Miscellanies

Floden av bloggkommentarer om ämbetsfrågan i ny och nedan förvånar. Icke-frågan lockar och avslöjas därmed vara en fråga i vart fall. Den engagerar och väcker emotioner och kanske någon tanke därtill. Bloggardag fascineras av det där med offentliga lögner, det DDR-lika. En sak utsägs eller förtigs, men i verkligheten är det annorlunda och det kommer fram efterhand, dvs så fort någon petar i saken. System, som lever under dess villkor, kan inte bestå.

En del intressant kommer fram i kommentarerna. Den som räknar sanning utifrån procentsatser så att de 98%-en alltid har rätt, har inte funderat över hur det blir vid det slut som är en början. Är det en majoritet som hör samman med Kristus som åberopas eller är majoriteten en massa damnata? Kommer Herren till en majoritet av Svenska kyrkans medlemmar säga "jag känner er inte!" eller säger han: "gå in i er Herrens glädje"? Om någon verkligen tror att frågor om vad Gud vill med ämbetet avgörs genom majoritetsbeslut, kan man frukta att en sådan person missat något och fungerar som ateist. Funktionell ateism är ju ett begrepp. Det är att uttala sig fromt men uppträda som om Gud inte finns och inte har någon mening om något, inte heller om det kyrkliga. MTD-religion fungerar så.
'
Bloggardag fascineras över mycket. Vi kanske dock inte behöver belysa hur antikens slavsystem fungerade, men den som har boken Kapitalet (del 1) av Dr Karl Marx present, kanske kan minnas skillnaden mellan slavar och lönearbetare. Slaven var en egendom och sköttes därefter. Lönearbetarens arbete köptes och arbetaren var inte köparens ansvar. Det gick som det gick. Bortom Onkel Tom-berättelserna finns det ett antikt slavsystem, som efterhand upphörde och detta skedde i varje fall inte bortom praktiserad kristen tro. Att lärare var en slavkategori, kan roa somliga. Att reglerna när det gällde asbest var hårdare i apartheidsystemet Sydafrika än i Sverige förklaras också. Man är rädd om det man äger, det är en brutala sanningen. Att vi lever i en tid med det största slaveriet någonsin, kan man fundera över. Hörs i kyrkorna några argument för detta?

Manligt och kvinnligt måste vi nog tala om som vi talar om klimatet; en företeelse under längre tid alltså. Annars kunde det vara frestande att undersöka varför somliga hellre vill ha en hanhund än en tik. Det har anförtrotts mig, att hanhunden är mer social/sällskaplig och tiken mer reserverad och ansvarsfull. Är det så och skulle det kunna generaliseras för människor också? Täta kvinnliga nätverk (syföreningar av skilda slag) och en annan manlig kod? Bloggardag funderar, som ni märker.  Tänk om det finns en skillnad som förklarar att några präster då skapar tätare miljöer medan andra skapar öppnare? Om detta torde det vara närmast livsfarligt att fråga i ett kyrkosystem med arbetslag, som gör allt puttinuttigt och tror att detta är vad människor längtar efter. Anasatspunkten för en kyrkokristen är väl annars skapelseglädje för egn del och andras. Det finns en mening och den meningen är Guds. Hållningen blir sökandets. Människan skapades till man och kvinna. Vad betyder det?

Att det är i borgarklassen och under 1800-talet kvinnan får sitt dockhem, något helt otänkbart i den arbetsgemenskap ett småbruk var, kan man också besinna om man inte rentav vill meditera över förändrade betingelser för kvinnor från 1960-talet, när hemmafrun avskaffades och Svenska kyrkan blev anställningsalternativ för en icke obetydlig kader av dessa. De flesta av kvinnorna i Kyrkans liv var i vart fall inte präglade av 1800-talets borgerliga kvinnosyn, det kan man veta.

Lurendrejeriet är nog grundhållning i vår tid. Som det där med en man, som folkbokförs som kvinna, men är lika mycket man som tidigare och nu ska gifta sig. Om detta skulle icke talas ty det var privat?Visst, men icke! Det utläggs i medier och ingen låtsas om underligheten. Man behöver inte vara läkarbarn för att fatta, men vi fattar i alla fall. Förvirringen är en Djävla strategi, dvs Själafiendens, och skäll inte på Bloggardag för att han kan svenska.

Detta för rätt självklart över till Pride. Alla får inte vara med, förstår jag. De måste dela värdegrunden. Vilken? Svenska kyrkan kunde inte certifieras eftersom Svenska kyrkan inte ställde upp på att prostitution borde tillåtas. Vem som nu bestämde det, men i alla fall. Hur kan då Svenska kyrkan tåga i Prideparad? Vad är det för krav Svenska kyrkan ställer sig bakom? De enkla slagorden är ju komplett bisarra, som det där att man ska få älska vem man vill. Och så ska barnpornografi förbjudas? Är inte hela saken att Pride står för en uppsättning oförenliga målsättningar, som folk entusiastiskt ställer upp på? Om någon skulle ställa sanningsfrågor om företeelsen, skulle den falla samman i smådelar. Och miljonrullningen för certifieringen påminner om maffiafasoner!

75 000 tågade i Stockholm, hette det i rapporteringen. Vem räknade? Jag undrar för i dagens DN var siffran 45.000. Skillnaden är inte obetydlig ens för den som är svag i räkneläran. 60 000 räknade man med flera dagar innan tåget. Säg att 75 000 tågade och så var det fordon med mera. Hur långt sträckte sig tåget och hur lång tid tog det att gå vilken sträcka? 7-8 i bredd borde betyda ett tåg som var milen långt. När de första startade stod de sista och väntade. Hur länge? Stod alla uppställda och på kommando startade hela tåget, somliga en mil bort? Minst en haöv miljon människor var ute i Stockholm. Det är oräkneligt många – så vem räknade?

Bloggardag såg partiledare med regnbågsflaggor. Patetiskt. Och Hermann Rauschning hade kanske påmint om hur partiet, när det begav sig i Danzig, satt upp partifanor på kommunala flaggstänger och byggnader och därmed gjort anspråk på herravälde i staden. Ideologier tar sig sådana uttryck. Men alla ska vara med. Fast om vad? Domstolsväsendet också. Och polisen. Liksom försvarsmakten om det finns pengar för detta och inte bara några flottister i behov av att förstärka kassan. Ni förstår.  Nu borde många bli rädda. Ideologi produceras och distribueras. I vems intresse? Vilka belopp omsätter hela denna cirkus, pengar och andra insatser sammanräknade eller estimerade?

Ropas det verkligen på ett inlägg om Jesus på Bloggardag? Det tror jag inte. De kloka har läst boken Jesus. Motspänstig medmänniska. Den finns faktiskt utlagd på kyrkligdokumentation.nu så ingen behöver gå till sockenbiblioteket.

I går var det Ängaholmen och i dag är det Pjätteryd som gäller. Det fanns de som trodde att en ny kyrkohandbok skulle fräscha upp gudstjänstlivet. De hade fel. I stället för firande av de gudomliga mysterierna blir det studier i gudstjänstagendan och liturgiska partier församlingen inte kan sjunga. Besöket för dopföljet blir sällsamt.
- Varför går inte folk i kyrkan?
- De har redan varit där en gång.
Dessutom ska ny församlingssång in när det är klent besatta sommarsöndagar och ingen kör, för den har sommaruppehåll. Jag säger som Lenin kanske sa men GA Danell verkligen sa: "Ju sämre desto bättre!"