Helt enkelt

Han gick uppför trappan och redan i hallen såg han ett par trosor på golvet. De fick då snabbt sällskap av ett par kalsonger. Och skjortan förstås.

Inifrån sovrummet hördes därefter ljud En kvinna sa: -Det är ditt ansvar! En man svarade: - Jag glömde... Kvinnan sa: - Då får du inte... Hon avbröts av mannen som sa: - Inte nu? - Du måste ta ditt ansvar som man, särskilt som du föredrar tekniska hjälpmedel och inte det man nöjde sig med förr i världen och mestadels om sommaren. Du får inte springa undan ditt ansvar. - Ok, det går, sa mannen, det går inte att säga emot: jag går.

Det är faktiskt inte alltid så lätt att komma ihåg tvättkorgen när man varit nere vid tvättmaskinen i källaren. Det var nog lättare när man samlades till byk förr i världen vid en somrig sjö. Så lommade mannen två trappor ner, hämtade tvättkorgen och ställde den sedan där den skulle vara. Han kände sitt ansvar som man, ansvaret att tvätta och laga mat. Ingen mer smutstvätt på golvet.

Det här var en berättelse helt enkelt. Den syftade till att påvisa att det som är "helt enkelt" kanske inte alltid är så där helt enkelt utan flerbottnat. Somliga förmår inte uppfatta tillvaron så. De inte bara hamnar i sina egna föreställningar utan fastnar där.

Vari består oförmågan? I en oförmåga att se tvåsidigheten i tillvaron. Den oförmågan kompenseras av medmänniskor, de som ser det andra. Då återstår uppgiften att se om vi talar just om det tvåsidiga eller om vi talar om antagonistiska motsättningar, som de mellan Gud och Djävul. Det finns två riken och det skulle vi som är kristna i sällskap med Paulus, Augustinus och Luther vara särskilt duktiga på. Jesuiter och kalvinister är härvidlag pålitliga. Där fick både Frasse och Calvin en smäll.

Lyssna nu efter senaste modeuttrycket. Det är "helt enkelt". Så i nyhetsrapportering, så i debatter. Vad är det som är "helt enkelt"? Det skiftar. Huvudsaken är att det är just "helt enkelt". Men mycket i tillvaron är sålunda aldrig "helt enkelt". Det finns sådana som skriver text i avsikt att luras och få läsare att möblera skallen med bilder, som sedan ska uppfattas vara verkligheten själv. När nyhetsrapportören säger att något "helt enkelt" förhåller sig på ett visst sätt, kan man ha anledning att ägna sig åt misstänksamhetens hermeneutik. Nyhetsrapportören kanske helt enkelt varit för lat, inte gjort sitt jobb och därför måste hemfalla till enkla förenklingar? Hur ska jag veta?

Exemplifiering? Pridefestivalen förstås med hela det officiella Sverige på plats och fåniga partiledare med regnbågsflaggor i händerna. Ska vi anförtro politiskt ansvar till sådana figurer? Vad kan de åstadkomma om Stormakt Röd eller Stormakt Blå sätter tryck på nationen? Kan man lita på att detta  är personer man alls inte kan lita på?

Parlamentarismen före framväxten av politiska partier gick ut på att rösta på någon vars omdöme jag litade på. En klok person helt enkelt! När vi inte röstar på sådana utan på kandidater som partierna erbjuder oss, kan vi veta att vi röstar fram ett knapptryckarkompani. Läs på i de politiska memoarerna så ser ni hur förskräckande det hela egentligen är. Eller "helt enkelt" är.

Bloggardag, som till det ytterst försöker dölja sina feministiska sympatier, har i vart fall underhållit sig med Margaretha Fahlgren och Birgitta Wistrand utomordentliga bok Älska eller älskas. Makt och känslor i politiska biografier. Appell Förlag 2018. Författarna har läst, samläst och motläst politiska biografier i vår samtid och skrivit en rätt avslöjande skildring av hur politik bedrivs, dvs att älska eller älskas i politiken.

Älska makten och folkets kärlek är väl alltid belöning. Det är rätt enkla figuranter som beskriver sina politiska liv och än mer enkla framstår de när Fahlgren och Wistrand fullgjort sitt arbete. Det är mycket som är "helt enkelt" och somligt som entydigt tycks vara "helt enkelt". Så går det, när två skolade litteraturvetare sätter sig in i material, skär upp och analyserar de skivor och slamsor de dissikerat.

Politiska livsskildringar är partsinlagor förklädda till historieskrivning. Sug på den här! "Intressant nog tycks våra biografiker i princip tillfreds och nöjda med sina insatser i politiken." (aa s 242). De politiska biografierna skiljer från traditionella självbiografier av bekännelseslag (Bloggardag kan hänvisa till Augustinus). Inte så i de politiska biografierna: "Man gjorde helt enkelt det rätta." Ordet var "helt enkelt". Och intresset vänds från politiken till personerna i politiken. Det är rätt farligt. För oss, alltså. Liksom barn och barnbarn. Längre vill inte Bloggardag tänka. Men nog ringer varningsklockorna när tillvarons vedermöda sammanfattas med orden "helt enkelt"?

I dag ska Bloggardag på synundersökning. Vad ska han därefter få syn på? Bäva, förtvivla!