fredag 10 november 2017

Båda påvarna döende nu!

Det förnekas förstås. Bengans egen sekreterare var ut senast. Men jag vet från säker källa, att både Bengan och Frasse är döende. Det skakar kanske om de romerska katolikerna, men borde likväl inte komma som någon överraskning. Vi ska dö allihop om inte Kristus kommer tillbaka dessförinnan.

Innan Frasse dör, kan vi konstatera att kritiken mot honom tilltar. Det beror på att kritikerna inte läst Marx och Engels. De förstår inte att i vår typ av samhälle så förflyktigas allt fast. Senast läste jag  Vittorio Messori. Han menade att Kyrkan nu blir en spegel av världen och roade sig med att redovisa Zygmunt Baumans tal om "liquid modernity". Kyrkan blir en "Liquid Society Church" och i den är det enda säkra att ingenting är säkert. Jag tror Vittori Messori, min vän, har rätt. Han är skum på jesuiterna när det där med "urskiljandets gåva" blir gåvan att tolka också dogmat efter situationen. Jag försökte ringa Vittorio i går eftermiddag, men lyckades inte komma fram. Jag hade annars tänkt säga honom att man i Sverige förfar på samma sätt med begreppet "reformation". Det ordet betyder nu helt enkelt "förändring" och så tycks alla nöjda. De ser inte att de blivit fångar under omständigheter där allt flyter. Så har de inte heller läst och förstått den lilla skriften från år 1848, Kommunistiska Manifestet.

Karthusianernas motto borde hållas fram. Stat crux dum volvitur orbis. Korset står fast när världen vänder sig. Karthusianernas hållning är en annan än kurtisanernas med andra ord. Allt fast förflyktigas. I världen! Kyrkan förlitar sig på uppenbarelsen, Guds eviga Ord. I en förvärldsligad kyrka blir det fart på gungor och karuseller.

Poängen är att varken historien eller majoriteten är magistra vitae, livets lärare eller lärare för livet. Den som fattar denna begränsning vad gäller gamla, samtida och nya opinioner, kan bli Jesusfrom. Vägen, Sanningen och Livet ni vet. Och därmed fri.

Jag läste, som ni förstår, kommentarerna i går. Jag funderade på om alla skulle godkännas, men hur människor tänker är väl viktigt att få kunskap om och om en biskop electa blir avhånad så ingår det i jobbet. Saliga är ni o s v. Jag läset en del annat och mötte i olika texter tanken att det är folket eller majoriteten som en folkkyrka måste hålla sig väl med. Jag såg problem, dels Kyrkans, dels majoritetskyrkans problem.

Kyrkans problem är förstås att majoriteter tolkar tron. Folkkyrka = folkstyre. Och folkstyret röstar om uppenbarelsen.
Majoritetskyrkans problem är också uppenbart. En folkkyrka måste hålla sig väl med alla dem som ställer den östlingska frågan, numera nästan världsberöm: Vad fan får jag för pengarna? Om medlemmarna inte ser att det de vill ha levereras, drar de in på apanaget. Det kommer de förresten att göra när räntekostnaderna går upp eller kommunalskatten höjs på grund av flyktingströmmarna, som nu kommunerna ska ta hand om. Gör er inga illusioner. Ska kommunalskattehöjningen kosta dubbelt mot vad kyrkoavgiften går på, betyder det att kloka människor reducerar sina kostnader på det sätt de kan. Och vad kan Svenska kyrkan leverera för att motivera folk att vara kvar?

Ni tror att detta var en elak fråga. Om det vore så väl. Svenska kyrkan har klarat sig genom att avleda allt missnöje på en minoritet, de s k kv*nn*pr*stm*tst*nd*rn*. Mot denna mörka bakgrund har också de gråsjaskiga kunnat träda fram som ljusgestalter. Nu får de stå fram utan denna mörka bakgrund och tala om ensamkommande flyktingbarn och integration, värden de själva håller högt. De fattar inte att särskilt folkligt är dock icke detta. Om unga män ljuger sig in i landet eller om ett utanförskapssamhälle växer fram så ogillas detta. Hör människor att 100 skjutningar rapporterats i Stockholm, blir de bekymrade. De har nämligen inte hållit räkning på de små notiserna... De vill inte se att allt fast förflyktigas nämligen, inte se ett samhälle brytas upp i små enklaver.

Själv var jag på Bolmsö i går kväll. Trevliga människor, smörgåstårta, jag sa några intressanta ting om Luther på kvällen innan hans födelsedag och så körde jag hem. Två rådjur på vägen, en skogsmus och en räv. Ingen körde jag på. I bilen tänkte jag mycket på Dikes kritik av Roland Kristensson. Vad är väl en pensionerad präst som sätter sig upp mot systemet? Exakt detta var den romerska kritiken mot Luther! En obetydlighet mot systemet.

Jag funderade på om det inte är läge att hänvisa till en enkel traktat. Min blygsamhet borde förbjuda mig, men kör i vind, sa Kalle Blomster! Läs och tänk. Vi far inte illa av lite enkla komplikationer, tror jag.
http://www.kyrkligsamling.se/traktat.pdf

Båda påvarna döende. Lever Luther? Födelsedag har han i alla fall i dag. Ja, må han leva, den gamle dissiderande katoliken. I morgon har han dopdag.

52 kommentarer:

  1. Luther lät det uppenbarligen bero. Han var glad så länge han överlevde denna världen men han hade hjärta för en annan!an

    SvaraRadera
  2. Vid närmare eftertanke är det fascinerande att se hur de senaste påvevalen svängt med opinionerna (alltid?). Joh P antikommunist (avsatte befeielseteologer). Benedict konservativ. Franciskus befrielseteolog. Och nästa?
    Blir näste ÄB i Uppsala konservativ?! Det förefaller otroligt.an

    SvaraRadera
    Svar
    1. I ett progressivt samhälle, med progressiv elit , progressiva media och massiv, folklig progressiv förförståelse, ständigt stegrad progressivism i det högre utbildningsväsendet, med allt mera intensiv (berättigad som oberättigad) klimatalarmism och explosiv demografi i MENA (liksom implosiv i Europa), med de båda senare utmaningarna ledande till progressiva och drakoniska lösningar:

      Laisse tomber!

      Konservatism är något för redpillade dysterkvistar, som måhända har rätt men inte lever i tiden.

      Lars Jensen

      Radera
    2. Konservatism är närmast antitesen till att vara redpillad. Internet speak lexikon:
      Konservativ: vill ha ett seriöst samhälle/kyrka. När en konservativ person läser ngt progressivt i KT blir han eller hon lite sur. Dricker té. Gnäller när något skaver men har ingen analys.

      Redpilled: ser principer som är viktiga och ser samtidigt hur de på ett medvetet sätt passeras, sätts ur spel. Ser hur det på ett förutsägbart sätt leder till elände. Skillnaden från den konservative är att en redpilled person har en analys och tydligt ser vad som sker. Personen har sedan två val:

      Blackpilled: att se att utvecklingen kommer att fullbordas och att den fina samhällsgemenskapen/kyrkogemenskapen kommer fördärvas. Har blivit så redpillad att han eller hon blivit blackpillad = ser bara förfallet och kommer inte vidare till en konstruktiv eller realistisk lösning.

      Whitepilled: svarar på det röda pillret genom, antingen, att försöka installera nya principer i gemenskapen som kan leda till en annan utveckling eller (vanligare), accepterar att gemenskapen kommer att falla men att den hursomhelst är så körd att det är oundvikligt. Skillnaden mot blackpilled är att det vita pillret vill upprätta en mer eller mindre parallell struktur (kanske inom den som faller, men en som kan stå på egna ben when shit hits the fan). Det vita pillret har alltså samma analys som det röda, men gör en konstruktiv rörelse till en annan riktning.

      Konservativa har inte ens börjat. Det är problemet, tror jag, med Svensk högkyrklighet de senaste femtio åren. Man har reagerat på de progressivas initiativ, knorrat och knotat. Initialt försökte man sidetracka utvecklingen men de senaste trettio åren, eller mer, har den som nationell rörelse betraktat mest varit en kritisk rörelse (på församlingsnivå handlar det förstås om bygge, men allt ovan gäller alltså tänk om gemenskapens struktur som helhet och dess utveckling). Konservatismens grundantagande är att det finns något i den befintliga gemenskapen som motiverar att den till varje pris bevaras och upprätthålls. Blackpill och 80% av alla whitepills negerar det, genom att säga att gemenskapen är tillräckligt körd i grunden och oåterkalleligt bortom räddning - eller i alla fall att energin som skulle krävas för att renovera den skulle åstadkomma betydligt mera i en gemenskap med bättre grundförutsättningar.

      Svenska kyrkan kan beskrivas ungefär som denna graf: det finns olika varianter av "normies" (folk utan probleminsikt), därefter en hel del som växer i probleminsikt (redpilled eller mera långt komna) och ett fåtal som har en positiv ansats. Idén är att probleminsikt och förmåga till att agera är något som växer fram, där slutstationen (som, tror jag, få når) är att göra något kontra-kulturellt och proaktivt. Jfr:

      https://i.imgur.com/d33raUK.jpg

      https://i.imgur.com/UFPoYU9.jpg

      Radera
    3. Tackar för ovanstående utförliga och tankeväckande men tyvärr osignerade inlägg.

      Lars Jensen

      Radera
    4. Franciskus är absolut ingen "befrielseteolog" - tvärtom så bekämpade han denna heresi då han var biskop pch ärkebiskop i Argentina. Påven är utrerat ignitianskt pastoral, vilket ställer till det ibland, samtidigt som han är tydligt ortodox i Kyrkans sociallära och antropologin (han benämde nyligen den nihilistiska genusideologin som ett djävulens påfund).
      Antony

      Radera
  3. Men RK är ju ingen reformator!

    -Ser man på! Bloggaren hänvisar till Martin Luther i sin fundering över min kritik mot Roland Kristensson men bortser tydligen ifrån att den senare storheten, till skillnad från kyrkofadern, inte är en reformator utan i ställer vill bevara den gamla tingens ordning - och lära.

    Men varför undviker bloggaren att ge sitt omdöme om RK:s dom över biskopsvalet? Får jag vänligen så här dags - kanske till förmiddagskaffet i huset vid järnvägen, där det är intensiv och ständig rörelse på spåren till skillnad från orörligheten på andra håll - påminna den högt uppsatte kyrkoföreträdaren om tidigare framfört önskemål.

    Det räcker faktiskt med kryss i ett av dessa tre alternativ:

    1. Instämmer helt med Roland Kristensson.
    2. Instämmer delvis med honom.
    3. Instämmer inte alls med honom.

    Välkommen hr bloggare och trevlig fredag med gott kaffe och lite bus med jyckarna! De är garanterat inte stillasittande.

    Jag vill gärna tillägga att även RK önskas en fin lördag och söndag och - om han i likhet med Bertil Gärtner är fotbollsintresserad - ett par spännande TV-timmar i kväll med landskampen Italien-Sverige.

    Själv slits jag mellan den och miss Marple på en annan kanal; den gamla kloka damen som slår kriminalarna på fingrarna varje gång.

    I sitt tystlåtna och ödmjuka sätt inte olik gamla mor Agda...

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Se upp, Dag, du är stämd inför folkets domstol! Det är tveksamt om du har fri lejd.

      Jag däremot är friare att svara. Och jag instämmer med Roland då han erkänner Rappman som biskop i laglig och administrativ mening. Att avstå från henne som biskop i andlig mening tycks mig han ha full rätt att göra – det finns ingenting i gällande kyrkoordning som stadgar något specifikt om biskop i andlig mening.

      Radera
    2. "Bloggaren hänvisar till Martin Luther i sin fundering över min kritik mot Roland Kristensson men bortser tydligen ifrån att den senare storheten, till skillnad från kyrkofadern, inte är en reformator utan i ställer vill bevara den gamla tingens ordning - och lära."

      Nu var det ju just det Luther ville. Han ville gå tillbaka till grunden, dvs. Skriften och göra upp med de villoläror som insmugit sig. Så BloggarDags jämförelse är helt klart träffande.

      Radera
    3. Nej, Bengt Olof Dike, jag är ingen reformator!
      Och inte heller domare i kyrkliga rättsfrågor som du tyckS mena. Men jag har en teologisk övertygelse som är väl förankrad i Skriften och Kyrkans Tradition. ”Endast en döpt man (vir) tar emot den heliga vigningen på ett giltigt sätt” ”..vigning av kvinnor är inte möjlig”. Även om detta är ett citat ur den Katolska Kyrkans Katekes, så är denna teologiska utsaga i överensstämmelse med klassisk luthersk-ortodox syn. Dessutom finns de klassiska bibelorden som är Herrens, dvs Jesu bud. När en kvinna, hon må vara hur begåvad och välmeriterad som helst, vigs till präst och röstas fram till att bli biskop så blir ontologiskt sett inte präst eller biskop i biblisk och apostolisk mening. Detta borde du, Bengt Olof Dike inse och ändra din uppfattning om oss som vill stå på Bibelns och Bekännelsens grund. Susanne R är en så begåvad person att hon mycket väl förstår vår syn även om hon naturligtvis inte delar den. Roland K

      Radera
    4. Suck, jag kan inget annat än att instämma med Elisabeth.
      Martin Luther ville reformera kyrkorna, vända sig bort från tidens missbruk och åter forma ( reformatio) kyrkan enligt kyrkofädernas riktning.
      Det finns ju inte i sinnevärlden att Roland K skulle vilja något annat än just detta.
      Om BOD någonsin läst Augsburgska bekännelsen så hade han sett flitigt citerade kyrkofäder.

      Radera
    5. Bengt Olof har uppenbarligen anammat den modernistiska (och felaktiga) definitionen av ordet reformation. Om du har ett etymologiskt lexikon tillhanda föreslås att du slår upp vad prefixet "re" innebär.
      /Per H

      Radera
    6. Roland K,

      -Tänk om Du då också kunde förstå hennes och Svenska kyrkans syn - även om Du inte delar den - och därmed inte språkligt utan varje nyans och moderation döma ut biskopsvalet och även därtill kommande -vigning.

      Förstår du inte, käre vän, att Du genom Dina ord osynliggör såväl valet som Susanne Rappman i hennes biskopsroll. För Dig är hon helt enkelt inte värdig i den rollen; Göteborgs stift har ju ingen biskop, enligt Dig.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    7. Du också, +Göran!?

      -Jaså även Du osynliggör Susanne Rappman som biskop. Den nyvalda biskopen är alltså inte en värdig andlig biskop. Är hon kanske enligt Dig inte ens andlig?

      -Tragiskt, sorgligt, obegripligt uppträdande från dem som säger sig företräda den klassiska, äkta och tydliga kristendomen.

      Att då inte ens respektera, ännu mindre ärligt gratulera en i Svenska kyrkan och enligt dess ordning vald biskop, får mig att fundera över om uppträdandet verkligen är äkta kristet.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    8. Hur, BOD, skulle du vilja att vi sa. Så här kanske: välkommen, kära fru Rappman, hoppas att du kommer att trivas med ditt nya jobb. Vi är en grupp som gärna ser dig som stiftschef, men tyvärr, kära Susanne, så kan vi inte se dig som biskop eftersom vi är s.k. kvinnomotståndare. Hoppas att du inte bli ledsen nu. Men du har ju trots allt många som röstat på dig. Hoppas att de kommer att stödja dig. Vi kommer i alla fall att stödja dig som stiftschef så är det någon som är elak mot dig så kom till oss så skall vi hjälpa dig. Vi gratulerar till din stora framgång. Med vänliga hälsningar! Roland Kristensson

      Radera
  4. Miss Marple är väl anglo-katolik? Då går hon i kyrkan också med uppbjudande av sina sista krafter. På frågebatteriet har jag svarat på aktuell bloggpost. Också vi högt uppsatta kan sänka oss och svara på låga frågor. Men vad tyckte Dike om traktaten? Vad gick att lära sig och vad gick att fundera över?
    Hundbuset får begränsas. En av hundarna är nyopererad. Valpen har börjat bete sig som vore han en manlig skådespelare på Dramaten dessutom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Till skillnad från kvinnorna viď Dramaten lär dock de äldre tikarna bita tillbaka ganska omgående.
      Ungefär som när BOD försöker sprida sin - enligt egen syn -oumkullrunkeliga sanning här på bloggen.

      Radera
    2. Och till skillnad från männen vid Dramaten och hr Dike lär valpen lyssna och ödmjuka sig.

      den Lea

      Radera
  5. Angående RK och om han är reformator eller inte.

    Tja, vi får väl försöka ena oss om vad vi menar med en reformator? Att Luther var en sådan torde väl alla -även våra katoliker medge?

    Grundbetydelsen av reform är rimligtvis att formera om något till vad det var. Återformera fast det ju är ett klumpigt och knappast gångbart ord.

    Man kan diskutera till leda om Martin Luther lyckades med det, den diskussionen vill jag inte ta upp här och nu däremot påpeka att det för vissa, BOD bl.a tycks mena att i begreppet reform ingår ändring av något rent generellt, gärna som det tycks kontinuerlig ändring.

    Att detta ses som något progressivt? Ja ordet progressiv har fått en positiv betydelse utom möjligen i skattesammanhang om än det tom där kan diskuteras ty det anses ju åtminstone av vänstern vara positivt med progressiva skatteskalor upp mot 100%.

    Oavsett, för en kristen gäller att hålla fast vid vad som en gång givits. Ett testamente som inte får ändras. Där gäller om än en ängel från himmelen predikar något annnat... Visst är att våra politruker och deras anpasslingar till biskopar och prelater är sannerligen inte ens i närheten av att vara änglar. Deras sk "reformer" har inget med begreppet reform att göra utan handlar bara om ändringar för att anpassa till tidsandan och vad som idag är PK.

    Alla som önskar att SVeK skulle bli vad det en gång avsåg att vara och strävade efter de kan enligt mig med rätta kallas reformatorer medan alla dessa politruker och deras anpasslingar som bara söker ändringar för att berömmas av världen och tidsandan må gärna kalla sig progressiva men reformatorer är de sannerligen inte ty det de vill är inte en Kristi Kyrka utan en annan "kyrka". En "folkets kyrka" med tn folkreligion där man talar om vad Gud menade eller borde ha menat? En "kyrka" där man sedan på sikt avskaffar Gud och ersätter det med något mänskligt påfund och där ingen frälsning av en Gud behövs utan som man sjunger: Ej Gudar, furstar står oss bi. Nej själva vilja vi oss frälsa. Från intet allt vi vilja bli!

    Så, döm själv. Är Roland K en reformator eller bara konservativ / progressiv?

    //HH


    SvaraRadera
  6. Varför sänkte sig bloggaren inte då?

    -Trevlig läsning att även de högt uppsatta kan svara på "låga" frågor. Men var fanns då aktuellt svar? Jag läste bloggtexten, läste om den, men såg inget svar, fast Skriften säger att Ditt svar skall vara ja, ja, eller nej, nej. Vad därutöver är, är av ondo.

    En utläggning om folkets kyrka finns också i texten, bloggarens bekymmer och besvär med denna kyrka, som en förkrossande majoritet tillhör i vårt land.

    Jag förstår att folkets frågor därför betraktas som just låga. Vi måste ju trots allt beklaga dem, som ser saken så och som inte betraktar folkets kyrka som sin riktiga kyrka.
    De får väl försöka skaffa sig ett annat och eget folk för att få lugn och ro i själen.

    Beträffande jämförelsen mellan den ena jycken och en manlig skådespelare på Dramaten, får väl hundägaren försöka få den förstnämnde att vara lite försiktig med det motsatta könet, även om vovven inte behöver gå så långt som till att säga nej till detta...

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BODs tjafsnivå närmar sig nu det rektala fredagsryset. Snart faller han väl omkull av sin egen hyper-ego-pondus därhemma på köksgolvet. Berit

      Radera
    2. Men snälla BOD - ser Du inte vad som hänt och händer med "folkets kyrka" som "en förkrossande majoritet tillhör i vårt land"? Var finns denna "förkrossande majoritet" på söndagarna? Knappast i kyrkan, i vart fall (inte ens Du tycks ju tillhöra den förkrossande minoritet som faktiskt deltar i söndagens gudstjänst). Eller var finns den vid kyrkovalen? Hur lågt kan röstetalen sjunka innan den demokratiska legitimiteten är helt borta? Flertalet "tillhöriga" tycks ju finnas i kategorin "ännu icke utträdda", antalet utträden tycks successivt öka, och tillskottet av nya "tillhöriga" kompenserar inte på långa vägar bortfallet. Jag gläds INTE åt detta, men jag förstår skeendet (själv utträdde jag ju redan på 1960-talet). Men Du slutar inte ropa "allt är väl"! Läs och betänk Jer. 8:11!/Paul

      Radera
    3. BOD - Ytterligare något för Din helgmeditation: Ordspråksb. 16:18./Paul

      Radera
    4. Paul,

      -Har Du redan glömt att antalet röstande i kyrkovalet för knappt två månader sedan ökade kraftigt?

      Får jag så vänligen upplysa Dig om att antalet gudstjänstdeltagare inte är detsamma som antalet kristna och kyrkotillhöriga. Dessas antal är mycket större.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. Nåja, BOD, att antalet röstande i kyrkovalet ökade hade väl denna gång helt sekulära orsaker: nämligen mångas vilja att förhindra en stor framgång för sd. Mycket lovvärt (i mitt tycke) men det var väl egentligen ett rent sekulärpolitiskt val - inte ett genuint uttryck för omsorg om eller delaktighet i SvK. Om sd - eller något liknande parti - inte ställer upp i nästa kyrkoval, kommer röstsiffrorna snabbt att sjunka till "det normala", dvs. nästintill noll. Se'n vet jag ju redan att man - enligt Dig - kan vara "kristen" utan att någonsin gå i kyrkan, och rentav "tillhörig" utan att ens tro på Gud. Men så såg inte apostlarnas kyrka på detta. "På Herrens egen dag skall ni komma samman", säger redan "de tolv apostlarnas lära", en fornkyrklig skrift som är så gott som samtida med Johannesevangeliet. Och det är just här som kyrkans egentliga medlemmar kommer till synes; inte i sekulära register över dem som ännu inte utträtt. Om Du vill bli tagen på allvar i Din kyrkopolitiska gärning, skulle det underlätta om Du också skulle återfinnas i söndagens högmässa. Det skulle också förbättra jämförelsetalet i förhållande till deltagande i söndagsgudstjänsten i andra samfund som saknar "statskyrklighet"./Paul

      Radera
    6. Ljug inte BOD, i Mörrum-Elleholm "ökade" valdeltagandet mycket måttligt. Den ditlurade fårskocken var tvärtom betydligt mindre än på andra ställen. Berit

      Radera
    7. Paul,

      -Men det är ju fantastiskt, att valdeltagandet ökade med cirka femtio (50) procent i kyrkovalet!

      Varför förringar Du den ökningen? Sedan tycks även Du utgår ifrån att jag inte deltar i gudstjänster och mässor. Samma fråga således även till Dig: var finns sakunderlaget för detta påstående?

      O.s.a.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    8. Ja, BOD, det är nog alltför fantastiskt för att vara riktigt sant. Jag är rätt övertygad om att det är en tillfällig effekt av sd:s satsning och att röstsiffrorna i nästa val kommer att ligga på sedvanlig låg nivå. Men vi får väl se. Vad gäller Ditt gudstjänstdeltagande vet jag inget, men jag kan inte undgå att observera att Du på söndagar ofta kommenterar under normal högmässotid. Så - vad ska man tro?/Paul

      Radera
  7. Dagens stora och verkliga nyhet:
    24.022 befriade sig från sv"k":s giftiga gap under oktober och lämnade det ruttnande råttboet! Sammanlagt utträdda 31/10 2017: 87.823!

    VI GRATULERAR! HURRA! HURRA! HURRA!
    /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tycks inte hjälpa bresättningen på kyrkskutan att hiva kristendomen överbord för att bli mera relevant. Lika lite som det i Gamla Testamentets tid hjälpte att hiva Gudsprofeten Jona över bord för att blidka makterna. /smun

      Radera
    2. Vad utträdena och de icke-existerande gudstjänstgemenskaperna egentligen innebär är att Europas kristna identitet försvinner. Det står nästan lika illa till inom den Katolska Kyrkan i Europa. Nihilism behärskar Västerlandet. Men inte för evigt. En hedonistisk värld som inte längre kan reproducera sig, tas snart över av andra, mera trosvissa och sunda krafter:

      https://www.youtube.com/watch?v=EeVCL5Eafkc

      Kanske inte så mycket att jubla över?

      Reinhold

      Radera
    3. Reinhold, Europa har aldrig haft någon "kristen identitet" i den påtvingade protestantismen. Det som händer nu är att 500 års förtryck går mot sitt slut. Berit

      Radera
    4. Var finns den statistiken?
      Hittar bara uppdaterat tom september på kyrkans statistiksida.
      Det är ju katastrof. Ett formligt ras.
      Till detta kommer att många fler kyrkomedlemmar dör än som döps. När passerar kyrkan femmiljonersstrecket/50-procentnivån och blir en minoritetskyrka? 2023?
      Canutus Hahn

      Radera
  8. John! Jag hurrar inte och nog begriper jag din ironiska gratulation. Orsaken till utträdena kan ju vara olika, men säkert är en av orsakerna de brister på andlig ledning som finns i SvKy. Det beklagar vi. De som har ansvaret får svara för detta på räkenskapens dag. Hur är det i RKK? Svar: många utträden inte minst i Europa och USA! Varför är det så, John? I dagens Dagen skriver Lundabiskopen en välvillig artikel om förhållandet mellan Luther och påven och om hur bra det är nu. Snällt och vänligt men aningslöst. Roland K

    SvaraRadera
    Svar
    1. På förekommen anledning: John är inte katolik.

      Radera
    2. Det torde vara lämpligt om John bekräftade detta. Man får intrycket att han är en mycket konservativ för att inte säga reaktionär r-katolik. SRK

      Radera
  9. På förekommen anledning

    Några definitioner

    Konservativ: En som vill ha det som det är för tillfället?

    Reformator: En som vill ha det som det var vid ett visst tillfälle?

    Progressiv person: En som vill kontinuerliga förändringar eftersom så är tidsandan och detta att vara PK

    //HH

    SvaraRadera
  10. Andra definitioner:


    -Framåtblickande, pålitlig: lyssnande person, som ser helheten och tänker konstruktivt.

    -Inget att hålla i handen: opålitlig, i åsikter velande person, som svänger kappan efter vinden.

    -Åsiktscementerad samtalsförstörare: person, som i ständigt docerande höjer sig själv till skyarna i egenrättfärdig övertygelse.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  11. Jag önskar bloggaren och alla andra vedersakare Guds rika välsignelse! Låt oss gräva ned stridsyxorna och i försoning mötas i Herrens Heliga Nattvard på söndag, i Mörrum eller annorstädes.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mörrum är litet avsides för mig, men jag lovar att minnas Dig i gudstjänsten på söndag./Paul

      Radera
    2. BOD, jag tycker ärligt att du ska bikta dig och sedan tänka över om du verkligen är andligt mogen att delta i nattvarden "på söndag". Du har inte varit i en enda gudstjänst under året, tvärtom stoltserar du med att utebli. Nattvarden/mässan är ingen lek eller teater där man deltar som statist. Den är en stor gåva och ett stort förtroende. Berit

      Radera
    3. Berit,

      -Vet Du något om min persons gudstjänststatistik? I så fall hur?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Enligt BENGT OLOF DIKE i kommentaren till bloggposten 11/11 är BENGT OLOF DIKE 10/11 19.14 en falsk BENGT OLOF DIKE. Jag vet inte om detsamma gäller BENGT OLOF DIKE den 11/11 08.53. I varje fall bör alla falska DIKE hålla sej borta.

      Radera
    5. Andreas Holmberg,

      -Nej, den kommentaren har jag skrivit.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  12. Har aldrig varit oförsonad med dig, Bengt Olof, även om vi haft skilda åsikter. Jag skall själv celebrera Nsttvarden på söndag. Jag skall ha dig i åtanke då! Läs gärna mitt förslag till hälsning till Susanne tidigare på denna kommenlista. Är det så du vill ha det? Roland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roland,

      -Jag framför mitt tack till Dig; någon oförsonlighet gentemot Dig finns naturligtvis inte heller från min sida. Att skilja mellan sak och person är centralt i varje diskussion.

      Jag skall också tänka på Dig och önskar Guds välsignelse!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  13. Tycker BOD i stället för att älta ämbetsfrågan åter och åter och önska statskyrkan tillbaka skulle använda sin journalistiska talanger till nåt vettigt, t ex att rodda i röran på Gotland och bringa klarhet i denna och ställa de frågor som behövs! Det skulle vara en välgärning!
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
  14. Jag funderade lite på vad BOD skrev om att kyrkan är mycket större än de som bevistar gudstjänst, nämligen alla döpta och kyrkotillhöriga.
    Men om det samlas färre än ett visst antal till gudstjänst så blir det väl mässfall? Om det skulle bli mässfall i tillräckligt många kyrkor så faller väl grunden för kyrkan, d.v.s. utan gudstjänster ingen kyrka.
    Möjligen en intresseorganisation.
    Därför är nog trots allt gudstjänstdeltagandet viktigt, för på det vilar hela identiteten som kyrka. Lagen om trossamfund är ganska tydlig på den punkten.
    Tyvärr finns det inom SvK idag kyrkor som i snitt samlar färre till huvudgudstjänst än antalet anställda i församlingen.
    Jag hörde på radion idag att Stockholms stift köper S:t Jacobs kyrka av Domkyrkoförsamlingen. Med S:ta Clara redan uthyrd till EFS, så finns bara Stornyrkan kvar. Men vad ska ett stift med en kyrka till? Fira gudstjänst i konkurens med församlingen som sålde den?
    +Göran kan ju stilla fråga om han kan hyra den för att få fira mässa där som fordom, för vad ska stiftet med en kyrka till om inte gudstjänstfirande?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det viktigt, Peter T,

      -Jag har aldrig förnekat, att deltagandet i gudstjänster och mässor är viktigt. Men Du skisserar en hypotetisk situation - som väl inte ens Du önskar skall bli verklig - som vi därför kan bortse ifrån.
      Som jag alltid har betonat: det är vårt gemensamma intresse att få kyrkan att växa igen.

      Sedan vet Du säkert att Svenska kyrkan ÄR de cirka 6,2 miljoner tillhöriga som är statistikförda. Detta diskuterades ju flitigt inför kyrkovalet - och fastslogs!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. BOD - siffran är nu 6,1 miljoner "tillhöriga". Det går fort nu./Paul

      Radera
  15. En fråga apropå rubriken: Ligger påven av Alexandria för döden? Det har jag inte hört! Men de västkyrkliga kanske bara "tänker bort" honom?/Paul

    SvaraRadera
  16. Hypotetiskt?
    Jag som trodde att motivet till strukturreformen var att det var mässfall i så många församlingar att man var tvungen att slå samman dem för att uppfylla lagens krav på SvK.
    För det kan väl inte ligga någon sanning i det illasinnade talet om att det verkliga skälet var att man hade så förtvivlat svårt att hitta förtroendevalda?
    Om SvK ska förbli en kurka och inte fortsätta omvandlas till en intresseorganisation, så måste nedgången i gudstjänstfirande brytas.

    Jag kan dessvärre inte hålla med BOD om att numerären är viktigast, om jag tyckte det hade jag konverterat till katolicismen för länge sedan.
    Guds ord predikat klart och rent och högmässa varje söndag (med alla förtroendevalda närvarande), är det jag önskar för SvK.

    SvaraRadera