onsdag 4 oktober 2017

Trogen insedd sanning

Jag hade först tänkta kalla denna bloggpost "enveten" men jag blev osäker på själva ordet. Jag tror oavsett min osäkerhet att vi hamnar i samma grundhållning, den där att inte ge upp det vi håller för sant, vilket innebär att öva sig att avslöja fagert tal som lik förbannat är lögnaktigt tal. Orm och duva, alltså, för att ange den hållning Frälsaren talade om.

Den är inte misstänksam så mycket som eftertänksam. Lögnens fader går omkring och försöker luras. Det kräver en motståndshållning som är en medveten hållning. Kritisk och självkritisk om ni vill,  men kanske än mer en gemenskapshållning. Tron är gemenskap och detta hör till trons livsvillkor. Det misstänksamma blir då en saklig hållning och alls inte en neurotisk. Allt är inte som det ser ut och sägs.

Jag läser Koka björn av Mikael Niemi. Det är en på djupet vacker bok, spännande, rörande och allt vad ni vill. Prosten och Jussi är en mördare på spåren. De rör sig bland sådana som inte vill fatta, länsman till exempel, och de som inte kan fatta. Jag tror denna bok är lämplig lektyr under ett kyrkomöte.

Från utskottet berättar jag ingenting, men från min egen tankevärld kan jag meddela somligt. Jag funderar över hur den reformerta teologin kan slå igenom ett Luther-år av alla år. Jag fattar att det beror på allvarliga kristna, avgjorda. De har insupit en del från Calvin och Zwingli genom PP Waldenström, men fattat att det finns goda skäl att flytta över till Svenska kyrkan. De är dock formade i en annan andlig tradition. Denna deras reformerta kristendom är inte sakramental och känner inte den trons materialitet, som är det sakramentalas grund. När de ska bli världsliga blir de just värdsliga. Vi andra blir sakramentala. Skillnaden är avsevärd.

Det reformerta är till för de idealistiska, de som vill väl. Och de tror verkligen vad de säger, hur underligt vi än kan tycka det vara. De tror dessutom att svenska folket vill ha deras reformerta teologi. Det trodde de på 1800-talet också, när frikyrkligheten skulle göra det Svenska kyrkan misslyckats med, kristna folket. Det gick inte. De gamla bönhusen säljs som sommarstugor. Återstår dem att flytta in Svenska kyrkan - som präster, diakoner, förtroendevalda. Men det kan tydligen inte hjälpas. De är av en annan sort. Det svenskkyrkliga sitter inte i märgen. Och vad jag nu säger är egentligen inte "gör skillnad på människor" men väl "se skillnaderna och förstå dem".

Jag kan inte riktigt förstå varför vi detta Lutherår ska vara lojala med kyrkosystemet och de beslut som fattas i ett kyrkomöte, vars auktoritet ifrågasattes redan 1982, när det fattades beslut om det nya kyrkomötet. Luther var inte lojal med kyrkosystemet när frågan om hans solidaritet med Kristus och hans Kyrka ställdes rent konkret. System-folket, romerskt eller reformert, förstår att det finns en grundläggande illojalitet, upprörs och funderar inte ett ögonblick om denna kommer sig av att Kristus är Herre. Men maktens folk har alltid vetat att de som har Kristus till Herre aldrig riktigt är att lita på. Och jag menar att detta alldeles är i sin ordning.

I går var det först gudstjänstutskott, sedan gruppmöte och så lunchpaus innan kyrkomötet öppnades i Uppsala domkyrka. Lunchen var miljömärkt med precist angivande av koldioxidvärden för varje maträtt. Koldioxidekvivalent, ni vet.

Mikael Mogren predikade i gudstjänsten och det var, såvitt jag kunde förstå, en lätt och lagom neurotisk predikan för att på så vis ställa fram Nåden. Frimodig kyrkas ordförande Amilén hade nog pröjsat 3000:- för att vi i kyrkobönen därefter skulle be om frimodighet. Väl använda reklampengar och alla blev i ett slag frimodiga! Därefter kom kyrkomötesordföranden och höll ett klockrent anförande på MTD-temat. Vi var mot nazister och Svenska kyrkan behövs för människovärdets försvar.  Det positiva valdeltagandet ger oss kurage och framtidstro. "Svenska kyrkan betyder mycket för många, många." Hej och hå. Vi lever den offentliga och okomplicerade förenkling, som tenderar att bli lögnaktighet. Minst.

Antje manade oss att tänka positivt, förstod jag. Kyrkokritik var självskadebeteende, tror jag hon menade. Så kom det positiva: Tänk om valdeltagandet visar att fler bryr sig om Svenska kyrkan? "Tänk om det faktiskt är omsorg och respekt för kyrkan, dess budskap och dess arbete som gjort att valdeltagandet ökat?" Detta var tydligen hennes förnimmelse och hon får många tecken på detta nymornade intresse när hon rör sig på bokmässan eller läser tidningar. Hon tycktes förtjust vid tanken att kyrkan kan agera politiskt utanför partipolitiken. Dumt, kunde jag tänka, att vi just då fått ett tydligt partipolitiskt kyrkoval - men vem är väl jag att ha synpunkter på detta. Den Ranghögste talade men utan kardinalutstyrsel. Han kom att tala om ekumenik, resonerande och öppet och till Jesus. Han framstod i sammanhanget som avvikande. Vad han sa kommer i Svensk Pastoraltidskrift, men inte nästa nummer. Ni prenumererar väl?

Om ni undrar, tycks det slutliga valresultatet inte bli klart förrän efter mitten av oktober.... Så tycks det vara också om ni inte undrar.


16 kommentarer:

  1. Att Waldenströms teologi skulle vara alltför reformert för att vara sakramental är dock en sanning med modifikation - läs hans utmärkta och alltfort aktuella skrift "Dop och barndop" så får ni se: http://dopochbarndop.blogspot.se/

    SvaraRadera
  2. De ärkebiskopliga förnimmelserna aktualserade för mig en gammal sanning om kyrkoledare, (oavsett sort och kvallitét):
    "Biskopar serveras aldig en dålig måltid-och aldrig en hel sanning!"

    SvaraRadera
  3. Inget om vad ärkebiskopen sade i går!

    -Ärkebiskop Antje Jackelén hade ju, enligt Bladet, i går i KM sagt att det kanske var av omsorg om kyrkan som valdeltagandet ökade kraftigt i årets kyrkoval.

    Men inget om de orden i dagens blogg. Håller inte DS med henne?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får skaffa läsglasögon Bengt Olof, eller har du någon funktionsvariation eller är du begåvningsutmanad? I så fall ber jag om ursäkt. Det kan också vara så att du är en nyttig idiot som ger Bloggardag ammunition. /Olof Olsson

      Radera
  4. Något om vad Antje sa återfinns faktiskt i dagens blogginlägg. Möjligtvis kunde Bloggardag varit tydligare när det gäller medhåll.

    SvaraRadera
  5. Valdeltagandet ökade kraftigt påstår herr högarvoderade "förtroendevalde" Dike i sin galopperande verklighetsisolering. Så är det inte alls. Det är bara en ännu en propagandalögn från "Kyrkans hus”.

    Hur då? I takt med att medlemstalet rasar blir procentandelen röstande per automatik högre. Avgjort största delen av dem lurades till valurnorna av rent partipolitiska orsaker (inklusive herr Dike själv). Ytterst få röstade av någon omsorg om sv”k” - som det stora flertalet ju heller inte kommer att besöka frivilligt förrän möjligen vid nästa kyrkoval (om det nu blir något mer i denna utformning).

    Således: Effekten blev densamma som om man hade satt valsedlar i händerna på en fårskock.
    /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller kanske snarare getflock?

      Radera
  6. Nåja, var inte det (måttligt) ökande valdeltagandet främst en effekt av att SD gjorde en tydlig satsning på valet, och att detta då triggade andra partier att satsa på en "motoffensiv? Varvid man förstås på ömse håll ville visa sin "omsorg" om SvK?/Paul

    SvaraRadera
  7. Staten visar en oerhört stor omsorg om Svenska Kyrkan med det konsekventa nedröstandet av varje riksdagsmotion som önskar att kytkan själv skulle få bestämma om vilken församling medlemmarna vill tillhöra.
    En likaledes stor omsorg visas av de tre partierna som i kyrkokärlek inte ligger långt efter NSDAP.
    Det är inte utan att man undrar hur många gudstjänster i snitt per år det nya kyrkomötet kommer upp till. Men å andra sidan har de ett helt år på sig att samla "pinnar".
    De som gläds åt "vår gamla fina svenska kyrka" har nog inte läst Jobs bok på länge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Peter T,

      Din kommentar här är direkt motbjudande genom jämförelsen mellan våra demokratiska folkrörelsepartier och det tyska nazistpartiet.

      Det var det ena. Det andra är församlingsindelningen. Skall då också kommuninvånarna själva få avgöra vilken primärkommun de vill tillhöra?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Alphadeltagaren5 oktober 2017 11:08

      Jag får ju välja vårdcentral och tandläkare och bilprovning så då kan jag väl få välja församling? Kommunen betalar jag till för att samhället ska fungera. Det är inte samma sak! Min kollega som är Jehovas vittne betalar till kommunen, precis som jag. Men sitt församlingsliv får han ha ifred. Det vill jag också ha!

      Radera
    3. Bengt Olof Dike, du får lära dig att skilja mellan sak och parti.
      Vilken parti älskar kyrkan mest?
      S, C, eller SD? Älskar någon av dem kyrkan lika högt som NSDAP gjorde?
      Jag tänker nu inte på partipolitiska åsikter som inre har i kyrkan att göra och aldrig avhandlas i kyrkomötet (enligt en insatt källa kallad BOD).
      Notera även att jag inte klandrar något parti för kärleken till kyrkan och definitivt inte kyrkan för att den är älskad, speciellt inte då all kärlek är bra kärlek.

      Kommunen bestämmer vilka som ska vara invånare i kommunen. För de som ser SvK som en kommunal inrättning är det naturligt med liknande geografiska gränser.
      Men varför då inte använda sakargument för sin sak och låta dylika frågor avhandlas i kyrkomötet, medlemsorganisationens högsta beslutande organ, och inte i Riksdagen?

      Svenska Kyrkan är den enda medlemsorganisationen där staten beslutar om medlemsformalia.
      Ligger inte ett sådant beteende nära de totalitära regimer genom historien som BOD föraktar?
      Hur var det med statens reglering av Komsomol och 30-talets tyska ungdomsorganisationer? Dtaten reglerade även de organsiationernas medlemsformalia.
      Notera särskiöt att denna kritik riktar sig mot Staten/Rilsdagen och inte mot SvK.
      Jag ska dock villigt erkänna att jag ser kyrkomötet som närmast en vasallstat till Riksdagen, åtminstone efter 1957.

      Radera
  8. Vi ser fram emot att få ta del av den Ranghögstes tal. Är glad att vara prenumerant av SPT.
    Observer

    SvaraRadera
  9. Tack Dag för allt Du är och gör för Kristi kyrka. Stellan Bengtsson

    SvaraRadera
  10. Anonym,

    -Jag tackar också Dag för hans insatser i och engagemang för Kristi kyrka, vår demokratiska folkkyrka, Svenska kyrkan!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  11. Ska biskop Anders kardinal Arborelius OCD uttala sig i Svensk Pastoraltidskrift?

    Jonas M

    SvaraRadera