fredag 17 augusti 2018

Göran Gustafsson, 1936-2018

I dag begravs professor Göran Gustafsson, den andre professorn i religionssociologi i landet. I ett minnesord har hans gäng av doktorander i Lund och Uppsala fått till den postmoderna sanningen att han var den förste. Bland de första var Göran på många sätt för många av oss, men Berndt Gustafson var den förste när ämnet inrättats även om han blev sjuk och dog utan att ha fått igång forskarseminariet. Göran tog vid där.

Det var Göran som undersökte kyrkofullmäktigeinstitutionen, Mellan religion och politik. Studier av kyrkofullmäktigeinstitutionen, Verbum Håkan Ohlsson 1977, och kom fram till att de som utövade kristen tro genom gudstjänstfirande och så utgjorde en klar minoritet. Svenska kyrkan styrdes på lokal nivå av beslutsfattare som var som folk är mest. Det kunde man kanske misstänka, men det var värdefullt att saken klarlades och kom i bok. Det kommunala i kyrklig tappning, det var det rådande elände som inte gav särskilt stor plats för den Kristus, som förr var först i vår lag. Det var en värderingsfråga om sådana personer egentligen var valbara för sitt uppdrag. Ställer man krav på kristen bekännelse är de det inte, konstaterade Göran. (aa s 164).  På de parttipolitiska listorna klassificerades 32% som kristna, 23% som deister (MTD skulle vi säga nu kanske), Agnostker 14% och ateister 12% blev resultatet från Stockholms stift, som toppade talen för annan tro än den kristna när saken undersöktes. Vi talar nu om siffror som är 45 år gamla, resultat från den lyckliga statskyrkotiden. Vi kan anta att siffrorna blivit bättre.

Göran kunde se in i sammanhangen med en road distansering, men tillägnade boken sin far kyrkvärden i Gunnarsjö. Han såg fenomenen och människor som skapade dem och han gjorde det utan att alltid imponeras. Han var förstås beläst i den samhällsvetenskapliga litteraturen och kunde ge referenserna, men också göra allmänt kloka vetenskapliga bedömningar. I Svenska kyrkans forskningsråd var han medlem och ordet "aktad" är antagligen det självklara. Knepfrågor kunde då och då anförtros honom i trygg visshet, att han kunde göra kloka bedömningar.

Göran såg hur det gick till i det kyrkliga skumrasket, förvånades och förvånades icke som alla klarsynta och kunde vara uppmuntrande. En av de icke-havliga, som disputerat på en avhandling som räknades till de bättre, fick ett telefonsamtal med uppmuntran att skriva lite mer, eftersom fakulteten kunde tänka sig att ge ännu en titel. Denne teologie doktor uppfattade den systemkritiska markeringen, men också den personliga omsorgen. Det gav Göran Gustafsson en plats i den mannens hjärta. Här var den hederlige vetenskapsmannen som ogillade kyrrkligt fulspel.

Radler-affären upprörde Göran. "Den mannen har förrått oss alla!" Med tiden gjorde han möjligtvis en mildare bedömning av agenten och hans verksamhet – om det inte var så att han helt enkelt släppte saken – men han tog händelsen på stort allvar när spionaget avslöjades. Då hade DDR fallit och sången Die Partei hat immer recht sjöngs med en icke återhållen munterhet. Så hade det dock inte alltid varit...

Ämnet religionssociologi i Sverige kunde vara värd en framställning. Professor Eva Hamberg skulle kunna vara resurs, för hon vet vad det handlar om. Två trådar bakåt finns att dra i: dels till Gallup, dels till Religionssociologiska Institutet.

"Gallup" är biskop (sedermera ärkebiskop) Gunnar Hultgren, vars bror var chef för Gallup i Sverige. Gunnar Hultgren insåg att de franska arbetarprästerna ägnade sig åt sociologiska frågor och saken hamnade i Diakonistyrelsen, där pastor Ingemar Stoltz tog fram material just tillsammans med Gallup. Biskop Bo Giertz tänkte på samma sätt och hans tre volymer med prästmöteshandlingar under hans biskopstid (Brytningstider, 1957, Folkvandring, 1963 och I smältdegeln, 1969) bär syn för sägen. Ur dessa ansatser kom ett rikskyrkligt intresse att samla kyrkostatistik. Dessförinnan hade den saken mest intresserat Dagens Nyheter som gjort en kyrksamhetsräkning år 1927, men också mer eller mindre systematiskt hanterats i de olika stiften med olika ambitionsgrad.

Den andra tråden är kyrkohistorikern Berndt Gustafson, skolad i Hilding Pleijels seminarium i Lund, där kyrkosociologisk dokumentation var ett av intressena. Det märkliga med Berndt är att han såg till att läsa utländska tidningar och tidigt om morgnarna satte han sig och skrev sammanfattningar på svenska, som sedan stencilerades och distribuerades. Han initierade också undersökningsrapporter och skrev själv uppmärksammade böcker, inte minst Svenska folkets religion.

Nog vore det av intresse att se någon analysera vad som föregick inrättandet av professuren i religionssociologi och, menar jag, uppfatta hur ansatsen ska ses som ett bidrag för att förstå Svenska kyrkans läge när det inte längre kunde ses som självklart att den svenska linjen var den kristna linjen. Plats för forskning, teoridiskussion och metoddiskussion. Och då ska man inte glömma Lennart Ejerfeldt och Thorleif Petersson heller. Det finns människor som skulle kunna kategoriseras som  "tribsamma tänkare". Göran var inte ensam i genren. Men hur kommer det sig att många i den klubben är döda? Bloggardag blir dyster. Så dyster att delegationsbesöket får avhandlas senare.

Göran saknar han, Bloggardag. "Trivsam tänkare" är ingen dum karaktäristik av Göran Gustafsson.


9 kommentarer:

  1. Fredrik Fernbom17 augusti 2018 08:24

    Jag har många goda minnen av Göran. Mitt senaste möte med honom var vid presentationen av festskriften till Anders Jarlert i september ifjor (vi var i Lund, därför väljer jag liksom Sydsvenska Dagbladet den ordformen). Eftersom jag är präst i närheten av hans västgötska hemtrakter (ja, Gunnarsjö ligger i Marks härad om än numera i Varbergs kommun och Hallands län) hade vi alltid mycket att tala om kring det kyrkliga livet förr och nu. Requiescat im pace!

    SvaraRadera
  2. På annat sätt!

    -Man kan ju, som har betonats tidigare på dessa spalter, utöva tro på annat sätt än att söndagligen delta i gudstjänsterna. Eller hur?

    Sedan tycker jag att vi alla, som har förmånen att få komma till tals på bloggen, avhåller oss ifrån att beteckna ideellt engagerade kyrkofullmäktigeledamöter och andra i kyrkan verksamma för närvarande i det "kyrkliga skumrasket".

    Engagemang, intresse och idealitet i Svenska kyrkan har inget med skumrask att göra. De det vederbör är så långt ifrån skumraskfigurer som kan tänkas. Tillmälen, stämplingar och allmän smutskastning skall inte höra en kyrklig debatt till. Skall det vara så svårt att förstå - och acceptera!

    När få vi för övrigt på denna blogg få läsa ett från hjärtat kommande varmt tack till alla folkets ideellt kyrkoengagerade? Och, förstås, de förtroendevalda?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad ska de i princip tackas för? Att de enligt eget tycke förvaltat sin egendom på bästa sätt? an

      Radera
    2. Att de INTE i allmänhet skämt ut andra med att gå för ofta i söndagens högmässa? an

      Radera
  3. "utöva tro på annat sätt än att söndagligen delta i gudstjänsterna."
    Handlar då detta om en annan tro än den som en gång för alla överlämnats till apostlarna?
    "När få vi för övrigt på denna blogg få läsa ett från hjärtat kommande varmt tack till alla folkets ideellt kyrkoengagerade? Och, förstås, de förtroendevalda?"
    Är det skillnad på ideellt kyrkoengagerade och förtroendevalda?
    I så fall vilken?
    Stefan

    SvaraRadera
    Svar
    1. an och Stefan,

      -Så fult och raljant skrivet, an, om de ideellt kyrkligt engagerade! Är det med sådana ord Du välkomnar alla dem som gör storartade insatser för vår folkkyrka, så beklagar jag både Dig och kyrkan.

      -Nej, Stefan, det är ingen skillnad. Men jag ville särskilt markera de alltför ofta på denna blogg förtrampade förtroendevalda, Svenska kyrkans ryggrad, som bär upp oerhört mycket av verksamheten.
      De är verkligen värda ett varmt tack!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  4. Det har inte varit alldeles enkelt att finna tidiga svenska relionsdociologiska forskningsresultat publicerade på engelska. Var det dåligt letat eller var förhållandena så exceptionella att de helt enkelt var internationellt irrelevanta/ointressanta? an

    SvaraRadera
  5. Va! Får kyrkofullmäktige o.motsv. inga arvoden längre? Är det kanske en effekt av skilsmässan från staten? Från den tid jag var politiskt aktiv (1980-90-talen) i min hemkommun, minns jag hur chockerad jag blev över hur höga arvoden jag tilldelades, när jag fick mina första kommunala uppdrag. Detta efter att några år bl.a. ha skött partiets närradiosändningar VERKLIGT ideellt, dvs. utan ett öre i ersättning. Jag noterade också på den tiden att det verkade svårt att få kandidater till kyrkovalen; redan som "blåbär" erbjöds jag en plats på "listan" och inte sades det då något om att arbetet i kyrkofullmäktige skulle vara ideellt, dvs. oarvoderat. (Jag fick förstås tacka nej eftersom jag utträtt ur SvK, men det är en annan historia). Tiderna har väl förändrats..?/Paul

    SvaraRadera
  6. Kände Berndt Gustavsson från ungdomstiden
    Bor imte hans dottra i din närhet. Vi lekte mycket under sommarloven, Gisela,Stefan och minnet sviker mig för yngsta dottra. Trevligt att se gamla namn.

    SvaraRadera