torsdag 23 november 2017

Heresier

Lunchen i går var vegetarisk biff gjord på bönor, potatis och grönsaker någon stark sås, stark ajvar? Till detta drack vi förstås stilla vatten. Godhetsmarodörer och totalitära veganer pressar sin norm också över oss köttsliga. Men vi finner oss. De är ju finare, mer moralsikt högstående, eftersom de bara ger sig på nötter och rötter, inte nötkött och rött kött. Ni kan kanske ana vad jag menar om det. Men jag håller tyst. Det är en rätt vanlig hållning i landet och i kyrkolivet. Men inte riktigt klok. Det finns nämligen ett ansvar att identifiera de vanligaste samtida heresierna i Svenska kyrkan och tala högt.

Det är ett ansvar för dem som kan känna igen heresierna tider igenom för att kunna förklara hur de ser ut i samtiden. Och det är ett ansvar för präster att förklara att heresier inte bara hör till ett dogmhistoriskt skräckkabinett. Detta är det allvarliga sättet att fundera över sant och falskt och över vad den kristna tron faktiskt säger, den tro som handlar om Uppenbarelsen, det Gud avslöjat för oss om tillvaron. Det är en hållning som vet att skära tunt med skalpell. Heretikerna låter ju nästan som de ortodoxa kyrkokristna. De slirar bara lite. Den Helige Skrift är inte Guds ord men i Den Heliga Skrift återfinns Guds ord. Här och var. Nu säger de inte "Den Heliga Skrift". De säger "Bibeln". Men det borde inte kunna förvirra någon för detta faktiskt är två olika sätt att tala om Boken. Och min konfirmationsbibel var just Bibeln - Den Heliga Skrift. Frågorna måste ställas om språkbruket och om vem ska avgöra vad som är Guds Ord i boksamlingen? Heretiker eller ortodoxa?

De vackra orden är förstås informationsbärande. Det är när det blir alltför feta ord som jag blir misstänksam. Vad är det som glada paroller och vackra fraser ska dölja? Och ropen på entusiasm? Den på bönor konstruerade biffen skulle det vara en stark sås till och de medvetna visste då att fråga vad det var för smak såsen skulle dölja.

Birger Jönsson äntrade talarstolen i tisdags kväll. Han är politiker, s. Han argumenterade enkelt att det har lagts ner mycket arbete, så då var saken klar.
Öppen, demokratisk och grön folkkyrka ville Anders Åkerlund ha, för den kyrkan hade han gått till val på. Det är inte ointressant att höra. De vill väl, men välviljan räcker inte för att förlösa entusiasm. Jag säger fortfarande: Kolla sändningen: svenska kyrkan tv, Block I (Ivan) och pröva om ni tror att detta skapar framtid. Arma kyrka som denna dag ska anta kyrkohandboken. Kl 8 tar vi oss verket an. Min sista dag som ledamot av kyrkomötet.

Men här är nu fortsatt viktiga arbetsuppgifter för många. Förr i världen var det rätt lugnt i Svenska kyrkan. Kyrkohandboken år 1942 kom till i en kyrka, som var mindre spretig än dagens. De som gick i kyrkan kunde, om de läst Bo Giertz, tänka att Svenska kyrkan var Kristi Kyrka i Sverige och de väntade inga läromässiga överraskningar i förkunnelsen. Det kan vi se i de predikosamlingar som publicerades och där präster från olika håll/traditioner skrev tillsammans. Några avvikare fanns, men så få att kyrkoherde Bruhn i Skepparslöv kunde identifieras och stå fram just som avvikare. Det skulle bli annorlunda och nu är det helt annorlunda med heretiker som i lönndom sprider heresierna som vore de Svenska kyrkans lära. Det de påstår vara Svenska kyrkans lära tror jag inte och jag veta tt frågan om just Den Helige Skrift, om realpresensen och om Kristi gudom är bra teman för vaksamhet.

Att heretiker förkunnar något annat än kyrkolära hade varit ett problem om det inte vore så, att just jag är svenskkyrklig. Jag vet mer om den spiritualitet som bär Svenska kyrkan och det är gjord och reflekterad erfarenhet under mitt liv. Jag frånkänner det kyrkomöte vi nu har auktoritet i lärofrågor vad detta möte än påstår om sig självt.

Kyrkohandboken? Den är fortsatt på väg mot haveri. Omröstningen idag ändrar inte detta faktum. Till icke ringa del beror detta på en process där bortvalen varit kyrkopolitiskt självklara. Det ska vi inte låtsas om för nu ska vi låtsas att utfallet av den underkända processen blev bra. Det tror inte jag ett ögonblick och, jag upprepar mig, detta beror på att jag är svenskkyrklig.

Vad vi gjorde i går? Röstade förmiddagen lång. Debatterade under eftermiddagen, delade ut kulturpris och så var det gruppmöte samt kväll i god gemenskap. Men detta blev en tidig morgon! Lite deprimerande att inte i tidig novembermorgon gå ut och hämta tidningarna och så få sin torsdagsdepression. Jag kollade lite på nätet. Det heter att jag "dundrade" i handboksdebatten. Detta ord trodde jag var förbehållet enkel lokaljournalistik, som inte förmår att återge vad kyrkokritik går ut på. Då blir det bara dunder. Har Mikael Löwegren dundrat då också? Kyrkomusikerna liksom kulturfolk/journalister som haft några synpunkter? Och hur blir det med dundret mot kyrkohandboken sedan den antagits?

Någonstans såg jag en text om att jag anfört an oidentifierad källa om Afghanistan medan ärkebiskopen angett ett namn. Jag hittar den inte längre. Det gjorde mig munter. Om jag har en kontakt jag känt i årtionden och inte namnger medan ärkebiskopen droppar ett namn på en person hön mött vid ett tillfälle och vinklat en enda fråga till, vem har sakauktoriteten på sin sida, tro? Det som bekymrar mig nu är de människor som följer kyrkomötesbesluten och tröttnar i stället för att bli frenetiska heresijägare. Minns att heresijägare trots allt har det roligare. Reservanter också.



16 kommentarer:

  1. Gröna rätter hör verkligen till det underbara i livet! Vilka aromer kan inte trollas fram med fina råvaror och rätt kryddning! Och vin är naturligtvis en självklarhet vid en sån här måltid!
    Men smaken försvinner och tuggorna växer i munnen när de trista humorlösa plattbystade prästinneveganerna får regera och det ska va grönt med kranvatten av tvångsprincip.
    Så puritanskt! Så sursvenskt! Usch! /John

    SvaraRadera
  2. Åskvädret är över. Nu blir det mulet väder.

    SvaraRadera
  3. "Nötter och rötter"...i MTD-religionen ingår ett starkt inslag av panteism, vilket i kombination med de godas moralism skapar en totalitär kultur. MTD-isterna saknar förmodligen den intellektuella kapaciteten och självinsikten för att begripa att de på många sätt liknar en idealistisk tysk-österrikisk korpral som och hade "goda" matvanor!
    Antony

    SvaraRadera
  4. Kyrkohandboken skulle naturligtvis ha haft biskopsmötet som den grundläggande instansen där den prövats och antagits utifrån biskoparnas ansvar för kyrkans lära och liv. Ett kyrkomöte med biskopar utan rösträtt, partipolitisk dominans, ledamöter utan relevant kunskap och en process där mycket blivit fel gör att slutsatsen är enkel att dra. Så här ska det inte gå till.

    svenskkyrklig dissident

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bäste dissident, Svky har inga biskopar utan utklädda stiftchefer med representativa uppgifter. Nåväl, det är nog lika bra så med tanke på vilka heretiker det är som ingår i teaterspektaklet!
      Antony

      Radera
    2. Bäste Antony, du har tyvärr inte helt fel...

      svenskkyrklig dissident

      Radera
  5. Om bloggaren studerar ökenfäderna flitigt så vet han att lite bönor var medlet att bryta askesen så den inte skulle bli överdriven och ett självändamål.
    Men det kan ju också vara så att menykompositören inte haft askesen och ökenfäderna i åtanke.

    En heretisk kyrka namedroppar Marcus Borg och biskop Spong.
    Dags källa i Afganistan, som jag antar han känt från födelsen, torde vara långt mer trovärdig än vad än Antje återgivit efter bara någon dags kulturkontakt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Faran ligger främst i att vara representant för Väst/fienden. Vad som är farligt för turister, är ofarligt för inhemska. Det inser bl a Bloggarens källa, men inte de med stupiety uppfyllda. /smun

      Radera
  6. Så sant, så sant, det du skriver, bäste ämbetsbärare (BloggarDag). Vår kyrka syndar svårt genom kyrkomötets handboksbeslut och genom den förkastliga icke-traditionella mes-lära som SvK överlag företräder. Genom din rättfärdiga gärning (lovad vare Herren) finns det i alla fall några (främst du och de andra i Frimodig kyrka) som står upp för traditionell svenskkyrklig lära. Tyvärr kan jag som präststuderande inte offentligt hålla med er, ty då kommer väl biskop Eva Brunne i mitt stift inte att låta mig bli präst, tyvärr.
    Kyrie eleison, Kriste eleison! Herre, förbarma dig över oss, din kyrka och alla rättroende (traditionell svenskkyrklig lära) som tyvärr tycks alltför få... Herre, förbarma dig också över alla som tror sig tro rätt för att kyrkan inte lär dem rätt. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fly i tid, anonyme teol stud!

      Undvik moraset! Det har många redan gjort. /smun

      Radera
    2. Ja, ibland är det så att jag undrar hur jag ska göra. Samtidigt finns den "riktiga" (traditionella) teologin någonstans där bakom; det handlar "bara" om att få präster och kyrkliga makthavare att inse tjusningen och sanningen i den teologin och bejaka detta, vilket tyvärr tycks svårt. Lyssnar de inte till Herren genom den Helige Ande (eller hur Han nu går tillväga)?
      Samtidigt - var annars skulle jag verka? Nog för att jag lutar åt både det högkyrkliga och i viss mån det gammalkyrkliga hållet (åtminstone teoretiskt; det gammalkyrkliga har jag inte upplevt), men jag vill ändå tro att Herren Gud har någon mening med att jag (som bebis i slutet av 1990-talet) döptes i just Svenska kyrkan. Som troende vill jag inte tro att det bara var av tradition. Dessutom behövs det rättroende präster i Svenska kyrkan. Frågan är dock om man törs, eller förmår, stå för detta när det är skarpt läge?

      Radera
    3. Byt stift!
      Arg kyrkomedlem

      Radera
    4. Ja, jag får fundera vidare, men som jag skrev tidigare behövs det rättroende präster i vår arma kyrka (nu ska jag väl inte påstå att jag är rättroende; det ankommer på Herren att avgöra det), men sådana behövs även i Stockholms stift där Eva Brunne är biskop. Då har vi ju dock problemet, precis som antytts av "Arg kyrkomedlems" kommentar, att det med just henne som biskop kan bli rätt svårt att bli präst och verka under angivna premisser (traditionell teologi).
      Samtidigt bor jag i Stockholms stift, så stiftsbyte skulle kräva flytt ut i landet, vilket jag åtminstone i nuläget inte riktigt vurmar för. Det skulle förvisso kunna vara Herrens prövning, men jag vill som sagt också tro att Han har avsikt med placeringen av oss människor. Även stockholmarna behöver ledas till rätt tro på Kristus.
      Men jag får fundera, i förtröstan på Gud Fader allsmäktig och Hans frälsar- och försonargärning genom Kristus Jesus, vår Herre och Frälsare, samt Hans Hugsvalare, den Helige Ande, som vare oss allom till hjälp och tröst. Kyrie eleison! Amen.

      Radera
  7. Dag skriver: "Jag frånkänner det kyrkomöte vi nu har auktoritet i lärofrågor vad detta möte än påstår om sig självt." Problemet är väl då bara att själva det faktum att Dag, Frimodig kyrka och alla andra ledamöter och nomineringsgrupper GER kyrkomötet auktoritet och legitimitet - genom att man agerar där, skriver motioner, debatterar, försöker påverka. Att frånerkänna auktoriteten borde gjorts innan, nu är det för sent. Det blir ett Surt sa räven ...

    SvaraRadera
  8. Ja den nya kyrkohandboken kan med rätta kallas heretisk..de som inte tror som alla som röstat för får väl göra som i Döda Poeters sällskap..riva ut en massa sidor..frågan är hur mycket som kvarstår.

    Jonas M

    SvaraRadera
  9. Bo Hansson förnekelse av församlingen som kyrkans kärn cell blev bara för mycket. Okunnigt om katekesens utvecklings formulering: Jag kallas kristen då jag döpts OCH med församlingen tror och bekänner... Att framtidens troliga indirekta valreformer skulle jämföras med djurplågare som stryper katter som pinkar på fel ställe var väl så avslöjande. Hansson ska veta att katter som pinkar på fel ställe i normala fall inte stryps. Nosen doppas i urinet och sedan visas de var de kan göra sina behov. Att anklaga andra för sina egna fantasier är minst sagt ihåliga argument. Den respektlöshet som vederbörande försökte förlöjliga blev just bevisad. an

    SvaraRadera