Nu kommer sig villolärarna!

Denna tidiga morgon är det gudstjänstutskott. Start kl 9, lunchpaus och slut kl 18. Då vidtar kyrkostyrelse. I morgon är det utskott och sedan ska kyrkomötet börja.

Jag ägnar mig nu åt uppenbar villolära, grundläggande ifrågasättande av dem som ifrågasätter grundläggande. Uppvärmning inför utskottsarbetet?

Få av alla som skriver om Bonhoeffer berättar att hans pappa professorn var en del av nazisternas euthanasi-program. Dietrich Bonhoeffer ställs aldrig inför kritiska frågor av detta slag, inte heller frågor om hans relation till fästmön Maria. De kände knappast varandra i det vardagliga. Det ser den som läser kärleksbreven. Bonhoeffers frågor ska det dock kämpas och arbetas med, förstår jag. Det borde bekymra. Frågorna ställs i nazismens skugga - är det frågor till oss och vår tid och vad säger det i så fall om oss och vår tid?

Nu är den lilla omständigheten att ta i beaktande, att Bonhoeffer är död. Därför kan man förfara med honom som det lyster. Att han får ihop ett böneliv med psaltarbedjande är en sak. Vad detta gör med en människa och en teolog kunde man meditera över. Själva den fina grejen är dock en annan. Nu konfereras om en religionslös kristendom och det ska talas om "gud" - "utan tidsbetingade föreställningar som metafysik, religiösa känslor eller dylikt". Syftet är tydligen att bli "Kristen Bortom Gud".

Om jag nu skriver att nyfnoskeriet klär sig akademabelt är detta en okänslig utsaga, en som inte tar människors sökande på allvar och ser på detta som nu sägs med respekt. Det är sant. Jag är ingen pissträngd frikyrklig med konferensbehov. Jag är nämligen inte resilient. Resilient är en person som förmår utstå förändring utan kollaps. Det fanns t ex sådana nazistiska kristna, bara för att nämna några. Andra var kristna på det gamla sättet, dvs resistenta. De resistenta inser att det finns en gräns för vad som är kristen tro och bortom denna gräns blir det religiöst nyfnoskeri, inte sakramental kyrkokristendom. Vi som läst Athanasios kan ropa: "Samma förnekare här som där!" Och varför inte?

Nu ska det sökas en funktionell teism. Då handlar det inte om någon Guds uppenbarelse utan om evolutionen, som gjort oss benägna att uppfatta världen i former av kausalitet och ändamålsenlighet. Ledsen Jesus. Där åkte du ut, du med din övernaturliga börd och dina under mm mm för att inte tala om uppståndelsen, som går helt på tvärs mot allt vad evolutionen lärt oss om orsakssamband.

Till sist på konferensen kommer den pensionerade postmannen Carl Gustaf Olofsson, uppvuxen i baptistisk miljö och döpt i sin tidiga ungdom i Hanöbukten, men nu gudlöst hemlös och med i Svenska kyrkan och Humanisterna. Han söker ett språk och strukturer som ger stöd år utvecklandet av vår godartade sida och håller den mörka sidan i schack. Det är sådant som det traditionella kristna trosspråket blockerar. Eftersom han gärna skriver har vi i det offentliga utväxlat några meningar. Han bor numera i Ålem, Kalmar län.

Nu undrar ni vad Kristen Bortom Gud är. Det är ett nystartat nätverk vars målsättning är att arbeta inom både kyrka och akademi för en icke-teistisk och progressiv förståelse av kristen tro. Läste ni tillräckligt uppmärksamt. Detta ska nätverket arbeta för "inom både kyrka och akademi". Vi ska inom kyrkan få en icke-teistisk och progressiv förståelse av kristen tro. Väck åker Fadern och Sonen och Anden. Vi tror inte på sådant längre.

Vilken underbar tid när villolärarna står upp. De står upp inne i kyrkosystemen. Svenska kyrkan är en av civilsamhällets största aktörer och normkritiken är vardag. Tolkning och omtolkning av läran pågår ständigt. Det går inte att driva igenom något som står i direkt strid med Svenska kyrkans lära. Confessio Augustana, tror ni. Nja. mer Svenska kyrkans lära om exempelvis allas lika värde". Vad är det, frågar vi med katekesens ord. "Ett exempel är att alla som arbetar i kyrkan måste acceptera sina kollegors vigning till präst eller diajkon." Det har forskningschefen prosten Nahnfeldt slagit fast. Men det finns tydligen "reaktionära röster, som till exempel kvinnoprästmotstånd, eller motstånd mot vigsel av homosexuella, men jag upplever inte att de är så många." Så talar den som doktorerat i - Karlstad.

För att sammanfatta, ser jag en huvudsaklig motsättning och den handlar om uppenbarelsen och synen på Skriften. Det som här erbjuds är säkert fint i sak, kanske angeläget och djupt känt, men vi som fått bilda oss i söndagsskola, konfirmandundervisning och högmässor vet förstås, att här går den sakliga gränsen mellan kristen tro och det andra. Så har det alltid varit men inte alltid lika tydligt. Det fanns en tid när biskop Bo Giertz försökte peka på denna huvudmotsättning. Då lipade biskop Gert Borgenstierna i Karlstad och sa att han var lika bibel- och bekännelsetrogen. Han såg inte motsättningen, den grundläggande. De flesta gjorde inte det.

Hur vet jag allt detta som sägs, tänks och tycks?
Jag läser förstås. Och funderar. Det är väl så att det folk som leds av Sanningens ande söker Sanningen medan de andra undviker den. På allt sätt. Men på fint sätt! Också när sanningen finns mitt framför ögonen ska den undvikas/undgås. Det är detta det gällt. Alltid. 1957 och 1958 också. I dag firar vi 1957! Gör det rejält. Det sista fria kyrkomötet sa sitt om kv*nn*pr*stfr*g*n. Vi glömmer inte. Vi glömmer aldrig.

http://ths.se/content/konferens-bortom-det-övernaturliga

http://www.genus.se/nyhet/kyrkoval-provar-kyrkans-manniskosyn/