11.57

Klockan 11.57 i går tog kyrkostyrelsens sammanträde slut. Det stod 17 i den första kallelsen. "Fullbokat" fick jag veta eller alltför dyrt att boka om när biljetten skulle kosta dubbelt så mycket, tänkte jag. Vi får tänka på den kyrkliga ekonomin. Jag beslöt mig för att lida i all stillhet och kontemplera. Antje hade ju bett om frimodighet i morgonbönen och jag log för den som hör till Frimodig kyrka inser, att den bönen redan är hörd och besvarad med gillande. Välkomna!

Jag förstod att den socialdemokratiska partiorganisationen styrt det så, att Winberg och Hammar skulle in på fina positioner. Ut åkte mina vänner Birger Wernersson, Birgitta Halvardsson och Tommy Eriksson. Det är alltså partikanslier/vanlig partiapparat som bestämmer över kallelserna i det kyrkliga. Detta är partipolitisering alldeles konkret. Kom sedan inte och snacka med mig om politiska agendor i Svenska kyrkan och än mindre om vad de röstande önskar. Vad de ska få ut, har andra bestämt. I en partiapparat som de har föga kännedom om för den styrs uppifrån. "Lurade" är bara förnamnet. "Bristande transparens" är efternamnet. Inte konstigt om somliga socialdemokrater blir, som det heter i det kristliga, uppbragta.

Nu kanske de som inte sitter kvar i kyrkostyrelsen ska vara alltför ledsna. Vid det så fort avslutade sammanträdet föredrogs Analysenhetens omvärldsrapport 2017. Endast en hade den på papper, en ersättare, som med klädsam blygsamhet inte vill ha sitt namn på pränt. En enda. De andra hade fått besked att den fanns i samverkansrummet att läsa. Det betyder digitalt. Hade en eller två en maskin framför sig? Men det blev en rätt omsorgsfull föredragning. Vad som skulle debatteras, begrep jag inte. Detta får den nya styrelsen ta i den 21 februari när den sammanträder för första gången. Vem styr under tiden 1 januari till 21 februari? Jag vet inte. Varje gissning är välkommen. Och då får nya styrelsen diskutera om det inte blir så som forskarna antyder, att prognoserna för utträden kommer att överträffas nästa år. Å andra sidan, hette det, visar deltagandet i kyrkovalet en stor potential i engagemang. Jag sa inget. Jag tänkte: Arma människor! Engagemang för vad? Detta kommer inte att gå väl. Det kan helt enkelt inte gå väl.

Trump-administrationen har dragit in bidrag som stöttar abortverksamhet. Då går Svenska kyrkan in just där och tar ansvar för att förse med medel. Vore inte detta värt en debatt?

Det finns fler utmaningar som civilsamhället ska ta sig an. Svenska kyrkan ingår just där och 150 000 papperslösa måste ha stöd. Måste de? Eller ska de helt enkelt inte vara här? Jag tog upp frågan om hur de kritiska frågorna kring den politik som förs och som också ger kriminella stöd från det kyrkliga ska hanteras. Jag har ingen förslagsrätt med något Kristet Kritiskt Forum skulle behövas. Alla invandringskritiska är inte rasister utan insiktsfulla personer. Hur ser vi till att Svenska kyrkan inte hjälplöst hamnar i "godhetsbranschen", den som folk omedelbart genomskådar och fattar att de inte vill stödja? I omsorgen behövs också det profetiska. Vad är det som inte fungerar och hur ska det ansvarsfulla ansvaret tas?

Så till siffrorna. Av Svenska kyrkans passiva medlemmar tror nästan 60% varken på Gud eller Livet efter döden. De aktiva då? Då är det en fjärdedel som bara tror på Gud och ytterligare en fjärdedel som inte tror på Gud eller Livet efter döden. Kristen tro utan intellektuell klarhet är inte kristen tro, tro mig.

Färre barn och unga deltar i verksamheten. Detta är oroande, säger rapporten, men inte förvånande. Gudstjänstbesöken har minskat med en fjärdedel det senaste decenniet. Det är de äldre, 30-talister och 40-talister, som firar gudstjänst, inte 50-talsterna. Vi kanske, funderar jag, ser genomslaget när kristendomsundervisningen i skolans försvann och blev religionskunskap?

Också de kyrkliga handlingarna är konkurrensutsatta. Det är rätt självklart. Och det finns ingen kyrklig strategi för att hantera situationen. Det fanns det, menar jag, för en halv generation sedan och skrev förslag. I haven icke velat! Jag tror att det styr mot botten och att ingenting säger att det kommer att vända när det når botten. Sug på den! Falsk fromhet gäller inte längre. Med falsk fromhet avses den deism som struntar i Gud, men ändå alltid räknar med att Gud hoppar fram och tar hand om de hopllösa lägena. Varför skulle Han?

Antje gav en kort rapport om den internationella uppmärksamheten om kyrkohandboken, det där med att Svenska kyrkan lämnat allmänkyrklig tro och ordning. Politiken i Köpenhamn var först ut och sedan rullade det på. Det har skadat Svenska kyrkan ekumeniskt, inte minst i Öst- och Centraleuropa. Första nyhetsvågen var negativ och också BBC gick ut med de fejkade nyheterna. Jag uppfattade ett Antje inte var riktigt nöjd med att folk i Svenska kyrkan talar så osant. Kampen mot fake news måste fortgå och skadan kommer att ha negativa konsekvenser. Också om Antje kunnat ge andra besked till LVF och Vatikanen så måste kampen fortgå. Så här var det inte tänkt att kyrkohandboken skulle presenteras. Hon hade fått frågor om saken i Chicago och South Dakota när hon var där (det var ju då hon inte kunde döpa prinsen). Riktigt vari detta tjänsteuppdrag egentligen bestod, sades inte i ärkebiskopens rapport. Kanske var det i egentlig mening inte ett tjänsteärende men väl ett ärende.

I den glada stämning som infinner sig när en föredragningslista är genomgången avslutade vi med att alla bad välsignelsen. Det är så det går till i kyrkostyrelsen. Precis som i folkskolan i Moheda åren 1958-1961 vid skoldagens slut. Inte så alltså att en biskop välsignar utan så, att alla bad välsignelsen. Ja, inte jag. Jag uppfattar inte välsignelsen som en bön. Men jag klagar inte. Tänker man om biskopsämbetet som Antje blir det så här.

Resan hem? Signalfel i Linköping och växelfel i Tranås men fördelen med tåg är att man träffar vänner och bekanta och skaffar sig någon ny. En kristen som åker tåg - är det en skenhelig?