Delegation i Tallinn

Bloggardag är på delegationsresa. Rysk desinformation diskuteras. Chefen för den estniska underrättelsetjänsten Mikk Marran ser att Ryssland försöker påverka valen i de europeiska länderna och har investerat i ett nät av påverkansagenter. Detta är en långsiktig strategi. Avsikten är att splittra väst för att stärka greppet om makten på hemmaplan. Naturligtvis kommer också Rysslands intresse att få slut på sanktionerna in i bilden. Så vilka i Sverige är det som driver Rysslands frågor?

Delegationen talade om demokrati. Aftonbladets Anders Lindberg sa i radio i förra veckan att demokrati var att flertalet bestämde. Det är just detta demokrati inte är om Bloggardag ska tro sin gamle folkskollärare Nils Rubin. Det Linberg beskriver är en majoritetsdiktatur. I demokratiska beslut samspelar man mycket mer, kompromissar och hittar gemensamma linjer. Demokratin byggs också nerifrån, från folket – demos – som härskar.

Är de politiska partierna demokratiska? Ett fåtal medlemmar har de. De styrs i allt väsentligt uppifrån, från kanslier och styrelser. Vittnesbördet om att besluten redan är fattade när de kommer till riksdagen och att riksdagsledamöterna fungerar som ett knapptryckarkompani, borde skaka medborgarna. Informationen möts närmast med en axelryckning. Så hur tas beskedet om inflytelseagenter, som vill påverka oss efter sin egen agenda, emot? Delegationen funderade. Kanske också med en axelryckning?

Hur blir det långsiktigt om tanken slår rot att 80% är mer än 20% och därför är det i sin ordning att ett parti som samlar var femte väljare hålls utanför? Finns det en risk att partistrategisk fingerfärdighet underminerar demokratin och ersätter den med parlamentarism? Går Weimarrepubliken i repris? Delegationen komplicerade frågorna, för det är klart att förhållanden i Tyskland efter första världskriget inte oproblematiskt kan bli mall och mönster för vad som händer hundra år senare, men själva principfrågan om hur demokratin byggs återstår. Hur är åldersfördelningen bland de förtroendevalda i kommuner, landsting-regioner och riksdag och vilka unga engagerar sig? Sådana med egna karriärplaner eller sådana som vill tjäna folket? Vad håller då, när Brexit kan ställa till det och USA driver handelskrig och migranterna pressar på? Är det sant att det kommer en halv miljon migranter till Sverige de närmaste fem åren? Kan detta diskuteras i valrörelsen eller kom bränderna inte som en skänk från ovan men som möjligheter att utnyttja i en påverkansprocess och för att undvika somliga svårhanterliga problem, de som alldeles konkret måste lösas för integration på dessa nivåer måste bli en rejäl utmaning? Delegationen hade i Tallinn inte tillgång till experter som kunde berätta hur avvisningen av flyktingar fungerar. Det finns grupper som arbetar för att förhindra genom aktioner på flygen till Istanbul/Kabul. Och så blir tydligen avsikten för de avvisade att på plats i Kabul snarast möjligt ta sig tillbaka till Europa.

Delegationen lyfte frågan om risken för nya attentat av typ attentatet på Drottningsgatan. Ann Heberlein ville profilera sig på den frågan. I vilken mening är den politisk så att den hör hemma i en valrörelse? Finns alltså några alternativ för väljaren att ta ställning till eller är frågorna i nuvarande läge frågor för olika myndigheter?

Delegationsbesök utomlands är inga enkla grejer. Allra minst en dag med en motorvägsbro som störtat samman i Genua med minst 35 döda, ett märkligt attentat i Westminster (med kopplingar till Birmingham, de i delegationen som bott just i B'ham kommenterade saken expliicit och så attackerna med bilbränder i svenska städer och Ghazni i Afghanistan till det. Där dödades på båda sidor 500. Talibaner och afghanska soldater lika.  På gatorna i Ghazni ligger kroppar. Turkiet till detta! Problemen hopar sig illvarslande, och då har Bloggardag inte nämnt klimathoten.

Den svenska delegationen ställde, trots bristande detaljinformation, inte heller de visste "exakt" som det numera ska heta, upp olika scenarios. Vilka bränner bilar nu? Några möjliga svar kan anges:
* det är miljöentusiaster som handfast bekämpar bilismen för att skapa förutsättningar för jordens överlevnad.
* det är AFA eller vänsteraktivister som gör en revolutionär insats
* det är invandrarungdomar som slår tillbaka
* det är hela bilkonglomeratet som lockat ungdomar till insatser för att få förnyad fart på bilförsäljning
* det är Ryssland som vill öka instabiliteten i Sverige och på hemmaplan visa upp eländet utomlands

Nu ställdes frågan: vilket scenario gynnar i nuvarande valrörelse vem? Och blir det då inte högst angeläget att få veta vilka motiven egentligen är? Så här utomlands nådde också informationen att kampanjerna med bilbränder kunde förmodas fortsätta och kanske eskaleras. Frågan ställdes också hur en statsminister uttalar sig statsmannaaktigt. Blir en sådan statsminister något annat än "uppbragt" i det publika och frågar han om ad brännarna har för sig utan att dra in härskaren över onda andemakter i sin framställning? Delegationen ska fundera vidare.

Måste delegationen fara till Tallinn, kunde det inte räcka med Bryssel. Tydligen inte. Men intressant att en något åldrad präst från Svenska kyrkan uppfattas kunna bidra med något... Så hade det inte varit om de finkristna fått sätta samman delegationen.