19 december

Jag prålar också detta år med att ha dop- och prästvigningsdag samma datum. 19 december. O-antifon och allt. 69 år sedan jag döptes och 46 år sedan jag prästvigdes. Åren går. Och under dessa år har Svenska kyrkan blivit en annan Kyrka. Här kan då den stora diskussionen komma om "Kyrka" ska stavas med "K" eller "k". Kanske jag fortfarande ska säga att Kristi Kyrka finns i Svenska kyrkan men Svenska kyrkan är inte Kristi Kyrka. Det betyder att alla spröt ska ut för att intellektuellt redligt göra klart om det i församlingen förkunnas ett annat evangelium (Gal 1). I ett stort antal församlingar sker det. Och det sker också om en trosbekännelse av etablerat slag ska läsas. Den kan ju, som det heter, tolkas. Det betyder på vanlig svenska "omtolkas". Så sker i en modern, öppen och demokratisk folkkyrka.

"Modern" är själva motsatsen till det där med att vara erfarenhetsbaserad Kyrka med långa syftlinjer och djupa samband. "Öppen" är motsatsen till en bekännelsemedveten kyrka för öppenheten garanterar att allt ryms. "Demokratisk" betyder hur eller hur att folket bestämmer och detta sker enklast och lämpligast genom demokratiska val, där folkets representanter röstats fram av inte ens 20% av de röstberättigade. Detta valdeltagande betraktas som en mycket stor framgång. I denna öppna, moderna och demokratiska folkkyrka skulle jag, om jag varit ung idag, inte haft någon prästkallelse. Det känns lite egendomligt. Vi kan ha frågor om allt, men inga frågor om riksdagens ämbetsbeslut år 1958. Det är gudomligt rakt av och rätt igenom. Vet ni, det har jag inte gått på de senaste 50 åren. Har ni? Inte nog med att beslutsunderlaget var klent. Själva genomförandet har inte övertygat av rent moraliska skäl. Med lögnen som vapen och med sveket som verktyg...

Vad har annars hänt i denna förändrade kyrkostruktur? Nog stod det "Den Heliga Skrift" på min konfirmationsbibel. Så sågs saken. Nu då? Nu är inte Bibeln Guds Ord, men Guds Ord finns i Bibeln. Det har Modéus II sagt och vi är inte överens, Luther, jag och Modéus II. Det betyder att Luther och jag håller ihop. Med Kyrkan kan vi läsa Bibeln som Guds Ord men ska vi destillera fram det som är Guds Ord behövs ett destilleri och vem ska sköta det? Det ogenerade sättet att umgås med Guds ord som recensent är lite skrämmande. Jag umgås hellre med trons människor i alla tider för att delta i den gemensamma processen av lyssnande, läsande och lärande ihop med trons människor. Då rör jag mig över vida fält och då litar jag på Guds gode Ande.

Nu undrar alla hur det var på middagen i går. Jag smög mig in, men jag var nog bjuden för Modéus II hälsade så vänligt. Prosecco först men sedan tog bilkörningen sin tribut. Modéus II förklarade att han aldrig kramat mig och gjorde så. Oss emellan faktiskt inte lika länge som han kramade damerna. Men det kramades både hit och dit och detta över partigränserna. Jag frågade om samtycke när det gällde. Lite roligt att se en gammal vän från KGF-tiden och vid bordet satt de trofasta s- och posk-damerna. Jag uppförde mig hela kvällen. Tror jag. Några sa vänliga saker till mig om gjorda insatser i stiftet, särskilt som de förstod att jag betraktade det kyrkopolitiska som ett avslutat kapitel i mitt liv. Nya kallelser väntar. Hit eller dit, som vi säger. Men ju mer jag studerar kyrkolivet, desto mer insiktsfull blir jag. Hartman hade rätt år 1956. Men detta faktum ändrar föga. Vi står kvar på vår post tills det kommer order om annat. Den har inte kommit ännu.

Vad är otro och vad är realism när vi ser mot de hägrande framtidshorisonterna? Frågan är allvarligt menad och ska hanteras i gemenskap, inte som individuell lösning. Uppgiven är jag inte, men undrande är jag. Nog kan det hända, att Gud bestämt sig för att flytta lampstället. Men vad gäller då om mitt dop? Jag ska fundera.

I Uppsala händer lustifikationer. Domkapitlet har upphävt beslutet av kyrkorådets beslut att tacka nej till Antjes bord. Margareta Grape, som har en lysande karriär på kyrkokansliet och annorstädes bakom sig, överklagade och påpekade att biskop eller biskopsrepresentant har rätt vara med när frågor om domkyrkans förvaltning avhandlas och barnperspektivet fanns inte med. Nu kunde vän av ordning (jag) mena att ett konstverk utanför domkyrkan inte handlar om domkyrkans förvaltning och att barnperspektivet inte påverkas om allt är som vanligt, dvs inget nytt installeras.

Det är jag det. Domkapitlet gick på barnperspektivet och beslutet är upphävt! Kom ihåg var ni läste det först. Nu blir det alltså en ny omgång med ett nytt kyrkoråd, som ska få det rätt. Utfallet? Det kan ni spekulera om över nötter och portvin i jul. Antingen ändrar sig kyrkorådet eller så blir kyrkorådet upprört, skriver en rad om barnkonsekvens (t ex att risken med barn som trillar ner från bordet minimerats genom att bordet alls inte ställs dit) och vidhåller beslutet. Dessutom kanske kyrkorådet lägger till en rad om hur en nomenklatura i Kyrkans Hus vill bestämma allt för alla och överallt. Knäck några nötter!

Den andra lustifikationen handlar om riktlinjerna för sociala medier. Nils Funcke dömer ut förslaget, som kyrkostyrelsen svettas över. Ing-Marie Olofsdotter Nilsson kommunicerar en lögn, att riktlinjerna inte är en inskränkning av de förtroendevaldas yttrandefrihet. Det var ju precis detta Antje var ute efter. Och saken gällde Bloggardag. "Han måste stoppas!" löd anskriet. Funcke gör rent hus med den tanken. "Som förtroendevald får man vara hur onyanserad som helst." Poblemet gäller inte nyanserna. Det gäller själva budskapet, kritiken.