Socialdemokratiskt narrativ

Våra vänner socialdemokraterna kan formulera sig lite olika men i sak enstämmigt. "Socialdemokrati och kristendom är detsamma", hette det. Eller "de grundläggande värderingarna är desamma." Detta ger ett moraliskt imperativ: Socialdemokraterna ska på alla kyrkliga nivåer arbeta för en öppen och välkomnande folkkyrka som i alla lägen står upp för människors lika värde och lika rätt.

Jag förstår dem som undrar om detta är målsättningen för regeringsarbetet också och vad det i så fall betyder. Ett öppet och välkomnande Sverige? Och vad är människors lika rätt om vi går förbi felöversättningen av begreppet dignity i deklarationen om de mänskliga rättigheterna? Men nu gäller det Svenska kyrkan.

Då tar vi värderingsfrågorna. Om man sagt att socialdemokratiska värderingar kommer från etiken i Nya testamentet eller så, hade saken kunnat diskuteras idépolitiskt. Hur eller hur fanns det sådana socialdemokrater, pastor Spaak och Kata Dalström t ex. Men det finns också en annan idétradiiton, en kristendomsfientlig. Värt att diskutera. Lite mer besvärande, fortfarande på idéplanet, blir det när socialdemokrati och kristendom likställs och när det påstås att de grundläggande värderingarna är desamma. Det hoppas jag verkligen inte. Stefan Löfven som ayatollah?

Det fanns folk på Jesu tid som värderade vad de hörde och såg samt drog slutsatsen att Jesus från Nasaret måste vara Guds Son. Detta och inget annat är den grundläggande värderingen i Kyrkan. Själva fundamentet om ni vill framstå som goda fundamentalister - och vem vill inte det? SAP omfattar dock inte denna bekännelse för SAP är ett sekulärt politiskt parti utan kristna bekännelsekrav. Och då är vi inte inne på finliret. Det socialdemokratiska partiet tror inte att Jesus är Herren. Det är uppenbart och faktiskt alldeles rimligt, annars blir Löfven ayatollah.

Vilka grundläggande värderingar återstår då? Finns det en kristen etik som är skild från Jesus Kristus? Självklart inte.  Den kristna etiken är ett utflöde av den kristna tron. MTD-religionen kan däremot vara religiös socialdemokrati, dvs socialdemokrati i religiös utstyrsel. Det blir en religion människor kan avgöra sig för, dvs bestämma sig för, och därmed avgöra (bestämma) vad den ska innehålla.

Vad jag skriver pekar på en fara för kristen tro, faran att den kristna tron blir religiös och därmed något annat än en insikt om hur Verkligheten egentligen är, vilket är den kristna trons anspråk. Den som beskriver tillvaron som gudlös, beskriver den helt enkelt fel. En religiös kristendom blir en påhittsreligion som inte har plats för Herren, inte plats för uppenbarelsen och inte plats för katolicitetsmarkörerna. Luthers tal om Kyrkans sju kännetecken faller också platt: Guds Ord, dopets sakrament, nattvardens sakrament, löse- och bindenyckeln, Kyrkans ämbete, gudstjänst och bön samt kors och lidande. Ta bara det där med gudstjänsten, att man offentligen tackar och lovar Gud. Om det inte hade varit att utmana löjet kunde någon föreslagit att en socialdemokratisk partikongress skulle ha offentlig lovsång och bön. Ni fattar själva. Det är inte alldeles fel att i god ordning skilja mellan det andliga och det världsliga regementet i insikt att det andliga annars blir världsligt.

Hur öppen och välkomnande är då den folkkyrka, som i alla lägen står upp för människors lika värde och lika rätt? Kategorin om lika rätt - blir den inte konstig? Lika rätt till vad då i det kyrkliga när allt är nåd och alls icke rätt. Vore det inte (rättat! DS) för nåden skulle det vara ute med oss, det är grundläggande kristen undervisning.  Jag ska inte bråka för mycket, men Bertil Morén, ledande sosse inte minst i det kyrkliga i Kalmar, var öppet hånfull mot oss som ville att det skulle byggas kyrka i Norrliden. Han gjorde sitt bästa för att stoppa bygget och var nedlåtande mot Silvy Elfverson, som satt i kyrkorådet. Det var jag som ett tag rätt ensam stod för den öppna och välkomnande folkkyrkan i Norrliden. Vi blev med tiden några fler och än fler, men det förvånar mig fortfarande att socialdemokraterna inte kunde stå upp för stadsdelen. Det kan bero på att jag inte övertygats i ämbetsfrågan och att alla andra i stadsdelen skulle straffas för det. Detta sagt kan man misstänka att en öppen och välkomnande folkkyrka blir räddningslöst utlämnad åt samtidens ideologier, men det menar väl bara den som läst Moltmanns uppsats Theologie heute i band 2, Zur Geistigen Situation der Zeilt Suhrkamp 1979 s 754 ff. Öppen och välkomnande. Oss emellan, detta är inte min erfarenhet av socialdemokratisk kyrkopolitik. Och puddingen bevisas genom ätandet.

Har vi då tillräckligt denna morgon gått igenom några viktiga komplikationer i det kyrkliga livet?
Jag undrar då bara om verbet "narra" kommer ur ordet "narrativ"? Det kan vara så. Det kan förstås vara på något annat sätt också.