Minspel och maktspel

Ni fick ett första referat från kyrkomötet från tåget i går sen eftermiddag. Jag får väl fortsätta reflektera.

Sublimt är det. Men från ersättarplats syns minspelen tydligt. Det är de fina, de från det stora partiet som skickar miner till varandra för att klargöra hur idiotiskt/dumt/korkat/förutsägbart och avskyvärt det som någon säger faktiskt är och hur självklart det ska nonchaleras och förstås röstas bort. Vad är det för en person med så dumma meningar? Det är en som på förhand definierats som en i kyrkohandboksfrågan dissiderande.

Jag vet inte hur många av de min- och maktspelande som har annan bakgrund än den svenskkyrkliga, kanske inte majoriteten men en betydande minoritet. Det är detta folk som drar igenom en ny kyrkohandbok. Tro mig, det är rätt att göra uppror.

Komminister P ringde igår när jag stod på Stockholms Central i ett myller av människor om vilka det alla gällde att Jesus älskar dem och Fadern längtar efter dem. Komminister P undrade om inte Antje blivit citerad fel när hon talat om de nya kyrkvänliga stämningar hon förnummit på Bokmässan och genom läsning av tidningar, dvs Dagens Nyheter. Komminister P är inte bara en helgad person. Han är snäll och tolkar allt till det bästa. Jag försökte på skonsammast tänkbara sätt förmedla insikten, att Antje alls inte citerats. Hon hade talat själv. Orden kom från hästens mun så att säga. När komminister P hörde detta, började han återge alla utträdesblanketter han skrivit under den senaste tiden. Detta är en verklighet som inte riktigt slår till i Kyrkans Hus eller kanske inte slå till när Antje är ute på alla sina resor. Inget ont om Antje, det vet ni. Jag kan till och med leva med att hon inte längtat efter mig under hela sommaren. Men någon typ av problem varsnar jag. Man kan läsa henne och fundera:
https://www.svenskakyrkan.se/arkebiskopens-tal-vid-kyrkomotets-oppnande

Till maktspel hör också att kyrkomötesledamöterna ska serveras vegetariskt. Jag tyckte mig höra ljudet av metangas när ledamöterna stoppat i sig svamp och lök och potatisbullar, men det kan också ha varit inflygande plan till Arlanda. Jag vet inte. Men en del ledamöter längtade efter en god ryggbiff och andra menade, att kostval ska vara eget val, inte hållbarhetsansvarigas.  Jag skulle kunna ha en viss förståelse för den synpunkten, inte minst som jag kände att cesiumhalten i svampen var hög. Är det egentligen möjligt att kombinera präktighet med kristen tro? Eller förhåller det sig så, att där präktigheten går in, går den kristna tron ut. Jag sliter med frågan. Makten över maten är en maktfråga.

Kyrkomötet har alltså ajournerats och samlas igen i november. Det är sex veckor dit. På onsdag ska det komma betänkanden elektroniskt. De som vill ha dem på papper får vänta lite längre. Jag ska läsas vad utskottet sagt om den nya formen för kyrkomöte, den med tematiska möten vartannat år. En försmak fick vi alla när hållbarhetsfrågan och samefrågan presenterades under 90 minuter. Några av ledamöterna passade på att vila. Vi andra satt där. Till oss distribuerades visdomar. Antje stod på scenen och pratade hållbarhet med bistånd av hållbarhetschefen och Modéus I. Distributivt. Sedan blev det Antje och Sylvia Sparrok samt handläggaren i Kyrkans Hus för samefrågor. Vi fick veta något om de kyrkliga förbrytelserna mot samerna. Mitt enda problem är problemet att skilja mellan den svenska staten och Svenska kyrkan och så tänkte jag förstås på den svenskkyrkliga urbefolkningen; kv*nn*pr*stm*st*nd*rn*. Om det är viktigt att göra upp med oförrätter, så är det väl viktigt?

Att jag håller före att tematiska kyrkomöten efter några år ger all makt åt kanslierna, vet ni. Detta blir en nödvändighet. Själva riktningen på demokratin ändras. Och underhållningsvärdet var så lågt att höga arvoden blir nödvändiga för att motivera oss att sitta där.

Blev ni bekymrade eller kanske rentav förvirrade över det där med minspel och maktspel?Då ska ni se eller se om en liten belysande debatt. När man sett den, vet man hur och varför det stora partiet agerar resolut. Jag kom inte på ett bättre ord. Jag kunde möjligtvis skriva att det stora partiet agerar så alldenstund det är ett maktparti som med passion och glöd står upp för MTD-religionen, den partiet omfattar. Den enda partiet kan omfatta. Men detta skrev jag bara för att få använda ordet "alldenstund", ett ord som esomoftast inte brukas.
Se debatten som lördagsmatiné och lägg märke till den frimodige Bertil Murrays uppenbara förtjusning. Han minspelar inte. Han skrattar djupt känt och långt inifrån sitt ljusa själsliv. Det gör nog Burell än mer motiverad. Sevärt!
http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/debatt-tv-striden-om-kyrkans-frihet-ar-inte-avslutad-annu