Brander brinner

Bo Brander är lätt att tycka om och svår att se ned på. Inte för att jag tror att han fattat allt det kyrkopolitiska rätt, det har han inte och det intresserar honom inte heller, men en undervisare i tron är han. Gammal vorden har han en hel del att komma med och så gammal att han mest pratar, är han inte. Hans undervisning i kristen tro heter Jesus, min Herre och min Gud. (Artos). Det händer att jag saknar att vara församlingspräst. Tänk er att ha en samtalsgrupp om den boken med människor kring ett stort bord och engagerat samtal kring insikter, inte åsikter. Jag vet att livet har sina faser och att det var samtal utifrån Trons ABC av Giertz och Att tro av Petrén, men icke desto mindre.

När Bosse kom till Laurentiistiftelsen kom samtidigt en student från Kalmar till Lund. Det tror jag båda uppfattade som en glädjande omständighet. När Bosse predikade och studenten tyckte han hållit på tillräckligt länge, drog hon handen över halsen. Strax därefter slutade Bosse. Så fungerar det i en levande församling med en själasörjande präst, som ger församlingen utrymme också för tysta men kraftfulla inpass. Vad blev det av studenten? Rektor på ett gymnasium. Ibland rektor med stort R, tror jag mig veta.

Fader Bosses samlade undervisning går inte av för hackor men kostar väl en hacka att köpa. Evangeliernas Jesus är den kristna trons Jesus, skriver han. Precis! I boken dras den långa linjen och den leder fram till oss och vårt ansvar at förvalta tron, dvs trons innehåll. Kristologi och kyrkoteologi blir detta eftersom det handlar om Anden. Insiktsfull är boken.

Nu skriver ingen teolog en bok utan att någon annan teolog näsvist ska försöka komma på något att inte hålla med om. Så också här. Jag säger bara sidan 116. Bosse håller fast vid den gamla uppfattningen att Josef och Maria var fattiga och därför offrade duvor i templet. Jag har undervisats och undervisat så också. Söndagsskolfröken visste besked och eftersom hon också var min småskollärare, fick jag samma besked i skolan. Det var tider det! Men någonstädes läste jag att vid tiden för Jesu födelse hade praxis ändrats, så det var just två turturduvor som offrades oavsett inkomst. Det tycker jag är lite vackert, solidariskt liksom, inte klassindelat och detta bortsett från att det verkar enklare att offra två duvor än att hålla på och joxa med större och mer svårhanterliga offer. Maria och Josef var nog medelklass och inte särskilt fattiga i sin tid.

Jag ska inte särskilt försöka förstå vad som är det extra viktiga med boken, men jag menar att undervisningen om människan som mysterium med anknytning till Paul Ricoeur (s 184ff) avslöjar ett stycke begåvning hos författaren.

Bosse var bibelärare på Kronoberg. Tagen sitter i livet igenom, det är uppenbart. Han brinner för uppgiften att undervisa.

Om jag nu skriver att prästerna bör köpa en låda böcker (tala med Artos om rabatten) och sätta igång studiearbetet, får det inga konsekvenser. Ingen präst tänker längre att 25 personer eller 50 skulle läsa och samtala. Som bäst kommer pastorn att köpa sig ett exemplar på församlingens bekostnad. Men så gör det! Och ni andra kan förstås fråga om inte församlingen borde studera på något sätt. Tanken att en biskop skulle kommendera kontraktsprostarna att sätta prästerna i ett studieprojekt om Jesus - nej, glöm den tanken. De är ju så överlupna, biskoparna. Och kontraktsprostarna! Närhet och samverkan, ni vet.

Vad hände i går? Nazister och motdemonstranter levererade, hetsade av massmedial uppmärksamhet. Ett drömscenario för NMR, eller? Kom i tv, radio och tidningar. Fick uppmärksamhet. Men inte riktigt. Och jag kan inte orientera mig. Är det sant att NMR-arna sprang undan stenkastning från motdemonstranter och att detta startade kaoset? Vad med maskerade motdemonstranter? Det jag får veta är ett urval informationer, något som någon annan beslutat att jag ska få veta. En demonstration med tillstånd kom alltså inte iväg. Var det verkligen bra? Och var återfanns i går det våldsbejakande? I två grupper. Den ena kastade bangers, bengaliska eldar och stenar.

Själv hör jag till dem som vägrar söka tillstånd att demonstrera. Jag demonstrerar ändå. Är jag ute och går och kan tänkas orsaka problem i trafiken, anmäler jag att jag är ute och demonstrerar. Annars inte.

Den politiska frågan borde vara frågan om grogrund för nazism i det svenska samhället. Hur blev det så här? Hur blir det i fortsättningen?