Ohederliga pingstvänner

Ohederliga pingstvänner har vi mött. De talar med kluven tunga. De är heliga, som vore de medlemmar i kristna järnvägsklubben. När jag var barn var det mig ett problem att ett par namnkunniga pingstvänner var bland de otrevligare i Moheda. Hade jag framställt detta problem för biskop Bo Giertz hade han svarat, att de varit ännu värre om de inte blivit kristna. Jag kanske ska finna någon tröst i detta?

Vad gäller saken? Det är ett dubbelt problem.
Tidningen Dagens ledarredaktion önskar en god (h)jul och Dag Sandahl ska få en elcykel "så att han orkar ända till semesterparadiset Kabul".
Nu har Dag Sandahl aldrig sagt att Kabul är ett semesterparadis. Han har bara återgett vad han fått höra, att fullastade plan flyger till Kabul med ferielediga och semesterfirande afghaner. Frågan i anledning av detta var i kyrkomötet den rätt självklara: Hur farligt är Afghanistan för afghaner? Vem vet? Vi lämnar ordet till Dag Sandahl själv:

Antje drog det där med lämpligt semestermål och anförtrodde oss då hur det politiska språket (läs Gunnar Fredrikssons bok i ämnet!) blivit hennes. Jag blev lite förvånad. Akademiker borde ha lärt sig att citera korrekt. Har något ändrats i detta avseende sedan hon blivit hedersdoktor i Greifswald månne?

Hon hade frågat en afghan som var i stan där hon var, nämligen Pakistan (hon reser mycket....) och han hade förklarat att landet inte var säkert. Antje hade frågat om landet var säkert, så vad skulle han svara? Nej inte säkert, men är det osäkert och i vilken mening och var? Vad säger EU-representationen? Den sortens frågor bör man få svar på innan man gör andra bedömningar. Det är, säger folk på plats, knappast så att ensamkommande blir stående på Kabuls flygplats. Klansamhällen fungerar inte så.

Nu fick jag inga svar på mina frågor i kyrkomötet. Godheten nedlät sig inte. Eller var det så, att ingen visste? Jag har aldrig, säger aldrig, sagt att avvisningarna till Afghanistan inte var något att protestera emot. Jag frågade om säkerhetsläget efter att ha ringt och mejlat Kabul för att få veta. Det finns kanske mycket goda skäl att låta sådana som ljugit sig in i Sverige få stanna och bli goda svenskar. Men det finns en del uppgifter att förhålla sig till. Hur går det med studierna och om det går illa, är det de unga männens fel eller resultatet av en häpnadsväckande feltänkning? Ni som vet, kan väl ge besked. Har ni ens ringt eller mejlat Kabul för att skaffa er en bild av läget? Har ni sedan decennier tillbaka några böcker om Afghanistan i era bibliotek som ni läst? Och vad säger ni om Magdalena Anderssons uppseendeväckande tal om den misslyckade integrationen? Håller något på att hända?

Nu har jag i en julhälsning naglats fast vid något som är ledarredaktionens brott mot åttonde budet och så mycket Luther som pingstvänner slänger sig med nuförtiden kanske jag kan hänvisa till förklaringen till det budet.

Jag ska väl stå ut med beljugandet/illa beryktandet mot att jag får den där el-cykeln. Jag kan använda den och cykla förbi pingstkyrkan i Moheda t ex. Eller ska jag misstro pingstvännerna också här? Tanken slår mig. Tänk om de faktiskt inte tänker ge mig den där cykeln, som finns på bild i tidningen. De bara låtsas, ljuger och bedrar! Ska jag tänka att de uppträder som ohederliga pinstvänner? Säger ett och gör ett annat? Nu slår tvivlet till. Kan man inte alls lite på dem? Inte lita på deras oförmåga att citera rätt? Inte lita på deras utfästelse? När kommer min el-cykel?

Vad kan jag göra om elcykeln inte levererats nästa vecka? Stämma pingstvännerna för brutet el-cykel-löfte? Av moraliska skäl säga upp prenumerationen på tidningen? Berätta i ny och nedan om pingstvännernas bristande moral? Det är ett besked som kommer att tas emot som en hugnesam nyhet av en folkmajoritet. Det är alltid så när fördomar besannas. Och eftersom en av gåvogivarna tydligen hör hemma i Frimodig kyrka så uppfattar jag ett problem. Gör ni det också?

Vi tackar Dag Sandahl för inlägget och konstaterar att det sannerligen inte är lätt att vara Dag Sandahl. Bloggardag är den förste att uttrycka sina sympatier. Nu nödgas han nog ge pingstvännerna kalla handen. Eller inte. Deras rykte hänger på en el-cykel. På styret, liksom. Och kravet borde för de kristna vara enkelt, kravet att inte falla för det politiska språket utan tala sanna ord med lugn besinning, där hör du Festus, och hantera politisk komplexitet just så komplex som den är. Det betyder att inse att det inte finns något särskilt kristet politiskt förnuft i vårt land.

Ska jag nu till denna dysterhet foga en tanke om domprosten Hermansson? Ni har förstås glömt, att han blev domprost efter at ha fixats in där av poskaren Harlevi. Hermansson kom till Visby som konsult med ett Höganäskrus om halsen, kan man säga. Och så blev han med hjälp av Madam Harlevi domprost. Här förklaras en hel del. På Gotland vet man hur det är med Hemse-borna, om man så säger. Bloggardag kan berätta mera när Dag Sandahl varit på Gotland och hållit den utlovade dubbelföreläsningen mot Koskinen-arvode. Biskop Fast har inte hört av sig ännu och det börjar bli lite bråttom. Annars kunde biskopskandidaterna få frågan hur de ser på en sådan föreläsning. Är de intresserade eller inte? Tror de att sanningen ska göra oss fria?

Några julhälsningar få ni inte ännu. Men ni såg väl att vi passerade en ny gräns för övertramp, råhet och plumphet (Warmland!) med 5 miljoner sidvyer.
I dag gläds jag över Sofia Lillys hanterande av Ola Sigurdson, som hon citerar korrekt och går till rätta med.
https://www.svd.se/man-ska-inte-behova-kanna-sig-dum-i-motet-med-kyrkan
I morgon tänkte jag meditera över Frälsarens födelse och vad detta ledde till för vår del.