Gubbsurt

Det slog mig. I min ålder får jag vara just gubbsur. Jag har åldern inne. Förr kunde jag skällas för att vara "gubbstrutt" men det blev allra roligast när något barn (gossen Danielsson i Kalmar, tror jag) upphetsat skrek: "gubbstruts" till sin fader. Fadern var kring 30 år, kanske. Man kan inte skälla på de vuxna efter en sådan felsägning. Allt möts av gapskratt.

Om jag vill vara gubbsur, vad kan jag då sura över. Svenska Akademien, förstås. Frågorna ställer sig i kö när jag hör vad jag får höra. Blir en yngre dam invald, börjar man fundera för det fall man är så förfallen i synd och nåd som jag är. Att jag annars skulle vilja veta vilka som drog igång denna kampanj är självklart. Det beror inte på min gubbighet utan på min forskarutbildning och mer än 60 års idogt läsande av detektiva berättelser. Cherchez la femme, följ pengarna eller definiera intressena. Så vad gör journalisterna när de inte tar sig bakom scenen för att ge oss nya interiörer och låta oss se sammanhang och syften med en kampanj. Och just så kallas avslöjandet av något som i "kretsar" varit väl känt.

Att Antje bara kunde hålla med de indignerade tror jag beror på att hon i grund och botten är reformert och alltså en avgjord och anständig kristen. Då tror hon med lärofäderna i Geneve att man kan säga att det ska vara slut med syndandet. Vi andra, som står i kyrkofadern Augustinus efterföljd och med honom och Luther satt oss in i paulinsk teologi, fattar saken annorledes. Det är inget att bråka om och inget att sura över. Det bara är så. Det betyder att det i nuvarande situation inte är läge att plädera för den skapelsegivna kättjan. Fast die Gedanken sind frei. Kan det vara så att kampanjer avspeglar en samtida dödskultur, där livsyttringarna alltid blir hotfulla? Vad vet väl jag, gamla fnask, som farmor sa. Om folk inte får vara kärleksfullt pilska, blir det på sikt inga barn gjorda. Men övergreppen då?

Övergreppen är maktutövning. Jag tror att det finns tillräckligt många gentlemen för att effektivt sätta stopp för sådant bara vi får veta. Min vän dr M skulle enkelt kunna gälla några sådana karlar. Han är snabb med skalpellen om detta är vad saken gäller. Annars kunde vi fråga prosten P, som ivrigt hävdar att det är något vett med sjätte budet. Är det ingen i det kyrkliga som längre vågar säga det? Eller är det så illa, att våra svagheter står i vägen för ett enkelt hävdande av vad som är rätt? Då är vi illa ute, för då blir vi våra egna livs måttstock. Kristen tro tänker lite större om oss än så,

Naturligtvis är ståndrätten ociviliserad om än gängse. Vi som känner ansvaret att läsa om Finland för 100 år sedan, hamnar förstås i inbördeskriget. Jarl Hemmers bok, En man och hans samvete, är väl obligatorisk läsning. Men ståndrätten är aldrig långt ifrån. Den är en sådan där omänsklighet som är mänsklig.

Inte vet jag vad som händer i Kyrkans Hus. Det har upprättats en handling av obestämt slag mot mig i Kyrkans Hus, förstår jag. Eftersom ärendet inte är avslutat är handlingen likväl inte upprättad i den mening som avses i 53 kap. 5§ KO. Begär ni ut den, blir svaret nej. Jag har inte heller fått se något. Prosten R kan annars träda upp som karaktärsvittne, jag har böjlig handled och viftar med den men inte med fingrarna. Distriktssköterskan fru H i Kalmar kollade min hand och sa, att jag hade "spretiga fingrar". Det har jag inte tänkt på. Men pågår då förföljelse mot en man därför att han i någon mening har ett lyte, som han nu får lida för? Inte vet jag. Då får jag nöja mig med det gubbsura över en rättsordning som föga har att göra med rätt. Anklagelsen fördes ut innan jag fått en chans att förstå vad den handlade om och bemöta den. Rättsskipning i Svenska kyrkan. Den som vill följa min gärning, det heter så, i kyrkomötet kan se, att jag påpekat brister i rättssystemet tidigare. Och då kunde jag inte med ålderns rätt ens vara gubbsur.

Om ni undrar har jag blandat tre sorters varianter av den kända glöggen Trivago. Den heter så, för när man druckit den känns det som om man är på resa. Varför tre varianter? Därför att gästerna förra året avvisade mitt omdöme att den var "frisk i smaken" med att den var "spritig". Nu har jag olika varianter av denna friska glögg, en finsk, en fransk och en karibisk. Ska jag låta gästerna prova alla tre sorterna blir det garanterat en lustig afton och sådana ska i denna fallna värld inte föraktas. Just den man som kallades "gubbstruts" har gett mig anvisningarna för glöggmakande en gång i tiden. Dessförinnan ska jag vara akademabel, dvs förirra mig in i fotnötternas förtrollade värld.