Lika sympatisk som eftertänksam

TT-intervjun har gått runt i diverse tidningar några dagar. Anders Wejryd fyller år idag och denna viktiga händelse uppmärksammas fast faktiskt minimalt i Barometern/OT just idag. Ingen bild och en rudimentär text kvar efter hård sovring. Stympad i det gamla stiftet, sådant tar nog men är, som man säger, informationsbärande.

Bloggardag både ringde och blev uppringd i anledning av den ostympade TT-intervjun. Den han ringde upp fick frågan om vad som varit roligast under Wejryds tid som ärkebiskop men gick bet på frågan. Han gav liksom förslag på sådant han tänkte kunde roa en ärkebiskop, kyrkligt sett. Men det var fel. Det "roligaste", så föll Wejryds ord, "var att vi fick igenom frågan om samkönad vigsel på kyrkomötet."

Protokollsläsandet från kyrkomötet när det handlade om partnerskap år 2005 borde avslöja, att Wejryd sa, att saken alls inte gällde det då otänkbara, enkönad vigsel. Den uppringande hade detta klart för sig och klart hur beslutet vuxit fram. Han, disputerad och allt, sammanfattade läget: -Han ljuger ju!

Bloggardag försökte rannsaka sitt mörka inre, men något annat ljus föll inte in i mörkret än insikten att denna analys i sak, objektivt, var helt korrekt. Till Wejryds försvar ska nog likväl sägas att karln ljuger närmast omedvetet, instinktivt. Det skulle egentligen kunna uppfattas som lite sorgligt, men en födelsedag ska vi inte vara sorgliga. Skulle det inte kunna förhålla sig så, att han i etisk mening inte ljuger utan mer inreder minnenas boningar så att han ska trivas i dem? Ska han förtänkas detta – en födelsedag!?

Han säger också: "Jag är rätt bekväm av mig, så jag tycker att det är rätt skönt som det är nu." Bloggardag mediterar. Kan detta vara en nyckelreplik för att förstå Wejryds biskopsgärning och förklaras därmed hur så mycket fallit samman i kyrkolivet? Bekvämlighet! Lättast så!  Men förändringar har han dock stått för. Normaliseringen av kyrkolivet i Växjö stift inledde han med att ta tillbaka föregångarens löfte till tre prästkandidater om prästvigning.

Nu förständigades Bloggardag av prosten R att inte kasta bort några av de pärlor som rätteligen ska göra memoarer till kioskvältare, häpnadsväckande avslöjanden och löjeväckande framställningar med  högt underhållningsvärde, men det finns alterantiv för dagens bloggskrivande. Tre år efter Wejryds  biskopstillträde kom hans herdabrev till Växjö stift. Närvarande hette det (Arcus, Lund, 1998). Det går att läsa också ett antal år när Wejryd själv varit frånvarande från stiftet. Bloggardag tog fram herdabrevet för att få en herdestund, vilket man får när man läser herdabrev förstås. Så vänder vi på bladet och vad hittar vi väl där?

"Svenska kyrkan har fler medlemmar nu än någonsin och antagligen ett mer levande och varierat gudstjänst- och församlingsliv än någonsin förr." (aa s 67) Dessförinnan har Wejryd prisat Lilla Boken om kristen tro och Stora boken om kristen tro. Varför det? "Böckerna markerade en inställning där vi tog såväl varandra, uppenbarelsen som traditionen på allvar." (aa s 65) Vem i allsindar föreslog satsningen på Lilla Boken, när den var så insiktsfull? Var det Wejryd själv?

Kanske har Wejryd rätt i att kyrkodebatterna, som "rasar som värst i tidningarna" gör det svårt att värja sig mot tanken att "snart tar väl alltihop med kyrkan slut". När han tänkt så, konstaterar han att vågorna lagt sig. "Vi är liksom hänvisade till varandra och förbundna med varandra. Vi är varandras öde." (aa s 62) Självfallet är detta obeskrivligt dumt och fel tänkt, men han tänkte så, Wejryd. Undrar om han funderar över att kyrkodebatterna nuförtiden alls inte rasar i tidningarna? Nu bryr sig ingen. Framgång? Eller är just detta och inget annat underlag för tanken att snart tar väl alltihop med kyrkan slut?

Wejryd styrde över på jämställdhet och det blev några tankar som andra, inte han själv, tänkt ut. Men han kommer fram till en undran: "Jag undrar om inte vår omsorg om att det inte ska bråkas i kyrkan förvärrar giftigheten. Tyst, tyst. Säg inte vad du menar. Uttryck dig otydligt, dölj giftpilarna." (aa s 63) Men inte kan han mena att vi var otydliga? Tvärtom, tvärtom! Dåförtiden i Växjö stift var det väl tydligheten han hade problem med? Präster, inte helt få disputerade, som skrev artiklar och böcker, höll föreläsningar, bedrev kyrkokritik och byggde församling var inte otydliga utan tydliga. Detta var det egentliga problemet för stackars Wejryd.

Hur tydlig var han själv? Han dribblar med orden. Själv känner han inte så många av det där slaget vi kallar kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. "Jag känner fler som inte är förespråkare för kvinnliga präster. Rätt många av de så kallade motståndarna gör inte motstånd längre." (aa s 65) Vad har dessa gjort? De har, fortsätter Wejryd, bestämt sig för att Svenska kyrkan har kv*nnl*g* pr*st*r "och ska man vara präst i Svenska kyrkan så får man ta konsekvenserna av det och samarbeta. Man har med eftertanke och allvar lagt det hela i Guds hönder." (aa s 47) Hur vet Wejryd det? Svaret är att detta kan han inte veta något om. Han fablar. För få kan i Växjö stift ha anförtrott sig åt Wejryd när det gällde ämbetsfrågan. Varför skulle de göra det? Det gick undan i all stillhet och anpassade sig kanske till det yttre, men de tänkte annorlunda. Detta osunda kunde säkert en klok kvinna känna instinktivt. En av Wejryds kontraktsprostar kom till en ung prästs oförställda häpnad långt senare ut som kv*nn*pr*stm*st*nd*r*.
 -Men så sa du ju inte tidigare.
 -Nä, men nu har jag gått i pension.
En annan prost simmade över Tibern.
Själva tekniken Wejryd använder sig av är inte ovanlig. Definiera ord i eget intresse. Vad säger man om det? Man säger: "Tja."

Nu bangar inte Wejryd för de intellektuella utmaningar analysarbete utgör:
"Men laddningarna i frågan är kraftiga. Den som sår vind skördar storm. Det osynliggörande av kvinnliga präster, som de så kallade sjutton punkterna från femtiotalet andades, har satt djupa spår." (aa s 48). Lite djupare borde det nog tänkas. Boken En annan Kyrka ger material för eftertanke, kanske omprövning. Osynliggörande av kvinnliga präster betyder i verkligheten synliggörande av konflikten. Detta är ett problem att tala om.

Wejryd ser det som ett övergrepp från majoriteten av samma slag som motståndet mot kvinnliga präster var förut om de som har åsikten inte bör vara präster. Hur tänker Wejryd då? "Svenska kyrkan har i stället valt att kräva full lojalitet i handling från dem som nu går in uppdrag som präst och kyrkoherde." (aa s 48) Detta beror på en försmädlig passus i grundlagen om att ingen i frågor om religion inför det allmänna behöver deklarera något. Åsikterna kommer man inte åt. Gehäusementaliteten står dock fram. Wejryd valdes med påståendet att han skulle fortsätta biskop Jan Arvid Hellströms linje. Detta var en passlig lögn, som somliga gick på. Han kräver lojalitet! Så tänkte inte Hellström, men små makthavare gör gärna det. I herdabrevet gav Wejryd inte ett enda teologiskt skäl för reformen, skäl som kunnat skapa just, nåja, om inte lojalitet så kanske hängivenhet för den goda reformen från år 1958. Icke ett teologiskt argument! Det säger något.

Nu vore inte Wejryd Wejryd om det inte kom en fortsättning:
"Svenska kyrkan tjänar Gud bäst om hon ger utrymme för mångfald. Risken är annars att tiden går henne förbi. Inte bara gamla idéer utan framför allt nya idéer företräds av naturliga skäl oftast av små grupper, som man gärna vill ifrågasätta. Om vi då har inställningen att det avvikande ska marginaliseras står vi oss slätt i framtiden. 'Den som gifter sig med tidsandan blir änka i nästa generation'." (aa s 48)

Gardera med kryss! Och minns att snacka går ju, men det är handlingen som säger hur det egentligen är. Minns också att Wejryd började sin biskopskarriär med att återkalla förerädarens löfte om prästvigning till tre antagna kandidater. Detta löftesbrott upprör, så födelsedag det är, fortfarande Bloggardag.

Bloggardag menar att det borde ägnas någon möda åt att läsa vad biskoparna fått ihop under de gångna decennierna i sina herdabrev. Hur har de analyserat och vad har de hoppats på? Det mesta ter sig rätt klent så här i efterhand, nu när vi har facit. Vilken slutsats drar vi då? Och vad tycker Kyrkans Herre om deras insatser? Bloggardag inser ju att om livet blir 70 eller 80 är blir det långt. Det kan bli kortare också. Sedan kommer Herrens ord: "Gör räkenskap för din förvaltning!"

Det ska väl inte gå Wejryd så illa som det gick Walter Ulbricht.
Ulbricht kom till himmelens port, men där stod Sankte Per och förklarade att kamrat Ulbricht inte fick komma in. Det förvånade. Nu stod himlaporten lite öppen så Ulbricht såg den gamle själv sitta på en stol med en kalasjnikov i famnen. Kunde han inte få tala med Gud Fader själv om saken? Gud Fader? Sankte Per vände sig om och tittade in genom glipan i porten. Så förklarade han: -Nej, det där är inte Gud Fader. Det är Karl Marx, som sitter och väntar på Honecker.

Nå, för en som är lika sympatisk som eftertänksam går det nog betydligt bättre. Fråga Tidningarnas Telegrambyrå om ni är osäkra.