söndag 22 oktober 2017

Ombord med Antje

Den där gudstjänsten, som representanter för bland annat kungahuset, regering, riksdag, utbildningsväsende, Sveriges kristna råd och samerna inbjudits till firas tydligen nästa veckamed start på fredag. Man kan se det hela i bilderburken. Som spektakel alltså.. Än mer förunderligt och märkligt, omöjligt att förstå, blir det då att i denna demokratiska kyrka Kyrkostyrelsens bjöds in med armbågen. Resa och uppehälle skulle var och en betala själv. Det går ingen smålänning på. Jag tror, och torgför härmed tanken, att detta förhållande illustrerar kyrkostyrelsens marginalisering. Den tar några formella och därmed nödvändiga beslut, men den styr ingenting, absolut ingenting. Den uppfattas vara just denna intighet också och vara totalt b*t*d*ls*l*s.

Det är bordet som gäller som tema. Men detta var en tanke att hantera när det verkligen skulle bli ett bord vid Uppsala domkyrka. Nu fick ju inte Antje folket med sig. Bordet som symbol blir en metafor. Och hur kul är det med en metafor när det faktiskt för 4 miljoner kunde ha varit på riktigt?

Den Ranghögste kommer på ekumenisk vesper. Han är snäll, Den Ranghögste, det måste man säga. Lite längre ner på ranglistan, och inte så lite heller, tror jag, kommer Ragnar Persenius som leder en nykoreograferad dans, om jag fattat rätt. Dansade Luther och Käthe? Det är väl möjligt. Men jazz visste Luther föga om. Men dansa på så länge ni har roligt. Fast, undrar jag,är inte en poäng med bordssamtal att alla inte är riktigt nyktra? Det stimulerar samtalet, liksom, och kanske dansen. Ett skäl att kollla bilderburken, kanske.

Har Antje det roligt just nu? Vad kostade projektet med bordet så här långt? Vem betalar för misslyckandet? Det finns ju skisser. Och det finns arbetstid nedlagd. Dessutom finns ilska från handläggare i Kyrkans Hus redovisad. Kyrkorådet borde skämmas, var det korta beskedet. Den demokratiska linjen är dock helt ense, nåja men har i vart fall nått ett resultat. Plats ska inte upplåtas för konstverket Bordet och Ordet. Kyrkorådets ordförande vet inte om kyrkorådets ledamöter tänker fortsätta vara arga. Hon vill inte att ledamöterna ska bli fiender bara för att de varit oeniga. Vad säger en sådan replik? Mer än ni vill veta, antar jag. Diskussionerna var "livliga och bitvis hetsiga", har vi fått veta dock. Eller med kyrkorådets ordförandes karaktäristik: "Ganska hetsig".

Nog har Antje åkt på en publik käftsmäll i Uppsala. Det är inte bra. Hennes auktoritet anfräts. Vilka backar upp henne nu? Bygger inte ett framgångsrikt ledarskap på att en ledare inte åker på nederlag i viktiga och för ledaren angelägna frågor? Står biskoparna samman med Antje eller överger de henne alla på lärjungavis och flyr? Vad kan jag göra? Säga "var inte ledsen, det kommer fler käftsmällar nu när de lärt sig att de utan risk kan gå på dig också?"

Antje ska lämnas ensam efter att ha gjort denna missbedömning. Hon måste väl ha rådslagit med några. Vad säger de nu? I kyrkostyrelsens var det inte rådslag, där skulle en summa penningar garanteras om de inte till fullo skulle kunna samlas in. Det tyckte kyrkostyrelsen var ok. Kunde någon annan domkyrka ta över projektet? Kalmar t ex. Stortorget behöver pyntas och det kommer många turister till staden. Eller har all glädje med bordet försvunnit? Är det bara tarvlig skadeglädje som återstår efter den ganska hetsiga debatten och Antjes nederlag? Vi får hoppas det bästa.

Antje får väl torka tårarna och prata metaforiskt om bordet vid de fem gudstjänsterna (om hon nu är med på alla). Då kommer alla också att förstå att när det talas metaforiskt om bordet är det för att själva bordet saknas. Det kan vara den djupare lärdomen av detta debacle. Var det här som hela det metaforiska anslaget för det teologiska livet avslöjades som intighet?

Det är söndag. Därför är vi snälla. Det gäller också kyrkorådets ledamöter i Uppsala. Och kanske de kyrkliga i Kalmar, som kan erbjuda sig att ta över bordet, som skulle passa väl in i den stad där Kalmarunionen kom till och där man är van att tänka stort. Nåja.

Högmässa i Rydaholm, förstås. Sedan ska jag få komma hemifrån några timmar för det blir konfererande. Jag ska få säga något om ecklesiolan. Ni undrar kanske näsvist vad jag vet om den. Det är alls inte näsvist. Det undrar jag själv också! Och för detta mitt pratande om sådant jag inte förstår, ska jag misstänkas lyfta ett Koskinen-arvode!

http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/det-blir-inget-lutherbord-utanfor-uppsala-domkyrka
http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/500-arsminnet-av-reformationen-firas-under-en-vecka-i-rikshelgedomen


13 kommentarer:

  1. Att en styrelse i en organisation med så stort kansli ligger vid sidan om informationsflödet är inget ovanligt.
    Ju större kansli, desto mindre reell makt åt medlemmarna.
    Kolla bara på hur mycket medlemmarna fått tycka till om nya handboken, för att ge ett aktuellt exempel från nya handboken.
    Andra exempel på kansliregemente är S eller Kommunal där de sistnämndas eskapader i krogsvängen tog en ände med förskräckelse.

    SvaraRadera
  2. Jag är väl motvalls, men kan inte låta bli att tycka att ett Luther-bord hade varit rätt roligt. (Varför inte med kritstrecket från Marburg, som Sandahl föreslog). De ölburkar som med all säkerhet skulle ha prytt konstverket om kvällarna (när t.o.m. Franzén i Härnösand brukar få en ölburk i handen ;o) hade väl varit helt kongeniala?

    SvaraRadera
  3. BloggarDag och Peter T,

    -Man skall vara snäll på söndagarna, betonar bloggaren och ironiserar sedan över ärkebiskopen och kyrkostyrelsens i hans ögon svaga inflytande. Varpå Peter T klagar över medlemmarnas obefintliga makt, samma Peter T som inte synes ha mycket till övers för att medlemmarna skall få bestämma i Svenska kyrkan.

    Men, bästa kyrkokritiska herrar, egna initiativ kan tas i saken: bloggaren från sin ännu existerande position i KS, Peter T genom att arbeta för att på olika sätt stärka demokratin, därmed medlemmarnas makt, i Svenska kyrkan.

    Detta utan att samtidigt komma med slängar mot Antje Jackelén. Man skall ju vara snäll på söndagar. Utom när det gäller att angripa och kritisera Bengt Olof Dike. Då skall man aldrig vara snäll!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det handlar inte om att vara snäll mot herr Dike eller inte. En person som flera gånger dagligen med långa osammanhängande drapor terroriserar dagbloggläsarna och kommer med än det ena än det andra vansinniga påståendet måste vara beredd på reaktioner. Men även dagens inlägg försöker herr Dike vända som sköld mot verkligheten.

      Som det har påpekats flera gånger både här och nu även brevledes: varför ordnar inte herr Dike en egen badtunna att tjafsmaja i? Liksom donerar ett gammalt bord och fyra stolar med tillhörande långrandig epitaf i sedvanlig dikestil för nobel uppställning och nyttjande utanför Mörrumsdomen ?

      Vi noterar även att herr Dike inte heller idag har deltagit i någon söndagsgudstjänst. I Mörrum var den idag sammanlyst med Carl Gustafs kyrka i Karlshamn och började där klockan 11.00. Dikes bidrag här postades som alla ser 11.19. Man ser här tydligt hur viktigt det är för herr Dike att öppet demonstrera och briljera med att han aldrig någonsin deltar i gudstjänstlivet i den församling han som “förtroendevald” (mot ymnig arvodering) är satt att leda. Som en grinig bortskämd barnunge. /John

      Radera
    2. Öh, konstaterandet att medlemsorganisationer med stora kanslier ofta har en styrelse som känner sig sidsteppad är inte isolerat till SvK. Vilken man kan läsa sig av mitt inlägg som dessutom ger exempel.
      Att jag skulle vilja minska medlemsdemokratin kan man ju tycka, men betänk då att jag förespråkar rena personval utan nomineringalistor, medlemsomröstningar vid biskopsval.
      Om det nu skulle vara elakt att påpeka att medlemmarna inte fått tycka till om nya handboken, så är det inte desto mindre sant. Det är inte heller något praktexempel på medlemsdemokrati att kanslister med biskopsstöd driver igenom en ny handbok som 8% av landets församling sagts sig kunna acceptera i sin nuvarande form.
      "Succé" var väl ordet i rubriksättningen när remissresultatet presenterades?
      Succé för kanslimakten således.

      Radera
    3. Jag tycker nog att BOD skall ha ett erkännande och en eloge för att han så oförtröttligt försvarar sin kyrkosyn på denna blogg, där väl ingen annan håller med honom. Att just denna kyrkosyn - och dess konsekvenser - var det som fick mig att lämna SvK för ca 55 år sedan, är en annan sak. Förmodligen var det bäst att jag gick därifrån, även för SvK./Paul

      Radera
    4. Tack Paul, men var kyrkan usel redan för 55 år sedan?

      -Jag tackar för de positiva orden om min person men blir konfunderad över att Du lämnade vår älskade kyrka redan för 55 år sedan.

      Detta mot bakgrund av att det är reformerna på 1980-talet och de senaste årens utveckling som åberopas i Dina medbröders kritik mot kyrkan.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. BOD - För dessa ca 55 år sedan var jag gymnasist, med inriktningen att - liksom min far - bli präst i SvK. Då genomfördes en "reform" som hade avvisats såväl av teologer och kyrkfolk som av kyrkomötet, varvid den sekulära makten ändå beslöt i frågan och utlyste ett "extra" (nyvalt) kyrkomöte för att expediera det redan fattade sekulära beslutet. Jag blev ytterst konfunderad och började intressera mig för hur andra samfund såg såväl på den aktuella frågan som på kyrkans väsen och styrsystem överhuvud taget. Resultatet blev att jag efter några år övergav både mina framtidsplaner och SvK, och gick till en annan kyrka (vilket jag ingalunda var ensam om bland mina lärare, mentorer och vänner). Ännu idag har jag ingen entydig egen åsikt i den lärofråga som reformen gällde, utan jag reagerade främst på det sekulära politiska övergreppet (som ju sedermera visat sig följas av fler...). Jag har sedan dess med sorg följt utvecklingen inom SvK. Min fars kyrka står idag mestadels tom./Paul

      Radera
  4. Och här kommer den vetenskapliga käftsmällen. Fortsättningen på bedrägeriet vid Uppsala universitet har uppmärksammats över hela världen men i Sverige är det av förklarliga skäl ganska tyst.

    Därför är det tacksamt att det får utrymme på bloggar. Hoppas mänga läser bloggen och sprider det. Här är fortsättningen på Vikingabedrägeriet i Birka som skulle legitimera lögnen om Sverige som ett muslimskt land.

    https://ledarsidorna.se/2017/10/slow-culture-vikingabedrageriet-i-birka-case-closed/

    Kristina Demokratia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man ser vad man vill se. Finner vad man vill finna. Universiteten får anslag för relevant forskning och relevanta resultat. I en postmodern tid är sanningen underordnad relevansen och förment samhällsnytta.

      En varning kan vara på sin plats för en postmodernistisk, relevant kyrka?

      Peter W

      Radera
  5. -Det blev fint! säger Bull, min teologiske sekreterare, beundrande.

    -Fint blev det! instämmer Bill, min informatör.

    Jodå. Riktigt finfint!

    Vid kattluckan i Ärkebiskopsgårdens garage, alldeles intill whiskasskålen, har vi dukat upp. Ett litet dockbord. En söt duk. Givetvis ett kritstreck över bordet. En flaska Reformationpilsener från Bräuhaus Wittenberg och en sejdel med Käthes bistra konterfej. För transporten lånade vi en dockvagn. Den där löjlige Svanslösingen säger att han ska baxa tebaks alltihop till trappuppgången där vi fann det. Genomlöjligt och onödigt som vanligt.

    Så glad Antje ska bli när hon ser sitt bord! Och inte kostade det fyra millar inte.

    Nu ska jag bara öva lite med de båda begåvningsutmanade katt-tvillingarna på vår äktlutherska reformationshälsning till Antje :

    »Ich sitze hier und trinke mein gutes Wittenbergisches Bier, und das Reich Gottes kommt von ganz alleine.«

    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  6. För en teolog som Antje gör det väl ingenting om Lutherbordet finns på riktigt eller om det är ett metaforiskt bord. Det viktiga är ju att Lutherbordet har en betydelse för oss i dag. Att reta Antje för att Lutherbordet inte finns på riktigt, tycker jag är ett olyckligt sammanblandande av teologi och fysik.

    SvaraRadera
  7. Så här kan man i Danmark se på reformationen:

    http://jyllands-posten.dk/debat/blogs/mikaeljalving/ECE9965237/europa-paa-vej-mod-ny-reformation/

    Skallagrim

    SvaraRadera