lördag 30 december 2017

Insiktsfullt

Jag tänkte ett slag skriva till tidningen Dagen och gratulera. Dr Sahlberg har i denna vördnadsvärda publikation kommit fram till att "kvinnoprästfrågan kanske är felställd". Bengt Olof Dike tyckte att detta var värdefullt i en kommentar på Bloggardag och så tjatar han om att jag borde ta upp ämnet. Jag tänkte att Sahlberg genom Dikes inlägg fått så mycket understöd som tänkas kan och att både Luther och påven härefter får slänga sig i väggen. Luther kom ju fram till att den Helige Ande inte tillät en sådan reform och JPII deklarerade, två gånger om, att Kristus inte gett Kyrkan fullmakt att präst- och biskopsviga kvinnor. Men dr Sahlberg vet att utslunga sin förmodan att kvinnoprästfrågan kanske är felställd. Det är en lust att leva.

Nu var det inte el-cykeln som levererades igår. DHL-mannen kom med varor från en byggfirma. Så hur blir det nu med min cykel? Denna principiella osäkerhet om det alls går att lita på de talträngda pingstvännerna eller om det ska inväntas någon som till min uppbyggelse kan uttyda deras tal om min el-cykel, gör att jag inte skriver något till Sahlberg i tidningen. Jag vill ha min cykel innan jag skriver i den tidningen, tänker jag. Bloggardag får motvilligt ta sitt ansvar. Men för många borde frågorna rada upp sig.

Teologie doktorn Sahlberg har doktorerat på tidningen Dagen. I vilken utsträckning detta studium gett insikter i ämbetsteologi förlorar sig i ett teologiskt töcken. Jag har inte heller sett dr Sahlberg göra upp med professorn och biskopen Anders Nygren, som menade att Svenska kyrkan med 1958 års beslut växlade in på främmande spår, gnostikers och svärmandars spår. Finns det inte en del i samtiden som pekar på att Nygren hade rätt i sin analys? Jag ska avsluta med en fundering om den saken. Å andra sidan tycks det mig som om dr Sahlberg på allt sätt vill undvika teologi. Han söker enkla och praktiska omständigheter 2000 år tillbaka för att hantera frågan om Kyrkans ämbete. Sådant kallades att "leka semit" när Krister Stendahl skulle karaktärisera tillvägagångssättet. Vi får väl ta dr Sahlbergs bidrag steg för steg.

Först det där med störande stojande barn på vandringar i Galiléen och Samarien. Nu gick färderna ut i världen och det blev lokalförsamlingar runtom i det romerska imperiet. Där vandrades inte utan samlades till gudstjänst. Korinth t ex. När man där kom på den lysande idén med kvinnor som församlingsföreståndare avvisas detta av aposteln, som hänvisar till ett Herrens bud.

Vad församlingsföreståndaren gjorde? Det vet vi och saken är rätt enkel. Det handlar om att vara husfader för husförsamlingen och den som vet hur det judiska firandet gick till, ser grundstrukturen. Att saken handlar om predikandet i teknisk mening och inte om pratande eller profeterande vet vi också. Det har om inte annat Biskopsmötets bibelkommission förklarat i boken Bibelsyn och bibelbruk (1970). Enkelt, som sagt.

Enklast är kanske att vi beskriver vad en präst är, inte bara vad en präst gör. Till vad vigdes Carl-Erik Sahlberg den 15 december 1968 i Härnösands domkyrka av biskopen Arne Palmqvist och vilken nådegåva gavs honom under bön och händers påläggande? Ingen? Var denna handling mest ett symboliskt om än vackert bruk men utan reellt innehåll, alltså inte en handling där Gud själv gjorde en präst på det sätt som skett sedan apostolisk tid? Var prästvigningen, rätt förstådd, ett sakrament? Detta senare är vad Svenska kyrkans bekännelse hävdar. Och då blir det inte helt utan intresse att fråga vad ett besked från Herren betyder i sammanhanget. Dr Sahlberg skulle kunna komma att uppfattas ha förenklat otillbörligt.

Är då detta "den mer sakramentala prästroll som vi i svenska kyrkan har vant oss vid? Dr Sahlberg frågar med avsikt att säga att det i nytestamentlig tid inte fanns några präster på det viset. Mn det fanns män som under bön och handpåläggning insatts till ansvarsuppgift. Episkopos och diakonos och därtill presbyteros för hur eller hur anas just den struktur Kyrkan bevarat i tjänst åt de heliga eller, om man så vill, hiereis tå theou kai patri autå, till präster åt sin Gud och fader (Uppb 1:6). Här är den andra grundstrukturen, de troendes allmänna prästadöme ska ha sina betjänter. Ämbetet finns till med avsikt.

Många onödiga laddningar skulle försvinna om vi blev på det klara med vad en präst är och är till för. Då kunde vi stå sida vid sida i ömsesidig respekt i kampen för Guds rike. Eller kanske inte riktigt sida vid sida. Prästen mer på knä.

Då kan vi ta oss till den stackars domprosten som undrar hur det kunde bli så här med hen-debatten.
https://www.svenskakyrkan.se/vasteras/nyheter/vad-hande
Hon är ledsen om hon såtrat någon men skriver. "Jag upplever också just nu att jag blir sårad av alla onyanserade ifrågasättanden."

Mogren ryckte ut i tacksamhet över debatten (domprosten är också tacksam nämligen över att det teologiska engagerar och skapar debatt). Mogren träder upp till försvar för transpersoner och pratade sig runt den kristologiska frågan. Det blev verkligen "Gudsprat", inte evangelium. Domprosten har många kommunikatörer som tar hand om detta, får vi veta och själv är hon en from person. Säger hon. "Fast kanske inte med traditionella yttre fromhetstecken". Men det är kanske inte vad skaen gäller utan frågan om trons innehåll. Så vad med biskop Nygrens replik i kyrkomötet 1958. Är detta som nu händer den självklara konsekvensen av att Svenska kyrkan växlade in på främmande spår och att det nu, år för år, blir allt tydligare vad det innebär? Några av oss säger inte "hen" om Jesus utan vet vem Han är och hälsar honom så. Andra säger "hen" och tycker att det här med Jesus och kön kan tyckas vara en liten struntsak. Några av oss ser skillnaden mellan de avgjorda kristna, de som ser och säger vad de tror, och de omvända, de som tror vad de ser och det som blir sagt till dem. Är det inte rimligt att se en underliggande logik, se hur det måste bli om biskopen Nygrens analys är korrekt?

Detta tänkte jag återkomma till i morgon, söndag.

Återstår frågan vart min el-cykel tagit vägen. Den kan tidigast komma den 2 januari. Det vore inte fel det heller. Det är då vi firar Flanellskjortans dag, som ni kanske minns. De flesta redliga präster har en flanellskjorta i beredskap för den dagen. Andra skyndar i dag till Dressmans, Greens i Värnamo eller var de annars köper sina kläder. Och jag har bett min fru vara stand-by för cykelns styre och sadel ska väl justeras och innan jag sätter igång kanske den ska laddas? Vi får se. Instruktionsbok medföljer nog. Det har dock antytts att jag inte ska få någon cykel och att det aldrig varit meningen att jag skulle få någon fast de gav mig den. Det begriper jag alls inte. Klart att pingstvänner talar men talar sanning. El-cykeln kommer. Tro mig. Fast vad menade dr Sahlberg med att många onödiga laddningar skulle försvinna? Var det ett hemlighetsfullt budskap om min el-cykel?

29 kommentarer:

  1. Dimprosr Senter ville bjuda intill Gudstjänst och "provtänkte" att ett könsneutralt pronomen skulle hjälpa.
    Om man nu inte vill ta till sig kyrkans lärdomar genom historien så kan man ju alltid provtänka.
    Men sannolikheten att det provtänkts för och förkastats är rätt stor i jämförelse med att nyttja kyrkans beprövade tradition.
    Kanske något dr. Sahlberg & dr. Sandahl också kan behöva tänka på ibland från varsitt hörn.

    SvaraRadera
  2. Det som du påstås ha sagt i tidningen Dagen d. 22/12 2017 om Afghanistan och löftet att du skulle få en elcykel var nog tyvärr bara fake-news från Dagen. Dock hoppas jag att jag har fel och att du verkligen skall få din utlovade cykel. //Faidon

    SvaraRadera
  3. Stig Walldin
    Vart tog presbyteros vägen i Dagenartikeln? Uteblivandet av detta begrepp skapade ett visst ögonlyft.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nog är väl biskop och diakon de ursprungliga(ste) ämbetsnivåerna, medan presbyteros är något senare (som biskopens delvis befullmäktigade ombud lokalt)? Detta iakttas t.ex. i bysantiska biskopsliturgier, där biskopen och diakonen/erna har självständiga roller, medan prästerna är mer av statister som endast agerar efter anvisning av biskopen./Paul

      Radera
  4. Jag är Dagen-prenumerant och självklart skall Dag ha sin elcykel! Om inte får jag nog avstå från Dagen i framtiden. Man måste lita på en tidning som har pingstvänsbakgrund att det de skriver är sant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Va??!!! Ingen cykel ännu??!! Tänker inte bli prenumerant förrän f Dag få sin cykel!!!
      Arg kyrkomedlem

      Radera
  5. Kanske får Bloggaren även i fortsättningen komma skumpande på en trampcykel(=åsna).

    LG

    SvaraRadera
  6. När ironin tillåts triumfera över saktmodets intellektuella prövning!

    På årets näst sista dag tog bloggaren upp Carl-Eric Sahlbergs Dagenartikel till prövning.
    Nej förresten, det var ingen eftertänksam och prövande text, som han satte på pränt under lördagsmorgonen. Ingen intellektuellt ödmjuk fundering över vad Sahlberg kommit fram till - och varför.

    Inte ett ord av förståelse för doktorskollegans slutsats och motivering för den! Inte ens en vilja - avslöjar bloggartexten - att sätta sig in i den, jämföra den med egna och andra kvinnoprästmotståndares slutsats!

    Det sistnämnda saknar jag kanske mest, eftersom just Sahlberg inte är vem som helst, ingen åsiktsflyktig teolog, ingen som vänder kappan efter samhällsvindarna, ingen som har en ljummen tro. Tron är tvärtom djup, varm, innerlig och imponerande hos denne äkta Gudsman, som i sitt jordiska prästämbete i Stockholm har gjort imponerande gärningar.
    En man att alltså ha respekt för, en man att lyssna till, en person som får tårar att välla fram hos flera som lyssnar till hans predikningar.

    Inför hans synnerligen läsvärda Dagenartikel hade man alltså väntat sig ett annat förhållningssätt än bloggarens i dag. Ty detta bär inte eftertänksamhetens kloka prägel, inte ens det nödvändiga lyssnandets/läsandets och - som jag nämnde - viljans att försöka förstå det som inkräktar på den egna åsikten och mer eller mindre rubbar den.
    Allt detta saknas i bloggkommentaren, vilken i stället andas avfärdandets, huvudskakningens nonchalans, ironins kortsiktiga triumf över just eftertänksamhetens kloka hållning.

    Här avfärdas Sahlbergs text med ett penndrag, en mening, som åberopar Luther mot honom. därmed punkt och slut.
    Här får ingens hustru misstänkas! Här får inte bloggarens fasta, etablerade - ja, cementerade - ämbetsuppfattning ifrågasättas. Inte ens om den i praktiken ifrågasätts av en disputerad prästkollega liksom den har utsatt för samma sak av andra kvalificerade teologivetare tidigare. Nyligen hänvisade jag till en, som bloggaren snabbt lät försvinna under tystnadens slöja.

    Det är denna attityd, som gör mig besviken. Ungefär så här;
    -tyst med Dig, Carl-Eric, ty detta begriper du inte!
    Ingen begär, att bloggaren skall ändra åsikt. Men man kan begära att han lyssnar, prövar, respekterar, försöker tänka och förstå Sahlbergs text.

    En rimlig begäran, tycker jag.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om Dike hade kyrkomötesdebatten 1958 mer present för sig hade han funderat över professor Lindroths bestämda mening att doktorer hör hemma i olika discipliner. Sahlberg har disputerat på tdingen Dag. Jag har disputerad på evangelisationsarbetet i Svenska kyrkan och folkkyrkoteologier samt därtill blivit docent på en lunta om den kyrkliga splittringen, dvs ämbetskonflikten. Jag ska inte avfärdas som en som inte lyssnar eller en som inte förstår, menar jag. Detta är inget försök att vinna personliga poäng utan en insats för att slå vakt om den svenska universitetsutbildningen. Förresten var det inte Luther mot Sahlberg bara. Det var Luther och påven. Men Sahlberg kanske kommer tillbaka och förklarar vad prästämbete är och vad prästvigningen ger för nådegåva, om någon. Vad menar Dike är det som gör att vår bekännelse rätt förstådd kan se oprästvigningen som ett sakrament och vad innebär då denna sakramentala handling? Låt oss höra. Jag är idel öra. Riktigt spänd på svaret, faktiskt.

      Radera
    2. BloggarDag,

      -De olika disciplinerna kan inte åberopas i ett försvar för det snabba avfärdandet av Sahlbergs slutsats. Det finns nämligen tankar bakom den, framgår av en noggrann läsning av artikeln. Läs den därför ytterligare en gång.

      -Det var Luther och påven, ej blott den förstnämnde, som var emot Sahlberg, påminner bloggaren vidare. Men var inte Luther starkt, mycket starkt, emot påven också, som vi har påmints om just detta år?

      Meningen om prästvigningen som ett sakrament är lika svårbegriplig som den i sammanhanget är irrelevant.
      Vigningen är i dag inget sakrament. Men här vill bloggaren uppenbarligen att vi skall se hans och hans teologiska bröder bekännelse, "rätt förstådd" som ett sådant.

      Därför följdfrågan om vad handlingen innebär.
      Skall man alltså ta ställning till något som inte finns?
      Den frågan returnerar jag nu till bloggaren och inväntar med spänning svaret på. Samtidigt kvarstår min kritik på så sätt att bloggtexten var i total avsaknad av lyssnandets och saktmodets tonfall.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Då hade alltså Lindroth fel, förstår jag. Men om Luther och påven kommer till samma slutsats, vad ska vi tänka då givet att de verkligen var så starkt emot varandra? Om saken gäller prästeriet kan det knappast vara irrelevant att ta upp frågan om hur en präst framställs, omman kan säga så. I dag är vigningen inget sakrament, får vi veta. När upphörde den att vara det? I så fall är förstås kvinnliga präster inget problem, det medges oförbehållsamt. Mina teologiska bröder är t ex Melnachton och han har som den lutheran han är inget emot att kalla prästvigningen, rätt förstådd som en vigning (handpåläggning) till predikoämbetet vilket är förordnat av Gud och har hörliga löften för ett sakrament. Finns det inte längre återstår inga frågor. Så här sitter jag med Augsburgska Bekännelsens Apologi art XIII och inser att något hänt i Svenska kyrkan, något som berövat henne karaktären av Kyrka. När skedde detta och hur eftersom vigningen i dag inte är ett sakrament? Dike har en del att förklara. Ochkanske Sahlberg haft det om jag skrivit i Dagen och han läst mina invändningar av hans synnerligen teologiskt enkla text.

      Radera
    4. Oerhört spännande och nytt skulle det vara om vi någonsin fick höra lyssnandets, saktmodighetens och ödmjukhetens tonfall från hr Dike. Det vore något det!

      den Lea

      Radera
    5. BOD har ju i ett tidigare repliksskifte på denna blogg hävdad att "präst" är ett yrke och inte ett ämbete.
      Det finns väl inga som helst skäl att koppla ihop teologi med ett yrke.
      Teologi och kyrkligt ämbete är en helt annan diskussion. Men även den diskussionen tarvar att man lyssnar på varandras argument och försöker vederlägga dem.

      Radera
  7. Nej, nej nej! Elcykeln ska naturligtvis skickas till herr Dike! Han behöver definitivt komma ut och röra på sig och få nya inblickar i den värld alla vi andra lever i! Herr Dike kommer att bli så förtjust i sin elcykel så att han kommer att vara ute och elcykla så mycket han någonsin han! Så ofta och så mycket att han inte alls kommer att ha någon tid över till att skriva här på bloggen. Med andra ord: en klar win-win-situation! /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. John,

      -Lever Du verkligen i samma värld som "alla vi andra lever i"?

      Det märks i varje fall inte i Dina kommentarer.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Herr Dikes svar avslöjar att han förmår uppfatta en ställd fråga. När det gäller att besvara den är det klenare. Då tillgrips alltid papegojmetoden. /John

      Radera
    3. John,

      -Ja, den metoden är Du sannerligen väl underkunnig om!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Absolut, och i herr Dikes fall är det lätt att få papegojtaktiken verifierad. Skrev förra svaret för att herr Dike skulle få tillfälle att bekräfta detta ännu en gång. Vilket gjordes snabbt! /John

      Radera
  8. Nu har jag studerat Karl-Erik Sahlbergs tänk kring ämbetsfrågan. I detta av lågkyrklighet präglade önsketänkande spårar jag en längtan efter enad front mot sekularism och annat. Det framgår inte om Sahlberg tycker vi ska gå på domprosten Senter i frågan om Jesus som "hen", men det borde ju störa om vi nu ska läsa Skriften noggrannare tycker man.

    Jag tror att det som skevar stavas ÖMSESIDIG RESPEKT! Hade den funnits, (den efterlystes och erkändes inledningsvis i rapporten Kyrka-Ämbete-Enhet på 90-talet, där det konstaterades TVÅ HEDERVÄRDA uppfattningar i Ämbetsdebatten),så hade vi förmodligen haft en mer endad kyrka som kunnat kämpa för att bromsa sekularism och otro. Nu får vi i stället föra en intern kristologisk diskussion med en domprost som nog dessvärre måste ha ägnat Skriften och Katekesen en mer summarisk genomläsning.
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vid ett tillfälle under den tid då Carl-Erik var präst i S:ta Clara i Stockholm och jag i S:t Jacob, suckade han över tillståndet i kyrkan. Han undrade att inte han och jag, aktiv i bl.a. synoden, skulle kunna göra gemensam sak. 'Välkommen upp på barrikaderna', sade jag. Carl-Erik klev aldrig upp på några barrikader.

      Utan förbehåll skall erkännas att han gjorde ett fantastiskt arbete i S:ta Clara (som fortsätter!). Men för att rädda Svenska kyrkan i stort räcker det inte med diakoni. Särskilt inte om man ställer verksamheten lite vid sidan om, genom att ansluta den till EFS.

      Radera
  9. Löftena, de står inte alltid kvar, det vet vi sedan tidigare.

    Att den totala urladdningen i kyrkomotorn är nära, det kan vi nog vara rätt säkra på. Frågan är om allt bränns av totalt eller om det kommer att finnas några användbara komponenter kvar?

    SvaraRadera
  10. F. Dag,
    Har Du kollat om de övriga begåvade (t.ex. kardinalen Arborelius) har fått sina e-cyklar? Du är kanske inte ensam om att vara (be)sviken?/Paul

    SvaraRadera
  11. Får jag påminna om att till den utfästa gåvan knöts en cykeltur till Kabul? Är dr Sandahl verkligen, trots rapporter om s.k. "säkra områden", så synnerligen sugen på att just CYKLA till Afghanistan? Eller är vi andra beredda att avstå från Bloggardag under månader och år? Vi kanske ska vara tacksamma till Herren och Dagen-huset över den uteblivna leveransen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var stod det att en förutsättning för att jag skulle få min cykel var att jag skulle cykla till Kabul. Det hette väl att jag därmed fick möjlighet? Så leverera nu!

      Radera
    2. Andreas H - Nog lite' vågat att påminna om villkoret! Kanske finns det en del inom SvK-hierarkin som gärna sponsrar en e-cykel för att bli av med Bloggardag ett tag? Dock - med dagens (Dags) tekniska möjligheter, kan väl bloggen uppdateras även under färd.../Paul

      Radera
    3. OK - men blotta risken att Dag faktiskt plötsligt får för sig att anta utmaningen (och att den realiter, trots tekniska möjligheter, gör honom indisponibel för bloggande) gör att jag personligen inte hoppas att cykeln levereras 2 januari. "Löftena kunna ej svika" handlar nog om andra saker.

      Radera
  12. Sahlberg nämner också den viktigaste anledningen till varför kvinnor inte nan vara präster (men bara att det kanske spelar roll) och det är att Jesus endast utsåg män till apostlar. Det som Sahlberg i första hand lyfter fram är istället sådant som talar för celibatet i första hand och att prästen i andra hand är äldre med utflugna barn eller att makan sköter hemmet och barnen (inte tal om att vabba alltså).
    Jonas M

    SvaraRadera
  13. När det gäller docenterna Sahlberg och Sandal erinrar jag mig värdshusvärden i Göinge under snapphanekrigen - "båda kungarna är bra".

    SvaraRadera
  14. Sahlberg har nog högre tankar om det ämbete han bär än vad han själv vill erkänna (högt). I Sahlberg och Dahlman (obs ordningen) får han mycket reklamtid för att ställa upp. Där medger han att det nog var Herren själv som prästvigde honom, mot slutet när han inbjuder till förbönsgemenskapen Vägen (22 min). an

    SvaraRadera