I Spegelsalen

Det är som det är sagt. När Bloggardag (eller Fantomen) griper in, blir det resultat. I går eftermiddag twittrade Antje igen. Det handlade om miljön, men vi behöver inte bry oss förrän nästa månad, men då blir det klimat för hela slanten. Kyrkoledarna instruerar. Vi förbereder oss. Nu förbereder vi oss för livet i Spegelsalen därtill.

Ni tror att Bloggardag är tillbaka hos sina vänner nunnorna i Reuilly (Versailles), krånglar ner sig i ansträngande böneställningar och tänker mer på det egna onda köttet än på Guds rike samt vandrar i palatset mest för att lirka upp lederna efter fromhetsövningarna? Då tror ni fel. Spegelsalen ligger visserligen i Versailles, men liksom fallet var med sommaren 2018 slipper vi fara långt bort för att dels få fransk sommarvärme, dels få vandra i Spegelsalen. Det kristliga programmet för bokmässan i Göteborg har nämligen kommit, för tidningarna levererades faktiskt senare på torsdagen. Vad som hänt tidningsbudet fick vi oroliga inte veta. Men att det ska bli mycket i Spegelsalen, det kan vi se.

Bloggardag struntar i konstaterandet i programbladet, som levererades i Torsdagsdepressionen, att alla trons människor ihop med alla människor av god vilja "måste bidra". Det skrev Henrik Grape som är "senior rådgivare". I biskopsbrevet har de som aktivt jobbar med miljö i församlingarna "funnit ny inspiration till sitt arbete".  Arbetet handlar om väderaggregatet, förstår Bloggardag, som faktiskt börjat förstå lite mer om väder och aggregat. Ska han lita på en sådan utsaga om ny inspiration eller är det bara konsultsnack,världen sedd från Antjeborgs horisont?  Det är lika bra att erkänna: Bloggardag har inte en susning. Det är just detta som oroar honom. Men han får lyfta på hatten och gå vidare till programmet Se människan.

Där får Bloggardag läsa KG Hammars et cons som slår fast att "Svenska kyrkan vill (...) bidra till att Dag Hammarskjölds av den kristna mystiken präglade förhållningssätt till tillvaron och därmed till freden, inre frid som förutsättning för yttre fred, inte hamnar avsomnat i ett arkiv utan aktualiseras och förklaras." Bloggardag får också veta, att krig inte är en naturnödvändig universell lag.

Detta är ett skrämmande tal när det börjar låta som i tiderna som föregick de båda världskrigen. Finns det verkligen "ingen väg till fred på djupet som går utanför det inre rum som var och en av oss är bärare av"? Det kan inte hjälpas av Bloggardag, som läst boken En annan Kyrka undrar vad KG Hammar då ställt till med i Svenska kyrkan. Stiftat frid och fred har han inte. Allt mynnar ut i att Dag Hammarskjöld kan vara vår vägvisare. Kanske det. Eller Jesus? Eller Anden, den Helige?

Det är nog sant att teologisk reflektion kan göras om vad som helst, men att det oftast handlar om existentiella värden. Då förstår Bloggardag att han är fel ute. Han trodde enfaldigt nog att teologi var läran om Gud och helt beroende av uppenbarelsen. Här blir den beroende av reflektion och samtal. Nog kan medelklassens hållningar kännas igen, men egentligen inte det gudsfolk som tiderna igenom burit tron. Dessa hållningar kan hämta inspiration inte minst från Dagens Nyheter.

Bloggardag läser det ambitiösa programmet och slås av insikten att i de många utbuden fanns ingen mångfald. Det är ett gäng som går runt i Spegelsalen och bokmässa efter bokmässa, år efter år betraktande sig själva och den egna förträffligheten.. Det moralistiska finns där, det terapeutiksa likaså och fromt och fint är det: "Det finns en smal landremsa mellan vår inre föreställningsvärld och vår yttre – det som vi slarvigt kallar för verklighet. Ett ingenmansland som makten aldrig har kunnat annektera och som ligger långt utanför det förväntades tyranni. Genom leken, konsten och tron har vi människor tillgång till denna ekoton och ett genuint möte kan ske." (Se människan. Programmet s 13)

Det är så fint att utanförskapet för en sådan som Bloggardag blir fysiskt kännbart. Hans klena intelligens famnar inte det sagdas djupt, tanken svindlar. Och vad betyder begreppet "tron". Det är väl tron som fides qua, men inte tron som tror/förtröstar på något eller någon, fides qaue. Ska det handla om tron som trosakt, det hette så när Bloggardag en gång i tiden läste teologi, räcker det långt. Skulle docenten Folke T Olofsson åtspörjas, skulle han kunna hänvisa till sina volymer Credo. Dessa tre böcker är exempel på sådant som inte uppmärksammas i det programutbud Svenska kyrkan står för på en bokmässa. Det är böcker som inte hör hemma där, böcker som skulle göra att spegeln sprack från kant till kant.

KG Hammars introduktion till Hammarskjöld ges ut på flera språk så att den kan spridas över världen. Gunnar Stålsett kommer också och så samtalas det. För att höra det samtalet live måste man ha seminariekort.

Till lustifikationerna hör att Antje samtalar under rubriken "Eliten – och alla vi andra". Hon är "ofta aktuell i samhällsdebatten" får vi veta. Anders Wejryd är på plats för att samtala och hast du mir gesehen, det är Kajsa Wejryd också. Nu vill Bloggardag förmana: det är understundom opassande att skratta! Minns då visdomsorden: "Mest spännande är teologi när den är en upptäcktsfärd och inte ett försvar eller en upprepning." Säg det till kyrkofäderna, som visste att bedriva teologi för att försvara tron och gick till uppenbarelsen, det upprepade, för att förstå! Kyrkofäderna skulle struntat i den relevans för teologin som hämtas från andra akademiska discipliner, från samhället och universitetet. Göteborgs?

Ska Bloggardag stanna i Göteborg och gå på litterär gudstjänst? "Hur vet jag egentligen om det är rätt person jag blivit? Är det min rätta identitet som jag uppnått? Kunde jag ha varit någon helt annan? I gudstjänsten möter litterära texter bönens och riten språk. Identitet, historia, kön och gudsbilder lyfta fram..." (Se människan. Programmet s 11). Högmässan i Rydaholm verkar mer lockande.

Kan det förresten vara så, att det intressantaste på Bokmässan händer på andra ställen än i den svenskkyrkliga Spegelsalen? Vasa församling på torsdagskvällen kanske. Och vid hedningarnas montrar förstås. Där känner sig nog Bloggardag mer hemma trots allt.