Jeremiader

Jag hörde Peter Halldorf, som var i Två Systrars i Kalmar i går. När jag skulle köra hem så jag att han hade fler ex av den nya boken Alla himlens fåglar har flytt i bagaget. Hans turné kan alltså fortsätta. Det finns det goda skäl att den gör. Profeten Jeremia i sin egen tid och i vår är ett tema att hålla fast vid. Och frågan om människans relevans för Gud är värd att ställa liksom frågan om profeter av skilda slag och frågan om tiden, profetisk quick-fix eller något mer omfattande. Jer 28 liksom.... Kommer Peter i närheten, får ni väl prioritera rätt.

"Profeten hindrar Gud från att ge upp om människan. Och människan från att ge upp om Gud." Det är slagkraftigt formulerat och jag skulle kunna komma med några invändningar på temat, at Gud som sänder profeter hindrar sig själv just därmed. Men min tanke gick förstås till Svenska kyrkan. Profeterna får oss att välja väg men inte bara för oss själva utan för dem som kommer efter. Är inte detta allvar för församlingspräster? "Det håller min tid ut", sägs det inför det kyrkliga sammanbrott som väntas. Men kan vi resonera så även om det i en mening är fullkomligt sant. Det är sant på samma sätt som han sa, som hoppade från skyskrapan: "Hittills har det gått bra." Men valet gäller något större och tar vi inte itu med detta större blir det som Olov Hartman med profetisk klar syn sa: "Det går åt helvete".

Jag är tillbaka till Thomas O´Deas bok om religionssociologi, som jag läste sommaren 1967. Han skiljer mellan den prästerliga och den profetiska funktionen. Präster kammar medhårs, lägger tillrätta. Profeter kammar mothårs, så det blir rufsigt (och lopporna hoppar). Präster uppskattas. Inte profeter. Läs Jeremia och 800 sidor Halldorf om ni inte tror O´Dea.

Är det inte Jesaja vi läser nu och Jeremia i förfastan/fastan? Jo, det är en god ordning. Men den innevarande tiden ställer sina bestämda krav på lite ansträngningar, fruktar jag. Det var det där med att "allas val gäller - alla" (eller hur man ska säga) som tog mig. Och då krävs profetisk klarsyn.

Klarsyn betyder förmåga att genomskåda tingen utan att kärleken kallnar. Hur ska vi säga när det visar sig att tiggeriet varit en miljonindustri med en Växjöföretagare som hjälpt tiggeribossar att skicka miljoner itll Bulgarien, där de skaffat lyxbilar. Människorov talas det om. Mordförsök på en som inte ville vara med och en del annat. Vad har den kyrkliga överheten svarat när frågor ställts om tiggeriet? Moraliska förkastelsedomar över hjärtlös snålhet har varit den klerikala ryggmärgsreaktionen. Prästerligt så det förslår, men inte profetiskt.

Klarsyn är också förmåga att se människor och deras särskilda kapaciteter. Nils Marelius är död. Han var den ende som hade koll på Svenska kyrkans prästerskap. Det kan tyckas vara ett nördigt intresse men det var nödvändigt. En kyrka måste veta vilka prästerna är och var de befinner sig. Nils läste prästmatrikeln när den kom, år efter år, och fann felen. När Svenska kyrkan hade folkbokföringen om hand måste han lagt oräkneliga timmar på att ge råd och anvisningar. Hade Nils inte funnits, hade någon behövt uppfinna honom. Till det profetiska hör att se människor.

Nu tror ni att jag gett ett referat av Peter Halldorf och profeten Jeremia. Alls inte. Jag har försökt fundera vidare på vad jag hört och sett. I bilen hem spelade jag Hoolabandoola Band. Profetsikt det också.