En andra dag

Annandagen är, som varje dag, en annan dag än den som var i går. Annan betyder "andra" och detta är den andra dagen i julfirandet. Lite förvirrande för dem som tjuvstartat. Detta är också den dag då somliga städar ut julen. De förstår inte glädjen i att fira rejält. Som vi andra. Men jag undrar hur det blir med gudstjänster på Nyårsafton, som också är en söndag. Blir det inställd högmässa men nyårsbön så har något stilla och oförmärkt inträffat i församlingens liv. Församlingen firar när det förväntas komma folk. Församlingen firar inte längre därför att något höt i historien, som blivit frälsningshistoria. Jag säger inget om förändringen mer än att den tycks mig ha inträffat.Vart går den som vill fira Söndagen efter Jul år 2017?

På Julaftonens förmiddag lyssnade jag på P1. Där var en programledare, som jag mest uppfattade som pissträngd, när han påpekade att Sveriges Radio var ett public service-organ och därför var det viktigt att påpeka att det dubbla kärleksbudet fanns i alla religioner, inte bara i kristendomen. Studentprästen tycktes nödgad hålla med  och fick dra en vers om hur alla inkluderades i universitetskyrkans arbete. Vår tid har sannerligen blivit religiös. Ingen sa  vad som kunde ha sagts: Ponera, utmärkt ord, ponera att det verkligen förhåller sig så, att människan är skapad av Gud och just därför behållit en dunkelt insikt om hur livet ska levas, då är kärleksbudet mindre religiöst, mer gudomligt och därför mer mänskligt. Och radioprogrammets försök att definiera "godhet" var i många stycken rätt patetiskt. Ordet "pissträngt"blev min hjärnas tolkningsmönster och detta ska, tror jag, inte läggas mig till last. Varför ska man få skäll bara för att man förstår hur något ligger till?

Pastor LL utlade texten i gårdagens högmässa. Han fick till det väl: "Vi vet mer om Gud än vad folk tror." Det tål att tänka på en hel Juldag. Jag gjorde det och hann ändå få i mig lite direktimporterad akvavit från Danmark och direktimporterad konjak från Kazakstan. Jag nämner detta bara för att ni ska bli direkt imponerade.

Tillbaka till det kyrkliga. Är det nya i vår tid att kyrkokritiken inte kommer från de fientliga (som på professorerna Tingstens och Hedenius tid) utan från insiktsfulla med svenskkyrklig erfarenhet? Det är inte heller (enbart) en kritik från gubbsura pensionerade präster, som lägger ut sig på allsköns pigga, käcka och muntra bloggar. Det är kvinnliga journalister som ger sina insikter vidare. Sofia Lilly Jönsson är en av dem, förstår vi. Jag såg Susanna Birgerssons text i Expressen. Det är en del som inte går kyrkosystemets väg. Läs texten så förstår ni.
https://www.expressen.se/ledare/susanna-birgersson/varfor-later-arkebiskopen-som-en-personalchef/

Nu hålls vi med en kommunikationsavdelning i Antjeborg. Är den kalibrerad för att ta emot kyrkokritik från närstående eller är den bara upptagen av att torgföra MTD-religion till dem som ska betala för det kyrkliga kalaset? Betala för, ja. Det kostar en del. Blir jag alltmer trött på att betala i det lokala för något jag inte använder? Och vad är det för kyrka där jag i södra Sverige måste åka 114 km för att få komma till en högmässa 4 söndagen i Advent och sedan komma hem igen?

Hade jag bott i Algutsboda eller Emmaboda hade jag kunnat fråga vad det är för kyrka där mina pengar ska in i kyrkoapparaten men att det sedan är ideella krafter som ska sköta gudstjänster och diakoni och ja, jag vet inte om det finns någon ände på den idealitet som självklart förväntas. De anställda har förväntningar på denna idealitet, som de på betald arbetstid ska leda. Varsnar ni ett problem? Det gör jag. Dr F talade om katolicitetsmarkörer. Är inte en av dem att prästen finns till för att församlingen ska betjänas med ord och sakrament och att detta är det hela går ut på? Kring det  centrala växer en del fram i marginalen. Är inte det samtida problemet att kyrkolivet på många sätt flyttas från centrum till marginal? Denna förändring skyms till dels av att vår tid blivit religiösa och att somliga kristna tror att detta ä en fördel. De har illa tänkt igenom att kristen tro slog igenom i det romerska rike som var utomordentligt och omåttligt religiöst. Då framstod kristen tro som ett gott alternativ och evangeliet uppfattades befria.

Nu ligger en annan dag framför. Jag kom på att jag kunde blogga tidigt för att riktigt markera att hela denna dag är en resurs. Jag ska anstränga mig för att hantera vilsenheten i veckan. Det är tisdag men likväl gudstjänstdag. Vilken lyx! Blodiga martyrakter har sitt särskilda uppbyggelsevärde. Och de fortsatta juldagarna är möjligheter till fördjupad reflektion kring allt det vi fått höra och se. Julen rymmer en viss revolutionär potential, tror jag. Vi ser som det kyrkliga eländet kunde motiveras till motstånd.

Kyrkohandboken? Hahaha. När jag ser hur viktiga jultraditionerna ter sig i tv:s programutbud fattar jag att det är nys att folk så traktar efter en ny kyrkohandbok med nya formuleringar och ordningar. Det är uppenbart viktigt för människor att få känna igen sig. Detta är lärdomen så som den insupits framför bilderburken en svensk jul. I de senaste högmässorna har jag också hört den nattvardsbön som ratades i kyrkohandboksarbetet. Hippolytos. Så exakt vilka vill ha den nya kyrkohandboken? De som röstade för den i kyrkomötet? En majoritet av dem visste egentligen inte vad de röstade om. Så var det sagt också. Och det på självaste Annandag jul!