Vi läser vidare i texter från Antjeborg

I går kom en kommentar som jag sparat till idag och snor som blogginläggsinledning /där satt den!/
Signaturen TD får ordet:
Ännu mer belysande presentationstexter är dessa båda om något som kallas Svenska kyrkans "värdegrund" och dess "teologiska grund". Ordet grund är här mycket träffande, i sin motsättning till djup. Förmodligen har dessa texter kommit till genom långa heldagsmöten i det nu hädangångna Steken – Sekretariatet för Teologi och Ekumenik. Under ledning av fru professor Dr. Christina Grenholm har de anställda kvinnorna, samt någon karl, hummat och instämt i hur viktiga och belysande formuleringarna är. Efter navelskådande och god mat på lämplig konferensanläggning har man gått till sängs i förtröstansfull tilltro till sin egen betydelse. Kanske bad man och tackade Gud för att man själva fanns. Det värsta i hela kråksången är alltså att de inblandade förmodligen tror på relevansen i detta blaj.

Man måste läsa på tydligen. TD tog fram två texter. I upphetsningen stavade han namnet Christina korrekt, men Cristina stavar så! Den första texten ska nog också skärskådas. Tydligen är det i de korta texterna det kommer fram vilken tro som praktiseras. Här kommer alltså tre texter för begrundan!

VÅRT UPPDRAG SOM KRISTNA

Varje människa är oändligt värdefull. När en människa kränks eller förminskas, då kränks Gud. Vårt uppdrag som kristna är att arbeta för att varje människa ska få leva ett värdigt liv.

SVENSKA KYRKANS VÄRDEGRUND

Svenska kyrkans värdegrund definierar kyrkans grundläggande värden och värderingar, som vi vill utgå ifrån i både handling och ord. I vårt arbete strävar vi efter varje människas lika värde, arbete för fred, försoning, rättvisa och hållbarhet i harmoni med värdegrunden.

SVENSKA KYRKANS TEOLOGISKA GRUND

Svenska kyrkans teologiska grund har formats av vår lutherska tradition och historia. Idag finns en pågående dialog om hur kyrkan och teologin ska utvecklas. Svenska kyrkans demokratiska struktur tillåter oss att tillsammans forma och förändra tro och teologi i den värld vi lever i.

Säg vad ni vill, men visst är detta deism. Jag backar mig fram genom ordsvallet och börjar med den teologiska grunden.

Här är det inte tron på en Gud som uppenbarar sig och avslöjar sin vilja. Det är i stället en demokratisk struktur och just denna struktur ger oss frihet att tillsammans forma och förändra tro och teologi i den värld vi lever i. En kyrka som beskriver sig så, är inte en kristen kyrka och har förstås inte någon egentlig plats i ekumeniken, samalet med andra kyrkor världen över. Den demokratiska strukturen ger oss frihet i detta tillsammansskap att också förändra tron. Det känns närmast lumpet att anföra Judas brev i sammanhanget för att tydliggöra att detta sätt att tänka inte är Kyrkans. Men så tänker man i Antjeborg. Men när det blir brott att tiga, kom att våra läppar viga!

Värdegrundssnacket är förstås obegripligt nys. Jesus försvann, märkte ni det? Nu vet ingen vad det där med "lika värde" betyder för det är konkret helt obegripligt, en felöversättning av ordet "dignity", som betyder värdighet. Förr i världen kunde Bergspredikans etik anföras, det var liberalteologernas favoritavstamp. Men inte ens detta finns kvar. Och gör rösten varm, av din kärleks harm!

Uppdraget då?
Uppdraget för oss som kristna är att varje människa ska få leva ett värdigt liv. Men Gud får plats som den som kränks när en medmänniska kränks. I övrigt intet. Bort åkte missionsbefallningen, som den kyrklige puristen kan se. Vad är för övrigt ett "värdigt liv", kristligt sett? Upprätthålls betingelser för något sådant i Svenska kyrkan om vi skulle tala om högkyrkliga eller gammalkyrkliga präster, de som sveket drabbade? Lär oss att ej kallt, se och tåla allt!

Tänker ni sitta lugnt tillbakalutade eller fattar ni att saken gäller kampen om Kyrkan? Bloggardag läser sålunda Yngve Brilioths lilla skrift Kampen om Kyrkan, Lund 1937:
 "En kyrka, som sätter sitt mål att vara varje tid till behag, kommer snart att bli andligen utarmad och rotlös. Intet synes i morgon så föråldrat, som det som i dag synes allra mest tidsenligt." (s 14)

Ansatspunkten för resonemanget kan mången pensionerad tidningsredaktör meditera över:
 "Då man stundom gör gällande, att kyrkans lära skulle kunna regleras genom majoritetsbeslut, då ju kyrkan är folkets kyrka, så röjer detta den mest häpnadsväckande okunnighet om vad en kyrka är". (s 13)
Den intre friheten för kyrkan är ett livsvillkor och om staten ska "hävda rätten att diktera, vad kyrkan får lära och icke lära, göra och icke göra, också då det gäller hesnnes innersta och heligaste handlingar" så måste kyrkan kämpa för sitt liv för att undkomma det kvävande greppet. (s 25) Brilioth jämför Sveriges förhållande med vad som gäller i Tredje riket – och tro mig, jämförelsen utfaller inte till Sveriges fördel. (samma sida)

Jag ska citera Brilioths avslutning, men först fråga: Vilka vill stå upp för att hävda Libertas Ecclesiae, Kyrkans frihet, mot dem som berövat oss det svenskkyrkliga arvet och nu sitter och publicerar texter i Antjeborg? De som ställer sig upp  kan väl samlas i arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse, den gemenskap som med de innersta fibrerna hänger fast vid Svenska kyrkan, men aldrig tänker bli lojal med kyrkotransformatorerna. Nu Brlioth igen:

"Vid Sveriges kyrka, i hennes yttre ringet och fördolda härlighet, hänga vi fast med de innersta fibrerna i vårt väsen. Vi se i hennes Ansgars, Birgittas, Olaus Petris, Gustaf Adolfs, Schartaus och Geijers kyrka, som i den enklaste församlingsgudstjänst träder oss till mötes med budskapet från Kristus och evangeliet om honom. Vi erinra oss med tacksamhet, att det i vår egen tid har förunnats biskop Eklund att om henne sjunga en ny sång, och biskop Billing att tänka djupare tankar än som förut tänkts och ärkebiskop Söderblom att föra henne ut till en betydelsefull insats i den allmänneliga kyrkans liv. Att Sveriges kyrka icke skall svika sin uppgift att bringa evangeliet till vårt folk, till varje nytt släkte, det är vår innerliga bön och målet för vår allvarliga strävan." (s 40)

"Vår allvarliga strävan" betyder nu kyrkokamp. Vad ska det annars betyda? Det är kamp mot dem som inifrån vill ta vår Kyrka ifrån oss. Vi står samman med Yngve Brilioth, JA Eklund, Einar Billing och Nathan Söderblom och de som är präster av något åldrad modell sannolikt samman med sin vigningsbiskop. Ingen av dem hade köpt presenationerna av Svenska kyrkan.

Hur gör nu förresten Frimodig kyrka i kyrkostyrelsen? Bråkar? Kräver ett redaktionsutskott och texter Svenska kyrkan efter sin bekännelse kan stå för?

Var hittar vi texterna från Antjeborg?

https://www.svenskakyrkan.se/om-oss