torsdag 7 december 2017

Henrik Svenungsson, 1933-2017

Jag förvånas över att biskoparna inte gör en poäng av att de i Svenska kyrkans matrikel som avgångna står samman med sina präster under respektive stift. Det förs inte en särskild lista över generaler i generalitetet, som på andra ställen. Och Den Ranghögste kommer alltid att behandlas som någon annan. Jag tror att jag för en vanlig beväring vid något tillfälle sa, att om vårt förband anfalls, då kan vi dö tillsammans oavsett miltär grad. Vi måste alltså hålla ihop. Som i listan över de före detta i matrikeln för Svenska kyrkan.

Henrik Svenungsson är alltså död. Han var min brors konfirmationspräst och den präst som tog mig i anspråk. Det kommer jag aldrig att glömma så länge jag har minnet i behåll. Jag har heller aldrig i högkyrkligt nit dolt mitt beroende. Henrik bad mig bli konfirmandledare på Kronoberg sommaren 1966. Han hade ena gruppen. Gustaf Dahlbäck den andra. Henrik var stiftsadjunkt. Han hade redigerat 1965 års prästmöteshadlingar och jag fick ett ex, som jag nogsamt satte mig in i och diskuterade det som där beskrevs. Därefter, för det var deltagarbrist, bad han mig ansluta till ett gemensamt läger med tyska ungdomar. Det var min väg in i fortsatt ansvarstagande i en kyrka, som jag i hög grad relaterade till. Prästkallese och sommarkyrkoarbete hörde ihop. Inte sällan var jag på Stiftsbyrån i Växjö på håltimmar. Där fanns det vitala gänget, Inger, senare Hillerdal och Ull-Britt, senare Bengtsson. Åke Kristiansson var stiftskonsulent för fritidskyrkan. Förtroendet de gav oss unga var ansenligt och det formade våra liv.

Henrik gav mig Motstånd och underkastelse av Dietrich Bonhoeffer när jag tog studenten (2 maj 1967 och då fick jag en dryg ledig månad för läsning och segling innan jag skulle göra den grundläggande soldatutbildningen). Det var på sitt sätt en underbar månad. Jag läste och tänkte. Också Vilmos Vajta, som jag en gång lyckades kalla "Vatja". Henrik, som kände honom, rättade mig. Jag tror misstaget grämer mig fortfarande!

Henrik och jag tänkte inte lika om ämbetet. Jag har alltid funderat över varför de som var för ämbetsreformen aldrig lyckades konfrontera oss med sakskäl. "Fattat beslut" och den normativa kraft som ligger i detta, har aldrig påverkat mig. Jag hör till ifrågasättarnas generation. När min bror ville vägra vapen och blev illa åtgången av kyrkoherde Sundberg var Henrik på hans och min sida. Min? Jo, jag, befälseleven, skulle också få en släng av sleven av kyrkoherde Sundberg i Moheda. Pojkarna Sandahls gud var Mao, visste kyrkoherden att deklarera. Det tyckte Henrik var att gå över gränsen. Det tyckte vi också.

Birgitta och Henrik kom en gång för att segla med oss på Helgasjön. Vi hade svartmålat vår J 10:a och gillade mest när det blåste. Det gjorde det den dagen. Birgitta tänkte på sina oförsörjda barn. Henrik förstod och bad oss segla i hamn igen. Han återkom till händelsen när vi möttes.

Under årens lopp kom ämbetsfrågan att stå oss emellan, men jag gjorde aldrig någon hemlighet av mitt beroende av Henrik. I gruppen som skrev Kyrka Ämbete Enhet var han ordförande, på mitt förslag. Jag menar ståndaktigt att den processen borde ha fortgått och vägrar förstå varför biskoparna Jonson och Svenungsson vek ner sig i biskopsmötet oktober 1993. Mina vänner Annika och Johanna sköt satsningen i sank och därvid har det förblivit. Jag log mot Henrik mefistofeliskt och konstaterade att han dock mot Annika ropat, att han såg fram mot sin pension. Han suckade då över sig själv: "Det var dumt sagt." Men det var Henrik. Renons på känslor var han inte.

Han blev utrikesadjunkt hos ärkebiskoparna Ruben Josefson och Olof Sundby. Han hade som ung student varit i Hannover och stigit in i den ekumeniska rörelsen så. Han blev den vägen direktor för Lutherhjälåen och via domprosttjänsten i Härnösand biskop i Stockholm. Jag uppfattade honom som välvillig i relation till församlingsprästers insatser, men inifrån visste han föga om deras vedermödor. Han hade ställt samman statistiken över församlingslivet men inte på djupet varit församlingspräst. En gång sa han "vi församlingspräster". Han var då domprost i Härnösand. Jag skrattade lite. Han skrattade inte riktigt med.

Henrik såg en prästkallelse i mig år 1966. Hade han varit stiftsbiskop nu, hade han inte kunnat se den. Det känns egendomligt. Han kom till norra Öland och var på en högmässa. Jag såg honom vid nattvardsbordet först, annars hade jag bett honom välsigna folket och sitta i koret. Principryttare är jag inte i högre utsträckning. Efter högmässan en Midsommardag var det fest och Henrik var så glad över att folk verkade gilla mig och uppskatta församlingslivet. Det var på sitt sätt lite rörande. Vad hade han trott egentligen?

När jag ska summera människor som påverkat mitt liv, hör biskopen em., TL, DD Henrik Svenungsson dit. Varför ange det akademiska? Därför att Lars Österlin hör till våra gemensamma lärare. Den som ser tillbaka på sitt liv ser beroenden och sammanhang.
R I P

I dagens Torsdagsdepression finns inte ett ord om att Henrik dött. Har ni sett beskedet någon annanstans? Om inte, glöm inte var ni såg det först!

43 kommentarer:

  1. Som Dag har jag dubbelsidiga minnen av Henrik Svenungsson. Jag mötte honom som ärkebiskopens utrikesadjunkt, när jag blev informationssekr. på Svenska kyrkans mission. Senare blev han direktor för Lutherhjälpen. (Båda dessa välskötta organisationer är nu avskaffade och har blivit ett slags utrikesavd. på Svenska kyrkans centrala kansli, och därmed fått underordna sig den övergripande kultur som råder där.) Jag har mycket goda minnen från det samarbete vi hade under den tiden!

    Det blev sämre när han blev stiftschef i Stockholm. Det smärtade mig att det var just honom jag blev tvungen att meddela att jag inte längre kunde se som biskop i andligt avseende. Det var sedan han deltagit i ’vigningen’ av Christina Odenberg som första kvinnliga stiftschef. Inte heller han blev glad över detta.

    Jag blev också tvungen att i SPT ställa frågan, när han hade vigt Janis Vanags till ärkebiskop i Riga (som hade deklarerat att han inte skulle anta kvinnor som präster): Hur går det ihop att biskopen i Stockholm åker till Riga och biskopsviger en man, som han inte skulle prästviga i sitt eget stift?

    Jag var med i arbetsgruppen ’Kyrka, ämbete, enhet’. När Henrik inte orkade stå fast vid vad vi kommit fram till, meddelade jag honom att jag kände mig mycket ensam, och misstänkte att jag inte skulle tillåtas stå kvar som präst till pensionen. (Nu tilläts jag trots allt detta. Jag behandlades rimligt anständigt i stiftet – med bistånd av några kvinnliga präster! – och det tog tid innan Missionsprovinsen bildades.)

    Men jag kommer ändå att minnas Henrik som en hederlig man. Han hamnade i en uppgift som han inte kunde bemästra. I ett normalt, lugnt läge skulle han ha varit en utmärkt ledare. Men i läget på 90-talet, när kyrkopolitikerna medvetet verkade för att ta över ledningen av Svenska kyrkan, var han alldeles för vänlig för att bjuda upp till motstånd. Han är ett exempel på att det kan bli fel även när man är hederlig och oskyldig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. +Göran, det är nog mer än 20 år sedan som jag blev varse det utstuderade hyckleri som råder hos Svkys nomenklatura, varför jag är föga förvånad av din berättelse om Svennungsons deltagande vid biskop Vanags vigning!
      Antony

      Radera
    2. Det riskerade inte att bli ett kvällstidningsrabalder angående Vanags. Man måste väl som biskop tillämpa lite kristlig illistighet? Jag är övertygad att +Göran och Bloggaren möter mestadels soliga leenden i biskopskollegiet. Varför ställa till otrevlig stämning, om det inte finns en hungrig opinion att tillfredsställa med avståndsmarkeringar?

      Lars-Gunnar

      Radera
  2. Anders Lundberg7 december 2017 10:14

    Dag,

    Ditt inlägg publicerades kl. 08:01. Men på Wikipedia skrevs dödsdag in av en person i Linköping kl. 07:36. Men jag såg det här först, eftersom jag inte brukar gå in på Henrik Svenungssons wikipediasida det första jag gör varje dag.

    Mvh
    Anders Lundberg

    SvaraRadera
  3. Dr Sandahl, jag tror inte att stiftchef Svennungsson sett ett kall hos dig 1988. Idag jagar Svkys unga ut sådana som du, vi har flera unga konvertiter som berättat skräckhistorier om hur den feministiska hbtq-terrorn råder bland Svkys "Antjejugend"!

    SvaraRadera
  4. Hur står det till i Stockholmsstiftet numera?

    http://www.news55.se/kronikor/borjar-svenska-kyrkan-bli-desperat/

    Man skulle önska att f d biskopar kom tillbaka från sin väntan på uppståndelsen och (in-)såge resultatet av sin gärning. Det skulle kunna bli salta kommentarer!!

    Reinhold

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ur "Börjar svenska kyrkan bli desperat":

      "Stämningen i min församlingskyrka den första söndagen i advent var uppsluppen, de sista platserna var tagna långt före klockringningen. Det pratades och skrattades i bänkarna som på ett bättre cocktailparty, mobilerna var påslagna och många var uppklädda till tänderna. Det är nya tider. Vår manlige kyrkoherde är öppet homosexuell, den assisterande kvinnliga prästen talade i sin predikan om #metoo-rörelsen och det patriarkala samhället. Alla applåderade de skönsjungande körerna och man kunde swisha in sin kollekt."

      "I kyrkobladet erbjuds, utöver samtalsgrupper och öppen förskola, även Taiji Qigong samt möjligheter till samtal med präst under en runda i löpspåret (!). Grannkyrkan har på sitt program soppluncher, filmkvällar och yoga och konfirmationslägren lockar med jägarexamen, golf och ridning."

      kyrka? ?? ??? ???? ????? ?????? ???????

      Radera
    2. Oj, oj, oj.....ska de skjuta hagelgevär i lotusställning? Svky är ett fullständigt förtappat samfund, som mer och mer liknar en Prideparad, det är inte längre tragikomiskt utan ren tragedi!!
      Antony

      Radera
    3. Det finns de som tycker det hela är underhållande. Det icketroende, elitmoderata paret Adelsohn är säkert uppsluppet över lyteskomiken, liksom stora delar av övrig Östermalmselit. En genomlöjlig kyrka , som inte tror på sitt eget, hotar inga privilegier.

      Lars-Gunnar

      Radera
  5. -Finns alltså inga sakskäl för ämbetsreformen?

    -Jag visste inte, när jag i kyrkomötet med intresse lyssnade till meningsutbytena mellan bloggaren och den hädangångne biskopen, att det fanns ett kompis- eller kamratskap mellan dem. Men ingen av dem ville ge sig i den teologiska stridsfråga, som långt tidigare har vållat sådana kyrkliga problem - och även långt senare gör det (fast i betydligt mindre utsträckning), eftersom vissa (läs exempelvis röster på denna blogg) under inga omständigheter vill acceptera den krassa verkligheten. Jag noterar därför, ej särskilt förvånad, att bloggaren undslipper sig att inga anhängare av ämbetsreformen, dvs just verkligheten, lyckades konfrontera nejsägarna med sakskäl.

    Samma outsagda argument framkommer för övrigt också i +Görans kommentar.

    Jag upprepar mig, är medveten om detta, men det är ofrånkomligt i debatten: har alltså majoriteten av alla världens lutherska kyrkor inte haft några sakskäl, de kyrkor som alltså inte haft något emot att prästviga kvinnor.

    Skall vi vanliga döda alltså i ämbetsfrågan tro mer på Dag Sandahl och +Göran än på alla här icke av utrymmesskäl nämnda - men många - internationella kyrkor?

    Visa mig SAKSKÄLEN för att jag skall sätta min lit till de båda herrarna och vända ryggen till kyrkorna!
    Men svara INTE att ni följer GUD. Samma svar kommer nämligen kyrkorna att ge. Säger alltså Gud till er, att ni skall gå en väg och till kyrkorna, att de skall gå en helt annan?

    Det är frågan, som tarvar ett svar från dem, som fortfarande i destruktiv bitterhet vänder sig emot ämbetsreformen och inte på något sätt försöker se verkligheten i vitögat.

    Acceptans av verkligheten är nämligen nödvändig i det långa loppet, ty ingen kan ändra på det fkatum, att solen går upp i öster och ned i väster.

    För övrigt berättar Kyrkans Tidning i dag, att ingen kan förbjuda bloggaren (av arbetsmiljöskäl) att vistas i KM:s plenisal. Det var ett väntat besked.

    Dessutom har i samma nummer av KT bloggaren utnämnts till en av Sofia Jönssons favoriter. Det var också inte oväntat. Hon porträtteras ju8 i en stort uppslagen artikel, där hon önskar, att kyrkan, förutom att snegla mer på Karl Marx, skall bli mycket mindre än den är i dag och krympa till att omfatta kanske blott 20 procent av folket.

    Det vill förstås inte jag. Kyrkan bör i stället arbeta för att återfå förlorade tillhöriga och stärka sin ställning. Sofias logik förstår jag därför inte. Om det nu är en logik i hennes slutsats.
    Om hon nu älskar Svenska kyrkan, som man kan få intrycket att hon gör, blir ju den logiska frågan (här handlar det alltså om relevant logik), varför hon har lämnat den. Hon har ju också tidigare bekänt sig till Vänsterpartiet, ett parti som sannerligen har mycket på sitt samvete i sin inställning till demokratin.

    Men Sofia är en god journalist och en läsvärd musikkritiker i SvD. Hoppas att hon också gillar Wagner, som så många gör och som bekräftades av den till bristningsgränsen fullsmockade Kungliga operan vid Ringenföreställningarna tidigare i år.
    Alltså hellre Wagner än V(pk)!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. För egen del har jag accepterat den krassa verkligheten för länge sedan och lämnat SvK - också för länge sedan. Jag är ingalunda ensam om detta, tvärtom. Men detta (och hela SvK:s utveckling sedan dess) går ju på tvärs med vad man hoppades uppnå med ämbetsreformen!/Paul

      Radera
    2. Vilken "reform"? Det går aldrig att ändra den ordning som Jesus Kristus själv instiftade!
      Antony

      Radera
    3. Sakskälet till att majoriteten av lutherska kyrkor antagit både män o kvinnor i prästtjänst är att man i allmänhet närmast gör en poäng av att ämbetet inte ska vara något annat än en funktion, särskilt när man ska avgränsa sig mot det man ser som katolsk. Svenska kyrkan har hållit ihop ”lutherskt” och ”katolskt” tills nu. Jag tror att det är en poäng och ett uppdrag att hålla ihop detta, för vårt folks skull. En uppdelning likt Europas är det bara landet som förlorar på. Det argumentet borde väl vara något för BOD?! an

      Radera
    4. BOD återkommer återigen med snacket om att en majoritet av bärldens lutherska kyrkor prästviger kvinnor.
      Men är det verkligen sant om vi börjar lista kyrkorna.
      En majoritet av de lutherska kyrkorna i Sverige prästvifer inte kvinnor.
      Lutherska bekännelsekyrkan och Missionsprovinsen är fler än Svenska kyrkan.
      Om man kan räkna sina myror och elefanter är det inte alls säkert att BOD antagande om en majoritet av lutherska kyrkor stämmer.

      Radera
    5. Varför är BOD så intresserad av detta? Han sätter ju aldrig nånsin en fot i en kyrka! Berit

      Radera
    6. Alphadeltagaren8 december 2017 07:48

      Aha! Är det därför man blir avfärdad när man vill prata med en präst ...

      "Präster är vi allihopa, du kan prata med VEM SOM HELST". Så säger man inte någon annanstans. Typ på röntgen; "Läkare?! Är du titelsjuk? Byt plåtar i väntrummet och kolla på varandras, alla är lika mycket värda".

      Radera
    7. Alpha, nästa gång du möts med den attityder kan du be vederbörande förklara skillnaderna mellan tystnadsplikt och tystnadsrätt.

      Radera
  6. Sakskäl? Om jag går ut på en hal gata och trillar omkull, finns det en saklig anledning till detta. Jag behöver verkligen inte ha reflekterat så djupt för att falla hårt. I Svenska kyrkan saknades just sakskälen, dvs de skäl man var överens om. Utom på en punkt. Samtliga bibelteologer var klara över vad aposteln intagit för principiell ståndpunkt. Luther och påven JP II var överens om att detta styrde hur Kyrkan fortsättningsvis kunde göra och inte göra. Tror någon verkligen att det finns en verklighet som går utöver Guds verklighet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den krassa verkligheten är mer närvarande än Guds verklighet.
      Folkmajoriteten har nämligen alltid rätt i religiösa frågor, oavsett om tidpunkten är fredag före påsk år 33 eller senare.

      Radera
    2. BloggarDag,

      -Jag hade av dig faktiskt väntat ett annat och bättre svar. För det första glider u tyst förbi de internationella lutherska kyrkornas acceptans av kvinnopräster.
      för det andra hänvisar Du till Guds verklighet men tänker då inte på det, som jag nämnde: att andra tolkar den verkligheten på ett annat sätt än vad Du gör.
      varför har då du rätt och andra kyrkor fel.

      Det vore klargörande för diskussionen, om du vill och kan ge ett plausibelt svar på just den frågan och då utan att ikläda Dig tolkningsföreträde.

      Trevlig helg!


      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Skälen håller. Men jag redovisar öppet mitt djupa tvivel att ett av den svenska riksdagen fattat politiskt beslut alls har bäring på en teologisk fråga och faktiskt än mindre på Kyrkans ordningar. Här står jag samman med Martin Luther och JPII. För att inte tala om aposteln Paulus. Vilka står ni andra samman med? Säg moig vem du umgås med, och jag ska säga dig vem du är!

      Radera
    4. -Otillräckligt BloggarDag!

      -Att skälen håller är inget svar. Vilka jag står samman med är alla lutherska kyrkor, som öppnat prästämbetet för kvinnor.

      Och verkligheten, kan jag tillägga! Jag vill ha en kyrka för hela folket. Ponera att Svenska kyrkan återgår till den gamla ordningen - och kyrkan kommer snabbare än någonsin att förlora miljoner av sina tillhöriga.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. Nåja, BOD, det är väl ingen revolutionerande prognos - oavsett om man "återgår till den gamla ordningen" eller ej... SvK har redan förlorat majoriteten av "folket" (även om en hel del fortfarande är "tillhöriga" men aldrig går dit). Detsamma gäller för de lutherska kyrkor som gått samma väg. Statskyrkornas - och liberalteologins - tid är förbi./Paul

      Radera
    6. Miljonerna försvinner ändå. I graven, som odöpta icke-medlemmar, som utträdda. Dessutom minskar den "svenska" befolkningen. Låga födelsetal och höga aborttal bland "ursvenskar", kombinerat med nettoutvandring av denna grupp, minskar "marknaden" för SvK. Islam kan förutses få en stor mängd konvertiter, när mera inhemska former av islam etablerats. Blandade äktenskap leder nästan alltid till att barnen uppfostras mer eller mindre muslimskt. Muslimska helgdagar väntar på bekostnad av några kristna runt hörnet, vilket kommer att normalisera och öka acceptansen för islam. SvK framstår allt mindre som andlig och på riktigt. Islam som en andlig gemenskap med social och politisk kärna. Framtidens BOD:ar heter Mohammed i förnamn.

      AC

      Radera
    7. "Vilka jag står samman med är alla lutherska kyrkor, som öppnat prästämbetet för kvinnor."

      De ÄR inte längre lutherska. Glöm inte Luthers ord i denna fråga.

      "Ponera att Svenska kyrkan återgår till den gamla ordningen - och kyrkan kommer snabbare än någonsin att förlora miljoner av sina tillhöriga."

      Icke-troende kommer säkert att lämna i något snabbare takt men de lämnar ju redan nu i strid ström. Kristna skulle antagligen komma tillbaka i den mån de inte redan blivit för fast förankrade sina nya kyrkor. För egen del skulle jag kunna tänka mig att vara med i både Mpr och Svenska kyrkan om detta steg i rätt riktning togs. Nu tror jag dock inte att något sådant beslut kommer att fattas eftersom jag mer och mer börjar tro att ljusstaken flyttats från Svenska kyrkan.

      Radera
    8. Elisabeth,

      -Du demonstrerar här en långtgående anspråksfullhet, som borde vara Dig - som djupt kristen - helt främmande. Nämligen att sätta sig till doms över ett stort antal lutherska kyrkor med slutsatsen, att de ej längre är just lutherska.

      Här demonstreras alltså till fullo det som jag varnat för vid flera tillfällen, nämligen att vissa alltid tycks anse sig som teologiska besserwisser. I det här fallet har de aktuella kyrkorna fel, absolut fel, medan Elisabeth har rätt!

      Tänk vad det ibland är svårt att lyssna på andra, försöka förstå andra, tänka efter om det finns något bra hos andra, något som kanske till och med är riktigt och intressant!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    9. BOD,
      Luther hade en helt annan uppfattning vad gäller kvinnliga präster än dessa kyrkor har. Han konstaterade att Den Helige Ande inte tillåter kvinnlig präster. Därför bör dessa kyrkor ha den goda smaken att inte kalla sig något som de inte är.

      Läs gärna lite av Luthers verk. De är goda och nyttiga att läsa.

      Radera
    10. Elisabeth,

      -Tror du då inte att dessa kyrkors ledande företrädare har läst Martin Luther?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    11. Nej, Bengt Olof, det tror jag faktiskt inte. Om någon, mot förmodan gjort det, har de inte tagit till sig något.

      Vad gäller Svenska kyrkan har ju t.ex. med all önskvärd tydlighet framkommit att de flesta av biskoparna inte läst Svenska kyrkans egna bekännelseskrifter.

      Radera
  7. BOD,

    Varför Du skall lita på...

    Tja, börja med att lita på de som refererar till skriften inte de som likt majoriteten och tydligen dig själv jamsar med tidsandan och vad som nu är PK.

    Luther var ensam mot en mänskligt att döma överväldigande majoritet och en kyrka i många avseende stark nog att fälla kejsardömen. SveK påstår sig vara luthersk, apostolisk mm varför då inte också verka som en sådan?

    Har Du vidare läst de artiklar jag hänvisade till tidigare. Vill Du verkligen hävda att detta är något som höves en Kristi Kyrka på jorden?

    Varför öppnar Du inte ögonen och börjar ta till dig problemen? Är det för att Du är rädd att därmed mista din plats vid köttgrytorna?

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svky är ett förlorat samfund, en hedonistisk organisation som lever i sin förljugna tillvaro bakom Potemkinkulisser!
      Antony

      Radera
  8. Fick just ett julkort från det officiella Sverige. Var är Jesusbarnet, den heliga Familjen och adventsstjärnan? Några tomtar finns med. De retar visst inte lika mycket som "sagofiguren" Jesus?

    https://gm1.ggpht.com/AhFR_5F-P7l_uRcVUYSUPSqgnJSjoia6NhGo7Qoq9Fn1WH8fUJ7H2ZNMWZTazAr5zfQn9CcOzyM2S16SMXcsUP_NWxamju4lApXbz5VdmxlZRPk0L68Rkhll6BDF2Er9K9UsZo4ny3v-s1VistGwjjWyg8gHrllBwEuVUM5c6P7JFqB3GsfcmLxiCFhBxtVQc-aRsl3qoGy8mUo9jYe69hkgZ393saF99EziMA6gAtbIqLto5BDqO7t1kaF0IApzkr-Og8sx5GKafNceCjaVvaVldmYXNpoK8IHTg-rniDH31P_G9uxFJehAKmq_TC90h4bsbv7iUo-54qX-EJGn3vxfnnYO6FMbcKj9ylNtpBcy9vTAhwvRI9oX_B90ElQBV1RwrKvV48318QWV46-sX0ARXgpWV0wJL2Ow-unrFIr2eo1QAnulpcekaw_QFdr39XySIMNdKq0h1TdYGHYbxUZ2Nddun3LdOALNIbfhoBUMAI2DEbb9AeH_qXTNFgWybdr1ORmql8INOKfu4KQqGMKEkflU-arAGzfigBjcggOIMa38JReP6PFpXFg9PP1IwykqIY8RDAPgAdOq5znHahNLkIiGcQooCYDu2R9SXkxqoMCqUyup_xfqxUMuamtYLjdnFNbfm-Z7x-GPvYA7ATYGOguu4YwuraWC7LQxcIEn1J4ZJbF1CgcCf_-YzQ=w1400-h1052-l75-ft

    SvaraRadera
    Svar
    1. Web svar: forbidden. Ogiltig länk.

      Radera
    2. Den myckna länktexten är är en återkopplings- och stoppfunktion. Julhälsningen kan alltså bara ses hos av regeringskansliet godkända mottagare. Alla obehöriga uppkopplingsförsök rapporteras dessutom vidare till FRA.

      Mycket fuzz för att skydda en bild med tre tomtar, lite snö och grandekorationer kring Rosenbad? Och Jesus, krubban, Jungfrun och stjärnan är mycket riktigt frånvarande i den feministiska regeringens kanslis julhälsning.

      Radera
  9. Det man kan säga i sammanhanget är att det med den katolska synen på prästämbetet blir tydligast varför ämbetet är förbehåhållet endast män. När det förminskas till en ordningsfråga vem som insfiftar nattvarden och predikan betonas är det lättare att tänka sig att kyrkan kan ändra sig i denna fråga.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då Luther & Co. avskaffade ämbetets sakrament inledde dessa heretiker det fötfall som nu nått vägs ände - Svky är bortom all räddning!
      Antony

      Radera
    2. Jonas M och Antony!

      -Som stolta tennsoldater mot majoriteten av världens lutherska kyrkor står ni i en från början förlorad strid.

      Ni bör överväga en annan placering, ty ni behövs i en helt annan - och verklig - kamp: Gudsrikets kamp mot ondskan, orättfärdigheten och förtingligandet av människovärdet!

      Är inte den kampen viktigare för er - handen på hjärtat?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  10. BOD, jag tror du har övertolkat Fem myror är fler än fyra elefanter.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jonas M: Undertolkat menar du väl?
      Bara för att de kyrkor som kallar sig lutherska och bejakar kvinnliga präster är STÖRRE, så innebär det inte automatiskt att de är FLER.
      Faktakoll i frågan skulle uppskattas.

      Radera
  11. Jonas M,

    -Men det gäller ju saken, Jonas, dvs vilken kamp som är viktigast. Den frågan undvek Du att besvara.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  12. BOD människovärdet står inte så högt i Svenska kyrkan eftersom man inte motsätter sig abort och dödshjälp. En sådan kamp kämpas där du trivs bra.


    Jonas M

    SvaraRadera
  13. Jonas M,

    -Så svarar Du och anser därmed att kampen mot ondskan, orättfärdigheten och ett reducerat människovärde inte är så viktigt som kampen för att återstänga prästämbetet för kvinnor - för övrigt en kamp som Du aldrig kommer att vinna.

    Ja, Jonas, var och en blir salig på sin åsikt!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  14. BOD, nej salig blir man inte på åsikter utan man måste också dela Kyrkans tro. Och med det avses inte ett samfund som inte delar Kyrkans tro avseende vigningens sakrament. Maria trodde och prisas salig, tro du också.

    Jonas M

    SvaraRadera