Juldagsmorgon

Jag fick fyrtal i adventshögmässor för jag tog bilen till Stenbrohult på söndagsmorgonen. Det är drygt 11 mil fram och tillbaka. Ljungby hade alltså vigiliemässa dagen innan. Duger. Vad mer i stiftet?  I Två Systrars var det mer besatt än s Kerstin trott och kaffe vid brasan efter mässan, gammal tradition som det heter eftersom man gjort så mer än två gånger. Men, men, men... Jag kan ha mina små synpunkter om en kyrka, som gärna talar jämställdhet och kvinnofrågor, men försummar att fira Maria.

I Algutsboda och Emmaboda arrangerades julotta och midnattsmässa "i privat regi", läste jag i Östra Småland. Heter det inte "regim"? Hembygdsföreningen kritiserade att det för första gången på 249 år inte blir någon julotta, som i stället förlagts till Emmaboda. Pensionerade prästen Sölve Hjalmarsson medverkade ideellt och hembygdsföreningen ställde upp med kyrkvaktmästare. Hon som tog initiativet, Åsa Cederholm, tror att detta kan vara början på något nytt och spännande. Hur tänker hon då? Vad betalar hon kyrkoavgift till och för vad?

I Emmaboda då? Där har ett annat ideellt initiativ tagits av Sofia Wetterlund. Midnattsmässa. Men inte en traditionell mässa utan en lekmannaledd julandakt med mycket musik. Anna Ernlothsson håller i andakten. Jag känner inte till det närmare innehållet i denna mässa, som inte är en mässa.

Vad säger kyrkoherden Johanna Juhlin? Hon är positiv. "För mig är kyrkorummet församlingsbornas kyrkorum. Det är självklart att öppna upp dem för behovet av gudstjänst och gemenskap. Kärnan i den kristna tron är att alla kristna har i uppgift att sprida budskapet. Martin Luther, som vi firar i år, var noga med att alla kan predika Guds ord." Kyrkoherden ser gärna fler sådana här initiativ "grundade i Svenska kyrkans värdegrund."

Nu var Luther verkligen inte noga med att alla kan predika Guds ord. Han var noga med att alla inte kan det! För egen del blir jag tveksam till talet om kyrkorummet som församlingsbornas rum. Är inte kåken Guds Hus? Jag noterar persoektivskiftet också. Kyrkoherden tänker i behovet av gudstjänst och gemenskap. Kunde man inte tänka sig i kategorin nödvändighet i stället? Evangeliet måste predikas? Då har jag inte ställt frågan om vad som på sikt lagas för Svenska kyrkan när det blivit så här. Och vad avses med "värdegrund"? Bekännelsen?

Annars visste komministern Petré och kyrkoherden Juhlin i Emmaboda pastorat berätta, att Svenska kyrkan inte är någon fredad zon, apropå #metoo. "Juhlin och Petré vill inte närmare gå in på hur deras erfarenheter ser ut." Men Petré markerar mot en vardaglig jargong som ändå kan upplevas som obehaglig. Risken med den här sortens små kommentarer är förstås att en del, som vet med sig att deras jargong är vardaglig och somliga upplever som obehaglig inser, att Kyrkan inget är för dem. I kyrkan ska man vara på ett visst sätt, veta bete sig. Där får man nog inte säga "huggormars avföda" eller kalla en för kung "den räven", inte heller säga till någon: "Gå bort, Satan!". Får man ens berätta roliga historier och vem avgör vad som är roligt? Pastorn? Lika bra att inte ge sig in i det sammanhanget.

I Växjö skjuter kyrkorådet på säsongsöppnandet av Diakonicentrums härbärge Vinternatt, meddelade Smålandskomposten (22 dec). Detta är (också?) till för EU-migranter och problemet är avslöjandet att personer som misstänks för människohandel bott där. Människohandlarna hade styrt 30 tiggare. Tiggarna i Moheda till exempel försvann efter polisens tillslag. Att människohandlare ska få bo på Diakonicentrum ska inte förekomma. "Absolut inte", säger kyrkorådets ordförande Åke Eriksson (S). Partibeteckningen är nogsamt utsatt.

Abusus non tollit usum (missbruket upphäver inte /det rätta/ bruket). Det är en hållning i Svenska kyrkans bekännelseskrifter. I Galaterbrevskommentaren av dr Luther påpekas någonstans att kärlek alltid är ett riskfyllt företag, men det förändrar inte saken. Kärlek sviks. Det hör till villkoren i denna fallna värld.

Nu ska kyrkorådet i januari sammanträda om öppnandet av härbärget och först efter kyrkorådets sammanträde kan Vinternatt 2018 startas. Kanske måste protokollet vara justerat först också? "Politik är att våga", sa Palme och just därför är min häpnad så stor när jag återkommande möter rent fega sossar. De vågar ingenting. Detta sagt måste jag medge, att de socialdemokratiska damernas frisyrer på senare år  förändrats. Från sossefrilla till något mindre uniformerat tycker jag mig se. Någon vågade bryta mönstret. Likväl är förfaringssättet i Växjö ett utslag av politik, inte av kristen tro. Politiken kalkylerar särskilt när det ska bli valår. Tron gör realistiska analyser, dvs frågar efter Guds kallelser. Kan det vara en kristen kallelse att se till att människor slipper sova utomhus i vinternatten? Och?

Kan det dessutom vara en kristen kallelse att ställa de kritiska frågorna om EU-medborgare? Borde EU hålla inne med alla medel till Bulgarien och Rumänien till dess att dessa stater ordnat anständiga villkor för sina egna medborgare? Och vem har kallelse att ta upp frågan om vart naivitet kan leda ett samhälle och göra med människor? Har vi inte sett exempel på hur människor vill väl, men det blir fel? Det är när sådant kommer på tal som godhetsentreprenörerna blir uppbragta. Det är likväl ingen kristen dygd att vara barn när det handlar om förståndet. Detta sagt hur mycket det än ligger ett barn i krubban, men det barnet har valt att behöva vuxnas ansvar.

Nu säger vi GOD FORTSÄTTNING, tror jag. Eller är det GOD JUL hela Juldagen och fortsättning först i mellandagarna? Ta upp frågan vid kyrkkaffet efter dagens högmässa.