fredag 10 augusti 2018

Slagordskontroll

Inget ont om slagord. De kan slå huvudet på spiken och precist beskriva hur det är. De kan också användas för att säga något som alls inte är sant, men denna lögn ska svepas in i vackra ord. Det betyder en städse pågående intellektuell renhållningsuppgift.

Svenska kyrkan Stockholms stift publicerade annons i bladen under Pridefirandet (det där med partiledare som viftade med flaggor och lät sig kommenderas och där ÖB trädde fram som sångartist. Inte undra på att man saknar både Rapp och Ljung för att inte tala om ÖB Helge Ljung eller armécheferna Swedberg och Almgren liksom marinchefen Rudberg andra högre militära befäl inte att förglömma...Då nämner jag inte Erlander, Hedlund eller Ohlin, inte ens Hilding Hagberg eller Gunnar Heckscher!). Bloggardag tar inte här upp frågan om finansieringen av reklam pro Pride, men att det är kyrkliga medel som används, det fattar inte minst en smålänning. Eva Brunne skrev:

"STÖRST av allt är KÄRLEKEN"
Var i Den Heliga Skrift återfinns detta påstående? Men det ska väl betraktas som utslag av fundamentalism att begära den sortens besked. Nå, detta var ju också texten på den konndomförpackning som Svenska kyrkan i Luleå delade ut vid en annan satsning. Förpackningen innehöll kondom med glidmedel. Det var kanske en viktig information? "Vad är det som är på glid?" tänkte de tuktiga.

Vi går vidare i framställningen:
"Pride betyder stolthet! Stolthet att få vara den jag är och inte låta någon säga: du får inte vara med. Du ska inte vara någon annan än den du är."

Det är här det bränner till, tror Bloggardag, rent själavårdsmässigt. Vem är jag? I mig, i Guds tanke om mig och mitt liv och plan för mig? Må vara att jag inte ska vara någon annan än den jag är, men då måste jag väl först ha klart för mig vem jag är. Hur får jag veta det? Det kristna svaret är:  inte bara genom livets händelser men också genom Guds ord och bönen, gudstjänsten, ger sig svaret om mig och mina kallelser livet igenom. Men hur blir detta, om jag bara låter livets händelser forma mig? Om detta skrev Eva inget.

Här får Bloggardag fortsatta problem när vi läser vidare:
"Vi firar den självklara stoltheten under Pride, Vi gör det mitt i samhället, som människor och som kyrka."
Självklar stolthet? I vår skamkultur, en annan än Kyrkans sakliga och upprättande skuldkultur, den som tar människor på allvar, är skammen mer självklar än stoltheten. Nu kan dock stolthet gälla, det som förr min stolthet var blir sådant jag skäms för. Och då skulle vilja veta mer om det kinky under Pride. BSM eller BDS eller BMW – eller vad det nu kan heta som man ska ägna sig åt i stället för enkelt vaniljsex – promotas tydligen. Men det fick jag som tidningskonsument inte veta så mycket om. Det var allas lika värde mer än det värdefulla med smisk på rumpan. Tror ni verkligen jag går på det som sägs och det som förtigs? Självklar stolthet? "In my ass", som det heter.

Annonstexten fortsätter:
"Med stolthet fortsätter vi att säga: där kärlek sker, sker alltid något heligt."
Kan detta verkligen vara sant? Kärlek till pengar och makt, ovedersägligen en bärande kärlek i denna värld, kan faktiskt inte alltid resultera i något heligt. Och då nämner vi inte pedofilen eller den som köper kärlek. Hur eller hur måste meningen kvalificeras och handla om äkta kärlek, men hur vet vi vilken eros som är äkta, nu när Anders Nygren i år är 40 år död?

Låt oss sålunda pröva orden i annonsen med en annan ingång!
Jag får alltså vara den jag är, ingen får säga att jag inte får vara med sådan jag är och jag ska inte vara någon annan än den jag är. Det finns en stolthet i detta. Och min kärlek till Svenska kyrkan är sådan, att där den sker, sker alltid något heligt. Det kunde /väl att märka/ ungkyrklighetens talesmän och taleskvinnor utan vidare kunna säga i en tid när Svenska kyrkan inte höll sig med enkönad vigsel eller kv*nnl*g* pr*st*r.

Låt mig då komma ut som kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. Det går tydligen bra, särskilt som jag skulle kunna vara en stolt sådan. Sålunda läser jag Hellmut Lieberg, och han gick väl inte av för hackor som vetenskapare?:

"Det hör till det egentliga ämbetets egenskaper, att det är ett manligt ämbete och att det endast kan överlåtas åt män, såsom Paulus betygar, genom Herren vilja, Herrens bud. Därav följer att en ordination rite, d.v.s. i enlighet med ämbetets instiftelse och dess gudomliga och väsentliga ordning, endast kan ske med en man.

Där kvinnor ordineras, sker det i strid mot Guds ord, mot den apostoliska traditionen och det heliga ämbetets eget väsen. Det är olydnad mot ett Herrens bud. Kvinnoordinationer måste därför betraktas som ogiltiga och som en nullitet. Emedan ordinationen inte sker i enlighet med Kristi instiftelse, saknar sådana ordinationer varje gudomlig fullmakt och legitimation och mynnar ut i ingenting.

Där ordination av kvinnliga präster införs i en kyrka, undergrävs den kyrkans eget ämbete, därigenom att det lösgöras från ämbetets historiska instiftelse genom Kristus och dess föranrking: den gudomliga uppenbarelsens ord i Skriften. Ämbetet utlämnas därigenom åt ovissheten och osäkerheten och förlorar fullmakten från Kristus. Det förändras till ett blott mänskligt instrument i den kyrkliga organisationen och måste förfalla."

Also sprach Lieberg.
Kallad av Gud själv. Bokförlaget Pro Veritate, Uppsala 1981, s 22.

Vad händer nu i Svenska kyrkan när en stolt kv*nn*pr*stm*st*nd*r* kopierar denan text och har en egen liten parad vid sockenkyrkan där texten delas ut till hågade och ohågade? Det hette ju att "du ska inte vara någon annan än den du är" och grundackordet var stolthet över just detta. Får vi fira denna stolthet "mitt i samhället, som människor och som kyrka"? Och får kärleken till sanningen (Luthers teser!) vara en sådan kärlek, där alltid något heligt sker. Också vid flygbladsutdetlning inför en gudstjänst i sockenkyrkan? Eller vid en diskussion vid kyrkkaffet om ämbetsreformen i riksdagen år 1958 förändrat ämbetet "till ett blott mänskligt instrument i den kyrkliga organisationen" med följden att ämbetet "måste förfalla"? Då kan mången sätta kaffet i vrångstrupen.

Nu funderar vi på frågan om slagorden i annonsen från Svenska kyrkan. Stockholm stift" håller. Stalltips nej.

Det här kan bli lika roligt som i Berlin där det i januari månad 1988 var statligt anbefallda minnesdemonstrationer till Rosa Luxemburgs och Karl Liebknechts minne (mördade 1918). Medborgarrättsaktivisterna i DDR råkade illa ut. De kom med egna plakat med citat av Rosa Luxemburg: "Freiheit ist immer auch die Freiheit der Andersdenkenden." Heja Rosa! Friheten är alltid friheten för dem som tänker annorlunda. I Berlin råkade man dåförtiden illa ut om man citerade olämpligt tal av Rosa Luxemburg vid minneshögtiden. Heja igen!

I går fick jag förresten ett brev i hand. Det var skrivet den 20 sept 1980 av domprosten, docent Nils Johansson, då pensionär i Vadstena, till professor Hilding Pleijel i Lund (och finns nu i Pleijels samlingar, LUB). Statsrådet Weijne, som år 1951 låg svårt sjuk, ringde biskop Ysander i Linköping:
- Innan jag dör, vill jag tala om hur det gick till vid ärkebiskopstillsättningen förra året. Vi hade alla tänkt oss dig, men när jag kom upp till kungen och sa deta, blev han arg och svarade: "Jag har lovat Viktoria, att om någon av Söderbloms svärsöner kommer på ärkebiskopsförslag, ska jag ta honom. Det löftet vill jag inte svika. Därför måste vi föreslå Brilioth." Ysander hade visst 11 röster, Brilioth och Nygren 10. Ysander sade: "Men det var väl Guds hand som styrde." Jag (och detta jag torde vara domprosten) svarade: "Nej, det var djävulens hand."

Tro inte annat än att Nils Johansson menade vad han sa. På samma sätt som Olov Hartman gjorde det år 1956, när han sa, att "det går åt helvete förstår du väl" till Ingmar Ström. Han talade om vad han såg hända i och med Svenska kyrkan.

Indiskretioner är informationsbärande. Det finns en verklighet bortom slagorden. Så vad nu, oss stolta emellan?

23 kommentarer:

  1. Har jag som kristen något att vara stolt över?
    Har jag inte bar amin syndiga natur att brottas med och i ödmjukhet be om nåd på domens dag?
    Är inte min natur i grunden syndig och att jag inför Gud måste skämmas för mina köttsliga lustar?
    Har +Brunne någonsin läst syndabekännelsen av äldre modell "Jag fattig, syndig människa..."?

    Stolthet över sin köttsliga natur är okristligt å det grövsta och det värsta svärmeri man kan tänka sig. Domprosten i Lund för drygt 200 år sedan hade vänt sig i graven om han hört eländet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vill nog komplicera det här något. Inför Gud kan man inte vara stolt, det innebär högmod och tanken att man är sig själv nog. Men inför människor kan man, åtminstone då och då, ha anledning att känna sig stolt – över att ha åstadkommit något gott i sin kallelse att leva i Kristi efterföljd, väl medveten om att det skedde med Andens hjälp.

      Visst är vi syndare, men samtidigt Guds avbilder, ”skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem”.

      Radera
  2. Problemet är att när du kritiserar Pride så är det så många som tolkar det som om man kritiserar dem som människor, som enskilda individer. Det går helt enkelt inte att kritisera Pride utan att klassas som homofob, trångsynt samt reaktionär. Omöjligt samtal. När man försöker trycka på och hitta någon stadga som tar emot är det som att spika fast brädor i en dimbank. Tänker att det är ett uttryck för det totala subjektiva samhället. Det finns inget objektivt förutom att de som framför kritik och ifrågasätter är reaktionära. Hur ska man navigera i detta?????

    SvaraRadera
  3. Nisse var en trevlig prick
    Av Hugo det mesta fick.

    Brillle hata alla
    Ysse falla.

    Skånska rosen skalla!
    Klagade på Nisse av alla.

    Pleijel var inte dum, nosade som en hunn.
    Me Hugo var han vän, mönstren går igen.

    1944

    SvaraRadera
  4. Om RFSL:s extremt framgångsrika lobbying:

    https://kvartal.se/artiklar/fran-radikal-till-oundviklig-rfsls-unikt-framgangsrika-lobbying/

    SvaraRadera
  5. Men Brilioth var väl bra? Och vad med Honom som styr konungars hjärtan som vattenbäckar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Konungen som åsyftas är Gustav V, ej hans hedervärde son.
      Bloggardag glömde påpeka detta, förmodligen för att han överskattar läsarens intelligens, ett ej ovanligt docentdrag.
      GAF

      Radera
    2. Efter att ha läst Roger Älmebergs bok "Gustav VI Adolf - regenten som räddade monarkin" kan jag verkligen instämma i ordet hedervärd. Jag fick intrycket av att han var kristen "på riktigt". Denna bok anbefalles varmt.

      Radera
    3. Fredrik Fernbom12 augusti 2018 07:47

      Om det verkligen var djävulens hand som fanns med i spelet, vilket jag personligen å det bestämdaste betvivlar, kan han inte ha handlat utan Guds tillåtelse. Kaifas, som i Nya Testamentet utan reservationer erkänns som överstepräst, var politiskt tillsatt i strid mot alla bestämmelser i den Heliga skrift. Han saknade de rätta kvalifikationerna (vilket i det fallet främst betydde att han inte var av översteprästerlig släkt). Nu skall ingen tro att jag jämför Brilioth, denne lysande kyrkofurste vars handboksarbete följde helt andra principer än den process som nyligen avslutats, med den man som dömde Kristus till döden. Det är tillsättningsförfarandet, både före och efter relationsförändringen, som är jämförbart.

      Radera
  6. Slagord är tyvärr alltid , väl för att vara noga, nästan alltid förenklingar utformade så att i princip alla skall kunna hålla med. Det är när man studerar vad som ligger bakom slagorden som man ibland kan se hur tomma ,intetsägande eller åt andra hållet, hur falska de är.

    Där är de som lösryckta citat-även ordagranna sådana. Idag är t.ex SVeK´s alla irrtåg mot gnostisism,synkretism till ren sekularism alla "ursäktade" med "Gud är Kärleken". Sant men han är ock en Gud som vredgas och en Gud som inte oavsett vad SVeK lär har fördrag med synd.

    Brunnes deklaration är ren dumhet(?) eller medvetet lurendrejeri kanske för att slå blå dunster i andra och bortförklara(?) eget medvetet trots mot Guds vilja.

    Ynkedom av en sk. "biskop"
    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det ynkedom av "biskopen", men hon försvarar ytterst sin egen livsstil. Och vare sig det är med Dokapitlets medgivaande eller eller anslagna medel, så belastar annonsen de avgifter som tagits upp.
      Stig W

      Radera
  7. Många och långa utläggningar!

    I dag har bloggaren inte sparat på orden; alltifrån utläggningar om Pride och biskop Brunne nämns ett brev från Nils Johansson, ett namn som förekommer flitigt också i boken "En annan kyrka". Plus flera andra namn, som även de i dag återfinns i bloggtexten.

    Min ringa och ovidkommande persons åsikt om Svenska kyrkans medverkan i Pride kanske överraskar ett antal kommentatorer här. Men den är enkel, klar och tydlig: säg tack och adjö omgående till Pride. Svenska kyrkan har inte där att göra!

    Bloggaren tar upp något i dag av det som Pride står för. Claphaminstitutet har tidigare i år gjort en ännu noggrannare granskning, som ju direkt - om nu ingen anade det tidigare - kullkastar alla påståenden om att Pride symboliserar den äkta, hänsynsfulla och ömsinta kärleken. Om alla i Pridetåget, vilka påstås ha uppgått till mellan 45.000 och 60.000 personer men där vi omedelbart bör ta bort en nolla, tillfrågades om de vill att deras barn skall ägna sig åt det som Pride står för (bland annat prostitution), anar jag snabbt vad svaren blir - och nästa års festivaltåg blir betydligt kortare.

    Alltså bort svenska kyrka från Pride! Ju förr, desto bättre!

    Och kanske får min person för en gångs skull medhåll av några kommentatorer här i den slutsatsen. Än bättre vore det förstås, om jag fick instämmanden också i andra åsikter. Men detta är väl bara en from förhoppning - kanske mer förhoppning än from?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dikes avstånd baseras på moral.
      Bloggarens på lära.


      Nilsjohanssonian i Bromölla

      Radera
    2. I detta ger vi nog många vårt medhåll. Kyrkan skall vända sig till alla människor, inte utse en viss grupp. Varför det? Jo för frälsningserbjudandet gäller alla människor. Säger som du: alltså bort svenska kyrka från Pride.
      Stig W

      Radera
    3. Att Bengt Olof menar att Svenska kyrkan inte bör ha något att skaffa med Pride är bra!

      Att förhållandevis många beskådar spektaklet som drar fram genom stan, betyder inte att de innerst inne håller med. Cirkus är ju roligt, kan man tycka.

      Radera
    4. Bromöllasonen,

      -Står moral och lära alltid i motsats till varandra?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. Son? Son av Bromölla?

      Gör om och gör rätt.
      Din tanke rider dig.


      Nilsjohanssonian i Bromölla

      Radera
    6. Bengt Olof,
      ska man inte följa majoritetens dom, också i Pride och frågor som RFSL befaller biskoparna att buga sig för?

      Antonio

      Radera
    7. Den Bromöllaanknutne,

      -Är Du rättesnöret?
      Tanken är långsökt.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  8. BOD,

    håller med om att SVeK eller rättare det som var SVK inget har med Pride att göra.Tyvärr inser du inte att just därför att SVK blivit ett Svek är utvecklingen helt i stil med vad ni politruker redan förberett och öppnat för.

    Alltså frågar jag mig mest- vilken slutsats drar du och vad avser du att göra nu på ålderns höst?

    //HH

    SvaraRadera
  9. Det finns en motsägelse i å ena sidan normkritiken å andra sidan hävdandet av mänskliga rättigheter som i grunden antar givna värden som absoluta.
    Jag är rädd att den motsägelsefullheten knäcker många.
    Det sades idag att den som figurerar som ikonen för de första ”Pride”tågen själv blev åsidosatt i de följande lite mer ”etablerade”, när amerikanska Pride blev borgerlig.
    När Pride blir normen blir det inte roligt. Respekt för den värld som fött och gött dig ger en annan hållning. an

    SvaraRadera
  10. Vad säger Guds ord om stolthet?

    De stolta måste sänka blicken, människans högmod skall kuvas. Herren ensam triumferar den dagen. Jes 2:11

    Som det står skrivet: Den stolte skall ha sin stolthet i Herren. 1 Kor 1:31


    Dett är något att meditera över.
    /Snow

    SvaraRadera
  11. ”Störst av allt är kärleken” står inte i bibelb nej, men det är titeln på en bok av den fromme Wilfrid Stinissen.
    Det han skriver om förefaller dock ha föga med Pride att göra.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera