tisdag 10 oktober 2017

Syns inte, finns inte

Kyrkokansliet har skickat ut en undersökning för att informera sig om var information om det kyrkliga livet inhämtas. Kanske är det bara kyrkoherdar som fått frågeformuläret. Jag fick det i vart fall inte och har högtidligen beslutat mig för att känna mig kränkt.

När kränktheten blev vardagshanterlig kunde jag studera en av frågorna, den om främsta informationskanal om vad som händer i Svenska kyrkan. Frekvensen skulle också anges, dagligen, veckovis, månadsvis och årsvis. Det blir mycket visdom här, inser jag.
Nu räknar jag upp alstren:
svenskakyrkan.se
Facebookgrupper
Twitter
Samverkansrum
Kyrkans Tidning
Dagen
Svensk kyrkotidning
Intranätet
Annat, nämligen

När det kom till sista alternativet gick det inte att fylla i något. Men vad saknas? Det finns tryckta informationskanaler som ger info. Svensk Pastoraltidskrift finns inte med. Inte Kyrka och Folk heller. De har också nedslag digitalt. Inte heller fanns Bloggardag som alternativ! Bloggardag återger inte sällan kyrklig information och inte helt sällan före alla andra. Jag tror vi här kan lära oss något viktigt om den kyrkanshusliga förståelsehorisonten. Det är bara somligt som finns och detta oberoende av upplaga. SPT är större än SKT, t ex. Men det låtsas vi inte om och det är fullt i enlighet med politbyråpraxis. Bara det som syns, finns. Och vi bestämmer vad som syns. Ergo!

Jag kan tänka mig att en del kyrkoherdar (för jag tror det var de som fick frågan) kan irriteras. Det tycker jag inte de ska. De ska dra lärdom av hur det går till och fatta att det där med minspel som maktspel bara är ytan på de underliggande strömningarna. Den härskande klassen i det kyrkliga vet precis vad den vill och inreder verkligheten därefter. Återstår endast ett: beskriva den verkliga verkligheten och sätta ljus på skuggtillvaron. Det går sannerligen inte så till som kyrkokansliet i Uppsala tänker och konstruerar. Hegel skulle sagt att en kyrkas upplösning visar sig just så. Och detta ideologiska seende bär inte framtid med sig. Detta är nu så brutalt uttryckt av mig att det skulle kunna komma att tolkas som ett påstående att det inte är besök på bokmässan eller tidningsläsning som ger besked om Svenska kyrkans ställning i folklivet.

Att t ex tidningen Östra Småland inte nämns i undersökningen kan också noteras. Kyrkans Tidning, Dagen, Östra Småland, Nya Wermlandstidningen, Västmanlands Läns Tidning samt Sydöstran var de tidningar som hade mest material (debatt och nyheter) inför kyrkovalet.

Nu kanske någon svarat att han/hon läser Svensk Kyrkotidning dagligen. Då torde det vara tid för tillsyn. Medicinsk. Kanske ingen dagligen heller läser kyrkligdokumentation.nu (som inte heller särskilt nämndes) men årsvis utan tvekan och somliga månadsvis och veckovis. Där finns ju adekvata dokument om livet i det svenskkyrkliga.

På vilket sätt de tillfrågade själva deltar i dialogen kunde dock besvaras med ordet "blogg". Det tog jag som ett erkännande av Bloggardags vidsynta dialogpolicy. Den ska vi fördjupa oss i nu!

Jag fick i en kommentar något som jag uppfattar vara en admonition. Jag hade inte hört efter tillräckligt på vad som sades i radiogudstjänsten i söndags. Predikanten från Ålidshemkyrkan hade verkligen sagt mycket om Jesus. Jag lyssnade igen i går kväll. Jag hörde, förlåt en äldre herre, en ypperlig utläggning av MTD-religionen med betoningen på M-et. Och jag ser detsamma i sammanfattningen på Sveriges radios hemsida. Men fortfarande hörde jag inte särskilt mycket om vad Jesus gjort. Ingenting, faktiskt.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/962959?programid=945

Djävulen bor i detaljerna och det kan bero på detta att jag inte ser eller hör Frälsaren just där. Det kan också bero på att avgjorda kristna så gärna vill få andra att avgöra sig att de lägger orden därefter. Och mitt dilemma blir då, att jag alls inte vill vara en avgjord kristen. Jag vill vara en omvänd människa. Men jag hörde faktiskt inte i predikan allt det där som påstods vara sagt. Fanns det där eller inte?

Så fick Krister Stendahl kritik för sin kritik i bloggkommentaren också. Förkunnaren har hette det i polemik mot Stendahl inte ansvarig för vad åhöraren hör. Denna kritik uppskattar jag, för jag tror kommentatorn har rätt och Stendahl fel, men det är inte möjligt för mig att säga för då kommer jag att misstänkliggöras för att vara vit man eller vad det kan vara. Åldrad, kanske. Nu är läget ett annat. Och jag kan ställa en fråga jag burit på länge: Har inte professor Krister Stendahl klarat sig undan kritiska frågor alltför länge? Var han så märkvärdig som alla säger och så insiktsfull eller var han ungefär som vi andra? Fast ibland lite bättre. Han kunde själv vara förvånad över att han fick applåder för rätt enkla prestationer, tror jag. Men när jag ändå undrar: Skrev inte Brita Stendahl en rejält dålig avhandling? Så frågar akademiker. Finns det något svar? Sannolikt. Vill någon svara? Sannolikt inte. Här möter en variation på temat "syns inte, finns inte".


32 kommentarer:

  1. Varför var inte partierna nämnda?

    -Alla som på denna blogg hävdar, att det är de politiska partierna som styr kyrkan, måste väl nu fundera en extra minut över att de inte alls var nämnda i den ovannämnda och utsända enkäten.

    Är det inte partierna som sitter inne med den verkliga informationen om Svenska kyrkan - om de styr över den? Men de var alltså inte nämnda alls. Vad säger bloggaren om denna informationsfadäs? Och vad säger alla kommentatorer, som dagligen producerar x antal texter om att de påstådda beslutsfattarna i kyrkan inte ens finns med som "sökmotorer" i enkäten?

    -Dags för att vid morgonkaffet förbereda en plausibel förklaring för våra partikritiker; vi, som håller oss till verkligheten, väntar med spänning på svaren.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu var ju frågan var de tillfrågade inhämtade sin information och då är det nog svårt att också på kanslinivå lista partier. Det är väl den mest troliga förklaringen.

      Radera
    2. Bengt Olof Duke får gärna upplysa oss om något exempel på att ett politiskt parti publicerat information om det kyrkliga utanför den egna programförklaringen.

      Radera
  2. Eftersom det uppstått debatt om radiogudstjänsten i Ålidshem, tog jag mig före att lyssna på densamma. Jag försökte göra det nollställd.
    Resultatet blev detsamma som för bloggaren. Det var mycket om att vi ska protestera, men var fanns det om Lovsång? Nej, det var väldigt mycket "M".

    Det var någon som en gång skrev att "känner man sig mer tyngd, när man lämnar gudstjänsten, än när man kom dit, så skulle man avstått från att gå dit".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stig Walldin: Nu var det dock inte en debatt om ifall predikan handlade om lovsång eller inte - (eller om predikan var bra. Det var den inte särskilt, tycker jag. Jag blev som sagt också trött.)

      Men jag kom in lite sent i predikan och hörde då i alla fall en ambition att anknyta till dagens evangelietext, vilket för mig är att "tala om Jesus" även om det hela mest mynnade ut i att vi egentligen ska protestera mot nazister och översvämningar och inte får vara glada så där bara rakt av. Därav att jag uppfattade beskyllningen som orättvis, då jag har hört många predikningar som inte ens gör en ansats till att anknyta till dagens texter.

      Men som sagt, det betyder och betydde inte att det här var en predikan som föll mig i smaken. Och procentuellt sätt var det en mindre del som handlade om Jesus än jag först uppfattade.

      Radera
  3. Krister Stendahl kan jag säga en del om. Dels har jag ju NT:s exegetik som ett fadersarv, dels var jag präst i Stockholm under hans korta tid som biskop där.

    Han var en intressant exeget (han hade dock lämnat Uppsala innan jag kom dit). Jag håller naturligtvis inte med honom i alla hans slutsatser. Och han styrdes ibland av förutfattade meningar. Men han kunde hantverket, och plockade alltid fram intressant aspekter. (Jag tillhör dem som lyssnar till vad som sägs, bedömer inte på förhand efter vem det är som säger något.)

    Han var tidigt ute på den modernistiska arenan. I början av 50-talet avgav exegeterna i Uppsala (var de i Lund med?j en deklaration att kvinnor som präster inte är tänkbart enligt NT. Alla stödde deklarationen utom just Stendahl.

    Han var sina vänners vän. När Bertil Gärtner inte blev professor i Lund (det blev Birger Gerhardsson, skillnaden mellan dem var hårfin), medverkade han aktivt till att Bertil blev professor på Princeton (själv var han ju på Harvard).

    Men han var inte särskilt bra biskop. Han upphörde inte att vara professor. Ibland kunde han visa dem lärdes bristande tålamod med dem som inte fattar. Han skall dock ha beröm för att han frågade prästkandidaterna om de trodde på Jesus. Det var en fråga som överraskade en del av dem.

    En gång i månaden inbjöd han prästerna till en genomgång av kommande söndagars texter. Det säger en hel del om Stockholmsprästernas bedömning av vad som är viktigt att mindre än 10 % av dem kom. Det handlade ju ändå om en exeget i världsklass!

    Vad gäller Brita Stendahl, så anmälde jag hennes bok om kvinnoprästfrågan i SPT. Jag kan nöja mig med att säga att hon inte blev glad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska man vara exakt, och varför inte, var Krister inte docent när deklarationen undertecknades. Historien nystas upp i en bok som heter Kyrklig Splittring. Det var docenten Lindeskog som inte stödde deklarationen. Krister Stendahl var inte fin nog.

      Radera
    2. Tack, man skall vara exakt! Jag mindes fel. Men i sak hade väl Stendahl redan då inget emot kvinnor som präster.

      Radera
    3. Jag tycker dock att det finns en och annan i kommentarsfältet som skulle kunna påminna sig om Stendahls "jämför inte din religions bästa.."

      Radera
  4. SPT och Kyrka och Folk är utmärkta informationskällor. Och tack vare att de har lite olika stil kompletterar de varandra på ett bra sätt. Anledningen till att de inte finns med i enkäten torde vara att båda tidningarna av och till innehåller viss kritik mot förhållandena i Svenska kyrkan. Kärleksfull kritik dock men t.o.m. sådan anses ju destruktiv av de höga hönsen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. -Lär då av kärleksfull kritik, Elisabeth!

      Ja, tänk Elisabeth, om Din kritik av vår demokratiska folkkyrka också kunde vara kärleksfull och konstruktiv. Då skulle det vara ett fall framåt såväl för kyrkan som för Dig!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Jag instämmer som regel i den kritik som framförs i SPT och Kyrka och Folk. Alltså är min kritik också kärleksfull.

      Läser du SPT och Kyrka och Folk, Bengt Olof? De är riktigt bra, ska du veta.

      Radera
    3. Vilken kritik mot SvK är mer konstruktiv än den om att utestänga politiska partier som nomineringsgrupper?

      Radera
    4. Elisabeth,

      -Nej, jag erkänner min försummelse därvidlag, vilket delvis kan bero på att tidskrifterna inte brukar finnas i biblioteken.

      Tack dock för tipset; jag skall försöka informera mig mer om tidningarnas innehåll.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  5. BloggarDag:

    En inte så lite pigg och munter teologisk skola i lämplig, daglig dos.
    En väsentlig plattform för klassisk kristen tro och evangelisk katolicism.
    Skvaller, en mänsklig faibless och muntration.
    En ögonöppnare av rang.
    Docenten Sandahls kateder och predikstol.
    BOD:s redaktionella ansvarsområde som "orm i paradiset".
    En kommentarsvärld speglande såväl insiktsfulla som mera problematiska sinnen.

    Givetvis bleve tillvaron lättare för den välanpassade MTD-religionen med en rejäl munkavle/Lex Sandahl?

    Lars Jensen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lars Jensen,

      -Den munkavle kräver för viss person,
      tål sällan att egna åsikter granskas;
      därför kravet på tystnad utan pardon,
      så vill han med kritiska röster handskas!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Also sprach der Editor.

      Lars Jensen

      Radera
    3. Lars Jensen,

      -Das stimmt und ist auch die Wahrheit!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  6. Var hämtar man kyrklig information? - Många tittar in på www.brogren.nu

    SvaraRadera
  7. Ja, Dag visst har du rätt. På så sätt att predikan var längre än jag trodde i går och i det längre sas inte mycket om Jesus. Jag kom in efter psalmen i går varpå jag hörde prästen komma in tämligen snart på Jesus och hålla sig där ett tag varför din beskyllning tedde sig synnerligen orättvis.

    Missade också att hon inte kunde låta bli att nämna "nazisterna som vandrar på våra gator" till slut. Det finns en sån dragning till att få säga detta hos både präster och politiker. Det gör mig också trött.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu kan msn ju inte dra några enkla paralleller mellan vår tid och 20- och 30-taleňs Tyskland. Men om inte kan tala klarspråk om nazism från våra predikstolar kan man i förlängningen hamna i samma position som Deutsche Christen och det Karl Barth och Bekännelsekyrkan protesterade mot, den kyrka som underordnas den onda staten.

      Radera
    2. Verner: "om man inte kan tala klarspråk om nazism": Det är klart att man kan! Om man talar om nazism ska man självfallet tala klarspråk. Men frågan är för vem man gör det.

      Jag får känslan av att det mycket handlar om att det låter bra och dramatiskt, ger ett extra djup och därmed extra poäng, om ens tal eller predikan innehåller fraser som "Nu vandrar det åter nazister på våra gator!" Man kan helt enkelt inte låta bli effekten som man ser framför sig ska skapas bland åhörarna. Därför måste vi även på Tacksägelsedagen prata om nazismen, speciellt om radio också är dar.

      Jag kan dock vara naiv. Men jag tror inte att nazismen som ideologi är ett hot i dag. Däremot består nazisterna av många kriminella som är beredda att ta till våld, och de kan därför vara farlig för den enskilde juden t eller för andra som de ser som motståndare.Det ska vi inte tillåta. Men vi behöver inte bli exalterade och tro att "Nu har vi hindrat svenska folket från att bli nazister!" om vi predikar eller spelar folkdans. För det hade det inte blivit ändå.

      Men som sagt, jag kan ha fel.

      Radera
  8. Men jag skämtade givetvis om att det är mina elevers fel om de inte förstår. Det är det inte. Eller jo, KAN vara. Åhöraren, dvs inte bara mina elever, kan ha med sig bagage som gör att man hör utifrån detta och inte vad som sägs. Förstås.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har alla med oss bagage i form av förförståelse. Denna förförståelse avgör vad och hur vi kan ta till oss något.
      Kanske en delförklaring till att så många numera ser rasism och fascism snart sagt överallt. En gång i tiden såg man häxor överallt. /smun

      Radera
  9. En ofta återkommande markering hos bloggaren är skillnaden mellan de avgjorda och de omvända. Jag har förstått att det är "finare" att vara omvänd än att vara avgjord.

    Men vad står begreppen i grunden för och varför är det så viktigt att skilja mellan dem? Är den avgjorde en antropocentisk liberalteolog medan den omvände är en teocentrisk klassisk (kyrko-)kristen? Men hur är det med den avgjorde som bejakar att Gud i sin nåd har gett oss försoningen genom Jesus Kristus? Eller är han egentligen omvänd? Jag misstänker -- men jag kan ha fel -- att det pejorativa talet om avgjorda står som en varning för gärningsrättfärdighet, att tron genom vår/min egen insats kan förvärvas när det är en gåva. Men då skulle alltså de avgjorda vara förhållandevis mer rättfärdiga än syndare, till skillnad från de omvända som är mer syndare än rättfärdiga. Men det är ju simul iustus et piccator som gäller -- en grannlaga men ändå balans.

    För övrigt tycker jag den balansen gällde för predikan från Ålidhemskyrkan. Det går att vara from och profetisk samtidigt men lika svårt som att vara rättfärdig och syndare samtidigt.

    SvaraRadera
  10. Jag får hänvisa till Svensk Teologisk Kvartalskrift 1947 nr 2 och diskussionen mellan Erik Sjöberg och Nils Johansson. Sjöberg hävdade att en kristen måste vara avgjord, Johansson att ingen av lärjungarna var avgjorda kristna men väl omvända. Jag skulle mena att den som är omvänd bara häpen konstaterar, att det fanns inga alternativ. "Du blev mig övermäktig" är hållningen. Jag menar att de avgjorda mödar sig och kommer till rätt slutsats med de faror denna aktivitet för med sig, inte minst detta att de avgjorda fortsätter avgöra vad som är passande kristen tro. Jag skriver grovhugget men den som vill fördjupa sig går till STK och kompletterar med det som skrevs år 1941.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tackar för hänvisningen till STK 1947:2 som förhoppningsvis finns digitaliserad. Och jag förstår fuller väl att det ibland är nödvändigt att skriva grovhugget. Men i avvaktan på STK-läsning har jag några fortsatta funderingar kring omvändelsen. Beskrivningen av den omvände som fylld av häpnad och av insikt om bristen på alternativ tycker jag om.

      Men här föds frågan om detta beskriver en, mer eller mindre, omvälvande enstaka händelse eller om det handlar om ett mer eller mindre bestående tillstånd?

      I det första fallet är det lätt att associera till det omvändelsekrav som finns i viss frikyrklighet och krav på datering av denna händelse. Detta borde vara främmande för Svenska kyrkans tradition.

      I det andra fallet blir det frågan om att leva i mer mindre konstant "syndanöd" som ju idealiskt ska följas av en lika konstant upplevelse av tacksamhet och av att genom nåden vara förlåten som samtidig syndare och rättfärdig(gjord).

      Utmaningen för kyrkan är förstås att nå enskilda på ett så kontinuerligt sätt att denna samtidighet kan förmedlas, något som ska ske i ett samhälle med stor analfabetism i trosfrågor. Om denna samtidighet misslyckas hotar lagiskheten genom tal om eländigt liv i strid med buden, lagens första bruk, och utan att man kommer fram till nåden och den insikt som följer av lagens andra bruk. Och då blir det heller inget av med lagens tredje bruk och efterföljelse.

      Radera
    2. Omvändelsens poäng är väl det kravlösa? Ungefär som jag i ett stenbrott på Öland, Gillberga t ex, slås av insikten om hur tiden är ett ingenting när jag ser kalklagren, fossilerna mm. Människan är i all sin storhet, skapad till Guds avbild, också liten. Den insikten räknas också till kategorin omvändelser, tror jag. Men inga krav. Kraven hör avgörelsen till.

      Radera
    3. Omvändelsen är väl knappast ett tillstånd, det hörs ju på ordet att det handlar om att vända om, helt byta riktning, och borde då också rimligen kunna kallas att "födas på nytt". Att födas på nytt är ju inte heller en evig process utan någon gång borde det kunna sägas, NU är jag född på nytt.
      Att vara avgjord är väl i den liknelsen att inte vara född utan processen har avstannat, alternativt att man är född för tidigt, man ser möjligen ut som de andra men kanske själva livet fattas?

      Radera
  11. 1941 eller 1947?

    SvaraRadera
  12. Både och. I STK 1947 hänvisar Sjöberg till ett tidigare inlägg av Johansson, ett inlägg från 1941 som han under årens lopp retat upp sig på. Docenter är sådana.

    SvaraRadera
  13. Den publikation jag får i brevlådan som upplyser mig om aktualiteter i SvK är Oasbladet.
    Även om Dagen också dyker upp i brevlådan så innehåller den inte mycket om aktualiteter i SvK.
    Svenskakyrkan.se är i sammanhanget ännu mer värdelös då den knappt ens duger för att hitta en gudstjänst om man letar.

    SvaraRadera