onsdag 8 augusti 2018

Lika sympatisk som eftertänksam

TT-intervjun har gått runt i diverse tidningar några dagar. Anders Wejryd fyller år idag och denna viktiga händelse uppmärksammas fast faktiskt minimalt i Barometern/OT just idag. Ingen bild och en rudimentär text kvar efter hård sovring. Stympad i det gamla stiftet, sådant tar nog men är, som man säger, informationsbärande.

Bloggardag både ringde och blev uppringd i anledning av den ostympade TT-intervjun. Den han ringde upp fick frågan om vad som varit roligast under Wejryds tid som ärkebiskop men gick bet på frågan. Han gav liksom förslag på sådant han tänkte kunde roa en ärkebiskop, kyrkligt sett. Men det var fel. Det "roligaste", så föll Wejryds ord, "var att vi fick igenom frågan om samkönad vigsel på kyrkomötet."

Protokollsläsandet från kyrkomötet när det handlade om partnerskap år 2005 borde avslöja, att Wejryd sa, att saken alls inte gällde det då otänkbara, enkönad vigsel. Den uppringande hade detta klart för sig och klart hur beslutet vuxit fram. Han, disputerad och allt, sammanfattade läget: -Han ljuger ju!

Bloggardag försökte rannsaka sitt mörka inre, men något annat ljus föll inte in i mörkret än insikten att denna analys i sak, objektivt, var helt korrekt. Till Wejryds försvar ska nog likväl sägas att karln ljuger närmast omedvetet, instinktivt. Det skulle egentligen kunna uppfattas som lite sorgligt, men en födelsedag ska vi inte vara sorgliga. Skulle det inte kunna förhålla sig så, att han i etisk mening inte ljuger utan mer inreder minnenas boningar så att han ska trivas i dem? Ska han förtänkas detta – en födelsedag!?

Han säger också: "Jag är rätt bekväm av mig, så jag tycker att det är rätt skönt som det är nu." Bloggardag mediterar. Kan detta vara en nyckelreplik för att förstå Wejryds biskopsgärning och förklaras därmed hur så mycket fallit samman i kyrkolivet? Bekvämlighet! Lättast så!  Men förändringar har han dock stått för. Normaliseringen av kyrkolivet i Växjö stift inledde han med att ta tillbaka föregångarens löfte till tre prästkandidater om prästvigning.

Nu förständigades Bloggardag av prosten R att inte kasta bort några av de pärlor som rätteligen ska göra memoarer till kioskvältare, häpnadsväckande avslöjanden och löjeväckande framställningar med  högt underhållningsvärde, men det finns alterantiv för dagens bloggskrivande. Tre år efter Wejryds  biskopstillträde kom hans herdabrev till Växjö stift. Närvarande hette det (Arcus, Lund, 1998). Det går att läsa också ett antal år när Wejryd själv varit frånvarande från stiftet. Bloggardag tog fram herdabrevet för att få en herdestund, vilket man får när man läser herdabrev förstås. Så vänder vi på bladet och vad hittar vi väl där?

"Svenska kyrkan har fler medlemmar nu än någonsin och antagligen ett mer levande och varierat gudstjänst- och församlingsliv än någonsin förr." (aa s 67) Dessförinnan har Wejryd prisat Lilla Boken om kristen tro och Stora boken om kristen tro. Varför det? "Böckerna markerade en inställning där vi tog såväl varandra, uppenbarelsen som traditionen på allvar." (aa s 65) Vem i allsindar föreslog satsningen på Lilla Boken, när den var så insiktsfull? Var det Wejryd själv?

Kanske har Wejryd rätt i att kyrkodebatterna, som "rasar som värst i tidningarna" gör det svårt att värja sig mot tanken att "snart tar väl alltihop med kyrkan slut". När han tänkt så, konstaterar han att vågorna lagt sig. "Vi är liksom hänvisade till varandra och förbundna med varandra. Vi är varandras öde." (aa s 62) Självfallet är detta obeskrivligt dumt och fel tänkt, men han tänkte så, Wejryd. Undrar om han funderar över att kyrkodebatterna nuförtiden alls inte rasar i tidningarna? Nu bryr sig ingen. Framgång? Eller är just detta och inget annat underlag för tanken att snart tar väl alltihop med kyrkan slut?

Wejryd styrde över på jämställdhet och det blev några tankar som andra, inte han själv, tänkt ut. Men han kommer fram till en undran: "Jag undrar om inte vår omsorg om att det inte ska bråkas i kyrkan förvärrar giftigheten. Tyst, tyst. Säg inte vad du menar. Uttryck dig otydligt, dölj giftpilarna." (aa s 63) Men inte kan han mena att vi var otydliga? Tvärtom, tvärtom! Dåförtiden i Växjö stift var det väl tydligheten han hade problem med? Präster, inte helt få disputerade, som skrev artiklar och böcker, höll föreläsningar, bedrev kyrkokritik och byggde församling var inte otydliga utan tydliga. Detta var det egentliga problemet för stackars Wejryd.

Hur tydlig var han själv? Han dribblar med orden. Själv känner han inte så många av det där slaget vi kallar kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. "Jag känner fler som inte är förespråkare för kvinnliga präster. Rätt många av de så kallade motståndarna gör inte motstånd längre." (aa s 65) Vad har dessa gjort? De har, fortsätter Wejryd, bestämt sig för att Svenska kyrkan har kv*nnl*g* pr*st*r "och ska man vara präst i Svenska kyrkan så får man ta konsekvenserna av det och samarbeta. Man har med eftertanke och allvar lagt det hela i Guds hönder." (aa s 47) Hur vet Wejryd det? Svaret är att detta kan han inte veta något om. Han fablar. För få kan i Växjö stift ha anförtrott sig åt Wejryd när det gällde ämbetsfrågan. Varför skulle de göra det? Det gick undan i all stillhet och anpassade sig kanske till det yttre, men de tänkte annorlunda. Detta osunda kunde säkert en klok kvinna känna instinktivt. En av Wejryds kontraktsprostar kom till en ung prästs oförställda häpnad långt senare ut som kv*nn*pr*stm*st*nd*r*.
 -Men så sa du ju inte tidigare.
 -Nä, men nu har jag gått i pension.
En annan prost simmade över Tibern.
Själva tekniken Wejryd använder sig av är inte ovanlig. Definiera ord i eget intresse. Vad säger man om det? Man säger: "Tja."

Nu bangar inte Wejryd för de intellektuella utmaningar analysarbete utgör:
"Men laddningarna i frågan är kraftiga. Den som sår vind skördar storm. Det osynliggörande av kvinnliga präster, som de så kallade sjutton punkterna från femtiotalet andades, har satt djupa spår." (aa s 48). Lite djupare borde det nog tänkas. Boken En annan Kyrka ger material för eftertanke, kanske omprövning. Osynliggörande av kvinnliga präster betyder i verkligheten synliggörande av konflikten. Detta är ett problem att tala om.

Wejryd ser det som ett övergrepp från majoriteten av samma slag som motståndet mot kvinnliga präster var förut om de som har åsikten inte bör vara präster. Hur tänker Wejryd då? "Svenska kyrkan har i stället valt att kräva full lojalitet i handling från dem som nu går in uppdrag som präst och kyrkoherde." (aa s 48) Detta beror på en försmädlig passus i grundlagen om att ingen i frågor om religion inför det allmänna behöver deklarera något. Åsikterna kommer man inte åt. Gehäusementaliteten står dock fram. Wejryd valdes med påståendet att han skulle fortsätta biskop Jan Arvid Hellströms linje. Detta var en passlig lögn, som somliga gick på. Han kräver lojalitet! Så tänkte inte Hellström, men små makthavare gör gärna det. I herdabrevet gav Wejryd inte ett enda teologiskt skäl för reformen, skäl som kunnat skapa just, nåja, om inte lojalitet så kanske hängivenhet för den goda reformen från år 1958. Icke ett teologiskt argument! Det säger något.

Nu vore inte Wejryd Wejryd om det inte kom en fortsättning:
"Svenska kyrkan tjänar Gud bäst om hon ger utrymme för mångfald. Risken är annars att tiden går henne förbi. Inte bara gamla idéer utan framför allt nya idéer företräds av naturliga skäl oftast av små grupper, som man gärna vill ifrågasätta. Om vi då har inställningen att det avvikande ska marginaliseras står vi oss slätt i framtiden. 'Den som gifter sig med tidsandan blir änka i nästa generation'." (aa s 48)

Gardera med kryss! Och minns att snacka går ju, men det är handlingen som säger hur det egentligen är. Minns också att Wejryd började sin biskopskarriär med att återkalla förerädarens löfte om prästvigning till tre antagna kandidater. Detta löftesbrott upprör, så födelsedag det är, fortfarande Bloggardag.

Bloggardag menar att det borde ägnas någon möda åt att läsa vad biskoparna fått ihop under de gångna decennierna i sina herdabrev. Hur har de analyserat och vad har de hoppats på? Det mesta ter sig rätt klent så här i efterhand, nu när vi har facit. Vilken slutsats drar vi då? Och vad tycker Kyrkans Herre om deras insatser? Bloggardag inser ju att om livet blir 70 eller 80 är blir det långt. Det kan bli kortare också. Sedan kommer Herrens ord: "Gör räkenskap för din förvaltning!"

Det ska väl inte gå Wejryd så illa som det gick Walter Ulbricht.
Ulbricht kom till himmelens port, men där stod Sankte Per och förklarade att kamrat Ulbricht inte fick komma in. Det förvånade. Nu stod himlaporten lite öppen så Ulbricht såg den gamle själv sitta på en stol med en kalasjnikov i famnen. Kunde han inte få tala med Gud Fader själv om saken? Gud Fader? Sankte Per vände sig om och tittade in genom glipan i porten. Så förklarade han: -Nej, det där är inte Gud Fader. Det är Karl Marx, som sitter och väntar på Honecker.

Nå, för en som är lika sympatisk som eftertänksam går det nog betydligt bättre. Fråga Tidningarnas Telegrambyrå om ni är osäkra.

54 kommentarer:

  1. Jag undrar om inte den gode Kalle fick vänta länge? Satt han verkligen vid rätt port?

    2005 är ett högtidsår även för mig personligen, då jag efter kyrkomötet lämnade in utträdesblanketten. En brevväxling mellan mig och kyrkoherde Johan Blix följde. Från min sida reflekterat och nyanserat, från hans sida affekterat och dyslektiskt.

    Vad gäller Wejryd så vet kag inte vad man ska kalla de typer som säger en sak och i praktiken gör tvärt emot?
    Ögontjänare, kappvändare eller kanske partigängare?

    Personligen kallar jag mig inte kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*, utan snarare prästvigningsstoppsmotståndare.
    Alla som kan bekänna Niceum & Apostolicum bokstavligt borde få bli präster om utbildningen är den rätta.
    Frågan är hur många av dagens biskopar det enkla kravet hade uteslutit?
    En viss kyrkoherde i Stockholm hade åtminstone legat pyrt till.

    SvaraRadera
  2. Ja, jag läste också artikeln och det var så man baxnade. Journalisten hyllade honom helt okritiskt och mycket var helt enkelt inte sant.

    SvaraRadera
  3. Stackars Wejryd - och BloggarDag!

    Vår tidigare ärkebiskop fyller 70 år; jag träffade honom för drygt ett år sedan vid Malmökonferensen, som retade upp många på denna blogg, där vi hade ett trevligt samtal. Jag skall inte förtälja vad samtalet handlade om, ej heller det som en gång ägde rum vid kyrkomötet, där samtalsämnet faktiskt var Dag Sandahl.

    Men den som läser dagens bloggtext, ser inte ett ord av gratulation till 70-årigen. Däremot kritik, kritik och åter kritik. En kommentator är arg över att journalisten, som skrev födelsedagsporträttet av Wejryd inte var kritisk. Kommentatorn vet nog inte att i sådana texter luftas ingalunda kritik, nedgörande omdömen och annat negativt om födelsedagsbarnet som brukar vara vanliga ingredienser på denna blogg.

    Tänk om BloggarDag hade satt en vänlig hyllning på pränt, oavsett vad han tycker om Wejryd. Nu utgör texten ett skall, värdigt vakthunden som ger hals, när någon främling kommer på gården.
    Det är faktiskt inte ärkebiskopen emeritus inte värd. Stockars honom och stackars BloggarDag som inte förmår uttrycka ett vänligt ord om sin tidigare stiftschef!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Scenen är denna:
      ÄB intervjuas på radion efter det s k kyrkomötet där man avskaffade den kyrkliga vigseln. Intervjuaren anförde Matt.19, där det står om att en man ska överge sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, men hörde häpet Weiryd säga, att man utvidgade bibelordet! Elva månader tidigare hade ett enat biskopsmöte sagt, att äktenskapet var mellan man och kvinna.
      Vad hade hänt? Jo, statsminister Reinfeldt viftade i riksdagen med ett papper, som visade riksdagens beslut. Och han, icke tillhörig svenska kyrkan, uttalade att han hoppades få höra kyrkklokor ringa till midsommar. Naturligtvis hade han ingen rätt därtill, eftersom kyrkomötet ännu ej hade fattat beslut i frågan.
      Hur kunde det bli så fel? Hade statsmakten hotat med att dra in den kyrkoantikvariska ersättningen eller vad?
      Den som säger ja till den nya ordningen, bryr sig inte om vad t ex aposteln Paulus skriver i Efesierbrevets femte kapitel om Kristus och församlingen som förebild för det kristna äktenskapet. Och att en dag ska en fullkimlig förening ske mellan Kristus och bruden, alltså dem som tillhör Honom.
      Stig W

      Radera
    2. Oavsett genre så bör man vara så kritisk att inte rena lögner förekommer.

      Radera
  4. Uppmärksamheten utgör självfallet en gratulation.

    SvaraRadera
  5. Hildur gratulerar med

    "En sann omvändelse är sällan sen och en sen omvändelse sällan sann"

    Hon menar då säger hon själv, bara väckningen. Men jag fattar ingenting.

    Torsten i Hjulspåret

    SvaraRadera
  6. Lite offtopic eftersom det inte handlar om Wejryd, men frågan om kvinnliga präster är väl å andra sidan alltid on topic här på bloggen?

    Vandraren läser vidare i ”Kyrkans babyloniska fångenskap”, man ska ju gå till källorna, och hittar följande tydliga ord (kapitel 7):

    ”Von der (Priester)Weihe
    Dieses Sakrament kennt die Kirche Christi nicht, es ist eine Erfindung der Kirche des Papstes. Denn es hat nicht nur an keiner Stelle eine Verheißung der Gnade, sondern das ganze Neue Testament erwähnt es auch mit keinem einzigen Wort. Lächerlich ist es aber, etwas zu einem Sakrament Gottes zu erklären, das nirgends als von Gott gestiftet bewiesen werden kann.”

    Och längre ner:

    ”Und so kann das Sakrament der (Priester-)Weihe – wenn es überhaupt etwas ist – nichts anderes sein als eine gewisse Form, jemand in den Dienst der Kirche zu berufen. Weiter ist das Priesteramt eigentlich nichts anderes als ein Dienst am Wort”

    Det känns ju onekligen som lite av ett grundskott mot kvinnoprästmotståndet. Om nu detta med att vara präst inte är så märkvärdigt - det nämns inte nånsin i NT säger Luther - så är det knappast en stor sak huruvida män eller kvinnor är detta. Inget att splittra en kyrka över i vart fall.

    Funderar nu

    Vandraren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oavsett tyskan så fanns det biskopar, präster och diakoner tidigt på 100-talet. Det var ingen uppfinning av Papstes. Kyrkan var en, apostolisk, katolsk och helig. Påveväldet kom betydligt senare. Och det finns inga bevis för vigning av kvinnor till präst eller biskop. Med stor sannolikhet fanns det kvinnor vigda till diakoner.
      /Snow

      Radera
    2. Belägg för diakoner finns från 300-talet då det ansågs oanständigt att den nakna dopkandidaten skulle smörjas med chrisma av någon av annat kön.
      Jag får kolla Ambrosius när jag kommer hem.

      Radera
  7. Vi kan väl unna oss nöjet att läsa Luthers De Konziliis und Kirchen, Om kyrkomöten och kyrkor, 1539 där Kyrkan känns igen också genom ämbetet, som Kyrkan måste ha framför allt på grund av Kristi instiftelse. Och ämbetet är "hoc sanctissimum ministerium". De högkyrkliga behöver inte fundera just över detta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vandraren vill gärna unna sig detta nöje och ger sig ut på nätet och letar. Ingen text upphittas där men väl en motion till kyrkomötet om att texten ifråga ska studeras. Motiven för avslag får Vandraren att något lite kippa efter andan, ska erkännas...

      https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1525455

      Radera
    2. Det var nog snarare namnet på motionären som motiverade avslag.
      Att utskottet tycker att läronämnd och biskopsmöte inte är en tillräckligt bred grupp för att säkerställa teologisk kompetens, borde förutom lyfta smilband få åtminstone de som alltid lyfter läronämnden till skyarna att lyfta på hatten.

      Radera
    3. Vandraren (himla trevlig idé förresten detta med att tala om sig själv i tredje person, det borde alla göra jämt) tolkar resonemanget inte som att läronämnden i och för sig skulle sakna kompetens utan som att de breda massorna gör det, och eftersom det är dessa som ska ingå i projektet så fungerar det inte.

      Kanske borde det ha funnits ett andrahandsyrkande på att bara läronämnden skulle läsa boken? ;)

      Vandraren

      Radera
    4. Det är direkt lögnaktigt av utskottet att tycka att en motion är en bra idé, för att sedan yrka avslag på alla att-satser utan att komma med motyrkanden.
      Det är så man dödar alla "bra" idéer.
      Det hela löses vanligtvis enkelt med en fras som "Utskottet anser att detta är en bra idé, men att att-satserna är alltför detaljerade. Utskottet yrkar därför:
      - att uppdra åt styrelsen att genomföra ett projekt i motionens anda.
      - att styrelsen återrapporterar projektstatus årligen de närmaste tio åren."

      Så hade det låtit i en väl fungerande demokratisk organisation. Varför samtala om vad en kyrka bör vara, när det redan i praktiken är riksdagspartiernas lydiga åsiktsredskap?

      Radera
    5. I detta instämmer Vandraren - det hade varit ett ärligt och konstruktivt sätt att hantera frågan.

      V

      Radera
  8. Hittade till slut en text i tysk frakturstil: WA 50, s 632 ff.

    https://archive.org/stream/werkekritischege50luthuoft#page/633

    Vandraren

    SvaraRadera
  9. Ave Viator,
    Luthers poäng i sammanhanget är att prästämbetet inte skall betraktas som ett sacramentum utan såsom just ett ministerium, en tjänst, icke ett nådemedel.
    Så enkelt som så.

    GAF

    SvaraRadera
  10. Den klargörande boken "Om koncilierna och Kyrkan " av Martin Luther finns i nutida svensk översättning.

    http://www.slef.fi/slef-media/bocker/1609-om-koncilierna-i-kyrkan

    det kan verka som om det finns olika bud om prästvigningens ställning beroende på vem som yttrar sig. När Luther är negativ beror det på att han vill kritisera feltolkningar som gjorts under medeltiden och själva ordet "Priester" på tyska bör inte översättas till det svenska ordet präst utan snarare till "offerpräst".

    Själva huvudlinjen i äktluthersk teologi är dock en hög uppskattning av prästens ämbete och vigning, samt att han väljs i ett fritt val där församlingen och biskopen gemensamt söker den person som är lämpligast att tillträda det "Geld" som gör att prästen får en lön som är tillräcklig (termerna har jag hämtat från Laurentii Petri KO men i sak sammanfaller detta helt med Martin Luthers personliga tänkande). När prästen på detta sätt gör vad han ska enligt biblisk ordning och uppbär lön från sin församling ligger det i sakens natur att Luther ser hans ämbete som grundat av Kristus och beskrivet i Nya Testamentet.

    I Augsburgska bekännelsens apologi (sid 223 i SKB) kommer denna dubbelhet tydligt fram (vi = lutheranerna): "Och icke hava vi något något prästämbete, som är likt det levitiska...Men om man vill fatta prästvigningen såsom gällande predikoämbetet, så hava vi intet emot att kalla prästvigningen ett sakrament. Ty predikoämbetet är förordnat av Gud och har härliga löften...Om prästvigningen förstås på detta sätt, så hava vi icke heller något emot att kalla handpåläggningen ett sakrament. Ty kyrkan har i uppdrag av Gud att förordna tjänare, vilket bör vara oss synnerligen tacknämligt, emedan vi veta, att Gud gillar detta ämbete och är närvarande däri."

    Därmed borde alla "farhågor" om att prästämbetet enligt luthersk uppfattning vore möjligt att hantera utifrån det som nutiden tycker passar bäst vara undanröjda.

    Slutligen vill jag gärna tipsa om den tidigare pingstpastorn, numera EFS:aren, Magnus Perssons bok "Kristi Kyrka" som visar hur biblisk och dagsaktuell den lutherska reflektionen kring de här fenomenen är, med kyrkans sju kännetecken där prästämbetet är en punkt. Läs gärna den (OCH Luthers bok förstås)!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vandraren tackar för dessa intressanta insikter och lästips!

      Radera
    2. Eftersom jag här i Roslagen inte har med mig Augustana och Apologin på grundtexten latin, får jag fråga:

      Vad är står det på latin i detta ställe i Apologin, när det på svenska översätts med ’predikoämbetet’? På flera andra ställen står det på latin ’ministerium Verbi’, ’Ordets ämbete/tjänst’ (vilket försnävas, när det översätts med ’predikoämbetet’). Är det så här också?

      Radera
    3. CA V handlar om "De ministerio ecclesiastico" och där heter det: Ut hanc fidem consequamur, institutum est ministerium docendi evangelii et porrigendi sacramenta.

      Radera
  11. Bloggardag, jag tycker det hade varit bra om Wejryd nu äntligen fått frågan av medier varför han 2014 besökte och hade möte med Ismail Haniyeh, ledare för den islamistiska terrororganisationen Hamas. I sällskap med bojkottrörelsen BDS' garnityr. Så födelsedag det är. När jag upprepat fäst uppmärksamhet på händelsen har hans doakör ryckt ut till försvar med dimridåer och påståenden som ingen påläst köper. Kanske har de lärt av födelsedagsbarnet själv. Med vänlig hälsning, Annika B

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han kunde också fått frågor kring sitt möte med Syriens president al-Assad och vad han hade för eftertänksamt erkännande att ge honom!

      Radera
    2. To the point, Bloggardag! Nu är det verkligen en "nätt" samling frågor vi har här. OSA, så att säga. Sedan skulle det vara intressant att skärskåda detta vurmande för patriarkala diktaturer närmare. Vad det är som lockar dem som annars vill vara sådana jämställda demokrater? Eller är det som min älskade pappa Willy (gamla stammens journalist) sa: Underskatta inte ren dumhet. Mvh, Annika B

      Radera
  12. Det mest effektiva sättet att långvarigt kunna bekämpa en kyrka, eller att kunna mörda, att kunna döda, dvs., att kunna göra maktlös, att kunna göra inflytelselös, en kyrka, det är kanske att låta prästviga kvinnor inom den?...

    Världens väg är världslig makt?...

    Varför strävade en kyrka efter världslig makt?...

    (Är det politiskt korrekt att mörda?..
    Läs mer...https://educaremm.wordpress.com/...)

    JB

    SvaraRadera
  13. Bengt Olof, det går inte att hylla och hedra överste kappvändaren på övligt sätt. På slutet gick han t o m med på att vissa karlar kan föda barn. Det säger ju ungefär allt. Wejryd var, precis som Hägglund i KD, med om att avskaffa både äktenskapsbegreppet (alltså det där särskilda ordet för förbundet mellan man ich kvinna) OCH kvinnobegreppet (alltså det där särskilda ordet för dom med snippa som ibland också föder barn). Ett svårslaget rekord. Dumskallarnas sammansvärjning? Det är faktiskt svårt att skada kyrkans trovärdighet och våra barns grundläggande verklighetsuppfattning så mycket som de kristliga kappvändarna Wejryd och Hägglund gjort. Illa är det. De skulle kunna rädda en del av sitt eftermäle genom att visa någon ånger - men istället kör de in i kaklet och Wejryd, som in i det sista, dvs tills riksdagen fattat beslut om det, motsatte sej det könsneutrala äktenskapet, försöker nu framställa sej som dess främste tillskyndare! Jag säger bara: tur för honom att kronprinsessan ville gifta sej med en karl! Annars hade alla nog sett hur han höll sej för näsan...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trodde först att det handlade om Bengt. Men inser att en annan Hägglund ligger närmare till hands.

      /TD

      Radera
  14. Det vore önskvärt att Anders Wejryd återigen träffar ledningen för Hamas.
    Det är angeläget att Anders inte viker undan (wejer) för den uppgiften.
    Jag är övertygad om att är det någon som kan få Hamas och PLO att enas i kampen mot Israel så är det Anders.
    Om Hamas och PLO enas och Iran förser dem med vapen finns goda möjligheter att framtida krig mot Israel kommer att bli mer jämna.
    Jack London

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sverige kan väl hjälpa till med våra JAS och jägarförband? Margot Wallström har ju redan belönats med PLO:s högsta militära utmärkelse. /smun

      Radera
  15. Behöver ej hylla men respektera Wejryd!

    Någon skriver att det är svårt att hylla Wejryd. En annan ironiserar över honom genom hänvisningen till Hamas och PLO.

    Dumt och fånigt. Varför slika utvikningar? Vi kan i alla fall konstatera att Svenska kyrkans inställning i ett par stora stridsfrågor överensstämmer med Wejryds. Det är mer än man kan säga om bloggkritikernas, vars åsikter i dessa frågor INTE alls är kyrkans!
    Punkt!

    Ingen behöver hylla Wejryd. Bara respektera honom och tänka förnuftets tanke att han är fri att ha andra åsikter än bloggarens och dennes uppbackare på bloggen.
    Är det för mycket begärt?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svenska kyrkans inställning i äktenskapsfrågan kappvände samtidigt med Wejryds.
      I båda fallen p.g.a. riksdagsmajoritetens påbud.

      En marionett-ÄB i spetsen för ett marionett-KM.

      Det sistnämnda var ingen åsikt, utan fakta.

      Radera
  16. Jo. Juridisk frihet har han förvisso att tro att en del barn är födda av karlar. Men jag har också friheten att inte respektera honom för denna ståndpunkt (som han, likt ståndpunkten om äktenskapet, inte intog förrän riksdagen förständigat honom att så göra).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer. Dessutom var det väl han som tyckte att abort var ok eftersom det bara var "ett liv i vardande". Det hade varit intressant att höra honom redogöra för när det blev ett liv på riktigt.

      Svenska kyrkan är verkligen på fallrepet. Än så länge finns nog 70 präster, som någon skrev här, men frågan är huru länge. Knappast 30 år, om man inte räknar in pensionärerna (och kanske inte ens då).

      Radera
    2. Alphadeltagaren9 augusti 2018 19:29

      Snart kommer ”liv i dalande” d v s dödshjälp.

      Radera
    3. Nej, Elisabeth, jag ser varken något fall eller ett rep!

      Ditt påstående att Svenska kyrkan är på fallrepet påminner mig om musen som röt åt elefanten.

      -Passa Dig, elefant, så att Du inte faller, när jag går till angrepp! Det är smått patetiskt att läsa det ena efter det andra inlägget på kommentatorsfältet om Svenska kyrkan på just fallrepet, som ett korthus, som ett sjunkande skepp, som ett hus utan grund, you name it.

      Alltså dödförklaringar en masse! Analyser som kommer de från kvacksalvare. Bedömare utan vilja och förmåga att bedöma men bara döma. Iakttagare som ser blixtar och åskregn, när solen skiner och fåglar kvittrar.

      Inför slika beskrivningar och falska utsagor, vilka lätt och enkelt dementeras av verkligheten i kyrkobyggnad efter kyrkobyggnad landet runt, av den mer än tusenåriga historien, av mångmiljonstatistiken över medlemmar, av det fyrsiffriga antalet präster och det femsiffriga vad gäller förtroendevalda och miljardstatiken avseende det ekonomiska kapitalet, är det ofattbart, osannolikt, ofattbart och totalt obegripligt att från bildade och anständiga personer få läsa påståenden som vore Svenska kyrkan på fallrepet!

      Med vilka mått mäter ni, som ägnar er åt denna dödsdomssemantik? Vad styrker ni er dom med? Är ni månne i besittning av ett särskilt stetoskop som avslöjar kyrkans dödskrämpor.

      Och, läs nu noga detta: Varken BloggarDag eller Dag Sandahl har veterligt någon gång hävdat att Svenska kyrkan är på fallrepet och håller på att dö. Någonstans går gränsen för deras kritik av kyrkan.

      Men inte för er andra.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Alphadeltagaren10 augusti 2018 19:34

      ”Fyrsiffrigt antal präster och femsiffrigt antal förtroendevalda”. Är det den bibliska modellen?

      Radera
    5. Ta ut nattmössan, hr Dike. Du har pratat i den.

      den Lea

      Radera
    6. Alphadeltagaren och den Lea!

      -Det är den dokumenterade sanningen och verkligheten och inte nattmössan!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    7. Svenska kyrkan är inte på fallrepet ännu. Åtminstone inte sett till numerären. Men asymptoten på medlemsutvecklingen pekar rätt tydligt skarpt nedåt. Antalet gudstjänstfirande församlingar med stadigvarande fler än 20 deltagare likaså.
      Nu är det augusti, vilket jag har för mig är månaden då dispensen för Katarinamässan löper ut. Att förbjuda denna folkligt välbesökta mässa och därmed få människor att känna sig mindre hemma i SvK, kan knappast skyllas på sura kommentarer här på bloggen.
      Biskop och domkapitel gör sitt bästa, men knappast till gagn för SvK.

      Radera
    8. "-Det är den dokumenterade sanningen och verkligheten och inte nattmössan!"


      I upp- och nervända världen, ja.

      Radera
    9. Är Du där, Elisabeth?

      -Befinner du Dig i denna värld, Elisabeth, eftersom Du är så säker på Din sak?
      Jag håller mig till Svenska kyrkans verkliga värld och hälsar dig också varmt välkommen dit. Det skulle göra Dig gott.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    10. Alphadeltagaren11 augusti 2018 12:37

      Att något är dokumenterat betyder inte att det är bra. Det är t ex en dokumenterad sanning att jag legat inlagd på sjukhusets kirurgmottagning. Det var inget vidare.

      En intensiv antibiotikakur gjorde susen då, det borde gå att minska bakt... jag menar den partipolitiska härden här också.

      Radera
  17. BOD,

    att respektera Wejryd som ÄB inom SVeK, den där organisationen du envisas med att påstå att den är en "Kristi Kyrka(?)"är helt enkelt omöjligt. Då är det lättare att respektera rena ärliga ateister som åtminstone lämnar kyrkan i fred och inte envisas med att som många andra ta säte i t.ex KM och därifrån rasera allt vad kristen tro och lära utsäger.

    Nej, SvK har haft många raserare, Wejryd är inte den förste men frågan är om vi någonsin haft en sådan anpassling till politrukerna som han. En kort karaktäristik av hans gärning som ÄB kan sägas vara att vara lyhörd och lydig inför de som gav honom "ämbetet" oavsett vad det innebar av vrängning av skrift, bekännelse och tidigare utfästa löften.

    En sådan man kan endast politruker hylla och jag förstår därför varför han och BOD trivdes i sällskap.

    //HH

    SvaraRadera
  18. Bloggardag, hur dålig Al-Assad är så är han ändå mindre ont än islamsterna och med honom kunde de kristna vara med trygga.

    Jonas M

    SvaraRadera
  19. Lutehrater av den gamla sorten argumenterarde inte med Luthercitat på det sättet som sker här. De argumenterade med Skrift och med kyrkofäder. Det är hållbarare och för in diskussionen i kyrkans stora sammanhang.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lutehrater av den gamla sorten var nog mer pålästa på Skrift och kyrkofäder (och Luther!) än en nutida Vandrare.

      Men Vandraren är alltid vetgirig. Hur skulle de då ha argumenterat, vad skulle de ha sagt i denna fråga om kvinnliga präster?

      Vandraren

      Radera
    2. Intressant påstående! Jag hävdar inte att du har fel, men jag skulle vilja fråga dig dels när dina "Lutheraner av den gamla sorten levde", dels vilka Luthercitat du syftar på här bland kommentatorerna? CA är ju skriven av Melanchthon och hänvisar till Augustinus betydligt mer än till Luther och Konkordieboken lärofäder citerar ju Luther sida upp och sida ned...!? Att dessa Luthercitat sedan bygger på Bibeln och vissa kyrkofäder är ju en annan sak

      Radera
    3. Olyckan med reformationen är att de teologier och de personer som agerade då får ett alldeles orimligt stort inflytande: man riskerar att bli "protestant först, kristen sedan". Reformationskyrkorna har blivit sekter. Reformationen inträffade inte vid någon höjdpunkt i den västliga kristendomens historia, vilket de samtida och närmast följande var väl medvetna om.

      Radera
    4. Klok synpunkt av ML. Vad säger BloggarDag, om nu inte Tibern duger så kanske man ska ge sig på Gyllene hornet, Sava eller Moskvafloden?

      Vandraren

      Radera
    5. Att reformationen tilldrog sig vid en tidpunkt som inte var en höjdpunkt för kristenheten i Väst (eller Öst för den delen), var väl huvudorsaken till att den alls ägde rum?
      Att SvK idag blivir en sekt med parollen "Störst av allt är kärleken" ska vi nog inte främst skylla på reformationsfäderna.
      Sveriges Riksdag ligger nog närmare till hands.
      Personligen har jag dock svårt att t.ex. metodistkyrkan skulle vara mer sekteristiska än katolska kyrkan. Den där handlar det nog mer om imdividuella definitioner av ordet sekt.

      Radera
  20. Vi har Ellen G White, Joseph Smith, Charles Taze Russell m fl och så Martin Luther. Den ortodoxe lutheranen tror att de lutherska bekännelseskrifterna är ofelbara och alltigenom Guds ord. Jo nog ligger det verkligen något i att reformationskyrkorna är sekter.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nåja, katoliker tror ju att Hieronymus var ofelbar i sin spekulation som evig jungfru. Undrar bara varför det tog 1500 innan det påståendet blev dogm?
      Då hade ju ända Augustinus tillrättavisat Hieronymus i en annan fråga om sanningingshalten i vad som står i skriften.
      Om det ska tolkas bokstavligt att Paulus tillrättavidas Kefas, så ska väl även begrepp som moder och bröder tolkas bokstavligt?
      Augustinus hade aldrig köpt snacket om halvbröder på fädernet.

      Radera
  21. Peter T, vad "några katoliker" tror eller tycker är lika irrelevant och ointressant som om Jackelen. Föredrar Zoegas kaffe framför Gevalia.

    Jonas M

    SvaraRadera