Att uppstiga i den kvasiakademiska rappakaljans dimbankar

Fantastisk rubrik, eller hur? Jag fick den från Jan Söderqvists recension av filmen Gudrun i SvD i går. Den är som gjord för återbruk. Fördelen är att formuleringen täcker nästan allt man kan vilja utsäga, för det rör sig ju om den kvasiakademiska rappakaljans dimbankar och i dessa kan allt utspela sig.

Hör frågan om regnbågsfärgat övergångsställe dit?  Problemet i Kalmar var först att kommunen inte ville färga på men möttes av Pridefolkets protester och då fattade ett annat beslut än det tidigare. Problemet uppstod att kommunen ville, men Transportstyrelsen sa att övergångsställen skulle vara vitmarkerade. Skulle detta lösas genom att skyltarna som markerade övergångsställe togs bort så att det kulörta var ett övergångsställe men inte i lagens mening? Lite komplicerat. Snilleblixten var att måla asfalten mellan de vita fälten. Detta är den enkla men geniala Kalmarmodellen. På så vis slår kommunen ett slag för alla människors lika värde, sägs det. Hur då? Det är en fråga som uppstiger i den kvasiakademiska rappakaljans dimbankar, men den är fin ändå. Saken kan bara fördärvas om någon fäskalle vill skingra dimmorna och fråga vad detta målande inklusive sammanträden dessförinnan kostar skattebetalarna och om någon undrar om det inte blir som tidigare, att färgen 1) körs bort av motorburna, som sätter svarta spår eller 2) slits ut som tidigare år eftersom den inte var slitstark.

Kyrkoherde Karl-Henrik Wallerstein fick uppmärksamhet i Smålänningen i går. Han menade att Pride inte är tolerans. "Tolerans är att man kan ha olika åsikter i samma rum", sa han. Poängen tycks ha varit att han i en facebook-kommentar drev tanken att vi måste tolerera olika normer utan att tumma på sanningsfrågan. Verkar inte detta vara en vettig hållning? Bloggardag undrar. Kalle-Walles insats var väl annars att länka till en ledare han fann värdefull.

Då intervjuas Modéus II. "Det är viktigt att ge stöd till dem som vill ge uttryck för sin sexualitet. Pride kan vara ett stöd och hjälper folk runt om i världen." Ska det också gälla dem som gillar BMW-sex eller vad dom kallar det, när det ska smiskas eller bindas? Hur stöder Modéus II detta? Är det här vi ska pröva kv*nn*pr*stm*tst*nd som ett uttryck för något sexuellt avvikande och att det därmed blir viktigt att ge stöd? Tanken svindlar.

Modéus II tycker att det är viktigt att betona att man får ha egna åsikter också inom kyrkan: "Alla ska ha möjlighet att uttala sig på det sätt de finner riktigt. Man ska låta kyrkan och kyrkans företrädare uttala sina åsikter." Är det inte så att kyrkoherde Wallerstein och Modéus II har olika meningar i frågan. Vilken gäller då? Och varför? Vad säger Kyrkan? Man famlar och vill ha något att hålla sig till! För i denna dimbank är det svårt att orientera sig. Uttala sig på det sätt de finner riktigt! Då far väl domkapitlets tidigare beslut att uttala sig om andras uttalande närmast å Häcklefjäll, som för övrigt ligger utanför stiftsgräsen?

Prövar man vad Modéus II säger när det handlar om ilskan från centerpartisterna mot Thoralf Alfsson, SD, i Kalmar blir det fortsatt besynnerligt. Centerpartisterna är arga därför att Alfsson jagar deras fjärdeman på listan, riksdagskandidaten Jaafar Al-Jabiri. Alfsson läste presentationen av Al-Jabiri som "rättrogen muslim" och ville veta vad det betyder. Alfsson la ut en bild från Al-Jabiris svensexa och frågade om kvinnosyn, för kvinnor fanns inte på bilden. Nu fanns väl inte alkohol heller, så i vilken mening detta ska kallas svensexa framstår som oklart, i dimma dolt liksom. Är inte annars själva miljön för en svensexa just det manliga? Nå, centerpartisterna är arga. Gränsen är passerad. De vill inte att deras parti ska kallas "kameleontparti" och förknippas med islam. Här är ett uppenbart problem efter nämndemannahistorien i Solna men skulle centerpartiet islamkletas blir det problem. Man förstår ilskan. Men vad menar Modéus II?  Ska alla ha möjlighet att uttala sin åsikt? Står han på centerns eller SD:s sida i Kalmar-frågan? Allmogen vill veta, tror Bloggardag.

Den gemensamma nämnaren handlar tydligen om sociala medier. Wallerstein delade ledartexten från Världen idag och Alfsson kollade facebook och bloggar samt kommenterade och frågade. Det som tidigare hölls som snack på fikapausen ligger nu ute och är allmänt tillgängligt. En journalist kan söka igenom sociala medier och få ut en nyhet som kan kommenteras och följas upp. Det som egentligen ingenting var före de sociala medierna, blir nu stort. Det betyder inte att komplicerade frågor blir klarlagda så mycket som att de uppstiger i den kvasiakademiska rappakaljans dimbankar. Vi vet inte mer efter än vi visste före. Kanske till och med mindre? Men det är ett underordnat faktum.

Ungefär som med kaninen Molle, som bor i ett kaninhus med galler kring i trädgården. Där finns också kaninhonan Lycka och allt hade kunnat bli ett Pridevent. I torsdags kväll var Molle borta. Bloggardag gick runt och letade. Det var flera staket Molle skulle passera, men borta var han. På natten kom ett rejält åskväder men på morgonen var han på plats i sitt hus och torr! Mystiskt. Detta är sannerligen det stängda rummets mysterium. Vad hade hänt? Molle hade grävt sig en djup gång och där låg han nog och latade sig medan Bloggardag som en god herde sökte efter en bortsprungen kanin, som alltså alls icke var bortsprungen? Saken är fortfarande gåtfull. Detta som en enkel livsberättelse, handfast och långt ifrån det kvasiakademiska. Eller var det så enkelt att bönen om den förlorade kaninens återkomst besvarades på ett mystiskt sätt?

Smålänningen har ännu inte fått någon kommentar till kyrkoherde Wallersteins inlägg från RFSL Det förväntas komma, förstod vi i går. Om den finns i tidningen denna morgon ligger den bakom betalvägg. Bloggardag vet inte.