fredag 24 augusti 2018

I Spegelsalen

Det är som det är sagt. När Bloggardag (eller Fantomen) griper in, blir det resultat. I går eftermiddag twittrade Antje igen. Det handlade om miljön, men vi behöver inte bry oss förrän nästa månad, men då blir det klimat för hela slanten. Kyrkoledarna instruerar. Vi förbereder oss. Nu förbereder vi oss för livet i Spegelsalen därtill.

Ni tror att Bloggardag är tillbaka hos sina vänner nunnorna i Reuilly (Versailles), krånglar ner sig i ansträngande böneställningar och tänker mer på det egna onda köttet än på Guds rike samt vandrar i palatset mest för att lirka upp lederna efter fromhetsövningarna? Då tror ni fel. Spegelsalen ligger visserligen i Versailles, men liksom fallet var med sommaren 2018 slipper vi fara långt bort för att dels få fransk sommarvärme, dels få vandra i Spegelsalen. Det kristliga programmet för bokmässan i Göteborg har nämligen kommit, för tidningarna levererades faktiskt senare på torsdagen. Vad som hänt tidningsbudet fick vi oroliga inte veta. Men att det ska bli mycket i Spegelsalen, det kan vi se.

Bloggardag struntar i konstaterandet i programbladet, som levererades i Torsdagsdepressionen, att alla trons människor ihop med alla människor av god vilja "måste bidra". Det skrev Henrik Grape som är "senior rådgivare". I biskopsbrevet har de som aktivt jobbar med miljö i församlingarna "funnit ny inspiration till sitt arbete".  Arbetet handlar om väderaggregatet, förstår Bloggardag, som faktiskt börjat förstå lite mer om väder och aggregat. Ska han lita på en sådan utsaga om ny inspiration eller är det bara konsultsnack,världen sedd från Antjeborgs horisont?  Det är lika bra att erkänna: Bloggardag har inte en susning. Det är just detta som oroar honom. Men han får lyfta på hatten och gå vidare till programmet Se människan.

Där får Bloggardag läsa KG Hammars et cons som slår fast att "Svenska kyrkan vill (...) bidra till att Dag Hammarskjölds av den kristna mystiken präglade förhållningssätt till tillvaron och därmed till freden, inre frid som förutsättning för yttre fred, inte hamnar avsomnat i ett arkiv utan aktualiseras och förklaras." Bloggardag får också veta, att krig inte är en naturnödvändig universell lag.

Detta är ett skrämmande tal när det börjar låta som i tiderna som föregick de båda världskrigen. Finns det verkligen "ingen väg till fred på djupet som går utanför det inre rum som var och en av oss är bärare av"? Det kan inte hjälpas av Bloggardag, som läst boken En annan Kyrka undrar vad KG Hammar då ställt till med i Svenska kyrkan. Stiftat frid och fred har han inte. Allt mynnar ut i att Dag Hammarskjöld kan vara vår vägvisare. Kanske det. Eller Jesus? Eller Anden, den Helige?

Det är nog sant att teologisk reflektion kan göras om vad som helst, men att det oftast handlar om existentiella värden. Då förstår Bloggardag att han är fel ute. Han trodde enfaldigt nog att teologi var läran om Gud och helt beroende av uppenbarelsen. Här blir den beroende av reflektion och samtal. Nog kan medelklassens hållningar kännas igen, men egentligen inte det gudsfolk som tiderna igenom burit tron. Dessa hållningar kan hämta inspiration inte minst från Dagens Nyheter.

Bloggardag läser det ambitiösa programmet och slås av insikten att i de många utbuden fanns ingen mångfald. Det är ett gäng som går runt i Spegelsalen och bokmässa efter bokmässa, år efter år betraktande sig själva och den egna förträffligheten.. Det moralistiska finns där, det terapeutiksa likaså och fromt och fint är det: "Det finns en smal landremsa mellan vår inre föreställningsvärld och vår yttre – det som vi slarvigt kallar för verklighet. Ett ingenmansland som makten aldrig har kunnat annektera och som ligger långt utanför det förväntades tyranni. Genom leken, konsten och tron har vi människor tillgång till denna ekoton och ett genuint möte kan ske." (Se människan. Programmet s 13)

Det är så fint att utanförskapet för en sådan som Bloggardag blir fysiskt kännbart. Hans klena intelligens famnar inte det sagdas djupt, tanken svindlar. Och vad betyder begreppet "tron". Det är väl tron som fides qua, men inte tron som tror/förtröstar på något eller någon, fides qaue. Ska det handla om tron som trosakt, det hette så när Bloggardag en gång i tiden läste teologi, räcker det långt. Skulle docenten Folke T Olofsson åtspörjas, skulle han kunna hänvisa till sina volymer Credo. Dessa tre böcker är exempel på sådant som inte uppmärksammas i det programutbud Svenska kyrkan står för på en bokmässa. Det är böcker som inte hör hemma där, böcker som skulle göra att spegeln sprack från kant till kant.

KG Hammars introduktion till Hammarskjöld ges ut på flera språk så att den kan spridas över världen. Gunnar Stålsett kommer också och så samtalas det. För att höra det samtalet live måste man ha seminariekort.

Till lustifikationerna hör att Antje samtalar under rubriken "Eliten – och alla vi andra". Hon är "ofta aktuell i samhällsdebatten" får vi veta. Anders Wejryd är på plats för att samtala och hast du mir gesehen, det är Kajsa Wejryd också. Nu vill Bloggardag förmana: det är understundom opassande att skratta! Minns då visdomsorden: "Mest spännande är teologi när den är en upptäcktsfärd och inte ett försvar eller en upprepning." Säg det till kyrkofäderna, som visste att bedriva teologi för att försvara tron och gick till uppenbarelsen, det upprepade, för att förstå! Kyrkofäderna skulle struntat i den relevans för teologin som hämtas från andra akademiska discipliner, från samhället och universitetet. Göteborgs?

Ska Bloggardag stanna i Göteborg och gå på litterär gudstjänst? "Hur vet jag egentligen om det är rätt person jag blivit? Är det min rätta identitet som jag uppnått? Kunde jag ha varit någon helt annan? I gudstjänsten möter litterära texter bönens och riten språk. Identitet, historia, kön och gudsbilder lyfta fram..." (Se människan. Programmet s 11). Högmässan i Rydaholm verkar mer lockande.

Kan det förresten vara så, att det intressantaste på Bokmässan händer på andra ställen än i den svenskkyrkliga Spegelsalen? Vasa församling på torsdagskvällen kanske. Och vid hedningarnas montrar förstås. Där känner sig nog Bloggardag mer hemma trots allt.


28 kommentarer:

  1. Gustaf Björck (Göteborgssläkten)24 augusti 2018 08:17

    Mycket nöje och nytta på Bokmässan, Dag!

    SvaraRadera
  2. "Fantomen (alias Bloggardag) åtspörjar"...(!!)

    Roligt!...
    Tack.
    JB

    SvaraRadera
  3. Den "svenskkyrkliga Spegelsalen" är knappast mer kristen än hedningarnas montrar, då Svky i sin vilsenhet ofta försöker "övertrumfa" hedningarnas hedonistiska nihilism.

    Antony

    SvaraRadera
  4. Antje läser nog bloggen i smyg. Märkligt sammanträffande annars.

    På tal om sociala medier. Kolla gärna in Svenska kyrkans
    vandringskonto på Instagram denna veckan.

    Veckans skribent är Nathalie Bencic som är en förebild för kyrkans kommunikatörer vilka kan lära ett och annat av henne när det gäller utformning och tydlighet. Inga flummiga bilder på blommor och annat från kyrkogårdar, kafferep mm som ofta dominerar församlingars Instagram-konton.

    Denna veckan får vi en tydlig förkunnelse med Jesus i centrum genom Nathalies berättelse om sitt liv och sitt arbete.

    Mer sådant!

    https://www.instagram.com/svenskakyrkan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Antjes 40 kommunikatörer läser BloggarDag. Måns, som likt Bloggaren nån gång har svårt att sila sina skämt, skojar ibland opassande om Antje och de 40 nånting. Är det nåt av särskilt intresse, skickar kommunikatörerna över ett urval till henne för läsning. Ibland unnar hon sig en rejäl paus i garaget och kliar oss katter bakom öronen, när hon fyller skålarna. Är hon rejält lessen, kan en ana att hon läst nån särskilt otidig kommentar. BloggaDags texter upprör nog inte så mycket numera. Hon har i varje fall inte klagat på mycket länge. Men det var ju en tid i början, när hon kom ut till oss som uppmärksamt väntande satt på rad vid skålarna, och hon sakta klagade:

      -Was hab' ich bloss getan um so diffamiert zu werden? Könnt Ihr das verstehen, Ihr Liebe? Was hab' ich denn getan?

      Bill, kommunikattör hos EKM, Master of Spinn

      Radera
  5. När det gäller K G Hammar och Hammarskjöld är fenomet rätt så vanligt. För Hammar är Hammarskjold uppenbarelsen och Hammar är uttolkaren och profeten.

    Samma sak med Luther. Han betraktades som uppenbarelsen och fick många uttolkare efter sig. Eller BloggarDag som tycks luta sig mot flera svenska teologer så som dom vore budbärare och han deras uttolkare. Så går det till.

    I Hammars fall, kan det bli långtråkigt att han alltid hänvisar till Hammarskjold som auktoritet och man får veta väldigt lite hur han tänker själv på. Men han har kanske identifierat sig själv med Hammarskjöld så den milda grade att det finns ingen Hammarsk budskap utöver Hammarskjölds.

    Men om man behöver ett eget budbärare av uppenbarelsen duger väl Hammarskjölds?

    Att BloggarBag är harmsen att människorna är son dom är? Skall dom vara annorlunda? Dom har valt kyrkan som sitt verksamhetsområde eftersom dom behöver det som ramen för sitt verksamhet och i många fall sökande efter det gudomliga.

    Fädernas Kyrka så som det var, har ingen äganderätt till processen som pågår i Kyrkan, utan det formar sig själv som reaktion och kompromiss mellan det gamla och nutida verklighet.

    SvaraRadera
  6. Alternativa titlar på dagens bloggpost:

    I Ekokammaren

    I Bubblan

    Antjeborgarnas Marsch

    Kristliga Poesidagarna

    Andliga Proggdagarna

    Kyrkokommunikatörer Kan

    PP

    SvaraRadera
  7. Det känns befriande att kyrkan släppt väder och tar nya tag på Bokmässan!

    LG

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Fniss".

      För min del undrar jag vad Svenska kyrkan överhuvudtaget har på bokmässan att göra. Bara det att det kallas mässa borde avhålla.

      Radera
    2. Elisabeth,

      -Varför förmenar du vårt lands i särklass största (och kristna) medlemsorganisation närvaro på bokmässan?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Jag förmenar den inte alls det. Jag anser bara att den borde ha bättre omdöme.

      Radera
    4. Elisabeth,

      -Så Du sätter alltså Ditt eget omdöme före hela kyrkoledningens?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. Idéhistoria: just detta var invändningen mot dr Luther! Jag tror invändningen hedrar Bettan just idéhistoriskt sett.

      Radera
    6. BloggarDag,

      -Jag visste inte att Du anser Elisabeth och Luther vara två jämförbara storheter.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    7. Nä, men samma argumentation mot båda avslöjar hur makt med medlöpare tänker. Detta förhållande, inte tänkesättet, är tänkvärt.

      Radera
  8. Glömde kanske signatur: LG

    SvaraRadera
  9. Marrku Hirn,

    Hela vitsen om man får uttrycka sig så profant om en Kristi Kyrka är att den oförfalskad bevarar Jesu lära och ord såsom den vidare förmedlades genom apostlarna. Det är bl.a därför den kallas en apostolisk kyrka. Något som f.ö SVeK visserligen falskeligen men dock påstår sig vara.

    Personer som Antje, Wejryd. KG Hammar m.fl kan endast politruker hävda att de är några apostoliska efterföljare. Sådana som menar att får man bara majoritet för en uttolkning så är den per autoatik den rätta.

    Här på bloggen har vi haft åtskilliga diskussioner om just traditionen föranledd av vad vi som lutheraner tycker att RKK har missbrukat. Ingen Lutheran har något emot traditionen som sådan, dvs det som ursprungligen inom kyrkan menades med tradition och som handlade om hur Kyrkan ograverat, utan att snegla på vad som var PK för tillfället, framförde Jesu och hans apostlars budskap och lära.( Mycket annat under begreppet tradition har sedan tillkommit. När det sedan handlar om tradition inom Kyrkan eller bland de som kallar sig kyrka kan man särskilja tre huvudgrupper.

    1, Traditioner som helt är i enlighet med Kristi ord och lära
    2, Traditioner utan stöd i Kristi ord och lära men heller inte
    direkt går emot denna efter vad vi kan avgöra.
    3, Traditioner som direkt går emot Kristi ord och lära

    Naturligtvis kan man dela in det ännu snävare men låt mig påpeka re uttolkare och annat just vad gäller traditionen. Det är något som skall gå från generation till generation och den siste innan domens dag som mottar traditionen är sedan Jesus själv. Då avgörs bl.a hur Kyrkan skött sitt värv, sin uppgift.

    Tror Du verkligen att Jesus skulle vara nöjd med SVeK´s MTD-religion och ditt prat om att fädernas kyrka inte har något äganderätt i dagens kyrka? Vad menar du egentligen?

    Vilka skall vara uttolkare- räcker det att vara medlem som BOD tycker oavsett om man sedan är ateist, agnostiker eller utövare av annan religion? Är det mammon och majoritetsbeslut
    oavsett hur de går mot skrift och lära som skall styra eller kan vi inte- måste vi inte kräva mera?

    I forna tider låg en bibel framme vid varje KM och varje delegat - teologiskt kunnig N.B hade att mha skriften visa att hans uttolkning var i enlighet med skriften eller åtminstone det svagare -inte var i strid med skriften.

    Idag är KM ett tragiskt skämt där merparten knappt öppnat en bibel, sällan eller aldrig bevistar en gudstjänst och där eventuell konflikt med skriften överlämnas till en i praktiken maktlös läronämnd. En läronämnd där man f.ö redan sett till att alla som sitter där är lydiga anpasslingar till politrukerna, valda av politrukerna för sin anpasslighets skull.

    Min enkla åsikt är här. Visst skall vi lyssna på uttolkarna precis som vi skall pröva andarna men det är just det- följa skall vi endast de som uttolkar i enlighet med skriften -inte efter om de är mest vältaliga, lärdast kanske som personer trevligast- det är oväsentligt.

    Paulus var som person säkert en ganska prövande sådan. Knappast någon som gjorde sig berömd för sin snällhet eller belevade sätt.

    Kyrkan genom tiderna har inte överlevt genom att kunna hänvisa till sina prelater. Där finns och fanns allsköns människor med vandel som verkligen är och var att beklaga, Den har överlevt genom att bevara den sanna traditionen den värste skurk till prelat försökte inte då bortförklara synden även om han förnekade sin egen inblandning i den och gjorde sitt bästa(?) att liksom de flesta av oss svaga människor dölja densamma.

    Vad sedan gäller RKK så menar jag lite slarvigt uttryckt kanske så lutheran jag än är att dess problem mest handlar om punkt två(2) och huruvida någon dogm kan sägas strida mot skriften. Punkt ett(1) tycker jag spontant de skött bättre än SVeK.

    Vad gäller SVeK så menar jag att de utelämnar enligt punkt ett(1) vad som inte borde utelämnats. Tillfört mycket tveksamt enligt punkt två(2) och tillfört mycket skadligt enligt punkt tre(?)

    Skall det få fortsätta bara för att SVeK klarar att genomföra alla dessa anslag mot kristen tro och lära?

    Förklara dina tankegångar är du vänlig!

    //HH

    SvaraRadera
  10. HH

    Jag tror mig förstå mycket väl din rektion och jag beklagar min spydiga ton .

    Det korta svaret är att jag tror på att kyrkan är i ett evigt process som orsakas av en konflikt. Konflikten är ideologisk och består av att på den ena sidan är relationen till historien och på den andra sidan är relationen till nuet. Detta är ingenting revolutionärt att konstatera , så har det alltid varit.

    Jag tror på min enfald att, om jag får vara fortsatt spydig, den snällhets och MåBra förkunnandet man hör så ofta, är en nutidstolkning av evangeliets och 1 Kor13 brevets anda.Även Hammars inrefridsvariant är välment och att han menar vad han säger.

    Kritiken handlar alltså om att dom som vuxit upp i en mer traditionellt präglad tid och kyrklig kultur , känner inte igen sig själv i förkunnandet.
    Må så vara, men det finns ingen återvändo med dessa som inneha positioner i dag. Det handlar inte om åsikter som man kan fritt ändra ,utan som jag sade , en kultur, kultur som har vuxit fram och skapar en inre splitt .
    BloggaDags skriverier är symptom för detta split. Tyvärr , sekularisationen har got för långt, ingen väckelse i gammaldags mening kan vända tendensen och jag tror inte på en väckelse ens inom kyrkan. Det finns en rest kvar. Måtte det leva sitt stillsamma liv och släppa den stora drömmen om den stora kyrkan.Där ser du hur dålig kristen jag är.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen återvändo. Allt är bestämt. Vi anpassar oss. Tyskt 30-tal av ädlaste märke.

      Radera
    2. Fru dr Führerin Jackelén leder sannarligen det postkristna samfundet enligt "föredömen" från sitt hemlands 30-tal.

      Antony

      Radera
    3. Nej och fel. Ingen återvändo ,men ingenting är bästämt.Och varför skall man anpassa sig när man har tron på något annat? Är vi inte ordets verktyg i världen? Det är upp till oss hur framtiden kommer att gestalta sig.Det är en annan sak att den stora organisationen med sina sextio kommunikatörer tänker annorlunda på. För dom andra gäller det att låta dom döda begrava dom döda och följa mästaren.

      Radera
    4. Jag finner allt fler av Markkus analyser både intressanta och träffande. Analysen är starkare än formen, den senare i o f s oproblematisk att försona sig med. Valet mellan Dike och Markku är lätt. Mycket lätt. Jag undrar i likhet med Markku om någon återvändo finns för SvK med dess nuvarande apparat, präster och övriga personal. Till det kommer ett ytterst hårt samhällstryck för sekularism och konformitet, all mångfald till trots. Blir det ett trettiotal igen, kommer det knappast att bli tyskt. Snarare västligt än ens europeiskt. Och definitivt inte 1900-talets. Vi hamnar snart i 2000-talets 30-tal. Kanske även då oförberedda på tidens krafter. /smun

      Radera
    5. Apropå att föga eller inget längre kan göras, ligger mycket i den tanken. Markku förtydligar dock: "Det är upp till oss hur framtiden kommer att gestalta sig."

      Thomas Gür skriver i kväll något som skulle kunna appliceras också på Svenska Kyrkan:

      "De icke önskvärda effekterna av en dålig produkt, som leder till att företaget tappar kunder, rättas inte upp med omfattande marknadsföring (det leder bara till att fler kunder upptäcker att produkten inte håller vad den lovar), utan med ett partiellt eller helst totalt återkallande, en ursäkt till kunderna och en nylansering av en ny och bättre produkt.

      Även om ett återtagande kostar."

      Det hjälper alltså inte att anställa ytterligare 40 rövare, eller att twittra och feja, om det är grundläggande fel på produkten. Vi vet att traditionell kristendom drar folk och ungdomar. Den dietpepsi extralight som utminuteras i kyrkorna lurar ingen.

      Återkalla skräpet innan alla har gått ur!! Och en rejäl ursäkt till visselblåsarna som behandlats illa av de smarta marknadsförarna!

      Lars Jensen

      Radera
  11. Det är med bokmässan som på vårt kära Östra malmen, nuförtiden. Överallt dessa uppkomlingar som inte vet hur en kindpussar.

    De bara beter sig som de tror de vet och kan.

    Bodil

    SvaraRadera
  12. Som ett aldrig utebbande mantra, mals det igen, igen och igen: kyrkan som inte tror, inte finns eller är på väg att dö!

    Läs kommentarerna ovan, ni som inte redan har gjort det!
    Osynliggörandet av kyrkan, den totala nedklassningen av den, påståendet att ingen återvändo finns för Svenska kyrkan, etc, etc.

    Man häpnar ibland: ser då ingen verkligheten? Finns inte våra tusentals kyrkobyggnader, Kyrkans Hus i Uppsala, drygt fyra tusen präster och ett ännu större antal förtroendevalda? Ringer inte kyrkklockorna varje söndag till gudstjänst? Lovprisas inte Herren då?

    Försöken på denna blogg att osynliggöra den sex miljoner medlemmar stora Svenska kyrkan är patetiska men naturligtvis grundade på kyrkobelackarnas personliga åsikter - och önskedrömmar. Det stora, mäktiga, levande skrämmer dem och skall strykas bort! Kyrkklockans klang är för dem tydligen bara ett slags missljud, som vi inte skall bry oss om. Katedralerna och folkförankringen bara vanliga byggnader och byråkrati. Uppräkningen kan fortsätta.

    för exempelvis smun är valet lätt: undertecknad negligeras, Markku tas till famnen.
    Det gör mig inget, inte ett dugg, men visar att smun också negligerar vår mer än tusenåriga verklighet, den som innerst inne känner till, låtsas som om inga katedraler finns och att biskopar, präster och förtroendevalda pratar strunt eller leker i sandlådan.

    Han väljer ju den, som har visat i ord att han vänder Svenska kyrkan ryggen.
    Det gör inte jag, smun. I stället är min glädje stor över dess existens, känslan över den kärleken till den stark. Vad vore Sverige utan Svenska kyrkan? Vad vore vårt lands historia och kultur utan kyrkan och kristendomen?
    Vad vore vi, du och jag, smun, utan denna kyrka?

    Min förvåning över detta ideliga osynliggörande av Svenska kyrkan från personer, som intellektuellt sett inte är tappade bakom en vagn, är konstant. Det tycks ibland som deras livsluft är att betrakta kyrkan som just luft.

    Men ni stöter på patrull, mitt herrskap! Svenska kyrkan är större och starkare än ni är! Den finns och består. Och dess gud, Herren Kristus, är störst och starkast av alla!

    Trevlig helg!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. För en bekännarekyrka är medlemstalet viktigt för att visa på sin relevans.
      För en bekännelsekyrka är det viktigt att förmedla bekännelsen till massorna inklusive medlemmarna.
      Man kan stilla ställa sig frågan om SvK är på väg mot att bli en bekännarekyrka från att ha varit en bekänneslekyrka?
      Det finns vissa tecken som tyder på att den reaan påbörjats, vilket är långt ifrån den ursprungliga visionen om folkkyrkan.
      BOD:s ständiga orerande om medlemstalet på sex miljoner är bara ett sådant tecken.

      Radera
  13. Mycket kan sägas men på många ställen ringer inte kyrkklockorna till gudstjänst i morgon. Och där fe ringer är det inte folket som upp till gudstjänst går utan en folkspillra. Oftast åldrad dessutom.

    SvaraRadera
  14. BloggarDags, min och andras uppgift!

    -Om det är så i ett antal kyrkor, är det allas i kyrkan verksamma - bloggarens, min och alla andras - uppgift att samfällt arbeta för folkets kyrkovandring!

    -Alltså framåt marsch för fädernas kyrka, hr reservofficer!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera