Pilgrim

"Jag är en gäst och främling", sjunger Bloggardag med berusat allvar. Berusat? Intrycken i valrörelsen sköljer över honom och gör honom yr. Nu hoppas Bloggardag få möta sina vänner överstarna om de kommit med i den s k delegationen. Det tror Bloggardag.

Främlingskapet hör till den kristna trons grundförutsättningar, så mycket har Bloggardag fattat i varje fall teoretiskt. Och eftersom det står i en bok måste det väl vara sant? Bloggardag läser brev också. Brevet till Diognetos. Kan det vara från 120-talet? Där beskrivs de kristna. De kristna skiljer sig varken till land, språk eller ser från andra människor, får vi veta. De för inget egendomligt liv. Men de visar en förunderlig pch erkänt ovanlig hållning i sin vandel: "D bor i sina egna fädernesland men som gäster, de har del i allt som medborgare men uthärdar allt som främlingar. Varje främmande land kan bli deras fädernesland, och varje fädernesland är ett främmande land för dem."Diognetos får några preciseringar av dettai brevet och så kommer sammanfattningen: "Kort sagt, vad själen är i kroppen, det är de kristna i världen." (Brevet till Diogentos 5. Jag har citerat från De apostoliska fäderna, Verbum 1992. Olof Andrén tog sig verket an men i denna nya edition har också Per Beskow medverkat. Båda respekterade vänner!)

Är det nog sagt om tro och politik då?
Fräåmlingskapet eller pilgrimskapet är grundkategori. Det handlar då mindre om att finna sig själv som pilgrim och mer om att finna Gud och upptäcka sin kallelse att leva mitt i och ändå inte. Med båda fötterna på jorden och en i himlen, som vi sa när det begav sig. Var det Christer Pahlmblad som fick till det uttrycket?

De kristnas viktiga kallelse är nu som alltid att vända perspektiv. Den verklighet människor tror är verklig är egentligen en skuggbild. Det är något annat som ska komma, den verkliga Verkligheten, verkligheten själv som det hette med en rätt elegant omskrivning av Kol 3:17. Själva kroppen är Kristus, allt annat illusioner. Den som vet det, kan med oförminskad entusiasm jaga illusioner. Det gör det stressande när det blir valrörelse med många illusionsnummer, det medger Bloggardag. Men icke desto mindre!

De kristnas bidrag är att bland grannar och vänner ställa sanningsfrågor. Hur är det egentligen? Vems intressen tar till orda och intresset ljuger alltid eller aldrig. Bloggardag får inte säga "face realities" och avstår, men det är verkligen svårt. Så många principfrågor ställer upp sig på led. Betyder inte yttrandefrihet att också NMR ska få bedriva valrörelse? Är det verkligen något avsteg om SD ska få ordförande- respektive vice ordförande-poster i riksdagens utskott och varför ska Stefan Löfven avgöra den saken och inte väljare, som kanske ger SD förtroende? Finns här inte ett behov av rättvisa rakt av, matematiskt? Och borde inte intresset vara att samla så gott det går för ansvarstagande för landet i medvetenhet om viktiga skiljelinjer, men likväl? Vad har en pilgrim som förmår se det politiska livet på lite distans att säga som ingen annan säger? Betyder det osynliga livet med Kristus något i det synliga? (Kol 3:3) Bloggardag frågar på allvar och vill upprätthålla grundläggande demokratiska principer också i mötet med dem som ifrågasätter demokratin. Vilket är alternativet egentligen? Det är dock inte Bloggardag som har en far som slagits för Adolf Hitler eller en farfar som var med i NSDAP.

Pilgrim och främling är hållningar som skulle leda till både frihet och bundenhet. Frihet att ställa de andra frågorna och bundenhet – förbundenhet – med människor. Det gäller att vara hård mot idéer och mjuk inför människor, Lundalynnets grundhållning. I Uppsala är det tvärtom.

Så här kan man fortsätta tänka. Och Bloggardag vänder tillbaka till folkskolan och ständigt pågående debatter om det politiska livet i Sverige. Det var annorlunda på 60-talet. Det kan väl inte bara vara en illusion att politik dåförtiden vilade trygg i folkrörelsepartier och att Murar-Tage stolt kunde meddela att han läst Kapitalet i Sandlers översättning? Den var i princip omöjlig att läa och den som tog sig igenom den, hade utfört en bedrift. Murar-Tage visste det. Nu går Bloggardag i barndom men det känns som om mycket var möjligare då...

I söndags blåste det och var rätt kallt när Bloggardag var vid båten. Var det klimatkatastrofen som gjorde sig gällande genom att skapa en alldeles vanlig svensk sommardag med lite regn i luften? Bloggardag frågade artigt på ICA Grytan om detta kunde vara klimatförändringen. Då skrattades det... Men med egna ögon såg ju Bloggardag förändringen från början på veckan till nu när det känns som vanligt. Bloggardag låtsas naturligtvis inte för en sekund om att han uppskattade värmen, försatte sig i ett tillstånd som vore han i södra Frankrike och antog mat- och dryckesvanor därefter. Sprid det inte, men det var skamlöst njutbart. Och när det gäller aktivisternas bilbränder  tycks ingen ha aktualiserat problemen med koldioxidutsläpp som attentaten åstadkommer. På sitt sätt märkligt.

Nu är det sjötjänst som gäller. Sjöstridsjacka och flamskydd? Överstarna ansluter! Och i går kväll var det sedvanligt mässliv. I min ålder!!