Välviljans triumf

Det finns gott om välvilliga människor. De vill alltid väl. Den stackars sparkade och förnedrade generaldirektören (direktör ska det vara, jag som är kyrklig skrev generalsekreteraren men korret påpekade felet, tack) vid Transportstyrelsen ville väl. Det blev som det blev. Men de är många som i bästa avsikter styr och ställer. De är ordningens och redans kvinnor och män, också när de inte följer den tidigare ordningen. Detta är bra så länge det går bra. Men om/när de kritiska frågorna börjar ställas, blir den fortsatta strategin påhitt, undanflykter, rena lögner och slutligast förnedring. Det duger ju inte att säga att "jag visste ingenting" och att någon annan bär ansvaret.

Nu ska ni inte tro att jag skriver detta i anledning av kyrkomötet. Bloggardag håller sig till allmänningen, men det allmänna kan alltid smitta av sig också på kyrkomötet. För i kyrkomötet finns många välvilliga. De måste hållas efter av ett regelverk och detta måste följas utan partipolitiskt taktiserande. Förekommer sådant verkligen i Svenska kyrkans kyrkomöte? Det bleka svaret är: ja.

Några inblickar från utskottsarbetet får ni inte. Faktiskt tycks det mig som om i varje fall gudstjänstutskottet återgått till den praxis, som gällde tidigare. Eller nästan. Förr var utskottet hermetiskt tillslutet. Nu tycks det vara ok att i nomineringsgrupperna berätta vad som hänt och händer. Tills vidare får ni meditera över Antjes hållning. Bara högsta kvalitet språkligt, teologiskt och musikaliskt duger - eller hur var det hon sa om den kommande kyrkohandboken? Och då gäller väl ett enda: upp till bevis. Var det avsiktligt Antje inte ville sätta sitt namn under kyrkostyrelsens skrivelse om kyrkohandboken utan i stället tog sin tillflykt till Rom?

Naturligtvis kan jag meditera över tanken på en kyrkohandbok som ska inrymma Svenska kyrkans teologiska mångfald. Jag är oklar över vad det betyder? Avses "den nya kyrkosynen" eller "lundateologin"? Ska inte kyrkohandboken inrymma vad Svenska kyrkan tror, bekänner och lär? Att det finns lite olika fromhetsmässiga aspekter, fattar jag. Men talet om teologisk mångfald är lurigt, eftersom det kan styra bort från det faktum att tron är en till att kyrkolivet blir ett konglomerat av olika tankesystem/teologier/teologiska preferenser som har det gemensamt att dessa olikheter står samman med front mot den enda fromhetsriktning som inte tåls. Är inte detta att ta i? Tja, jag berättar inget från utskottet, men när ni läser betänkandet, som måste vara klart i morgon, ska ni leta efter var de mer allmänkyrkliga förslagen finns. Det fanns ju också någon avsikt med utrensningen av 1986 års kyrkohandbok. Man behöver inte vara dum. Om man inte vill, förstås.

De  välvilliga förser de massor som sitter i söndagens gudstjänster med lämpliga formuleringar och böner, avsedda att vara dem till uppbyggelse. Massor? Det tänks så. Ingen låtsas om att det i 80% av söndagens gudstjänster återfinns färre än 25 personer och rå räknas också två kyrkvärdar, en vaktmästare, en kantor och en präst in. Massor!!!

Jag går runt på mitt vänliga sätt och möter ledamöter och biskopar. BA, de borgerligt kristna, hade tydligen varit kritiska mot Antjes lägesbeskrivning i inledningstalet, den där hon refererade till Bokmässan och tidningsläsning för att förstå Svenska kyrkans läge i samtid, i folk och i opinion. Bara de riktigt fördärvade tänker nu "Wenck kommt!". Antjes tal motiverar en länk så att ni själva kan läsa vad hon sa för att motverka allt kyrkligt självskadebeteende. Talet är inte ointressant.
https://www.svenskakyrkan.se/arkebiskopens-tal-vid-kyrkomotets-oppnande

Gårdagen slöts med stiftsmiddagar. Det var en trevlig tillställning Växjö stift ordnat. I grannrummet på Domtrappkällaren fanns Karlstads stift. Där sjöngs, inte utan rörelse, Värmlandssången. Själva talade vi endast väsentliga oväsentligheter. Som det ska vara, alltså. Vilka som är invalda i nya mötet är fortfarande oklart.