torsdag 14 december 2017

Ifrågasättandet

Det livsviktiga ifrågasättandet borde vi slå ett slag för. Det är inte riktigt så uppskattat som det borde vara. Det finns en "Kanelbullens dag" men ingen "Ifrågasättandets dag". Hur kommer sig det? Är kanelbullsätande viktigare än ifrågasättande?

Det är när förhållanden sätts ifråga som nya insikter kan vinnas. Med denna insikt tar jag mig an mödan att läsa Torsdagsdepressionen. "Kyrkan är kallad till möten över religionsgränser", läser jag. Motiveringen är tydligen Matt 7:12. Vi är kallade att arbeta tillsammans med andra för att vårt samhälle ska vara en bra plats att leva på. Leva på? Leva i heter det väl? Det lurig tog jag inte med. Det är som "Kyrka" vi är kallade till detta. Inte som medborgare. Över religions- och kulturgränser visar vi att alla får vara med. Vara med - hur då? Jo, vi kan gå på fredsvandring till varandras helgedomar och be sida vid sida. Be till vem, genom vem och i vem? Vad äsger muslimerna och vad säger de kristna? Finns det inte en rad goda skäl att ställa den sortens frågor?

Det pågår ett nytt julupprop. Det förra var knappast en framgång men konceptet körs igång igen. Regeringen uppmanas att ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro och alla som beviljats asyl i Sverige rätt till familjeliv och därför ska praktiska hinder mot familjeförening undanröjas. I sak betyder detta en rätt stor ny våg av invandring. Samtidigt slungas påståenden ut som polisen inte kan undersöka för de brott som kan misstänkas, är inte prioriterade. Ekot rapporterade om hur det går att köpa sig en historia som gör en migrant till förföljd och därför asylsökande. Ekot hör till de mest trovärdiga nyhetsförmedlarna i Sverige. Samma problem uppstår med åldersbestämningen. Har migranten medvetet lämnat felaktiga uppgifter om sin ålder? Hur ska vi då kristligt sett förfara? Frågan ställs inte av juluppropsentusiasterna, dvs ett antal kyrko- och samfundsledare.

Naturligtvis måste ifrågasättandet handla om hur kyrkolivet kan användas för opinionsbildning. Det finns inget särskilt kristet förnuft i politiska frågor. Varför då driva enkla krav som blir omöjliga att reda ut när det handlar om konsekvenserna och, med tanke på förra årets misslyckade juluppropskampanj, vilka lärdomar borde inhämtats och analyserats sedan sist?

Själva ansatsen är i mitt tycke märklig: "Som kyrkliga ledare uppmanar vi alla att uthålligt stödja varandra i arbetet för en bättre värld att leva i. Medkänsla och viljan att engagera sig för andra är grundläggande mänskliga egenskaper." Det låter något. Men behöver jag de kyrkliga ledarnas uppmaning till detta? Vad har de, handen på hjärtat, med den saken att skaffa. De kan väl ha nog med att leda sina kyrkor och samfund utan att definiera den där bättre världen som en värld där barn och unga (rätt oprecist) ska ha rätt till trygghet och framtidstro. Hur tänker sig ledarskapet att denna "rätt" ska säkras. Vem av oss, de så kallade kyrkliga ledarna, har rätt till detta? Människolivets risk är en annan. Ska jag vakna på morgonen numera och kräva min rätt av min Herre och Gud? I dag kräver jag min rätt till trygghet. Jag kräver att jag inte ska råka ut för en olycka med bilen i vinterväglaget och så kräver jag min rätt till framtidstro.

Måste inte en enda stillsam fråga också ställas när det handlar om de utvisningshotade, de "som deperat söker vår hjälp"? Är det något fel på regelverket så borde detta kunna fel kunna anges. Jag ser inte att det sker. Vi har en uppsättning kriterier. Den som uppfyller kriterierna kan stanna och den som inte gör det ska lämna landet. Är det verkligen en rimlig syssla för kyrkosystemen att hjälpa de desperata om de alls inte ska stanna? Svaret är verkligen inte självklart.

Så här kan ifrågasättandet fortgå. Till vad nytta? Möjligtvis för att lägga ansvaret rätt. Det kan finnas en väldig frestelse för de välvilliga att plocka kyrkliga resurser som stöd för den personliga välviljan. Då undviks också alla kritiska frågor. Är det verkligen bra?

Apropå ingenting. I går färdades jag över gränsen mellan Skåne och Småland. Där fanns en myckenhet blåljus och en polis som vinkade in personbilar. De sorterades i två kategorier, en till vänster och en till höger. Det var bibliskt. Så kom tullarna. De frågade varifrån man kom och så. De tittade in i bilen. Jag fann det hela nöjsamt. Tänka sig, det var vid gränsen mellan Skåne och Småland. Jag fick blåsa i en apparat och nådde ett negativt resultat, vilket var positivt och så kollades körkortet av tullaren. Sedan fick köra vidare. Nu undrar jag: vad var det de egentligen ville?

23 kommentarer:

  1. Jag tror det var Kyrkostyrelsen som beordrat in tullarna för att försöka kompromettera bloggaren med anledning av de goda glöggrecepten.

    GAF

    SvaraRadera
  2. Vad de ville?
    Enkelt: Det var Gustaf Vasas något försenade underrättelsetjänst som var på jakt efter Dacke och hans anhang.

    LG

    SvaraRadera
  3. Stig Walldin
    Ifrågasättande är verkligen viktigt. Utan det hade vi t ex inte haft någon reformation, ja, kan man över-
    huvud taget räkna med utveckling utan att ifrågasätta något som är? Dock är det ju ofta så, att det uppfattas som ett hot.
    Bloggaren tar upp mycket av denna ädla konst. Det första är om vi som Kyrka ska ha medvandringar med muslimer. Detta kan verkligen skarpt ifrågasättas. Man brukar bl a säga, att i mötet med andra religioner, så blir man tydligare i sin egen tro. Men det är ett fruktansvärt stort ansvar man tar på sig! Andra människor kan ju tro att kristendom och islam går på rätt ut. Att det inte spelar så stor roll vad man tror. Och så lurar man dem.

    fattas som hot

    SvaraRadera


  4. När människor får för sig saker om andra människor, alltså inbillar sig saker om andra människor, eller tror saker om andra människor, eller antar saker om andra människor, eller är helt övertygade om att deras egna föreställningar om andra människor stämmer fastän de inte alls gör det, samt utifrån från sina egna inbillningar, sina egna trosföreställningar, sina egna antaganden om andra, bemöter dem på ett sätt som då utgår från dessa s.k. - inbillningar - , eller s.k. förutfattade meningar, så är det risk för att s.k. - obehagliga stämningar - , kan infinna sig...

    De flesta människor tycker nämligen inte alls om att bli beskylda, anklagade, utmålade, stämplade eller antagna för att vara någonting, eller någon, som de inte alls är...
    Att människors fantasier kan rusa iväg, att inbillningar kan rusa iväg med människors sinnen, att trosföreställningar kan rusa iväg med människors sinnen, och istället för att kunna förmå göra dem klarsynta, förvillar deras sinnen till grumligheter, oklarheter och inbillningsjukdomsliknande tillstånd, så uppstår lätt s.k. - brister i kommunikationerna - ....
    Att beskylla människor för någonting som de inte är, att tillskriva dem epitet som inte passar in på dem, att anklaga dem för beteenden som inte stämmer in på dem, att vilja förtala, baktala, förlöjliga, kränka, håna och bespotta människor därför att människor då inbillar sig saker om dessa som inte är sanna....det är mycket komplicerade saker....

    Hur bevisar människor som eventuellt blir falskeligen anklagade för det ena eller det andra sin egen oskuld inför sådana inbillade antaganden om dem, och därmed mot sådana falska anklagelser mot dem....det är frågan....

    En svår fråga kanske i alla tider. Och kanske särskilt i s.k. förvirringstider, eller kanske särskilt i s.k. misstroendetider och i s.k. misströstanstider.......

    I s.k. tilltrostider, eller s.k. tillitstider, så uppstår kanske inte lika lätt misstroenden eller vilda, fanatiska, paranoida, förvirrade eller sjuka antaganden och inbillningar av än det ena än det andra slaget om andra människor...


    JB

    SvaraRadera
  5. Om sv"k" ska delta i "möten över religionsgränser" lär utbytet bli synnerligen meningshållslöst för övriga deltagare. Ett givande samtal förutsätter att bägge parter har något konstruktivt att bidra med. Sv"k" har knappast längre några som helst egna troserfarenheter att berätta om. Att komma dragande med prästinneqigongyogan eller ärkekommandorans hejsan-hoppsan-svajiga värdegrundstrams lär ingen bli nöjd med. /John

    SvaraRadera
  6. Tack för uppmuntran, bäste bloggare!

    -Nu vill bloggaren, att vi skall slå ett slag för, som han skriver, det livsviktiga ifrågasättandet.

    Bra, jag känner mig om ej hedrad, så dock uppmuntrad. Det är ju ett konsekvent ifrågasättande som jag har gjort här på bloggen: ifrågasatt med skärpa de groteska skildringarna av Svenska kyrkan, ifrågasatt de orealistiska drömmarna om att vrida ämbetsreformen tillbaka till tiden före 1958, ifrågasatt den falska historieskrivningen på bloggen av kyrka-statäktenskapet, ifrågasatt flera högkyrkliga företrädares självupphöjelse som de enda sanna uttolkarna av den rätta läran, ifrågasatt påståendena om missionsprovinsens omfattning och medlemstal för att nämna några ifrågasättanden.

    Nu ger alltså bloggaren mig helt rätt i ifrågasättandets aktivitet.

    Ja, det är viktigt att kritiskt granska, ifrågasätta uppgifter och återkommande påståenden, sticka hål på bubblor från uppblåsta och självcentrerade personer, som inte vet vad ödmjukhet och lågmäldhet är.

    Tack för klappen på axeln, BloggarDag!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen halledudane då, så rara de är mot varandra! Herr Dikes tuppkam eregerar mot det ouppnåeliga när den oomkullrunkelige tydliggöraren av den svenska folk-prutt-pruttan får en juleklapp i förväg! Mörrum i fokus! Häpp-häpp! Hurra! /John

      Radera
    2. Domliga andra ifrågasätter om nuvarande biskopsmöte hämtar sin teologi ur kyrkornas traditionsrymd, något reformationen syftade till.
      Vi kan även ifrågasätta hur moraliskt riktigt det är att kandidera till förtroendeposter i en medlemsorganisation vars huvudsyfte man inte delar.
      Eller hur rimligt det är att högsta hönset på bygget tycker att man ska tolka stadgarna "narrativt".
      Hur skulle det gå för högsta hönset i t.ex. en fackförening om denne tolkade representationsreglerna narrativt?

      Radera
    3. Jodå, BOD är mycket nöjd med läget i SvK, där inget (utom andras "groteska skildringar") behöver ifrågasättas. Dags återigen påminna om Jer. 6:14!/Paul

      Radera
  7. Ifrågasättandet blir dock bara meningsfullt om man förstått vad som hävdas och kan ifrågasätta just detta. Om det blir de egna konstruktionerna av verkligheten eller missförstånden av vad någon skrivit som blir ifrågasättandets grund, så blir det lite mer, låt oss säga, komplicerat. Vad borde t ex de självupphöjda högkyrkliga företrädarna göra, hävda något de menar är fel?

    SvaraRadera
    Svar
    1. -Nej, det bör de inte, BloggarDag!

      -De högkyrkliga företrädarna skall naturligtvis hävda sin kyrkosyn, ärligt framföra den. Problemet uppstår ju, när de vägrar lyssna på andra synsätt och negligerar just ifrågasättandet som sådant. Vi har ju märkt sådant ofta här på bloggen: exempelvis art den finns enskilda företrädare, som på fullt allvar hävdar, att ett stort antal lutherska kyrkor i världen har fel men vederbörande rätt.

      Sådant kallar i varje fall jag självupphöjelse!
      Har Du något annat ord för det?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Du förväxlar ordet med åsikt!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Ifrågasättandet av den musikaliska kvaliteten i nya kyrkohandboken visar väl hur viktigt och framgångsrikt det är med ifrågasättande?

      Eller har BOD kanske en annan åsikt i den frågan med? För vi andra har en insikt i hur välkommet det är med åsikter inom SvK.

      Radera
  8. När får vi ett upprop som handlar om att vi skall be om väckelse?

    Lekman

    SvaraRadera
  9. Ja, vad poliserna letade efter? Sveriges krossade självbild kanske? Eller det rika Sverige? Är det någon som sett det "rika Sverige"? Någon måste ha stulit landet? För idag fick politikerna i alla riksdagspartier utom V och SD ta till storsläggan för att rädda Sverige om det går? Troligtvis inte. Det blir pensionärerna som får betala. Med sina liv. De fattigaste. Det sa redan Göran Persson innan han avgick. DET borde bekymra Svenska kyrkan. Hade Jesus funnits hade han gjort det. För Jesus lär ha värnat de som hade det sämst och behandlades orätt.

    Vi måste sätta oss i tidsmaskinen, inte någon Teslabil, säger socialdemokraten Johan Westerholm (son till den mycket Kända Barbro Westerholm fd generaldirektör vid Socialstyrelsen) på Ledarsidorna för pengarna är slut. Statskassan tömd. Svenska folkets tillgångar sålda. Och ingen vill låna pengar längre till de skuldsatta kommunerna.

    Svenska kyrkan borde bekymra sig istället för att hålla på med genus, sex och abrahams barn. DEET skulle Jesus gjort. Han värnade om sina landsmän.

    https://ledarsidorna.se/2017/10/tidsmaskinen-pensionernas-och-kommunernas-enda-raddning/



    SvaraRadera
  10. BOD,

    Allt av ifrågasättande är inte av godo. Framförallt när det som i ditt fall tyvärr handlar mest om förnekande, förvrängande av fakta. En vägran av att inse exempelsevis att en kyrka som hävdar sig vara en Kristi Kyrka på jorden inte kan ha någon framtid när den vinner sina lagrar genom lögner och svek.

    Inte erkänner sina missgrepp, inte inser när den lämnar skriften och inte inser det fundamentalt galna i att låta tom uttalade ateister och /eller utövare av annan religion styra över det man stolt om än lögnaktigt förklarar vara en evangelisk kyrka på apostlarnas grund ,bunden till sina bekännelseskrifter för att inte tala om skriften själv.

    En kyrka styrd av politruker där man räds apologeter och vägrar erkänna egna missgrepp och där man med allsköns jippon försöker locka till sig "besökare" allt medan man försummar kyrkfolket snarast skrämmer bort dem från kyrkbänkarna.

    En sädan kyrka har ingen framtid om än den länge till fungerar som försörjningsinrättning för politruker och deras utvalda anpasslingar till prelater.

    Räddhågade stackare som hukar i bänkarna för att inte säga något i politrukernas öron olämpligt och därmed förlora sin plats vid köttgrytorna. Prelater som i övrigt helt förträngt vad deras ämbete innebär eller rättare sagt skulle innebära-

    Förträngt vem som är Kyrkans Herre.

    //HH

    SvaraRadera
  11. Älta inte denna beskyllning igen, HH!

    -Nu tuggar Du anklagelsen igen, HH, om Svenska kyrkans "lögner och svek". Vilka lögner, vilket svek?

    Dina ideliga upprepningar om detta är patetiska; som om vår folkkyrka sprider lögner och sviker Jesus och Gud! Som om kyrkan inte är en genuint kristen kyrka med målet att sätta Ordet i centrum! Som om kyrkan inte ställer upp för människor i sorg och nöd!

    Det är för många av oss bloggläsare fullständigt obegripligt att gång efter annan ta del av Dina upprepandets tirader om vår kyrka - den ena mer grotesk än den andra. Vad har vår kyrka gjort Dig och svenska folket för ont. Finns i kyrkoordningen, KO, något satt på pränt som är lögnaktigt och svekfullt? eller i prästutbildningarna?

    Är den söndagliga utformningen av mässorna och gudstjänsterna lögnaktiga och svekfulla? Menar prästerna något annat än det de uttrycker vid altaret och i predikstolen?

    Dina beskyllningar om kyrkans totala uselhet och påstådda politikerstyre är inte blott patetiska och utan verklighetsanknytning. De speglar också en i mitt tycke fullständigt fastlåst uppfattning, där fakta, objektivitet och sanning blir obefintliga ledstjärnor i beskrivningen. Därför blir densamma också lika ovärdig som den är falsk, lika oförklarlig som den kommer från er som borde veta mer och bättre och lika oförklarlig som hade det regnat från en klarblå himmel.

    Det som Du ägnar dig åt på BloggarDag är, rätt och slätt och utan ursäktar, spridandet av groteska nidbilder av Svenska kyrkan. Tyvärr är Du inte helt ensam om denna aktivitet. Men den är i sanning ytterst beklämmande.

    Som jag ofta har påpekat här:
    -Kritisera och granska gärna Svenska kyrkan. Men sprid inga vrångbilder av den eller beskyll kyrkan för att vara svekfull och sprida lögner. Den som ägnar sig åt slikt har den fulla bevisbördan.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men hr Dike,det är ju inga vrångbilder. Det är den sorgliga sanningen.

      Vad beträffar att älta samma saker så ligger de flesta kommentatorerna kraftigt i lä jämfört med hr Dike själv.

      den Lea

      Radera
    2. Noterar i all enkelhet att BOD fortfarande inte omfattar tron på en Treenig Gud./Paul

      Radera
  12. Lea och Paul,

    -Ni kan likt istadiga gamla hästar envist och fördomsfullt förneka vrångbilderna, men kom då ihåg att ni har bevisbördan.

    Jag skriver bara detta: Svenska kyrkan är den kristna trons kyrka, där Trosbekännelsen varje söndag i gudstjänsten är det avgörande beviset (alltså det som bevisar motsatsen till era påståenden) och där inga andra än Gud och Jesus åberopas i bönerna!

    BENGT OLIOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, hr Dike, trosbekännelsens förekomst i gudstjänsten bevisar inte mycket. Och hr Dike borde sluta med tramset att det är alla andra som har bevisbördan.

      För övrigt är det illa om man tappar bort Den Helige Ande och bara åberopar 'Gud och Jesus' i bönerna.

      den Lea

      Radera
  13. BOD - Uppenbarligen har Du inte förstått att Gud är Treenig (Fader, Son och Helig Ande) och att Kristus är både Gud (Sonen, den andra personen i Treenigheten) och människa. Ändå framgår ju detta i de trosbekännelser som läses i kyrkan (t.ex. den nicenska, som Du förhoppningsvis hört läsas någon gång). Om Du förstode detta, skulle Du väl inte gång på gång skriva om "Gud och Jesus" - som om de vore två olika, helt separata storheter? En aktiv kyrkopolitiker borde veta bättre - Du är förhoppningsvis ändå konfirmerad i SvK och går ju ändå i kyrkan ibland, fastän Du principiellt hävdar att det "inte behövs". Jag tror att kyrkopolitiker behöver det mer än de flesta.../Paul

    SvaraRadera