En kyrkokristens distinkta krav

En kyrkokristen borde kunna ställa distinkta krav på en kyrka, som säger sig styras av bekännelsen och vara en autentisk kyrka, som klär upp sina biskopar därefter och som håller sig med präster, som ska lägga ut Guds ord för oss i syfte att vi vid världens slut ska vara hemma hos Gud och då vid slutet börja om på nytt och på riktigt. Distinkta krav att det är kristendom på riktigt. För MTD-religionen blir besvärande. Inte att den moralistiska terapeutiska deismen finns, människan är outrotligt religiös, men att denna relgion ska utminuteras från predikstolar (eller snarare golv) i Svenska kyrkan. Krav på the real thing är vad jag funderar över.

Ni läser kanske inte stadsdelstidningen Vasastan (uttalas lite nasalt och fint) nr 3 i år. Karin Öhagen, komminister i en kyrka som fått namn efter troshjälten Gustav Vasa, förklarar hur hon ser på predikan:
"Min uppgift är att ta fram det tidlösa i texten och det som är relevant för oss som lever idag. Jag använder mig mycket av mig själv och mina egna erfarenheter och tankar - min övertygelse är att många existentiella funderingar delas av alla människor."
Detta skulle Martin Luther hört, han som tydligen tänkte att saken gällde att måla Kristus för åhörarna. Men Öhagens lösning är rolig. Den innebär att exegetik och än mer isagogik saklöst kan utgå ur prästutbildningen. Behöver det egentligen någon annan utbildning än lite religionspsykologi. Det viktigaste har de ju med sig, nämligen sig själva, och därmed är referensramen given. MTD-religionens handläggare behöver mest det lyhörda inåt, för där möter samtidens medelklassighet, kan en betraktare tänka. Själv funderar jag över frälsningshistorien, ni vet det där med att "när tiden var inne" sände Gud sin Son. Det var historiens avgörande svängtapp. En biskop jag känner, vars vigning inte ifrågasätts, menade att hans uppgift var att ta fram det tidsbundna, det vill säga det som hände med Jesus och med annat i frälsningshistorien. Det är verkligen skillnad på kristen tro och MTD-religion.

Biskop vars vigning inte ifrågasätts? Jag var i ett sammanhang där jag förstod, att biskopar var ifrågasatta. Tanken var att grandezzan vid biskopsvigningar var stor och upphetsningen kring biskopsval lika stor om inte större men tydligen var kuliss. "Produkten" som kommer ut är inte en biskop i Kyrkans mening. Stiftschef, naturligtvis. Därtill framröstad. Men inte biskop. Den kvinnliga ärkebiskopen är inte en egentlig ärkebiskop, hon viger inte egentliga biskopar och dessa biskopar kan egentligen inte viga präster och de som vigs blir inte i egentlig mening präster. Det är mycket man får höra. Jag fann inget skäl att försöka försvara det som sker, jag ville begrunda allt detta i mitt hjärta, men det kan ju inte vara så att frågorna måste avvisas för att ett eventuellt svar skulle ställa till det riktigt rejält om svaret skulle bli att de kritiska faktiskt har rätt. Någon i sällskapet fann det dock vara bättre med kvinnliga biskopar och ärkebiskopar än med manliga, som var oegentligt vigda. Med kvinnliga biskopar kunde man se att något var fel. Detta fick jag höra.

Självklart är det kyrkosystemet och inte en ersättare i kyrkostyrelsen som kallas fram att bevisa att vi hålls med ärkebiskop och biskopar efter Guds vilja. De klentrogna måste en kyrka vara noga med, som ni vet. När det sägs att vi efter apostolisk ordning viger en kvinnlig biskop, är detta påstående dock i historisk mening osant. Det är inte apostolisk ordning med kvinnor i biskops- och prästämbetet. I kyrkohandboken står en lögn och ärkebiskopen uttalar den. Anspråket är uppenbart falskt. Men om vi struntar i det, hur ska de ifrågasatta biskoparna kunna förklara att de är rätta biskopar? Det vore inte utan intresse att höra förklaringen. Svaret kanske då blir att vi får hoppas på det bästa, men jag är inte helt säker på att det svaret riktigt duger. Vad tror ni?

Präster vigda av kvinnliga biskopar och prästkandidater har väl funderat igenom frågan. Var och är det präster de blir om det inte är en som är biskop på riktigt som viger? Ska undanflykten vara att präst i nödfall kan viga präst? Jo, men det är ett episkopalt handlade som framställs och då ska det väl frågas om det blott är yta eller om det också finns ett innehåll. Därtill undrar vän av ordning om kvinnlig biskop kan överantvarda något ämbete. Kan den som själv inte är promoverad promovera andra?

Jag var bekymrad, så bekymrad att jag knappt kunde orientera mig när jag i förrgår hamnade på ett felvänt tåg. De sa så i högtalarutropet. Felvänt! Gick det söderut eller gick det norrut? Jag var så förvirrad, att jag satte mig på fel plats dessutom. Det kan alltså bli fel också i den spårbundna trafiken, vad då inte med trafiken när den är ur spår eller en kyrka växlat in på främmande spår?

Jag tänker sålunda på Andra kyrkolagsutskottet 1994. Ordföranden sammanfattade: Det får inte hos någon enda utsås tvivel om att alla präster i Svenska kyrkan är präster, och att sakramentshandlingar äger giltighet. (Kyrkomötesprotokollet 1994 nr 9, s 199) Där fick de romerska katolikerna så att de teg. Det de gör, får inte förekomma för det får inte utsås tvivel. Men var det inte detta som gjordes på den där sammankomsten, som jag så förvirrad reste ifrån på det felvända tåget.

Om det - trots alla regulationer - verkligen tvivel utsåtts, borde väl biskoparna ta till orda nu? På vilket sätt är t ex Modéus II, Dalman och Tyrberg riktiga biskopar? Om det finns en verklig risk att tvivel utsås, får väl svaret vara ett trons starka ord, begrundat i Skriften och Traditionen eller hur ska vi se saken? Jag undrar om det har blivit så illa, att tvivel utsåtts i mitt hjärta. Hur är det i era hjärtan? Jag blir orolig och ifrågasättande för egen del.

Så vist inrättat är det dock här i världen att det är ställningstaganden som ska försvaras, inte frågor. Frågor ska besvaras. Det finns inga dumma frågor. Det sa fanjunkare Johansson redan för 60 år sedan. Han undervisade oss i världens bästa bok. SoldF, Soldaten i Fält. Han kallade den så. Han gick till boken för att finna svar på frågor. En förebild på många sätt, fanjunkare Johansson. Han var min närstridsinstruktör.