Kyrkoval, Ronja och Jan-Åke

Jag vaknade tidigt i går och tassade min vana trogen ut till postfällan för att se vad som fångats in i den i skydd av mörkret. Där låg tidningarna. Jag väntade med det kyrkliga bidraget för att skjuta upp depressionen en liten stund. Jag blev dock inte så uppiggad av dagstidningarna heller. Våld och hot och politiskt liv i förfall - hur kul är det på en skala till 2? Efter viss tövan blev det Torsdagsdepressionen. Jag redovisade vad Mika Lidén fått ihop och det gladde mig. Ann Lång hade röjt i buskage och sly också. Det hedrade henne och Frimodig kyrka och var en insats för seriös jämställdhet.

Dessförinnan hade jag förstås hämtat in att sekulariseringen fortsätter starkt. Det var Carl-Reinhold Bråkenhielm som slog bort allt tal om religionens återkomst och Svenska kyrkan redovisade sina sämsta septembersiffror. Det var en nyttig motbild till annat som sagts. Sanningen är att prognosen säger att vi ska tappa en miljon medlemmar fram till 2030. Prognosen följs i år, menar analyschefen i Kyrkans Hus. Låt inte lura er av fagert tal. Det går prognosticerat illa!

När vi ändå är inne på siffror, min svagaste gren, undrar jag över valdeltagandet, som blivit så högt. 19.08% var siffran sedan den skrivits upp. Förtidsröstningen gav resultat, dvs detta att skilja mellan gudstjänst och ansvarstagande. Vi är långt från den tid när det först en söndag firades gudstjänst och sedan röstades. Men stämmer uppgiften som lämnats att detta är den högsta andelen som röstat sedan 1934? Jag tvekar. Nu var det både på 1950- och 30-talen endast val till kyrkofullmäktige, men låt gå.

1931 röstade 21.9%. Motsvarande siffra i kommunalvalet var 58.2%.
1934 var siffran 23.9%. Till den siffran är det långt. Kommunalvalet 63.6%
1938 röstade 16.4%. Kommunalvalet 66.0%
Under kriget, 1942, kom vi upp i 17.1%. Kommunalvalet 66.9%
Vi hoppar till
1950 då 18.8% röstade i kyrkovalet och 80.5% i kommunalvalet.
1970 var vi nere på 11.9% men då var kommunalvalet uppe i 88.1%
Varför sägs det att vi måste till 1930-talet för att finna så fina siffror som i år - när det också var ett annat val i ett annat valsystem? Fattar ni? Jag gör det inte. Jag hämtade siffrorna från 1979 års utredningsnämnds preliminära betänkande som ni hittar i Allmänna Kyrkomötets protokoll 1982. Bihang, nr 2. Det verkar som om någon lurar oss nu.

Så kom jag till Ronja, 21 år och första namn för socialdemokraterna i Härnösands domkyrkoförsamling. "Jag vill klippa normer om vad kyrkan är. Jag vill att kyrkan ska vara en mer allmän plats, där man får tro som man vill. Kyrkan ska vara öppen för alla oavsett kön, sexuell identitet och hudfärg."

Kyrkan som mer allmän plats är väl en variant på talet om att Svenska kyrkan tillhör allemansrätten. Det är den nya öppenheten. Inte den som bjuder in till Guds rikes sammanhang utan den som är öppen för den som vill tro på sitt eget sätt och med eget innehåll. Kyrkan blir något annat och just det var avsikten med att klippa normerna. Självfallet. Nu ska ingen skälla på Ronja. Hon är med i Svenska kyrkans unga och sitter i valberedningen. Där kan hon förverkliga visionerna för en religiös kyrka. Jag känner mig inte inbjuden hur öppen den där strukturen än proklameras vara.

Då fortsätter jag läsa och nu Jan-Åke Karlsson. Han granskar utfallet efter alla satsningar på personal och lönekostnaderna för dem liksom den sammanlagda kostnaden för Svenska kyrkan. För så mycket pengar och med så många människor borde, menar han, Sverige ha varit återkristnat flera gånger om. "Bibelns Jesus måste åter till huvudperson i kyrkan." Jag bläddrade hela tidningen och kunde inte se annat att än detta är enda stället Jesus nämns. Han nämns till och med två gånger, förtydligat med att han är Herren och den ende Frälsaren. Det kan vara så att vi inte behöver nämna Jesus i var och varannan mening men det kan också vara så at den religion som slår igenom i det kyrkliga inte är kristen tro och att detta ger avtryck. För den moralistiska terapeutiska deismen är Jesus inte viktig, inte som Herren och Frälsaren i vart fall. V S B

Jag tycker Ronja och Jan-Åke gör alternativen tydliga. Klippa normerna eller back to basic. Religion eller den tro som en gång för alla anförtrotts de heliga. Jag har inget emot de tydliga alternativen. Då kan de begåvade samtalen föras. Kan det vara så enkelt, att Jan-Åke Karlsson inte riktigt fattat att avsikten med alla pengar som satsas på löner till många anställda aldrig varit avsedda som missionspengar utan som medel för att möjliggöra religionsutövning? Då skulle Jan-Åke kunna säga att det blir inte så mycket religionsutövning för alla dessa pengar ändå och ha en poäng. Eller inte. För vi hade också utan alla dessa kostnader haft en massa religion i Sverige. Människan är ju grundläggande religiös och det är det som är problemet. Paulus tal på Areopagen, Apg 17, kanske skulle vara lämplig läsning nu. Några fattade att det Paulus sa var intressant. Själv står han inte kvar och tjafsar på Areopoagen. Han har sagt sitt. Det är lite fascinerande.

Signaturen Wibe röjde i én kommentar i går var informationen att Djävulen älskar biskopar kommer ifrån. Det är alltså biskop Torsten Ysanders lilla skrift med samma titel, bibelmeditation vid Nordiska biskopsmötet 1958. SKDB Stockholm. Djävulen vaktar på biskopar för att ta ifrån dem frimodighet och visshet. Si där! Frimodighet! Jag tror vi ska rekrytera biskoparna. Det kan de behöva.

Tills vidare får de njuta av en orgelvariation på den kanon som skrevs till Antjes text.
https://www.facebook.com/hanna.drakengren/videos/pcb.10155874157539612/10155874153174612/?type=3&theater

Önskar någon särskilt högtidlighålla fredagen den 13:e kan man läsa betänkanden från kyrkomötet. Gudstjänstutskottets första betänkande ståtar med 40 reservationer, 2 särskilda yttranden och 8 särskilda meningar.
Fredagen den 13:e, som sagt.