Läsa Kyrkans Tidning men inte åka till Antjeborg

Fortsatt läsarsuccé, heter det i stolt nyhetsrapportering. Räckvidden har ökat. Jag kollar Torsdagsdepressionens senaste nr, sidan 2 längst ner och finner att upplagan är 24 900 (2016). Den har alltså stadigt gått ner. Men upp! Det betyder att varje tidning läses av fyra personer. Det kan vara så. Det ligger en tidning på personalens fikabord och den bläddras av några. Läses tidningen? Men vart tog den digitala utgåvan vägen? Aj då. Den är inräknad som papperstidning för det är ju också tidningen fast digitalt.

Allt fler besökare är det på den dagliga nyhetssajten också. Jubel och sång, skulle psalmisten konstatera. "Och KT behåller greppet om läsarna". Noga taget är det väl jag som behåller greppet om tidningen, från tidningsfällan vid gatan till köksbordet om torsdagar. Och jag läser, deprimeras och redovisar min depression under några dagar, dvs tills den släpper. Då är det snart torsdag igen. Så fortsätter det, vecka efter vecka.

Om jag funderar bakåt i tiden var väl tidningen vassare i sin kyrkokritik med ledartexter som kunde ifrågasätta. Nu skrivs det inga granskande ledare utan något som mer är att förstå som reflektioner. De behöver inte vara harmlösa för det, men de är inte resultatet av en granskande tidning, en som biter den hand som föder den. Ni förstår. Ifrågasättandet finns långt bak i tidningen, som debattartiklar.

Sören Dalevi påstås debattera i en stor artikel som snarast är ett linjetal om reformationsjubiléet. Dalevi hoppar visserligen på Luther, som anklagas för antisemitism och för att onyanserat och ofta oförskämt föra polemik. Sicken Luther! Dalevi är uppenbart finare än Martin Luther. Han vet att det finns en del hos Luther han lämnar därhän. Tydligen, nota bene, utan debatt. Dom är roliga biskoparna. Inte konstigt att Djävulen älskar biskopar. De blir underhållande i vilket helvete som helst. Den lutherske biskopen i Karlstad lämnar somligt därhän hos - Luther.

Till det som Dalevi håller fram är att Svenska kyrkan "de senaste åren varit upptagen av stora administrativa och organisatoriska frågor." De senaste åren? Jojo. Men Dalevi tycker att det inte i och för sig är fel. "Det är inget fel i sig", skriver han. Den meningen uppskattade jag särskilt. Slugskallarna vet att trycka ut sig.

Dalevi preciserar: "Men nu är det tid för innehållslig substans, och på så sätt kom reformationsåret lägligt." Oss emellan var det lika lägligt för några decennier sedan, när precis detsamma som Dalevi säger sades. Tid för substans. När Svenska kyrkans fria synod var inne på det temat visste den veklagan som då uppstod inga gränser. Det var oförskämt att säga så om det fina kyrkliga livet. Och The March of Folly har fortgått med samma slagord upprepade som vore de begåvade. En rimlig förmodan är att det inte blir mer substans nu. Varför skulle det?

Kring slagordsupprepande skulle det kunna skrivas intressanta artiklar och ifrågasättanden skulle vara välkomna. Hur fungerar maktapparaten i Kyrkans Hus? Är det sant, i vanlig mening sant, som det sagts av en analytiker, att det i Kyrkans Hus finns en herrelös byråkrati som löper amok? Den repliken har jag undvikit att föra fram i Kyrkostyrelsen för att inte riskera att anklagas för "effektsökeri". Jag inser att i styrelsen sitter anständigt folk, som vill sova gott om natten. Men ska den kyrkliga tidningen låta dem göra det?

Samma sak med andra konstiga nyheter. Unga afghaner i Paris får en egen diakoniassistent. Men hallå! De är i Frankrike. De kommer dit från Sverige. När tar Svenska kyrkans ansvar slut? Ska vi ha motsvarande satsningar i andra länder? Hur tänkte ni nu och varför ställdes inte de journalistiskt relevanta frågorna? Vad händer efter det halva år som projektet pågår?

Kring en annan nyhet kunde också frågor ställas. I "rikshelgedomen" firas 500-årsjubileet vid fem gudstjänster. Till den som firas 31 oktober har kyrkostyrelsens ledamöter och ersättare bjudits in. Rikshelgedomen är en stor kyrka i staden Antjeborg. De inbjudna, som i någon rimlig mening måste anses företräda Svenska kyrkan, ska betala resa och logi själva. Så vilken typ av uppdrag saken gäller är mycket oklart. Detta är en variant på det som hände för ett år sedan, när kyrkostyrelsen först skulle vara värdar i Lund och under stort hemlighetsmakeri skulle skriva in datum i sina almanackor men sedan till sist satt och tittade på storbild i Malmö. Då betalades för resa och logi. Fanns det något seriöst över nyhetsarbetet skulle detta underliga belysas medialt. Vilken roll har Kyrkostyrelsen numera och vilken roll ska den ha? Vem bjuder in till firandet i rikshelgedomen i Antjeborg egentligen? Och vilken storhet företräder Svenska kyrkan? Kyrkostyrelsen har alls inte informerats. Jag vet inte vad det säger, men något säger det. Jag bojkottade bokmässan. Jag bojkottar rikshelgedomsgudstjänsten.

Allt detta bara därför att jag läser den där publikationen som kommer på torsdagar och mediterar över den. Också denna synnerliga lördag.