Insiktsfullt

Jag tänkte ett slag skriva till tidningen Dagen och gratulera. Dr Sahlberg har i denna vördnadsvärda publikation kommit fram till att "kvinnoprästfrågan kanske är felställd". Bengt Olof Dike tyckte att detta var värdefullt i en kommentar på Bloggardag och så tjatar han om att jag borde ta upp ämnet. Jag tänkte att Sahlberg genom Dikes inlägg fått så mycket understöd som tänkas kan och att både Luther och påven härefter får slänga sig i väggen. Luther kom ju fram till att den Helige Ande inte tillät en sådan reform och JPII deklarerade, två gånger om, att Kristus inte gett Kyrkan fullmakt att präst- och biskopsviga kvinnor. Men dr Sahlberg vet att utslunga sin förmodan att kvinnoprästfrågan kanske är felställd. Det är en lust att leva.

Nu var det inte el-cykeln som levererades igår. DHL-mannen kom med varor från en byggfirma. Så hur blir det nu med min cykel? Denna principiella osäkerhet om det alls går att lita på de talträngda pingstvännerna eller om det ska inväntas någon som till min uppbyggelse kan uttyda deras tal om min el-cykel, gör att jag inte skriver något till Sahlberg i tidningen. Jag vill ha min cykel innan jag skriver i den tidningen, tänker jag. Bloggardag får motvilligt ta sitt ansvar. Men för många borde frågorna rada upp sig.

Teologie doktorn Sahlberg har doktorerat på tidningen Dagen. I vilken utsträckning detta studium gett insikter i ämbetsteologi förlorar sig i ett teologiskt töcken. Jag har inte heller sett dr Sahlberg göra upp med professorn och biskopen Anders Nygren, som menade att Svenska kyrkan med 1958 års beslut växlade in på främmande spår, gnostikers och svärmandars spår. Finns det inte en del i samtiden som pekar på att Nygren hade rätt i sin analys? Jag ska avsluta med en fundering om den saken. Å andra sidan tycks det mig som om dr Sahlberg på allt sätt vill undvika teologi. Han söker enkla och praktiska omständigheter 2000 år tillbaka för att hantera frågan om Kyrkans ämbete. Sådant kallades att "leka semit" när Krister Stendahl skulle karaktärisera tillvägagångssättet. Vi får väl ta dr Sahlbergs bidrag steg för steg.

Först det där med störande stojande barn på vandringar i Galiléen och Samarien. Nu gick färderna ut i världen och det blev lokalförsamlingar runtom i det romerska imperiet. Där vandrades inte utan samlades till gudstjänst. Korinth t ex. När man där kom på den lysande idén med kvinnor som församlingsföreståndare avvisas detta av aposteln, som hänvisar till ett Herrens bud.

Vad församlingsföreståndaren gjorde? Det vet vi och saken är rätt enkel. Det handlar om att vara husfader för husförsamlingen och den som vet hur det judiska firandet gick till, ser grundstrukturen. Att saken handlar om predikandet i teknisk mening och inte om pratande eller profeterande vet vi också. Det har om inte annat Biskopsmötets bibelkommission förklarat i boken Bibelsyn och bibelbruk (1970). Enkelt, som sagt.

Enklast är kanske att vi beskriver vad en präst är, inte bara vad en präst gör. Till vad vigdes Carl-Erik Sahlberg den 15 december 1968 i Härnösands domkyrka av biskopen Arne Palmqvist och vilken nådegåva gavs honom under bön och händers påläggande? Ingen? Var denna handling mest ett symboliskt om än vackert bruk men utan reellt innehåll, alltså inte en handling där Gud själv gjorde en präst på det sätt som skett sedan apostolisk tid? Var prästvigningen, rätt förstådd, ett sakrament? Detta senare är vad Svenska kyrkans bekännelse hävdar. Och då blir det inte helt utan intresse att fråga vad ett besked från Herren betyder i sammanhanget. Dr Sahlberg skulle kunna komma att uppfattas ha förenklat otillbörligt.

Är då detta "den mer sakramentala prästroll som vi i svenska kyrkan har vant oss vid? Dr Sahlberg frågar med avsikt att säga att det i nytestamentlig tid inte fanns några präster på det viset. Mn det fanns män som under bön och handpåläggning insatts till ansvarsuppgift. Episkopos och diakonos och därtill presbyteros för hur eller hur anas just den struktur Kyrkan bevarat i tjänst åt de heliga eller, om man så vill, hiereis tå theou kai patri autå, till präster åt sin Gud och fader (Uppb 1:6). Här är den andra grundstrukturen, de troendes allmänna prästadöme ska ha sina betjänter. Ämbetet finns till med avsikt.

Många onödiga laddningar skulle försvinna om vi blev på det klara med vad en präst är och är till för. Då kunde vi stå sida vid sida i ömsesidig respekt i kampen för Guds rike. Eller kanske inte riktigt sida vid sida. Prästen mer på knä.

Då kan vi ta oss till den stackars domprosten som undrar hur det kunde bli så här med hen-debatten.
https://www.svenskakyrkan.se/vasteras/nyheter/vad-hande
Hon är ledsen om hon såtrat någon men skriver. "Jag upplever också just nu att jag blir sårad av alla onyanserade ifrågasättanden."

Mogren ryckte ut i tacksamhet över debatten (domprosten är också tacksam nämligen över att det teologiska engagerar och skapar debatt). Mogren träder upp till försvar för transpersoner och pratade sig runt den kristologiska frågan. Det blev verkligen "Gudsprat", inte evangelium. Domprosten har många kommunikatörer som tar hand om detta, får vi veta och själv är hon en from person. Säger hon. "Fast kanske inte med traditionella yttre fromhetstecken". Men det är kanske inte vad skaen gäller utan frågan om trons innehåll. Så vad med biskop Nygrens replik i kyrkomötet 1958. Är detta som nu händer den självklara konsekvensen av att Svenska kyrkan växlade in på främmande spår och att det nu, år för år, blir allt tydligare vad det innebär? Några av oss säger inte "hen" om Jesus utan vet vem Han är och hälsar honom så. Andra säger "hen" och tycker att det här med Jesus och kön kan tyckas vara en liten struntsak. Några av oss ser skillnaden mellan de avgjorda kristna, de som ser och säger vad de tror, och de omvända, de som tror vad de ser och det som blir sagt till dem. Är det inte rimligt att se en underliggande logik, se hur det måste bli om biskopen Nygrens analys är korrekt?

Detta tänkte jag återkomma till i morgon, söndag.

Återstår frågan vart min el-cykel tagit vägen. Den kan tidigast komma den 2 januari. Det vore inte fel det heller. Det är då vi firar Flanellskjortans dag, som ni kanske minns. De flesta redliga präster har en flanellskjorta i beredskap för den dagen. Andra skyndar i dag till Dressmans, Greens i Värnamo eller var de annars köper sina kläder. Och jag har bett min fru vara stand-by för cykelns styre och sadel ska väl justeras och innan jag sätter igång kanske den ska laddas? Vi får se. Instruktionsbok medföljer nog. Det har dock antytts att jag inte ska få någon cykel och att det aldrig varit meningen att jag skulle få någon fast de gav mig den. Det begriper jag alls inte. Klart att pingstvänner talar men talar sanning. El-cykeln kommer. Tro mig. Fast vad menade dr Sahlberg med att många onödiga laddningar skulle försvinna? Var det ett hemlighetsfullt budskap om min el-cykel?