fredag 1 december 2017

Är pastorn verkligen präst?

Det talas om hur den nya kyrkohandboken ska tas emot och det visar sig, att den kongregationalistiska synen slår igenom. Räddhågat är det egenintresset som gäller. Min församling och min tid ut. Tanken att en kyrkohandbok visserligen antas på ett övergripande sätt i brett kyrkopolitiskt samförstånd på nationell nivå (med markeringar från sådana som vet ett och annat om gudstjänst...) men att det verkliga antagandet sker genom en receptionsprocess, där det troende folket säger sitt, tycks främmande. Men ska modergudinnan verkligen åkallas? Köper församlingen en reformert nattvardssyn? I så fall, förlåt en yngling, har det predikats och undervisats illa i församlingen.

I fortsättningen är det kyrkoherden, havlig, som ska bestämma. Hade jag varit präst på norra Öland, hade kyrkoherden i Borgholm bestämt hur jag skulle fira en högmässa. Kyrkoherden i Borgholm har utomordentligt sällan gudstjänster på söndagarna, hon tjänstgör på expeditionen måndag-fredag. Jag skulle ha menat, att jag bort lämnas ansvar att själv fatta beslut om gudstjänsterna. Någort ska jag väl kunna för min feta komminsitrlön. Fet? Nja, efter 1 januari hade jag väl inte fått vara arbetsledande komminister längre - eller hade jag? Då ska väl inga kyrkliga chefer förlita sig på min solidaritet, än mindre på min lojalitet. Jag menar, ett kyrkosystem som dömer ut mig för att jag satt mig in in en fråga och dragit slutsatser av insedd sanning från hösten 1965- ? Släng er i väggen! Annars gör jag det.

En erfaren församlingspräst, trygg i sin församling och med någon pastoral klokskap parad med insikter förvärvade genom studier och seminarier uppträder med viss säkerhet.  Det är grundhållningen. Är det då inte tillfälle för pastorn att visa sig vara en Kyrkans präst, en som inte efter Marx och Engels ord blir en lönearbetare utan i den dagliga gärningen står under vigningslöften och är beredd att på Herrens stora dag stå upp för dem? Vad ska de kristliga översåtarna göra om en präst förklarar sig tveksam till biskopen, som kanske efter god ordning faktiskt inte är biskop coram Deo, och i vart fall blivit vad han eller hon blivit genom löftesbrott och bedrägeri? Jag menar, hur hanterar kyrkosystemet präster som talar sanning? Inte vet jag. Jag skulle gärna vilja veta. Ochnjag vill också veta vilka präster som nöjer sig med att vara lokalanställda pastorer och alltså växlar bort sitt prästänbete i småmynt. Ibland måste man stå rakryggad. Annars kan man den 13 december inte fira Lucia utan att folk skrattar högt och elakt. Och vad ska ske om många präster säger sig stå för något och inte bara ackomoderar sig runt? Har detta ackomoderande lett till någon väckelse?

Jag hör till de präster som tror att vanligt folk och vanligt kyrkfolk är prästens bästa vänner bortsett, förstås, från Herren Jesus Kristus. Den som berättar vad som är invändningarna mot kyrkohandboken, kommer att möta förståelse. Folk är inte dumma. Läs reservationerna och driv de resonemangen.

Fick jag önska något, borde aKF ordna en kurs/konferens för dissiderande, som för sin förkovran och för goda överläggningar skulle kunna fara på pastoratets bekostnad. Behöver vi inte muntra varandra till motstånd, Wiederstand, dvs en hållning där präster står upp för något och inte bara hukar.

Jag läser signaturen +Per och fattar att det är HH Biskopen och doktorn Per Eckerdal som trycker ut sig till stifttes präster och diakoner. Om sex får det inte skämtas, förstår jag, det vill han "med skärpa" förmedla. De kristliga är för lustiga när de blir olustiga och ofolkliga. Nu finns det kvinnor som är kärringar i mindre utsträckning än präster och biskopar, vill jag anförtro er. Men +Per  vill också slå ett slag för det gemensamma. Liturgiska texter är "inte platsen för enskildas poetiska skapande". Där fick Hippolytos en riktig tjottablängare. +Per poängterar att "ett enigt biskopsmöte, liksom Läronämnden, hargivit sitt stöd til Kyrkohandboken."

Nu uppstår den lilla komiken att detta alls icke hade varit ett argument på den tid då +Per var teologie studerande. Varför är det så nu? Ska vi inte skratta? Och varför inte i så fall? Det är i vart fall inte riktigt ovedersägligt, jag skrev inte "inte sant", att handboken är en varsam bearbetning av 86:an. Då förtiden tillbad eller åkallade inte prosten och hovpredikanten, dr Pehr Edwall i Kalmar modergudinnan. Det eniga biskopsmötet och den eniga läronämnden kanske är ett argument mot kyrkohandboken, den breda enigheten likaså. Reservationerna var legio i utskottet och tror någon att den underkända processen alls inte återverkat på innehållet?

Jag antar att det är nu det avgörs om en präst ska nöja sig med att vara pastor eller stå upp som en Kyrkans präst. Etablissemanget firade Luther året innan teserna. Låt oss fira i ord och handling året efter. Nu! Eller vill ni låta er kommenderas och leva hukande under slagordet att "Herren är nära"? Om det är sant att Herren är nära och närmare oss i tiden nu än när vi kom till tro, då gäller ett: agere contra.

Nu tycker ni att detta är modigt motskrivet mot kyrkohandboken av mig bara för att ärkebiskopen är på en ny utlandsresa, nu till South Dacota efter att tidigare varit i Dubai och också där mot full betalning ha utfört de archiepiscopala gärningarna. Då har ni fel. Sanningen ska göra er fria. Ingenting annat.

45 kommentarer:

  1. Var i den nya kyrkohandboken återfinns texter med "modergudinnan"?
    Konkreta svar/exempel önskas.

    undrande

    SvaraRadera
  2. Var kan vi läsa vad +Per hafsar ur sig?

    /TD

    SvaraRadera
    Svar
    1. I brev till stiftets präster och diakoner. Begär ut handlingen från stiftet eller fråga en präst/diakon i Göteborgs stift om en kopia.

      Radera
    2. Läst nu. Det brevet bör bevaras till eftervärlden. Eckerdal är ju i grund och botten en tämligen vettig karl, men tappar regelbundet både humör och omdöme. Någon teolog har han väl aldrig varit, men visst är han avhoppad AKFare? Man kunde tro något av liturgisk förståelse blivit kvar. Detta osannolika brev blev en präktig slutpunkt på hans snurrande om handboken. "Demagogi" - man kan höra honom gnissla tänder över kyrkoledningens intellektuella vanmakt. De har med handboken helt tappat makten över debatten, även om de dompterat igenom eländet genom kyrkomötet. Nu kommer ingen ta vare sig biskoparna, läronämnden eller handboken på allvar längre: Det definitiva beskedet att helt ge upp om kyrkoledningen! Gerillakrig påbjudes.

      /TD

      Radera
  3. Om jag nu får uttrycka min mening – jag är inte längre präst i Svenska kyrkan, men dock fortfarande medlem – så bör medvetna präster vägra att använda den nya handboken (inte bara kryssa sig fram med hjälp av acceptabla alternativ).

    Det är klart att de då löper risken att bli anmälda till domkapitlet. Men om tillräckligt många gör det, blir systemet överlastat, och åtgärder för att lösa krisen måste vidtas.

    I vårt land, med sin enhets- och konsensuskultur, har man svårt att hantera en situation där människor gör uppror. Kan man inte snabbt skapa ordning i leden (vilket oftast lyckas, för svenskar brukar vara lydiga), försöker man i stället skapa ny konsensus.

    Hälsning till Bengt Olof: Eftersom jag är medlem, och enligt dig har full rätt att utnyttja mitt medlemskap, så använder jag det för att få Svenska kyrkan i sin nuvarande skepnad att falla sönder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anmälan till domkapitlet är nog den minsta faran. Både därför att många domkapitel skulle inse att man inte kan teologiskt fördömma HB86 ochg därför att man (särskilt om man inte är kyrkoherde) långt innan dess blivit avskedad/utköpt för att inte ha lytt den lokala överheten.

      86:an

      Radera
    2. +Göran,

      -Ja, det är förstås Ditt val. Fast visst blir jag förvånad över krigsförklaringen.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  4. Envar sin egen präst! Det är demokratiskt och bra. Sen har vi kommit så långt i utvecklingen i det här landet, att vi inte behöver några präster, Det är bra att de flesta präster nuförtiden är kvinnor. Dem behöver en inte ta på allvar. Kärringasnack med några tragiska undantag. Präster är en vidskeplig kvarleva från en mörk medeltid och platser i världen, människor flyr från. Flyr hit, för att bli som vi, få det bättre och slippa präster. Ett litet tag kan de nyanlända som snuttefilt få behålla sina imamer. Snart har vi genom bidragssystem och lagstiftning introducerat kvinnliga, religionsdialogande imamer. Sen är integrationsfrågan löst. Innerst inne i varje människa bor en liten svensk. Det är bara att förlösa svensken.

    Men det är klart, vi låter oss fromt formas av våra präster i media, politik, konsumtions-, värdegrunds- och underhållningsbranscherna. Men det är ju helt naturligt. Vem skulle annars uppfostra folk?

    MTD

    SvaraRadera
  5. "Ett enigt biskopsmöte.."!
    Där rök sista förhoppningen om någon av biskoparna.
    De har avsagt sig all musikalisk kompetens. Den teologiska var det redan skralt med 2009.
    Man undrar ju bara hur långe det dröjer innan någon blir avkragad för att ha använt HB86?

    SvaraRadera
  6. Alphadeltagaren1 december 2017 13:19

    Kyrkfolk är inte prästens bästa vänner. Till vilken vän säger man att man med vilje bor långt bort för att slippa träffas om det inte är nödvändigt? Eller som en präst sa; nykristna är det jobbigaste som finns.

    SvaraRadera
  7. När reformerta mässor firas på prästutbildningar blir det illa predikat och undervisat även i församlingar.

    SvaraRadera
  8. När en kyrka infört en liturgi som förnekar Kristi reslpresens i HHN, så råder Status Confessionis. Kyrkan är splittrad och gemensam kommunion får inte förekomma. En präst som brukar den nya kyrkohandboken stöder indirekt en icke-luthersk okatolsk syn på HHN. Jag stöder helt biskop Görans uppmaning att endast bruka Artos missale. Roland K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu faller Svky sönder i kongregationalostisla sekter, utan biskopar, utan fungerande kyrkorätt och utan gemensam ordning för sitt gudstjänstfirande.
      Antony

      Radera
  9. Det finns inga reformerta mässor. Är det en reformert gudstjänst är det ingen mässa, möjligen är det någon som mässar.

    Jonas M

    SvaraRadera
  10. Är inte kyrkfolk "vanligt folk" - och vart tog de förtroendevalda vägen.

    -Prästen bäste vänner är de ovannämnda, skriver bloggaren och delar upp vännerna i kyrkfolk och vanligt folk.
    Och jag som trodde att kyrkfolk är vanligt folk - vilka är detta folk annars.

    Sedan undrar vän av ordning och goda relationer var de förtroendevalda tog vägen. Är de, som också är prästens överordnade, inte vederbörandes bästa vänner?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Var de förtroendevalda tog vägen?" undrar BOD.
      Var de är eller vart de taget vägen undrar även merparten av kyrkfolket under gudstjänsttid.

      Annars kanske antalet utköp de senaste åren kan ge en fingervisning om hur bästa vänner de förtroendevalda är med prästerna?

      Radera
    2. BENGT OLOF den STORE driver med Bloggaren, bloggen och kommentatorerna. Undvik att ta notis om trollet, så tröttnar det och söker nya objekt att förströ sig med! /smun

      Radera
    3. De föteoendevalda "som också är prästens överordnade" - mitt i prick BOD, bättre kan man inte beskriva det selulariserade postkristna samfundets "ecklesiologi"!
      Antony

      Radera
    4. Peter T:Annars kanske antalet utköp de senaste åren kan ge en fingervisning om hur bästa vänner de förtroendevalda är med prästerna?

      Javisst. Man biter inte den hand som föder en. Ett totalitärt samhälle innebär att de där nere måste slicka uppåt. Annars blir man utfryst.

      PP

      Radera
    5. Svårsmält verklighet!

      -Reaktionen är den väntade, när de förtroendevaldas roll påpekas. Då går åtminstone en del av kommentatorskören i luften, fast det borde vara också den bekant, att exempelvis kyrkorådet är kyrkoherdens arbetsgivare. Precis, kan jag igen tillägga, som kommunstyrelsen är kommundirektörens arbetsgivare.

      Denna "rangordning" är ju tidigare diskuterad och klarlagd på denna blogg, varför åtminstone undertecknad har svårt för att förstå reaktionerna. Är det ordet "överordnade" som stöter mina kritiker?

      Ja, förmodligen. Kommentarerna kring frågan präglas också som vanligt av den uppenbarligen alltid inneboende aversionen mot de förtroendevalda i stället för att med värme och entusiasm välkomna alla, som engagerar sig och tar ansvar för Svenska kyrkan.

      Generositeten sitter trångt,
      till den är det mycket långt;

      varför denna permanenta aversion,
      mot kyrkans folkliga bastion?

      Varför får frågan aldrig ärligt svar,
      från dem som aldrig på sin ilska spar?


      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    6. På min fars visitkort stod det VDM, och det visade vad och vem han tjänade. Och om han hade råkat i konflikt med kyrkopolitiker (vilket inte hände, såvitt jag minns - men det är länge sedan), hade han nog behandlat dem som andra församlingsbor. Där och då gick kyrkorådet i kyrkan om söndagarna. Tydligen en svunnen tid.../Paul

      Radera
    7. Bengt Olof, det som verkligen är svårt att förstå är att de förtroendevalda i så liten utsträckning deltar under de publika evenemangen.
      Samma ifrågasättande som skulle ske om styrelserna till de allsvenska fotbollsklubbarna inte dök upp på fotbollsmatcherna.

      Radera
  11. Det du beskriver Bloggardag händer i hela Europa inom alla områden. Det som hänt dig nu har hänt alla de som stått på barrikaderna. Folk tystas, hunsas, trakasseras, utesluts, demoniseras för att göras till dumma fån som inte vågar försvara sig själva. Det händer varenda dag.

    "Då ska väl inga kyrkliga chefer förlita sig på min solidaritet, än mindre på min lojalitet. Jag menar, ett kyrkosystem som dömer ut mig för att jag satt mig in in en fråga och dragit slutsatser av insedd sanning från hösten 1965- ? Släng er i väggen! Annars gör jag det."

    Samma debatt går i Danmark som i Storbritannien. Redan för 20 år sedan, 1999 varnade professor Matthiessen i DK vad som komma skulle blev förnedrad och tystad. Idag kan alla se att det stämde. Läs gärna kommentarerna. Hur folk tänker. Om 20 år kanske folk inser vad du kämpade för och att du hade rätt. Det är en lång tid och vad gör folk med kunskapen som då blir sanning?

    Lyssna också på Pat Condell om tillståndet och hur flata folk är. Det är skrämmande.

    En del kanske tycker att detta inte har med kyrkan och Svenska kyrkan att göra. Om det inte hade det skulle jag inte ta av min dyrbara tid till att skriva kommentarer här. Svenska kyrkan, inte minst, och religionen och politiken finns i samhället och samma sak händer oavsett vilket område det är. Vi måste lära av varandra och du hade ett intressant förslag " ordna en kurs/konferens för dissiderande...Behöver vi inte muntra varandra till motstånd, Wiederstand, dvs en hållning där präster står upp för något och inte bara hukar."

    Därför måste vi lära av varandra från andra områden i samhället bli en helhet och inte splittras för det är då söndra och härska tekniken blir fruktbar.

    PP

    SvaraRadera
  12. Apropå det BOD skriver. Jesus är ju Konungen och prästen representerar Jesus, hur kan då prästen vad kyrkan beträffar ha överordnade som inte är präster?! Sannerligen ett okristet påfund.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så. Prästen ska bl.a. varna och förmana sin församling. Det krävs allt bra kurage av en präst för att varna och förmana politikerna i kyrkorådet. Dristar han sig ändå till det lär han få sparken eller bli utköpt, som det så vackert heter.

      Hela idén med församlingsanställda präster är fel. I en kristen kyrka kan prästen aldrig vara underställd kyrkopolitikerna. Jag tror att förändringen av prästernas anställningsförhållanden beror på politiker som inget fattat om vad prästämbetet egentligen är utan ser det som något fint och nu vill de själva vara högst upp på gödselstacken.

      Radera
    2. Jonas M och Elisabeth,

      -Jo, så är ordningen: att prästens arbetsgivare är församlingens kyrkoråd. Det är utmärkt, eftersom kyrkoherden då är nära sin arbetsgivare, vilken på ett helt annat sätt än om kh skulle vara stiftsanställd kan följa verksamheten. Kontinuerliga kontakter mellan arbetsgivaren och kh är bra för församlingen, för arbetet, för alla. Går något snett, kan arbetsgivaren/KR:s ordförande direkt kopplas in. Det är också väsentligt att kh alltid håller KR underrättat om vad som sker i församlingen.

      Som jag tidigare har betonat: hur skulle det se ut i kommunerna, om kommundirektören vore anställd av SKL, Sveriges Kommuner och Landsting med säte i Stockholm.

      Särskilt Elisabeth måste påminnas om att det ytterst är arbetsgivaren, dvs KR, som har ansvaret för församlingen.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Bengt Olof,
      du fattar verkligen ingenting om kristen tro eller vad en kristen kyrka är. Verkligen ingenting.

      Radera
    4. Helt rätt, Elisabeth! Prästen kan inte ha någon annan "arbetsgivare" än Gud, men det troende folket förväntas hindra prästen (och hans familj) från att svälta ihjäl. Detta innebär dock inte att folket definierar vad det är att vara präst./Paul

      Radera
    5. BODd poäng om att kyrkoherden är nära sina arbetsgivare KR har endast en poäng om KR är nära verksamheten.
      Alltså om KR deltar i gudstjänst, diakoni, undervisning och mission.
      Samvetsfrågan till alla i kyrkoråden blir då om de är delaktiga?
      Bengt Olof, beskriv gärna med exempel från ditt eget kyrkoråd hur aktiva de övriga ledamöterna där är i gudstjänst, diakoni, mission och undervisning, så får vi se hur nära kh och verksamheten de är.
      Varje försöka att undvika att svara på frågan kommer att des som en bekräftelse på att det endast närvarar vid KR-sammanträden, BEGRIPS?

      Radera
    6. "Det är också väsentligt att kh alltid håller KR underrättat om vad som sker i församlingen" ????

      Annars kunde ju KR själva vara aktivt delaktiga i gudstjänst, mission, undervisning och diakoni i församlingen så de slapp lita till andrahandsuppgifter.

      Radera
    7. Elisabeth, Paul och Peter T,

      Först till E:
      -Billigt sätt att komma undan sakargument med påståendet att motparten ej fattar!

      Sedan till Paul:

      -Är det då Gud som leder arbetslagets möten, utvecklings- och lönesamtalen med personalen, det dagliga arbetet på församlingsexpeditionen, företräder kh i fackliga tvister och förhandlingar och alltid kan åberopas, när kyrkorådet vill ha redovisning av arbetsledaren i exempelvis en viss fråga?

      Och sist till Peter T:

      -Flera KR-ledamöter i min församling är mycket aktiva.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    8. "Flera KR-ledamöter i min församling är mycket aktiva".
      Då kan jag bara gratulera församlingen och hoppas att de aktiva kan inspirera resten av KR-ledamöterna att också engagera sig praktiskt i kyrkans huvuduppgifter.

      Radera
  13. Det var ju skillnad om prästen för 500 år sen förväntades försörjas av sin församling (genom tionde i natura osv) mot att han idag ska vara anställd av församlingen och uppbära sin lön där.

    Majoriteten av kyrkopolitikerna tror ju att det förhåller sig med den kristna tron på så sätt att man likt ett politiskt parti kan rösta om att förändra precis vad som helst. Men den kristna tron utgörs av objektiva eviga sanningar som aldrig kan förändras.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jonas M,

      -Du behöver uppenbarligen upplysas om - återigen - att de förtroendevalda INTE röstar om den kristna tron och förändrar vad som helst i den!
      Alltså ett påstående utan täckning i verkligheten!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. BOD, de har tedan röstat om den kristna tron genom att införa kvinnliga "präster" (fullständig heresi gällande sakramentsteologin) och likakönade äktenskap (i strid mot äktenskapslätan och kristen antropologi)!
      Antony

      Radera
  14. Det gör de visst..kyrkomötet har t.ex. frångått vad Skriften säger om äktenskapet, på lokal nivå är det vanligt att man beslutar om att använda alkoholfritt vin och helt glutenfria oblater. Det har i högsta grad med den kristna tron att göra.Den nya kyrkohandboken har ju också behandlats nyligen på denna blogg.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt, Jonas M. Men det är fruktlöst att diskutera detta med Dike. Han tycks nämligen anse att en fråga mycket väl kan höra till tron - innan kyrkomötet röstat om den (t.ex. Anden som "livgiverskan"); när så väl skett, hör frågan dock definitionsmässigt inte längre till trosfrågorna. Så fungerar sekulär politisk logik, även om såväl ämbetet som äktenskapet./Paul

      Radera
  15. Just ämbetsfrågan är ytterst belysande: den var från början en trosfråga (även i de "reformerade" kyrkorna där ledande exegeter, teologiska kommissioner o.dyl klargjorde detta), men den omdefinierades sedan till en "ordningsfråga". Så snart det politiskt önskade beslutet (att öppna ämbetet för kvinnor) hade uppnåtts, blev den återigen en trosfråga: ingen kan idag prästvigas inom SvK utan att bekänna sin tro på att ämbetet kan innehas av kvinnor. Däremot tycks det mindre viktigt vad man tror i övrigt: det kan tydligen passera att tro att Anden är "livgiverskan" och att Muhammed ger en minst lika sann bild - som Jesus - av Gud. Möjligen gällerr detta bara i avvaktan på att de sekulära politikerna sätter ner foten - biskoparna tycks däremot maktlösa./Paul

    SvaraRadera
  16. Antony, Jonas M och Paul,

    -Ni påstår på fullt allvar att det för kvinnor öppnade prästämbetet, en översättningsfråga samt möjligheten att få glutenfria oblater och alkoholfritt vin är att rösta om och ändra tron.

    I vilken värld lever ni egentligen? Har inte Bibeln fått ny språkdräkt, psalmboken likaså? Och varför skulle alkoholfritt vin, för dem som är helnykterister, stå i strid med vanligt vin?

    Påstå nu inte, Paul, att det är "fruktlöst" att diskutera med mig, när jag påpekar detta! Det är nämligen upp till Dig att förklara vad Du menar med att det nämnda står i strid med tron.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett försök till, BOD: enligt Kyrkans ursprungliga tro och ordningar finns ett prästämbete som kan ges - genom vigning av en biskop - till lämpliga "döpta män". Så är det fortfarande bland katoliker, ortodoxa, orientaler och överhuvud taget de kristna samfund som har denna tidiga Kyrka som sitt ursprung och sitt ideal (den definieras som helig, allmännelig/katolsk och apostolisk). Dit hörde länge även SvK (själva reformationen var ju ett försök att "återföra" kyrkan till idealet), och SvK:s kyrkomöte avvisade också den s.k. ämbetsreformen när den först lanserades (enbart till följd av ändrade sekulära regler för statliga tjänster, inte efter genuint teologiska överväganden). Då nyvaldes ett extra kyrkomöte, som - surprise, surprise - fogade sig i statens krav och genomdrev reformen. Naturligtvis strider både ett sådant förfarande och ett sådant beslut mot tron (Kyrkans natur och egenskaper definieras ju som sagt i Trosbekännelsen; inte i riksdagsprotokoll o. dyl.).
      Men jag inser att Du inte förstår vad jag menar. Jag såg i ett av Dina andra aktuella inlägg att Du betraktar "kyrkan" som identisk med kyrkopolitikerna och deras anställda, dvs. den civila apparaten, medan det troende kyrkfolket ("de heligas samfund") möjligen tycks betraktas som dessas målgrupp. Jag hittar ingenting om någon sådan apparat i Trosbekännelsen. Och eftersom vi har så totalt olika bilder av vad Kyrkan är, så finner jag diskussionen fruktlös. Det är inte avsett som en ohövlighet, bara ett sakligt konstaterande./Paul

      Radera
  17. Frågan är vilken värld BOD lever i när det är HELT uppenbart att det jag nämnde är teologiska frågor. I princip kan politikerna rösta om precis vad som helst, till och med att Jesus inte dog för våra synders skull.

    För övrigt kan man avstå från nattvarden i vinets gestalt och alla, även glutenintoleranta, kan ta emot kommunionen i brödets gestalt även om det innehåller lite gluten. Oavsett detta får instiftelsen inte ändras.

    Jonas M

    SvaraRadera
  18. Jonas M,

    -Prat, struntprat, att KM-ledamöterna röstar om vad som helst, dvs den kristna läran, evangeliet.

    Nu ser du faror runt vilken knut du än går, Jonas!
    Ta det lugnt och var trygg i Svenska kyrkans bekännelse.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  19. Det har bevisligen redan skett och vem vet vad som händer i framtiden, vad som blir nästa avfall från tron som man röstar om.

    Jonas M

    SvaraRadera