tisdag 14 augusti 2018

Pilgrim

"Jag är en gäst och främling", sjunger Bloggardag med berusat allvar. Berusat? Intrycken i valrörelsen sköljer över honom och gör honom yr. Nu hoppas Bloggardag få möta sina vänner överstarna om de kommit med i den s k delegationen. Det tror Bloggardag.

Främlingskapet hör till den kristna trons grundförutsättningar, så mycket har Bloggardag fattat i varje fall teoretiskt. Och eftersom det står i en bok måste det väl vara sant? Bloggardag läser brev också. Brevet till Diognetos. Kan det vara från 120-talet? Där beskrivs de kristna. De kristna skiljer sig varken till land, språk eller ser från andra människor, får vi veta. De för inget egendomligt liv. Men de visar en förunderlig pch erkänt ovanlig hållning i sin vandel: "D bor i sina egna fädernesland men som gäster, de har del i allt som medborgare men uthärdar allt som främlingar. Varje främmande land kan bli deras fädernesland, och varje fädernesland är ett främmande land för dem."Diognetos får några preciseringar av dettai brevet och så kommer sammanfattningen: "Kort sagt, vad själen är i kroppen, det är de kristna i världen." (Brevet till Diogentos 5. Jag har citerat från De apostoliska fäderna, Verbum 1992. Olof Andrén tog sig verket an men i denna nya edition har också Per Beskow medverkat. Båda respekterade vänner!)

Är det nog sagt om tro och politik då?
Fräåmlingskapet eller pilgrimskapet är grundkategori. Det handlar då mindre om att finna sig själv som pilgrim och mer om att finna Gud och upptäcka sin kallelse att leva mitt i och ändå inte. Med båda fötterna på jorden och en i himlen, som vi sa när det begav sig. Var det Christer Pahlmblad som fick till det uttrycket?

De kristnas viktiga kallelse är nu som alltid att vända perspektiv. Den verklighet människor tror är verklig är egentligen en skuggbild. Det är något annat som ska komma, den verkliga Verkligheten, verkligheten själv som det hette med en rätt elegant omskrivning av Kol 3:17. Själva kroppen är Kristus, allt annat illusioner. Den som vet det, kan med oförminskad entusiasm jaga illusioner. Det gör det stressande när det blir valrörelse med många illusionsnummer, det medger Bloggardag. Men icke desto mindre!

De kristnas bidrag är att bland grannar och vänner ställa sanningsfrågor. Hur är det egentligen? Vems intressen tar till orda och intresset ljuger alltid eller aldrig. Bloggardag får inte säga "face realities" och avstår, men det är verkligen svårt. Så många principfrågor ställer upp sig på led. Betyder inte yttrandefrihet att också NMR ska få bedriva valrörelse? Är det verkligen något avsteg om SD ska få ordförande- respektive vice ordförande-poster i riksdagens utskott och varför ska Stefan Löfven avgöra den saken och inte väljare, som kanske ger SD förtroende? Finns här inte ett behov av rättvisa rakt av, matematiskt? Och borde inte intresset vara att samla så gott det går för ansvarstagande för landet i medvetenhet om viktiga skiljelinjer, men likväl? Vad har en pilgrim som förmår se det politiska livet på lite distans att säga som ingen annan säger? Betyder det osynliga livet med Kristus något i det synliga? (Kol 3:3) Bloggardag frågar på allvar och vill upprätthålla grundläggande demokratiska principer också i mötet med dem som ifrågasätter demokratin. Vilket är alternativet egentligen? Det är dock inte Bloggardag som har en far som slagits för Adolf Hitler eller en farfar som var med i NSDAP.

Pilgrim och främling är hållningar som skulle leda till både frihet och bundenhet. Frihet att ställa de andra frågorna och bundenhet – förbundenhet – med människor. Det gäller att vara hård mot idéer och mjuk inför människor, Lundalynnets grundhållning. I Uppsala är det tvärtom.

Så här kan man fortsätta tänka. Och Bloggardag vänder tillbaka till folkskolan och ständigt pågående debatter om det politiska livet i Sverige. Det var annorlunda på 60-talet. Det kan väl inte bara vara en illusion att politik dåförtiden vilade trygg i folkrörelsepartier och att Murar-Tage stolt kunde meddela att han läst Kapitalet i Sandlers översättning? Den var i princip omöjlig att läa och den som tog sig igenom den, hade utfört en bedrift. Murar-Tage visste det. Nu går Bloggardag i barndom men det känns som om mycket var möjligare då...

I söndags blåste det och var rätt kallt när Bloggardag var vid båten. Var det klimatkatastrofen som gjorde sig gällande genom att skapa en alldeles vanlig svensk sommardag med lite regn i luften? Bloggardag frågade artigt på ICA Grytan om detta kunde vara klimatförändringen. Då skrattades det... Men med egna ögon såg ju Bloggardag förändringen från början på veckan till nu när det känns som vanligt. Bloggardag låtsas naturligtvis inte för en sekund om att han uppskattade värmen, försatte sig i ett tillstånd som vore han i södra Frankrike och antog mat- och dryckesvanor därefter. Sprid det inte, men det var skamlöst njutbart. Och när det gäller aktivisternas bilbränder  tycks ingen ha aktualiserat problemen med koldioxidutsläpp som attentaten åstadkommer. På sitt sätt märkligt.

Nu är det sjötjänst som gäller. Sjöstridsjacka och flamskydd? Överstarna ansluter! Och i går kväll var det sedvanligt mässliv. I min ålder!!

18 kommentarer:

  1. Jag undra om det inte varit lite för mycket av det sedvanliga mässlivet på sistone?
    För i klimatfrågan verkar bloggaren vara lite punchig.
    Därtill kanske de sydfranska dryckesvanorna gjort honom lite rosénaktig om kinden?
    Nåväl, Bloggardags styrka har väl aldrig varit förvaltandet av dryckeskapitalet, som ständigt tycks rinna honom ur fingrarna.

    Glöm bara inte bort regelverket:
    https://www.kustbevakningen.se/sakerhet-till-sjoss/sjotrafik/ratt---sjofylleri/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Båtcheferna är helt nykter. Lugn, bara lugn.

      Radera
  2. Ett klokt perspektiv från bloggaren.

    Vi ska förstås vara snälla även mot nazister. Och hårda mot deras idéer. Nazisters och kommunisters idéer är inte till gagn i vare sig riksdagens utskott eller kyrkomötet, även om de är inröstbara både här och där. Den som orkat ta sig igenom den oläsbara Mein Kampf ska ha uppskattning för arbetet men inte för den skull tillträde till de höga positionerna i vare sig kyrka eller stat.

    Anser

    Vandraren

    SvaraRadera
  3. Nu måste det förklaras vad det är för skillnad mellan Lund och Uppsala. Om det inte sker tillfredsställande, kommer jag som uppsaliensare att anse mig kränkt. Och att kränka någon är ju nästan värre än att sno en parkeringsplats framför honom!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kränkta uppsaliensare ses som lundensisk framgång! Fler sådana men naturligtvis rent akademiskt!

      Radera
    2. Med examina från Oxford står jag över denna strid om vem som är bäst i sandlådan! ;)

      Antony

      Radera
    3. Antony kännetecknas alltid av sådan äktbrittisk förfining och blygsamhet.
      /Sophia

      Radera
    4. Skillnaden mellan Lund och Uppsala åskådliggörs pedagogiskt genom städernas respektive topografi: Lund är platt, så ock det mesta som i vettenskapens namn publiceras där.

      Teol.dr Elof Sundin

      Radera
    5. Nåja, Elof, nu ska du inte ta i så du spricker. Uppsalaslätten känner vi alla till. Dessvärre.

      Snöfrid Lilja
      Alitah

      Radera
    6. "Äktbrittisk blygsamhet" var knappast hur vi blev världshistoriens största imperium? Förfining, eller snarare "eloquence and exquisite taste" är mina övertydliga kännetecken! ;)

      Antony

      Radera
  4. Också viktigt för kristna!

    -De kristnas uppgift är nog inte bara att ställa sanningsfrågor. De måste också kunna, och vilja, lyssna på grannar och vänner, respektera vad dessa säger och inte sätta sig till doms över dem, deras funderingar om existentiella frågor.

    En kristen bör således undanhålla sig ifrån att utdela pekpinnar om att grannen eller vännen skall göra si eller så och hävda att vederbörande måste gå i kyrkan varje eller varannan söndag. Den viljan skall komma inifrån grannen/vännen och inte vara pådyvlad utifrån.
    Sedan tror jag också att en kristen måste kunna lyssna och under lyssnandet lägga band på sin egen verbalitet, dvs hålla tyst.

    Kristendom trycks inte på människor uppifrån genom direktiv, befallningar, krav. Tron växer - igen - inifrån och kanske efter det kloka samtalet med den kristne grannen, dennes förmåga att just lyssna, lyssna och åter lyssna.

    Tålamod är alltid en dygd i vardagen. Tålamod och tystnad är kloka reaktioner hos den kristne.

    Och vederbörande skall naturligtvis alltid föregå med gott exempel; visa grannen vad kristen tro innebär i det vardagliga livet. Exemplens makt är som bekant stor.

    Skall något tilläggas, kan det vara att man heller inte som kristen skall tala illa om sin kyrka. Och inte om medmänniskorna.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dike bör bli biskop!
      Antonio

      Radera
    2. Jag håller med Bengt Olof i detta, förutom den sista satsen. Man bör vara kritiskt mot sin egen kyrka i mycket högre grad än mot andras kyrkor.
      Inte tala illa om medmänniskorna, men samtidigt granska ämbetsutövningen.

      Radera
    3. Jo, Peter T, detta är ett inlägg från BOD som är lätt att instämma i. Men jag förstår inte varför det är så viktigt att inskärpa att man "inte måste gå i kyrkan". På vilket sätt tillhör man kyrkan om man aldrig går dit?/Paul

      Radera
  5. Nå, till yttrandefriheten hör kanske faktiskt inte att terrornätverk som NMR och IS får bedriva valrörelse. Tror att terroristforskaren Magnus Ranstorp har rätt i att båda bör terrorstämplas. (Vi har en "nästeledare" bara milen härifrån).

    SD har rätt att göra anspråk på så många riksdagsplatser som valresultatet medger. Men talmansposter och ordförandeposter tror jag inte de har rätt att kräva förrän de uppnåt 51% av rösterna. Allt som bara är "kutym" skiter de ju själva mindre högaktningsfullt i. De ska givetvis få sitta med i utskotten (borde ha skett även i kyrkomötet, ja!), men ordförandeposter? Finns ingen tvingande anledning. Särskilt inte om de betraktas som säkerhetsrisker i utrikesutskottet, likt kommunisterna under kriget. Ett tag var det ju vänstern som flörtade med ryssarna, nu är det visst högern.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns petrorubel att hämta för subversiva, splittrande krafter i Väst.
      /Sophia

      Radera
  6. Hugo menade att tillbaka till det grundläggande och enkla, i allt, för att se att det svåra och lätta, inte är som det ter sig. Fråga "Hugo" om vägen till något du skymtar. Du kommer möta en återvändsgränd. Så vänder du åter och går runt hela kvarteret. Möter du Hugo och frågar, kommer Hugo svara, varför gick du inte rakt igenom. Svaret är förstås, jag ser inte det som hindrar mig./ointressant

    SvaraRadera
  7. Bloggardag, det var inte populärt att tala om egen bakgrund med journalisten Elisabeth Åsbrink. Sveriges förbrytelser mot samer var temat. Men Åsbrinks fråga om egen bakgrund är väl ändå relevant i sammanhanget? Vi får inte veta. Intervjun satte punkt. Mvh, Annika B https://fokus.dn.se/kyrkan-och-samerna/

    SvaraRadera