I går firade förstås Bloggardag att Anders Wejryd fyllde 70. Han såg klimatkatastrofen för sina ögon, om man så säger. Det åskade kraftfullt, det måste vara ett tecken. Vid beskedet att Dike och Wejryd samtalat om Dag Sandahl (osagt vad som sades) insåg Bloggardag att denna patetiska inblick i det kyrkliga livet säger det mesta om vilken höjd för intressanta ämnen som gäller i Svenska kyrkan. Bloggardag tar sig för pannan och häpnar. Men i går var det Wejryds heta dag, det förstår vi. Efter denna yra (och yrsel) kommer det dock surt efter. Denna morgon slogs Bloggardag av hur illa det är i Skottland, och det ska inte bara den skotska dryck han i går tärde som lingon på moset under åskvädret ha skulden för.
Om ni kan bära det, så är nyheterna från den skotska presbyterianska kyrkan att denna kyrka inte finns kvar om 30 år. Bloggardag behöver inte ha några synpunkter på att denna surmulenhetens kyrkosystem går till sina fäder, men det är inte bara surmulenheten den faller på. Den västerländska sekulariseringen lyckas. Alla, sannerligen alla, kyrkor i Europa lever på övertid. En del har värre problem än man låtsas om och alls ingen mänsklig möjlighet att hantera dem, än mindre lösa dem. Men det är alltså i Skottland larmsignalerna ljuder högst just nu. I Svenska kyrkan låtsas översåtarna fortfarande som om problemen kan lösas med en satsning på pedagogik, den tyska lösningen under efterkrigstiden sålunda.
The Church of Scotland befinner sig i fritt fall. Finansiella problem, de är skottar, inte tillräckligt med "Ministers" och så medlemskapssiffror som faller. Hur griper sig ledningen då problemet an? Med att odla varumärket; form men inte innehåll, faktiskt inte helt olikt Svenska kyrkan som satsade på grafisk profil. Det är inget fel på marknadsföring, förstås. Problemet är budskapet som marknadsförs. Det blir, om vi får gripa tillbaka till religionssociologerna, MTD-religion. Kyrkan har förlorat sitt egentliga budskap, det tidlösa evangeliet. Då viker Guds härlighet.
Interiören från katedralen i Brechin – och saken gäller inte nu arkitekturen – visar en tom kyrka utan ungdomar. Predikanten tror inte på Bibeln och predikar därefter. Inga unga attraheras. I en annan kyrka predikas 30-40 minuter två gånger per söndag och där är hundra unga.
"Can you see my problem? You say that your minister doesn't teach the Bible because it doesn't attract the young people and yet you have no young people ... and here they do teach the Bible and they have lots of young people."
Så här långt i framställningen vandrar tanken till Växjö domkyrka på GA Danells tid...
Hur ska det bli i Skottland? Kommer de ungdomar som fått The Old Time Religion att hinna eller har den nuvarande regimen rivit ner allt, ekonomiskt, personellt, förtroendemässigt innan dess och katedraler och kyrkor fått stänga? 30 år har man på sig. Det betyder att den handfasta sekulariseringsprocessen antingen ska räknas som en process under 250 år eller kanske bara under 100, efterkrigstiden och framåt. Det kan man diskutera över ett glas skotsk dryck. Men situationens allvar går inte att prata bort. Saken handlar om hur en kyrka imploderar, när det inte finns en lära och ett liv som håller henne uppe. Sådant kan inte ske med statliga strukturer. Det händer inifrån och händer det inte inifrån, händer det inte alls.
Volontären i Göteryd, Pjätteryd och Hallaryd påpekade i sitt föredrag att posten förr delades ut på kyrkbacken efter slutad gudstjänst. Sedan kom järnväg och posthus. Detta är också en del i förändringsprocessen, en avsocialiserad kristendom. Men hur var det när riksdag och kyrkomöte i november år 1941 gemensamt förklarade att den svenska linjen var den kristna linjen? Var det så eller var det nys redan då? Om det var så, hände något dramatiskt efter år 1945, när en ny modernisering satte fart? Fundera mera. Ta ett glas skotsk dryck till.
Om Bloggardag har en synpunkt på kyrkoherden i Nässjö, Anja Bergström, som slutar efter ett och ett halvt år på posten samtidigt som pastoratet saknar två komministrar, är det för att påpeka hur mycket en rekryteringsprocess kostar. Bergström var i Högsby tidigare och var hon var dessförinnan, vet Bloggardag inte. Men i Växjö stift handlar det om korta tider på två kyrkoherdetjänster. Så vad kostar en rekrytering som inte håller under tid? Någon sa att det är en kostnad kring en miljon, allt inräknat. Kan det stämma?
Smålands Dagblad tycks ha meddelat att prästbrist är en realitet i Svenska kyrkan. Det kommer kyrkfolket att uppfatta som överraskande. Ingen ellermycket få är dock rustade att låta detta besked relatera till kyrkomötesbeslut om prästvigningsstopp av somliga och ingen ställer krav på biskoparna att de ska se till att få fram präster som vet vad en präst är och vill göra just det. Hur ser det ut med prästvigningar framöver. Hur många unga män under 25 år får vi? Nu skojar Bloggardag.
Om Nässjö kan annars sägas att Olov Hartman var komminister där och en hel del andra kompetenta präster. De arbetade så, att stiftet fick många unga präster från gymnasiet i Nässjö. Hur många? Dan Hagung, Folke T Olofsson, Kjell Petersson, Sven-Olof Wallinder och Åke Talltorp är präster som jag relaterar till tidebönsbedjande i Nässjö och då tar jag bara de som omedelbart dyker upp i huvudet. Fler finns. Före detta Johansson i Alliansmissionen förstås, men inte riktigt påverkad av prästerna i Nässjö kanske. Allt detta är historia, en historia om kyrklig medvetenhet, som Svenska kyrkans översåtar vill göra oss urarva. Och Nässjö ter sig som en kyrkligt sett ointressant plats om det inte vore så, att så här ser framtiden ut på många ställen. Scotland you know.
Bloggardag noterar att migrationsdomstolarnas beslut att avvisa lagen om ensamkommande, skogsbränderna och klimatkatastrofen, den vi ser med egna ögon, liksom så mycket annat har vi fått hantera utan vägledning från Antjes twitterkonto. Vi skulle inte lämnas faderlösa, sa Frälsaren. Men uppenbart har vi under denna sommar lämnats moderlösa. Hur känns det? Kanske så att det är tid för ett glas skotsk dryck till. Bloggardag såg i en tidning att det är bäst att dricka på morgonen, för då påverkas inte nattsömnen. Det var bra att få veta. Antagligen hade skribenten följt sitt eget råd innan skriftställandet.
Ett annat exempel från Skottland på hur de etablerade kyrkorna bryter samman gavs i en notis i The Sunday Telegraph i söndags. En av de största församlingarna i Skotska eposkopalkyrkan (d.v.s. den anglikanska), St Thomas i Edinburgh, har beslutat lämna sin kyrka. Orsaken är att denna har beslutat att godkänna enkönade äktenskap. Flera mindre församlingar har redan gjort så. Det är väl inte klart vilken ny kyrklig jurisdiktion som kommer att bildas, men det är tydligt att inte bara den presbyterianska Skotska kyrkan, utan även Skotska episkopalkyrkan är på väg att bli ett minne blott.
SvaraRaderaAtt attrahera unga är inte speciellt svårt.
SvaraRaderaUngdoms-Oas ordnade läger med bl.a. undervisning om profetiska tilltal och det vimlade av ungdomar från både SvK och frikyrkor som längtar efter en sund teologi och praktisk tillämpning.
För några år sedan hade de lägret i Nässjö.
Men dessa ungdomar känner aig inte hemma i MTD, så om SvK ska kunna förvalta ungdomars gudslängtan så står nog hoppet till EFS.
Furulundskyrkan är enligt uppgift ganska ungdomstät.
Nu var ju grundproblemet inte hur man kan attrahera unga till enstaka händelser som sommarkonferenser eller ekumeniska hybridkonstellationer. Sådant har de varit "duktiga" på i Skottland också och det långsiktiga resultatet går inte att utvärdera utan att också relatera det till de negativa fakta som nämns i såväl bloggpost som kommentarer.
RaderaDet är först när man vinner den unga generationen för församlingar som är helt normala (i betydelsen "representativa") för en hel kyrklig organisation som man kan tala om en verklig vändning.
Som i så många andra fall skulle jag även här vilja lyfta upp det finska Missionsstiftet som den enda verkligt positiva kraften i en nordisk kontext. Där firas "vanliga" lutherska högmässor enligt folkkyrkans tradition (men helt fritt i förhållande till folkkyrkans organisation) i ett fyrtiotal församlingar - söndag efter söndag - och medelåldern sjunker för varje år som går. Skulle tro att den nu är nere under 35 i de flesta församlingar, även om det finns skillnader mellan olika församlingar.
Frågan är var i SvK det finns församlingar som är "helt normala" ur en traditionellt kristen teologisk kontext?
RaderaRent statistiskt är det nog mer sannolikt med traditionell kristen teologi i undervisningen i EFS än i territorial-SvK.
Exemplet Stockholm är lysande med ett stenkast mellan Betlehemskyrkan(EFS) och Gustav Vasa-kyrkan.
Personligen tror jag nog att ekumeniska hybridkonstellationer är framtiden för kristenheten i Sverige.
Jag diskuterar gärna den frågan och om vi skulle diskutera den, du och jag, hade vi nog varit överens i allt väsentligt, bortsett från att jag anser att för att en församling ska anses som levande måste den kunna hänvisa till att den är en del av en tillsynsstruktur med episkopé som bidrar till detta liv.
RaderaMen Dags fråga är, hävdar jag denna (citat från grundbloggen): "Om ni kan bära det, så är nyheterna från den skotska presbyterianska kyrkan att denna kyrka inte finns kvar om 30 år.[...] The Church of Scotland befinner sig i fritt fall. Finansiella problem, de är skottar, inte tillräckligt med "Ministers" och så medlemskapssiffror som faller. Hur griper sig ledningen då problemet an? Med att odla varumärket; form men inte innehåll, faktiskt inte helt olikt Svenska kyrkan som satsade på grafisk profil. [...] Hur ska det bli i Skottland? Kommer de ungdomar som fått The Old Time Religion att hinna eller har den nuvarande regimen rivit ner allt, ekonomiskt, personellt, förtroendemässigt innan dess och katedraler och kyrkor fått stänga?"
Min poäng är att "The Old Time Religion i en skotsk kontext rimligen borde vara den tro som varit fast etablerad just i Skottland i flera århundraden". Sedan finns ju förstås analogin till Sverige som kanske den för oss mer intressanta frågan. Och då konstaterar jag att Skottland har haft en intensitet av stora ekumeniska hybridkonstellationer, men att detta inte har hjälpt till att bevara tron på ett kollektivt plan.
Att enskilda individer har fått en levande tro genom dessa konstellationer gläder jag mig förstås över. Men som lösning på en större utvecklingstrend fungerar de inte.
För några år sedan räknades det med att ca 300.000 personer per år lämnade kyrkolivet i Västeuropa.
SvaraRaderaJag är inte så förtjust i matematik när det gäller Guds Rike, men i Gamla Förbunet utgjorde en tiondel den heliga resten.
Stig W
Var det inte Elia som fick höra av Gud att det ännu fanns 70 profeter som inte böjt knä för Baal?
RaderaJag tror att man lätt kan hitta 70 präster i SvK som fortfarande inte böjt knä för någon annan än den uppstånde Jesus.
Räcker förstås inte, Stig W,
Radera-Är Du då nöjd med en tiondels folklig anslutning till kyrkan och kristendomen? Det är inte jag. Tänk, kära Du, med saknad på den mer än 90-procentiga stabila och trygga anslutningen till Svenska kyrkan som var ett faktum för några få decennier sedan!
På denna blogg sörjs konsekvent och envist kvinnoprästernas intåg i kyrkan som kanske bara tio procent av prästerna var motståndare till.
Jag sörjer i stället decennierna då 90-95 procent av folket var kyrkotillhöriga och alltså max tio procent stod utanför.
Det gäller ju att prioritera även sorgefrågorna ibland, bäste Stig!
BENGT OLOF DIKE
Annars kan ju ett sätt att behålla "ungdomarna", eller åtminstone den någorlunda unga prästen Helena Edlund, vara att få uppsägningsbeslut inhiberade i tingsrätten i väntan på dom i AD.
SvaraRaderaDe lättkränkta församlingsledningarna (Kh & kyrkoråd) har återigen visat sig inkompetena gällande arbetsrätten.
Inom kyrkan är illojalitet möjligen föremål för domkapitelsbehandling.
Inom arbetsrätten så måste illojalitet vara väldigt grov, i princip brottslig, för att kunna resultera i avsked. Uppsägning av personliga skäl eller arbetsbrist får inte åberopa illojalitet.
SvK har väl mer överskott på kyrkorum än prästbrist?
SvaraRaderaOch inte hade skarorna varit större om prästerna förkunnat Guds Ord? Nu skojar verkligen bloggaren!
Kan icke räkna dem alla!
SvaraRadera-Bloggaren tar sig för pannan över att han varit ett samtalsämne.
Om han blott visste hur många gånger undertecknad har tagit sig för pannan och häpnat mångdubbelt fler gånger över Dag Sandahls debattinlägg, utspel och slutsatser, skulle han kanske reagerat annorlunda.
Jag kan nämligen icke räkna dem alla. Dessutom fortsätter de att fortplanta sig. Dag Sandahl lämnar ingen oberörd. Men det är tråkigt att man så ofta skall behöva ta sig för pannan och häpna, när han tar till orda.
Men kanske är det så han vill att omgivningen skall reagera?
BENGT OLOF DIKE
Han är nog inte ensam om att blir föremål för panntagningar, eller som man säger på modern svenska; "facepalm".
RaderaBloggardag konsulterade dr F, som sa att Dike kanske är så upptagen av att ta sig för pannan att han av detta skäl inte fått fram någon recension av boken En annan Kyrka. De två samtalande hade fler förklaringar till den uteblivna recensionen, men de ska inte återges här.
RaderaNu bet sig bloggaren i svansen.
RaderaBlir så när provokation av Dike lyckas.
Frk Satania Larsson
I så fall vardet väl dr F som bet Bloggardag i svansen? Nu har han ingen svans, bara en svanskota, så faran är sannerligen inget att räkna med. Den är inte ens en fara.
RaderaSatan i gatan om arslet sätts på isen.
RaderaDet blir till att dansa.
Frk Satania Larsson
Här är svaret!
Radera-Efter den sofistikerade replikväxlingen mellan BloggarDag och någon som kallar sig Satania Larsson vill jag bara - apropå att min ringa persons namn nämns av bloggaren - upplysa om att bokanmälan är något sen på grund av oväntade hinder i mina arbetsdagar. Men den kommer, om jag får vara frisk och Gud vill. Så hav tröst ni otåliga, om det nu handlar om denna reaktion!
BENGT OLOF DIKE
I detta dike får en annan av en man icke vara sig själv. En blir till nått "någon" och inte ens som spinster ges en sin status. Antar ogift kvinna omyndig är i Dikes värld.
RaderaFrk Satania Larsson
Fröken Larsson,
Radera-Om det man intet vet, bör man inte tala.
Spekulerandet nyttjar heller inget till, annat än de tillfredsställer den spekulative.
BENGT OLOF DIKE
Fröken Satania Larsson, om jag får be.
RaderaRiksrådet är barnslig.
Frk Satania Larsson
Apropå rekryteringsprocess inom Sv. kyrkan. Kyrkoherdetjänsten för södra Tyskland var utlyst som vikariat, vilket förvånade mig, då det inte rörde sig om den tidigare khs tjänstledighet eller liknande. Nu är tjänsten tillsatt. Och tydligen var det bestämt innan vem som skulle få den, så annonseringen var väl rätt så onödig. En som hade två år kvar på sin utlandstjänst, fast inte i Tyskland. Praktiskt nog slutade även förra kantorn samtidigt som förra kh och praktiskt nog är den nya khs fru kantor. Slutet gott, allting gott, utom för eventuella sökande som lade ner tid och förhoppningar i onödan.
SvaraRaderaVad jag vet står Katolska kyrkan hyfsat stark i Skottland (och Storbrittanien) medan protestanterna faller ifrån.
SvaraRaderaJonas M
Tänkvärt. an
RaderaTja, stark och stark?
RaderaBortsett från knepigheterna med att inkorporera ordinariatet och bortsett från att Bloggardag mottagits vänligt av nuv kardinalen i London så kan vi väl vända blicken mot Skottland.
https://www.theguardian.com/commentisfree/2018/jan/07/sex-abuse-survivors-catholic-church-scotland
Säga vad man vill om Svky, men pedofilskandalerna duggar glest.
RaderaEn sak som slagit mig är att när någon konverterar så blir plötsligt katolska kyrkan, påven och hela kittet, i princip felfritt i konvertitens ögon. Det jag har svårast för är upphöjandet av påven. Att han är så fantastisk. Att man måste prata så mycket om honom. Läsa det han skrivit. Liksom dyrka honom. I min värld är det inte sunt. Jag fattar tanken med påvegrejen, men det blir i praktiken så överdrivet på nåt sätt. Nästan fjantigt.
/Maria ja det är jag igen
Fast just i Växjö stift har väl pedofilskandalerna varit särskilt många? Pojkar som antastats eller utnyttjats av manliga präster/diakoner.
RaderaCanutus Hahn
Då håller Bloggardag med, bra.
SvaraRaderaJonas M
Att så många har så svårt att få in i sina huvuden och förstå att Kyrkan är helig och äger hela sanningen medan enskilda personer inte behöver vara det på något sätt. Likaså att det är påveämbetet som är grejen, inte personen. Man behöver inte tro på att påve Fransciskus som person är ofelbar i alla avseenden.
SvaraRaderaI Svenska kyrkan är det skandaler precis hela tiden men det skrivs alldeles för lite om det.
Jonas M