måndag 20 november 2017

1800-talsmässigt

Gårdagskvällen förlöpte med gruppmiddag och samtal om hur opinionerna om handboksförslaget redovisats. Jag meddelade gruppen, att Kyrkostyrelsen fått reflektioner om revisorernas granskning men att detta var ett internt arbetsmaterial (fast inte "hemlig handling" men inte tillgänglig heller, tror jag mig ha fattat). Jag enfaldige tycker mig se ett välbekant mönster. Det går inte riktigt att se in i processerna och det finns papper som blir "internt arbetsmaterial" både nu och då. Jag säger inte att hållningen mot revisorerna var kritisk, men oklar. Hur ska nu den nya sifferuppställningen hanteras? Ni såg att den finns på kyrkligdokumentation.nu

Annars försökte jag tänka, det ges goda förutsättningar för detta på tåg och i hotellrummets ensamhet.
När det heter "1800-talsmässigt" bör man fråga: Vilken del av 1800-talet? Wienkongressen, 1848 års revolutionära hållningar eller 1870-talets krig? Menar man svensk literärt 80-tal eller 90-tal? Det finns begrep som faller sönder när man petar på dem. Likväl är somligt 1800-talsmässigt, dvs före nya viktiga insikter. Som i det kyrkliga.

1800-talets svenska kyrka var utomordentligt lokal. Domkapitlet kunde skicka runt präster i stiftet,  men ansatsen var lokal. Regeringen beslöt på riksplanet. Någon kyrklig samordning förutom kyrkomöten vart femte år fanns inte. Kyrkans politiska makt skulle under detta 1800-tals senare del  försvagas förstås. Ståndsriksdagen avskaffades. I den hade prästeståndet ofta gjort gemensam sak med bondeståndet. Jag tror detta illustrerar hur lokalt präster tänkte. Det var bra i det samhället.

Sedan kom två nya medvetenheter; ungkyrkorörelsen och den nya kyrkotanken, den som hade två tillflöden: den ekumeniska rörelsen och den bibelforskning som gjorde upp med den idealistiska libetralteologin. Vi behöver inte bryta upp det hela i olika koncept och analysera dem teoretiskt för detta var insikter som slog rot i personer, som kunde vara gripna av allt det de fått höra och se. Lokalförsamlingen hade fått vidare horisonter. Och Kyrkan var inte något som kommit i stället för Guds rike, som Alfred Loisy så fyndigt formulerat saken. Kyrkan var Guds sändning, avsedd som ett Guds rikes verktyg. Ämbetet var något annat än ett statstjänstemannaämbete i ett Kungl. Salighetsverk. Och sockenkyrkan beskrevs som något vi skulle kunna förstå som "Guds rikes ambassad". Lokal och universell.

Vad har hänt nu? Jag tror att vi i kyrkomötesmaterialet (betänkanden) kan se en tendens bort från Kyrkan till kongregationen. Alla problem ska lösas lokalt. Small is beautiful eller vad det nu är. Jag uppfattar, men "vad begriper väl jag, gamla fnask, som farmor sa", att detta är ett sätt att undvika det ansvar som följer av att vara nationalkyrka. Allt hamnar på det lokala, med stiftet som uppsyningsman, episkopé. Den gamla ungkyrkliga och sedan högkyrkliga kyrkotanken försvann i enkel kongregationalism och de doktrinära högkyrkliga fantiserade ihop en stiftskyrka och i brist på påve blev denna allt. Jag tror att detta - med en enkel formel - är helt sjukt. Nationalkyrkan är en missionstanke. Och den är nödvändig.

Varför sitter jag och snidar på sånt här när det är tidig morgon på ett hotell i Uppsala och för övrigt tidig morgon i hela landet? Därför att jag uppfattar att kyrkomötet vägrar ta sitt ansvar för nationalkyrkan. Det finns ingen kyrkovision. Det finns dock 8 miljarder i kyrkofonden, men det gläder bara siffernissar och inte missionärer och själavinnare. Finns det ens något kyrkomöte eller bara en kongress? När förslag läggs i detta kyrkomöte blir standardsvaret att "detta är ett problem för lokal nivå" utan att vi ett ögonblick tänkt ihop alla de kyrkliga nivåerna församling - pastorat - kontrakt - stift - nationell nivå - Kyrkan i hela världen. Detta är rumsdimensionen. Tidsdimensionen har vi inte heller tänkt igenom ordentligt. Det märkliga i det kyrkliga torde vara att vi verkligen har ett förvaltaransvar i relation till tidigare kyrkokristna, de som före oss tog ansvar för Kyrkan och gudstjänsten. Det finns en "tillbaka till framtiden"-dimension i det kyrkliga livet. Hur många är medvetna om den? Hur många har en reflekterad kyrkosyn med plats att tänka i kyrkolivets alla dimensioner och vad händer när vi inte gör det? Ser jag rätt, har vi hamnat i 1800-talet och därtill i 300-talets kristologiska strider.

Kyrkoteologi mot kongregationalism måste väl vara mothållningen. Om något alls handlar om de gamla kyrkliga insikterna. För MTD-religionen, den moralistiska terapeutiska deismen, är det här med kyrkoteologi oväsentligheter. Varför tjatar jag om denna MTD-religion? Därför att detta är den tro som en majoritet av Svenska kyrkans medlemmar faktiskt omfattar och i en demokratisk folkkyrka får detta kyrkopolitiskt genomslag. Det är precis detta som det ska få också, menar somliga, och somliga av dessa somliga rustar sig för att "arbeta" några dagar på en kyrkokongress. Vad som då hamnar i kongressen är politiska frågor. De andra frågorna, de kyrkliga, är problem som ska hanteras lokalt.

Detta sagt blir det en lång dag i duman.




29 kommentarer:

  1. Men församlingen är ju centrum, hävdas det!

    -Bloggaren utbrister i kritisk datortext det synsätt han ser på nationella nivån: att alla problem skall lösas lokalt.

    Men är det då inte församlingen, som är Svenska kyrkans kärna? Jag tycker mig ha hört, läst och länge uppfattat detta från inte minst Frimodig Kyrka.

    Nu saknar bloggaren synpunkter och handlingsförslag från kyrkans nationella nivå och presenterar en kyrkohistorik, som tyvärr helt saknar 1900-talets framgångsrika folkkyrkofilosofi, där Svenska kyrkans förankring bland folket stärktes och - omvänt - hela folkets automatiska involvering i kyrkan blev en självklarhet. Att de tu blev ett och gjorde kyrkans äktenskap med staten än starkare vidimerades till yttermera visso av de demokratiska valen, som återkom vart fjärde år.

    Så småningom, när kyrkans 1900-tals historia skrivs, kommer säkerligen denna period att beskrivas som den verkliga höjdpunkten, eftersom kompetensstrider inte fanns, stabiliteten låg i det då aldrig ifrågasatta äktenskapet och allt fungerade som hart när en evighetsmaskin.

    Frågan är alltså då, om det ändock inte är en vägvisning åt det lokala, som man måste bejaka.
    I den sekulära beslutsfären hänvisar jag till den kommunala självbestämmanderätten, som är näst intill sakrosankt för de förtroendevalda i kommunerna. Kyrkoråden är självständiga enheter, som är prästernas arbetsgivare och överordnade, vilket - som tidigare har inskärpts på denna plats - är bra av flera skäl. Jämför här med just kommunerna: kommundirektören är underställd kommunstyrelsen, där alltså dess ordförande är direktörens reelle chef.

    Jag förstår inte varför samma principiella ordning i kyrkan utsätts för kritik, särskilt från visst håll.
    Vilket är problemet?
    Skriv det den som kan!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Besökte igår en gudstjänst. 9.000 kyrkomedlemmar. Två gudstjänster. Den ena uppgavs ha haft ett 30-tal besökare, allt inklusive. Den andra tio konfirmander, jag, ett äldre borgerligt par, två konfirmandföräldrar, två söndagslediga präster. Det var det hela.

      Svenska Kyrkan har upphört att existera, utom som opinionsbildande, stämningsskapande, vänsterliberal och administrativ organisation.

      Kom inte dragande med folkkyrka!

      PP

      Radera
    2. Vilket är problemet? hulkar BOD. Jo, problemet är BOD SJÄLV och hans gnidna maktpatrask som nu ser fram mot att korpa åt sig det sista av den redan av dem skamlöst utplundrade "folkkyrkan". Berit

      Radera
    3. Nomenklaturan i Svky liknar mer och mer en kleprokrati, som bara bryr sig om sin image och att ta för sig av de omfattande materiella tillgångarna!

      Radera
    4. Fast kommundirektören är underställd i avsaknad av ämbetsansvar; Kyrkoordningens 5 kap 2 § anger att kyrkoherden verkar "på eget ansvar", vilket i klartext betyder utan överordnad i arbetsrättsligt hänseende. Med stiftsanställning hade kyrkoherden haft en chef - kontraktsprosten - som i sin tur haft en chef - biskopen.
      Kh på landet

      Radera
    5. PP har rätt. Ibland kommer präst 1 och präst 2 (i tjänst), kantor och vaktis från huvudkontoret ut till vår landsortskyrka (som är av den sommaröppna typen). Det blir då fler än ickeanställda besökare. Ibland kommer det någon tysk turist och tycker tillställningen är exotisch.

      Radera
    6. Dessa tragiskt låga gudstjänstsiffror måste vara svårt demoraliserande för de överbetalda prelaterna, men man kan ju inte tjäna två herrar samtidigt!
      Antony

      Radera
    7. Det är hyggligt folk, men de nöts ner av den stora folkyrkoköttkvarnen. Omsättningen av personal visar att de inte mår något vidare. Även om de tjänar bra så väljer de tidig pension, att byta jobb, varva med uppehåll för studier eller att ta hela familjens vabb och föräldraledighet. Det säger något.

      Radera
    8. De må i många fall vara hyggligt folk, men de är överbetalda MTD-hycklare eller "högkyrkliga" syltryggar som förtjänar tomma kyrkor, men kyrkfolket förtjänar inte dem, vad har ni gjort för ont?!
      Antony

      Radera
    9. Jag vet faktiskt inte. Det var så här när jag kom. Någon gång någonstans måste någon ha slarvat med vakthållningen.

      Radera
  2. Dike kan alls inte den folkkyrka han talar om. Dess sammanhang är ungkyrkorörelsen och detta (!) vet inte Dike. Folkkyrka är strukturen. Idén, folkkyrkotanken, är en produkt av ungkyrkorörelsens kyrkotänkande. Läs Vår Lösen 1909 och framåt. Eller en enkel kyrkohistorisk handbok. Historien är annars skriven gång på gång: Gustaf Aulén eller Olle Nyström kan läsas. Några kritiska analyser finns också. Några skrev i början på 1970-talet. Dikes kyrkokommunala modell med kyrkoherden som kykroårdtes chefstjänsteman är politisk, inte kyrklig. Mina preciseringar om Kyrkans olika nivåer, går Dike helt förbi. Det är självklart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, jag vet inte vilket - i mitt föräldrahem kallades han Olle Nys. :-)/Paul

      Radera
  3. BOD drömmer sig tillbaka till en förgången tid, det 1909-tal som sägs innebära Svks storhetstid som innebar äktenskap med staten. Vi lever inte, sedan många år tillbaka, i den enhetskultur som BOD verkar tro. Att så totalt likställa den politiska organisationen med kyrkans är skrämmande. Wake up BOD och se hur dagens verklighet ser ut! Sluta drömma och gör ett försök att se kyrkan som något annat än samhällets/statens salighetsverk. Jag kan inte för mitt liv förstå hur BOD är så totalt blind för de faktiska förhållandena!

    SvaraRadera
    Svar
    1. BloggarDag m fl,

      -Jodå, DS,ungkyrkorörelsen med ärkebiskop Nathan Söderblom, biskoparna Billing och Eklund och den kände Manfred Björkquist i spetsen är mig väl bekant - sedan länge, kan tilläggas.

      Folkkyrkotanken - Sveriges folk ett kristet folk - som de drev och implementerade, för att använda detta ord, hade ju svårligen kunnat slå rot om den inte fått näring av kyrka-statäktenskapets nerv och förankringen i de demokratiska valen.

      Ingen, jag tror inte ens den annars evigt oppositionella bloggaren, kan förneka att Svenska kyrkans 1900-talstid med den öppna folkkyrkan förverkligad, var den mest folkligt förankrade och stabilt trygga tidsepok, som dittills noterats i kyrkans historia. Det fanns heller inget problem som låg och jäste i kyrkan och vilket berörde dess ställning som kyrka ibland folket som skilsmässoanhängarnas aktivitet i sluten av 1970-talet grundades på.

      Den aktiviteten, som från början huvudsakligen emanerade från dåvarande Svenska missionsförbundet och som högkyrkliga krafter sedan hakade på, var snarare präglad av avundsjuka och klåfingrighet.

      Missionsförbundarna var avundsjuka på det som de ansåg vara Svenska kyrkans dominerande (sär)ställning och ville, som det skrattretande förklarades, "befria" kyrkan från staten. Som om en lycklig maka eller make, vilken utåt sett också har deklarerat sin tillfredsställelse med äktenskapet skulle med tvång avskiljas från detta!

      Högkyrklighetens argument var delvis ett annat: att en "fri" kyrka skulle bli mer levande, aktiv, framgångsrik och evangeliserande utan staten som överrock. De högkyrkliga ville alltså inte öppet erkänna vad alla av deras prästvigda innerst inne visste, att kyrkan i praktiken var fri såsom fågeln i skyn och prästerna därmed hade full rörelsefrihet, trygg och stabil anställning och en position i sina församlingar som många av dem säkerligen i dag saknar.

      De förstod alltså inte sin egen och kyrkans frihet utan sökte något annat. Det hjälpte föga vad vi i folkkyrkorörelsen anförde, pekade på och hur vi gång efter annan tvingades korrigera, kullkasta och helt avföra deras argument från agendan.
      Vi talade för döva öron!

      Nu vet vi hur det gick. Nu ser vi resultatet, precis som lantbrukaren ser det snabbt upptornade åskovädret med blixtar och störtregn komma och sabotera hans pågående tröskning av det rekordfina vetefältet.

      Sedan vore jag tacksam för att läsa sakargument mot min jämförelse mellan församlingsstyret och kommunstyrelsens. Båda är lokala, gäller den geografiska närheten och närheten i personfrågorna. Ingen skulle komma på tanken att låta kommundirektörerna vara underställda exempelvis SKL - Sveriges kommuner och landsting - med säte i Stockholm.

      Men många präster, inte minst i högkyrkligheten, vill att deras arbetsgivare skall vara domkapitlen med säte långt borta från deras arbetsrevir.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Dike borde läsa Einar Billing Den svenska folkkyrkan samt Yngve Brilioth, Vården om kyrkan. Samt kolla om verkligen ”högkyrkligheten” tänkte som han påstår.

      Radera
    3. Dike borde läsa Fader Gunnar. Släng gubbväldesprotestanterna på sophögen. /John

      Radera
    4. John,

      -Följer Du med då?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  4. Kom någon gång till en vanlig landsortskyrka och se hur det ser ut med den s k folkkyrkan. I flera.kyrkor i städerna är det också illa ställt med gudstjänstdeltagandet. Räknas präst, kantor, vaktmästare och kyrkvärdar och de stackars konfirmanderna bort är de övriga lätt räknade. Hur ska de sistnämnda någonsin få en bild av en levande församling? BOD har receptet: mera politik, mera snack om folkkyrka, mera av allt sådant som visat sug vara fel väg.

    SvaraRadera
  5. Angående BODs skrift:

    När jag läste den förfärliga Närhet och samverkan, vars enda vettiga förslag var det enda som inte genomfördes, sökte jag förgäves efter biskopen. Samma saknad finns i BODs resonemang. Svenska kyrkan som episkopal kyrka finns knappast. Och inte ska vi bli frikyrka där de som bestämmer om läran faktiskt, förhoppningsvis är bundna vid den. Nej, politisk kompetens är allt som behövs för att bestämma om allt. För första gången skriver jag bloggarens förkortning MTD för den stämmer ju och verkar vara den enda möjliga. Länge har jag trott att många av dessa skulle upptäcka att de egentligen är ganska muslimska, men det stämmer ju inte för Kanarieöarna och Thailand är väl roligare än Mecka?

    86:an

    SvaraRadera
  6. Perax och 86:an,

    -Det är märkligt att ni båda påstår att jag förordar "mera politik" - vilket jag aldrig har gjort - men förbigår den historiska faktaredogörelsen, att församlingarna är kyrkans centrum och vad det är för fel att KR är prästens arbetsgivare.
    Svenska kyrkan är inte, kan inte vara, en folkkyrka med mindre än att den är verkligt förankrad hos folket, vilket ju konstitueras av inte minst de demokratiska valen och nomineringsgruppernas (partierna och de andra) engagemang. Skall det göras ytterligare en jämförelse, utöver den som jag tidigare har gjort, är det ju ingen som har kommit på tanken att låta kommundirektören och landstingsdirektören ensamma få styra och ställa i kommunen, respektive landstinget, men många röster på denna blogg vill ju faktiskt att prästerna ensamma och utan förtroendevalda skall hålla i rodret i våra församlingar.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. En av kommualiseringen av prästernas stora nackdelar är utköpen av dem.

      Radera
    2. Bod vad ska medlemmarna ha beslutanderätt över och vad ska prästerna. Just nu heter det att två ansvarslinjer kommer in till kyrkorådet och en gemensam ut och styrke förhållandet är 1:9 i min församling till de valdas favör.

      Radera
  7. Lyssnade nyss på Anna Ekstroms anförande i kyrkomötet. Intressant att hon som är arbetsledare ("församlingsherde") utan att ha någon annan präst eller diakon bland de hon arbetsleder tycker att det är jätteviktigt att en sådan tjänst ska omfattas av den så kallade idiotförklaringen. Där till är det överhuvudtaget inte så ofta gudstjänster alls i den församling hon ansvar för. Sammanlysningarna är för övrigt legio i just hennes församling enligt pastoratets hemsida.

    SvaraRadera
  8. BOD,

    Kyrkan ,versalen styrs inte av politiker utan av Guds ord . Detta klarar inte dagens politruker varav Du är en och ni har heller inte mandat att göra detta.

    Er "makt" är rövad inte tillstadd och därför är SveK nu på ett gungfly-hastigt tippande ned mot.. ja tänk själv.

    Ett SVeK som kallar sig "kyrka" där inte en apologet tillåts vara delaktig och med en läronämnd som om det inte vore så tragiskt mest kan kallas som ett uselt skämt och med biskopar, alla anpasslingar men detta till trots tom berövats sin rösträtt.

    Ja Du, i bästa fall, är lika dum som Du verkar-i sämsta fall SVeK´s dödgrävare. En av dem.

    //HH

    SvaraRadera
  9. I Uppenbarelseboken 3:14-16 står det något ganska intressant om församlingen i Laodicea: "Och skriv till Laodiceas församlings ängel: Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, begynnelsen till Guds skapelse: Jag känner dina gärningar: du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore antingen kall eller varm. Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun." - Församlingens namn Laodicea, lär komma från ordet Laos, folk, - således ungefär folkstyre. Ringer det någon klocka...? Det kan kanske vara en liten referens till vissa somliga om att ordet "FOLKKYRKA" består av två delar, FOLK och KYRKA, och att de två mig veterligen inte är samma sak. Alls.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han kanske tuggar ur det sista nu. Det kanske är därför det sista kyrkfolket mår så dåligt.

      Radera
    2. Christer,

      -Skall alltså kyrkan inte ha något folk att verka hos och folket inte någon kyrka att samlas kring?
      Om de båda nu INTE ALLS hör samman?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. BOD gör en helt korrekt analys.
      Kyrkan ska inte verka hos folk.
      Däremot ska de kristna verka jos folk i världen.
      Kyrkan existerar de ögonblick när kristna församlas, ofta med inbjudan till folk att komma till kyrkan och dela gemenskapen.

      BOD verkar tro att kyrkobyggnaden är viktigare än innehållet, ungefär som Stockholms stift som köper S:t Jacobs kyrka av domkyrkoförsamlingen.
      Underar f.ö. hur många präster som blev uppsagda p.g.a. arbetsbrist i samband med det?

      Radera