Statsmord, statshemligheter och stolligheter

Vidkun Quisling överklagade inte dödsdomen. Han visste. Men det hela skruvade sig fram. Hade Quisling verkligen mördat/dräpt någon? Christian Braws förtjänst är att han ordentligt tagit upp problemet med idealistens goda avsikter och de förfärliga konsekvenserna av denna idealism. Dr Braw för inte någon diskussion om straffets legitimitet, men det bör göras. Hur kunde Quisling egentligen dömas efter militär rätt? Vad är det för provisoriska anordningar som införts 1941 och 1942? Bloggardag fattar naturligtvis att det var nödvändigt att avrätta mannen och att hitta på paragrafer för detta ädla syfte. Men håller argumenten så här 70 år senare? En gång till: nödvändigheten bestrids inte. Det var nödvändigt att avrätta en hoper höga nazister i Tyskland också. Men "brott mot mänskligheten" var en kategori som infördes efter det att brotten begåtts. Några synpunkter på detta?

För ögonblicket räcker det att peka på en härva problem och för Norges del bottnar de i att ingen kunnat tänka sig en situation som den som rådde under ockupationen. Men visst bör vi fundera! Och tacka för ett väsentligt påhak, som Thomas Ahlstrand gjort. Lite svårläst blir dock det hela:

Tiltalte Vidkun Abraham Lauritz Quisling dømmes til døden for forbrytelse mot den militære straffelovs § 80, nr. 1, 2 og 3 og mot den borgelige straffelovs §§ 83, 84, 86, 98, 233, 239, 255, jfr. §§ 256, 257, 275 og 317, jfr. § 318 og de provisoriske anordninger av 3. oktober 1941 og 22. januar 1942, alt sammenholdt med straffelovens § 62.

Bloggardag avser att återkomma till fallet Quisling. Under tiden kan ni läsa Christian Braws bok och fundera över idealister. Nu måste vi dock ta upp frågan om statshemligheterna. De finns. Inte bara i Norge.

Ett gäller: Spionen lägger pussel, behåll din bit! Sonderingsdelegationen kan det på grund av statsnyttan inte sägas så mycket mer om. Skulle Bengt Olof Dike ringa till Försvarsdepartementet (08-405 10 00) eller till Högkvarteret (08-788 75 00), skulle han inte få några svar. Möjligtvis kunde han hitta någon glappkäft på MSB (0771-240 240), som inte tränats i hur hemligheter hanteras och vill vara, som det heter, "behjälplig". Det ändrar inte faktum att delegationen utsetts på för sammanhanget högsta ort och att kostnaden dolts, eftersom främmande makt annars enkelt kunnat lägga sitt pussel. Bloggardag undrar om ens finansdepartementet kan hitta den listigt gömda posten, denna lika lite som när det gällde IB. Några ledamöter är öppna; överstarna och Bloggardag. Det hör till själva spelet att släppa någon information. Nu får främmande makt något att jobba med och därmed binds dess personal till denna fråga.Det är så det går till. Främmande makt måste försöka ta reda på om sonderingsdelegationen utgör ett verkligt hot. En eventuell nyrekrytering, som kunde motivera deltagandet av överstarna liksom Bloggardag, måste följas upp. Vilka är de unga medarbetarna, de som nu skolas in för skarpa lägen av de erfarna? Inte ens skattemyndigheten kommer att kunna hitta arvoden och traktamenten som deltagarna cashat in, så hemligt är det hela. Annars kunde främmande makt försökt få tag på uppgifter om löneutbetalningar. Icke! Statsnyttan är överordnad allt.

Från delegationens kvällssittning på Bierhaus i Tallinn kan dock överste Olofssons manligt kärva militära humor återges. Han drack "BH Premium" och fällde omdömet: "Jag tycker denna öl smakar bröstmjölk." Repliken exmerades högljutt. Liksom öl av olika slag. Delegationsmedel betalade också drickandet och deltagarna var tacksamma för detta utslag av generositet från statsmakternas sida. Frälsarens ord om att den, som räcker en törstande öl för Frälsarens skull, skall varda salig, är ett bibelord att aldrig glömma. I översättningen står det vatten, men öl är mestadels vatten så det måste gå på ett ut.

Stolligheten på Torsdagsdepressionen noteras. Eftersom Jonas Eek föreslagits som biskop i Uppsala, ska han inte skriva ledare. Men, hallå! Han har förslagits. Ingen har röstat på honom. Kanske skulle hans chanser att bli vald kunna öka om han fortsatt skriver ledare i tidningen, men möjligheten är naturligts lika stor att hans chanser därmed minskat. Eeks jobb är att sköta ledarskriveriet. Andra möjliga kandidater fortsätter predika, utveckla församlingsarbete mm mm. Torsdagsdepressionens beslut är stolligt. En annan sak blir det om Eek nomineras efter val och verkligen befinns vara biskopskandidat. Men den dagen... Fast nog är det underligt om den som ska bevaka det kyrkliga livet blir väktare av hela systemet, etablissemang?

Jonas Eek var med när boken En annan Kyrka släpptes. Man kunde förmoda att han var i Lund för att kunna skriva om boken. Ännu har inget flutit ur hans penna i ämnet. Men då får han väl i väntan på biskosval inte skriva alls? Blir detta inte mer än stolligt? Eller får han skriva om boken för att antingen kunna förknippas med dess värdefulla insikter eller ta avstånd från allt i boken? Man undrar runtom i landet, har Bloggardag förstått. De som undrar riktigt mycket får väl åka till Bokmässan och på torsdagskvällen den 27 september gå på det event som äger rum i Vasakyrkan, en kyrka med namn efter troshjälten kung Gösta. Då blir det författarmöte med författaren till boken En annan Kyrka. Förlagschefen kommer också. Får Jonas Eek gå dit eller hur får han dagarna att gå, när han lyfter lön utan att göra det jobb han tidigare fått lön för? Stolligare än stolligt kan Bloggardag dystert tänka. Bloggardag får dock röra sig fritt på Bokmässan. Han tycker om att bli hälsad på torgen. Han vet också att undvika de kyrkliga anfäktelserna.

Mysteriet med Kyrkokalendern tarvar en lösning. Plötsligt tycks den vara två. Vad har hänt? Och varför? Dagbok med kyrkoalmanacka är tydligen ett och Kyrkokalendern något annat. Här anas en konflikt. Men vill någon berätta om den? Maktkamp eller intressekonflikt? Ekonomi eller ideologi? Eller ska vi inte få veta och därmed inte få info för att kunna fatta ett välavvägt beslut vilken bok vi ska införskaffa? Det hela ter sig mer än märkligt.

Mindre än märkligt men ett observandum var det i Vadstena, för det blev ingen cirkus men ändå cirkus. Cirkus Cirkör ville uppträda i kyrkorummet, men församlingsrådet sa nej. Kostnaden var 450 000:- och fullständig finansiering saknades. Då kan man förstå. Församlingsrådet stod fast vid sitt beslut, fast debatten i lokaltidningen varit livlig. Det är kanske lite strongt ändå? Eller bara snålt? Eller klokt förvaltarskap? I största allmänhet tycks det dock vara rätt enkelt att få kyrkosystemet att betala med risk att det annars blir något i tidningen med utträden som följd. Lite maffia-fasoner säger vi som varit på Sicilien och till och med är befryndade därstädes. Det betyder att församlingsrådet ska ha beröm för sin integritet, förmågan att inte falla undan.