingar kul fester? I vårt fall, jag säger vi inte för att jag äger församlingarna men för att jag är förbunden med dem i mitt hjärta fast jag slutat, hade prosten Jan Frithiof ett föredrag under titeln I döda prästers sällskap. Den ena besynnerligheten efter den andra presenterades. Allt tog han inte med, som frågan vem prästen med det kraftiga organet var och vem som hade organet emot sig.

Fördes begåvade samtal? Ingalunda. Men vi pratade med varandra och det är gott nog. Avhandlingen är dessvärre oskriven: Skitpratets roll tillika med meningen med nonsens i och för församlingsbyggande. Det är skitpratet som gör att det växer.

Jag sa inget om Dagens uppställning: "EFS-profil vs kyrkoherde i biskopsvalet". Så kan man också se saken. Då är det väl EFS-profil vs något annat i Luleå också? Vart ska detta barka vart? Men intressant att de som alls ingen ämbetssyn har, ska kunna vara biskopskandidater och viga präster och diakoner. Här finns mycket att prata om, men det tarvar så mycket öl att vi ordentliga i Göteryd inte klarar det. Nådegåvan att ordna fester får inte försummas för gemenskap är en grundkategori för att hålla tron vid liv. Min vän Robin påpekade det urviktiga att denna gemenskap måste höra ihop med söndagen, men det vet väl alla? Och kontraktsprosten anslöt för att ha uppsikt över det hela.

Hur jag kom hem? Jag körde bil. Ni förstår själva. Men jag är inte principiellt emot askes. Bara i praktiken. Hur jag kom dit? Via IKEA i Älmhult, där jag köpte en lampa. Behövde jag en? Tveksamt. Men jag ville gärna kunna säga att jag var på lyset redan när jag kom till oktoberfesten. Oroa er inte. Det var en ordnad fest. Men trevlig för det.

I går kom jag att ägna tid åt att ögna kyrkomötesprotokoll. Jag la märke till två arga folkkyrkoanhängare, kyrkoherde Gunnar Lindberg och lagmannen KG Lindelöw. De var arga på mig. Jag hade nämligen begått illdådet att rekvirera ämbetsberättelsen från Ekshärad, där Lindberg var kyrkoherde, studerat den och återgett väsentliga delar av innehållet i tidskriften Kyrkligt Magasin. Jag ville nämligen se folkkyrkligt församlingsliv i praktiken. Det var då de blev arga, folkkyrkovännerna.

Ter sig detta egendomligt? Om nu präster av mitt slag skulle karaktäriseras som dörrstängande och hos professor Gustaf Wingren i boken Gamla vägar framåt (1986) substantiveras under begreppet "trånghet" (inte trängsel!) - letar man i registret under dörrstängande hänvisas man till uppslagsordet "trånghet" - vill man självfallet veta mer om framgångarna i den öppna folkkyrkan. Det var detta jag gjorde. Det var fel, upprörande fel. För jag avslöjade att det var ett klent församlingsarbete, få i kyrkan och få lekmänniskor engagerade. Jag drog väl slutsatsen att när man såg den folkkyrkliga praktiken, ville en präst något annat och syftet med min krönika var att återställa proportionerna. "När jag sett hur det går till i Ekshärad genom kyrkoherdens egen beskrivning är min eventuella lust att gå med i Folkkyrkligt Forum alldeles bortblåst." (KM nr 3/1985 s 31) Jag deklarerade att vi inte skulle låta oss hunsas av sådana folkkyrkopräster och manade de högkyrkliga att beställa fram de ämbetsberättelser våra vedersakare skickat in. Lindberg karaktäriserade i kyrkomötet 1982 präster av mitt slag som "lik i lasten" på Kyrkans skepp. Lite roligt att utan jämförelse få se hur det gick till i Ekshärad.

Biskopen i Karlstad kom en gång till Två Systrars. När vi gick därifrån sa han: "Något sådant här har vi inte i Karlstads stift." Jag tror skillnaden var tydlig. Gunnar Lindberg ordnade program (med frikyrkliga sångare några gånger per år) och jag ville bygga en församling med eget ansvar. Ämbetsteologi på det viset att prästen inte blir viktig på samma sätt som i producentförsamlingen utan viktigast mest när prästens kläs över med Jesus-kläderna. I en sådan församling är det inte bara några i kyrkorådet som "mera regelbundet" firar gudstjänst, om ni förstår hur jag tänker. Lindbergs folkkyrka fann jag vara prästkyrkan i ny tappning.

Biskop Einar Billing var för övrigt emot misskötta folkkyrkoförsamlingar. Jag slutade min lilla krönika med maningen att beställa fram material från den statliga myndigheten domkapitlet för att få se folkkyrklighet i praktiken: "Kanske lär man sig då att högkyrkliga präster är de genuint folkkyrkliga. De folkkyrkliga lever på en fras."


12 kommentarer:

  1. Apropå praktiken, kan någon lite kvickt rekvirera gudstjänststatistik och liknande verksamhetsberättelse för kh Rappmanns församling?
    Det kan ju säga åtminstone något om biskopslämplighet.

    SvaraRadera
  2. Det går nog aldrig att få bort nidbilden av högkyrkligheten, detta för att de som står utanför den gudstjänstfirande församlingen inte kan förstå, att man regelbundet vill fira gudstjänst.
    Om en präst gör vad han ska, så blir gudstjänsten den sant folkliga, därför att gudsfolket räknas, inte bara betraktas som konsumenter.
    Tvärtemot blir det ju så att den s k folkkyrkan verkligen är prästcentrerad och dess präster måste hitta på det ena efter det andra för att få människor att komma till kyrkans byggnader.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir allt svårare att hitta något i SvK med substans. Situationen börjar alltför mycket påminna om de svenska katolikernas före invandringens tid. Var man bosatt långt från en katolsk församling, blev okyrklighet följden. Eller också deltog man ibland rentav i SvK:s dåtida gudstjänster, där och om rätt betingelser fanns. Själv deltar jag i brist på rimliga alternativ allt oftare i den lokala katolska gudstjänsten. SvK har för det mesta ett småttigt, gender-, migrations-, HBQT- och miljökorrekt, kulturmarxistiskt utbud. Aktiviteter lockar inte annat än de som vill bli förströdda. Konserter kan däremot fortfarande bevistas utan risk för stroke.

      Peter W

      Radera
    2. Alphadeltagaren21 oktober 2017 13:24

      Stig Walldin
      Dessutom kan församlingar byta identitet när de byter präst, vilket är jättejobbigt. Ibland handlar kristendom om HBTQ, ibland om rätt åsikter i tiggeriförbudsfrågan, nästa kanske har inriktningen synkreti, ytterligare någon pratar om vikten av solpaneler. Någon gång emellanåt kommer det någon vikarierande pansjo och pratar om Jesus. Jättekonstigt :-).

      Radera
    3. Alpha, jag undrar hur du står ut? Kan du ens vara säker på att du får en kristen begravning?!
      Antony

      Radera
    4. Det blir inte enklare för högkyrkligheten att värna sitt rykte när den genompolitiserade kyrkan läser "högerkyrkligheten" då de enda "kristna" begreppen de känner igen är höger och vänster.
      Pratdes det någonsin om högerkristna eller vänsterkristna före år 2000? Före 1982? Före 1931?

      Radera
    5. Alphadeltagaren21 oktober 2017 16:13

      Antony
      Jag står inte ut. Jag går inte i kyrkan heller. Visst funderar jag över begravningen och hoppas att jag ska få en kristen präst som vill lämna över mig till Herren och inte till det könlösa kraftfältet av godhet när jag begravs. Statistiskt sett dör jag år 2057 och jag försöker att inte tänka på det eftersom jag blir sjuk i huvudet. Dör jag imorgon så har jag bett min syster att se till att det blir en sådan där pansjo som gör jobbet.

      Radera
    6. Stig Walldin,

      Folkkyrkligheten står naturligtvi9s aldrig utanför gudstjänstfirandet. Den mobiliserar tusenfalt flera varje söndag än högkyrkligheten i gudstjänsterna.

      Det är inte vackert av Dig att sortera bort den förkrossande kyrkliga majoritetens gudstjänstlig på detta sätt.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    7. Alpha: flytta till Mörrum! Berit

      Radera
    8. Herr notoriske gudstjänstskolkaren Dike hycklar här värre än vanligt och ger uttryck för ren besatthet av sitt högst medvetna ljugande. /John

      Radera
    9. Alpha: Du kan alltid bli en kristi broder eller syster i den sanna Katolska och Apostoliska Kyrkan som står i full kommunion med Petri Stol!
      Antony

      Radera
  3. Peter T:
    statistik finns här https://www.svenskakyrkan.se/statistik
    på de blåmarkerade länkarna underst. Berit

    SvaraRadera