Vad ska man säga?

I går var det introduktion för den nya kyrkostyrelsen. Egendomligt nog skulle policyfrågan upp. Jag fick inte klart för mig om det var samma förslag som i våras (det kunde ingen ge besked om men det verkar som om de trodde att det var så), men resultatet blev att förslaget efter en halvtimmeslång debatt med fler deltagare än i våras, skickades ärendet tillbaka för bearbetning. Det var på sitt sätt roligt. Men frågan borde ställas om en kyrkostyrelse, som ännu inte tillträtt, ska ta beslut av detta slag. Borde inte kyrkostyrelsen invänta 12-slaget och det nya året. För den faktiska kyrkostyrelsen nu är den som valts till och med 2017. Det verkar som om man kyrkokansliet inte riktigt håller på formerna. Kanske är kansliet inte riktigt i form?

Det kan säkert bli en Lex Sandahl, som våra vänner journalisterna kallar den. Men den drabbar inte mig, för jag ska väl inte gå in under den? Och det är väl rimligt för att en man som riskerat liv och blod för sitt fädernesland håller sig till grundlagen och därmed låter sig nöja? Förresten finns det inga sanktionsmöjligheter.

Det var middag i Ärkebiskopsgården i går kväll. Den gamla och den nya styrelsen festade ihop. Här åts det kött, här dracks det vin (Jes 22:13) T ex Leif Nordlander, Modéus II, Jesper Eneroth och Margareta Winberg var inte på plats. De avgående avtackades. Det hade varit roligt, sas i talen. Det sa jag också med ett citat från Lars Ekblad (RIP), som hört repliken av två skånska odalmän, som varit inne i den heliga graven. De var måttligt imponerade, men den ene sa: "De e i alla fall roulit att ha sitt at".

Dagens sammanträde skulle hålla på till 17 enligt kallelsen. Sedan kom beskedet kl 15 som sluttid. Vi får se om den korta ärendelistan kan dras ut så. Generalsekreterarens rapport bar syn för sägen. När det handlar om företrädarskap har det varit många kontakter med departement och myndigheter och något som kallas "Svenska kyrkan" har sin bestämda mening om flyktingar från Afghanistan. Dessutom har "Svenska kyrkan" blivit medlemmar i Fossilfritt Sverige. Man kan undra om detta är en kampnj mot äldre ledamöter i de kyrkliga beslutsapparaterna.

"Svenska kyrkan" har en bestämd mening om EU-kommissionens förslag om produktion och försäljning av ekologiska produkter och "Svenska kyrkan" var på plats vid klimatmötet i Bonn men också i politikernätverket för minoritetspolitiska frågor. Nu orkar jag inte skriva mer om detta, men det var mer och mer kommer, tro mig. Kanske ändå! "Svenska kyrkan" var i Azerbadjan på utrikesdepartementets delegationsresa, den som leddes av Omar Mustafa om jag fattat allt rätt. Det är något att göra mest vareviga dag och bilden av en väl integrerad kyrka tonar fram. Det ska vara så i MTD-religionens tidevarv, där deismen inte blir något hinder utan en möjlighet att vinna anseende och framstå som anständig. 9 sidor av 17 i rapporten var detta. Och de fortsatta sidorna var lika ambitiösa och blandade det moralistiska, "vi är emot allt som är dåligt", och det terapeutiska, "vi är för alla som det är synd om jorden runt, året runt". Jag tror att den nya mandatperioden tydligare än den tidigare visar vart vi är på väg.

Jag hörde att Church of England också håller på att implodera. Och i Rom har det kommit en ny bok med kritik av kardinalerna som valde en galning till påve. De romerska katolikerna har det inte roligt heller, vad de än säger. Eller så har de inte läst boken av Marcantonio Colonna (en pseudonym), The Dictator Pope. Antje var hos påven förra veckan också och sedan på möte med det påvliga enhetsrådet. Här nöjer jag mig med att konstatera att inte ens Rom klarar sig och det är ett budskap till de romerska katolikerna, de som har så många synpunkter på oss andra. Välkommen i klubben.
http://www.catholicherald.co.uk/commentandblogs/2017/12/12/the-dictator-pope-a-mixture-of-hearsay-and-insight/ Hörsägen? Författaren säger sig ha belagt allt utom en allmän känd  skandal och den kommer i tidens längd att avslöjas av nyhetshungriga journalister. Det är bara att vänta och se. Så vad ska man nu säga?