tisdag 7 augusti 2018

Oavsett allt

Nej, Bloggardag orkar inte mer. Han uppfattar partiledarna som piruetterade som personliga förolämpningar av fria svenska medborgare. Ska vi verkligen inte kunna kräva bättre av de politiska partierna? Hur många medlemmar har de – i procent. Och de ska förse oss med LEDARE? Bloggardag måste tänka på något annat. Alternativet är förstås att supa skallen av sig, så allt är i detta perspektiv en förbättring!

Cirkus Cirkör fick inte ha sin föreställning i Vadstena Klosterkyrka. Kyrkorådets majoritet tackade nej. Någon motivering lämnades inte och det föranledde en ledare i liberala Motala Vadstena Tidning. (1/8) Kyrkorådets ordförande avgick i protest mot kyrkorådsbeslutet. Självfallet hann ledarskribenten i all röra koppla till "ett relaterat inslag" som något som inte var bra. Kv*nnli*g* pr*st*r, förstås. Alltså, att "det än idag" är kontroversiellt med sådana. Där fick kommunikatörerna i Antjeborg! Men det där att den som sitter på en ledarredaktion inte fattar, ska det också räknas till de personligt illasinnade oförsyntheterna? Kan man sätta alla dumskallar i karantän? Bloggardag bara frågar.

Ledarskribenten Tobias Josefsson ser den verkliga frågan handla om vad kyrkan ska vara och för vem den ska vara. Skarpsynt! Det grundläggande svaret, att Kyrkan är Herrens och har uppdraget att förkunna evangelium för allt skapat, fokuseras dock inte i ledaren. Skribentens undran gäller närmast hur den nye kyrkoherden, som föreslagit pubkvällar i Kisa, ska tas emot. Håhåjaja. Det blir säkert utmärkt på det gamla vanliga sättet. Och snart nog kommer det en ledare, men inte i tidningen MVT, som undrar vart Kyrkan tog vägen. Inga träd växer upp till himlen och om det som är modernt vet vi ett enda, det kommer att bli omodernt. Detta sagt av en som varit på krogpredikningar...

Syster Kerstin har firat Bergman hundra år med att läsa Laterna Magica igen. (Laterna och inget annat! Tack!)  Det var väl för varmt för trädgårdsarbete – eller för torrt. Hon fann anledning att högläsa ur boken. Ingemar Bergman besökte kyrkor när han förberedde Nattvardsgästerna. Själva slutet på filmen hade han problem med. Syster Kerstin läste högt:

"En söndag ringde jag min far tidigt på morgonen och frågade om han hade lust att följa med på en tur. Mor låg på sjukhus med sin första hjärtinfarkt och far isolerade sig. Hans händer och fötter hade blivit sämre, han tog sig fram med käpp och ortopediska kängor. Med självdisciplin och viljestyrka skötte han sin tjänst i Slottsförsamlingen. Han var sjuttiofem år.

Det var en disig vårvinterdag med starkt ljus över snön. Vi anlände i god tid till den lilla kyrkan norr om Upsala. Före oss väntade fyra besökare i de trånga bänkarna. Kyrkvärden och vaktmästaren viskade i vapenhuset. På orgelläktaren rumsterade den kvinnliga musikdirektören. Då sammanringningen tonade bort över slätten hade prästen inte visat sig. Det uppstod en lång tystnad i himlen och på jorden. Far rörde sig oroligt och muttrade. Efter ytterligare några minuter hördes en rusande bilmotor i den sliriga backen, en dörr smällde och prästen flåsade genom mittgången. Då han nått altarringen vände han sig om och såg ut över sin menighet med rödkantade ögon. Han var tunn och långhårig, det välansade skägget dolde knappast en flyende haka. Han pendlade med armarna som en skidåkare och hostade, håret var krusigt i hjässan och han blev röd i pannan. Jag är sjuk, sa prästen. Jag har nästa trettioåtta i feber, det är förkylning. Han sökte deltagande i våra blickar. Jag har rint till kyrkoherden och han gav mig tillstånd att genomföra en förkortad gudstjänst. Såldeds utgår altartjänst och nattvardsgång. Vi sjunger en psalm och jag håller min predikan, så gott det går, sen sjunger vi en psalm och så får det vara bra. Nu ska jag genast gå in i sakristian och sätta på mig prästkappan. Han bugade och stod några ögonblick obeslutsam som om han väntat en applåd eller åtminstone ett tecken på samförstånd. Då ingen reagerade, försvann han bakom en tung dörr.

Far började resa sig i bänken, han var upprörd. Jag måste tala med den där figuren. Du måste släppa fram mig. Han kom ut ur bänken och linkade hårt stödd på käppen in i sakristian. Där följde ett kort men upprört samtal.

Efter några minuter visade sig kyrkvärden. Han log generat och förklarade att det skulle bli både altartjänst och nattvardsgång. En äldre kollega skulle vara pastorn behjäplig.

Ingångspsalmen sjöngs av organisten och de fåtaliga kyrkobesökarna. I slutet av andra versen tågade far in i vit mässkrud och käpp. Då sången tystnad vände han sig mot oss och talade till oss med sin lugna, fria stämma: Helig, helig, helig är Herren Sebaot. Hela jorden är full av hans härlighet.

För egen del undfick jag slutet av Nattvardsgästerna och kodifieringen av en regel jag alltid följt och skulle följa allt framgent: Oavsett allt, ska du hålla din gudstjänst. Det är viktigt för besökarna, det är viktigare för dig. Om det också är viktigt för Gud, får visa sig. Om det inte finns någon annan gud än din förhoppning, är det viktigt för guden också." (aa s 315-317)Här slutade s Kerstin läsningen.

Detta var en annan Kyrkan i en annan tid och kanske ser vi här brytpunkten, brottet, mellan en äldre präst och en ny prästgeneration. Inte vet Bloggardag. Men hållningen "oavsett allt" gäller också om den inte praktiseras. Back to Basic!

En kyrkokristen som på söndagen inte tar sig till högmässan är ingen kyrkokristen och kan den som är kyrkokristen inte förses med en anständig högmässa är det ett grundläggande fel. Inte på den som är kyrkokristen men på kyrkostrukturen. Då är det tid att tala. Det kan man göra som avgiftsbetalare. Vart vänder man sig om det inte levereras, som Kyrkan ska leverera utifrån sin tro och bekännelse, det som jag betalar ett högt pris för att få och Herren Kristus betalat ett än högre pris för att jag ska få? För oavsett allt, ska jag hålla min gudstjänst!





21 kommentarer:

  1. En kyrkorådsordförande som avgår för att det inte blir cirkus i kyrkan.
    Är det vanliga cirkusen inte tillräcklig?

    Undrar hur många som känner för att avgå för att det är för mycket cirkus som det är, med nya handboken, prajd och allt?

    SvaraRadera
  2. Ibland måste man tycka synd om partiledarna, som måste piruettera framför svenska folket. Och vara tvungna (?) att framföra halvsanningar och ibland lögner för att få sina motståndare att se ut som om de saknar kompetens att styra landet.
    Det är inte ofta man hör orden "vi hade fel". Inte heller ofta någon erkänner de andra att eventuellt kunna ha rätt. Hur orkar de? Är verkligen viljan att ha makt så stor, att den kan driva dem?

    Och visst är det så, att en kyrkokristen om söndagen tar sig till högmässan. Jesus säger ju: "Den som inte äter mitt kött, och dricker mitt blod, har inte evigt liv förblivande i sig". Därför lägger också Kyrkan energi och pengar på, att människor som är avsidestsgna, också skall kunna få del av "själens läkemedel".
    Stig W

    SvaraRadera
  3. "Vart vänder men sig om det inte levereras...." Till den som betalat priset - har Herren Jesus betalat priset förgäves?

    SvaraRadera
  4. Högmod går före fall?...

    (Läs mer...https://educaremm.wordpress.com/ )
    JB

    SvaraRadera
    Svar
    1. JB har skaffat en egen blogg, HURRA!

      Radera
    2. Sådana som Peter T. är det synd om. Dem bör man ha överseende med. som det heter.

      Sådana, de vet icke vad de gör.

      JB

      Radera
  5. Laterna magica (som väl titeln ska stavas?) är en otroligt suggestiv och läsvärd biografi. Men det mesta, sägs det, och man anar det nästan när man läser,är uppdiktat eller överdrivet. Bergman hittar på helt friskt, för att måla den bild av sig själv som han önskar. Att han framställer fadern på detta sätt är ju ingen slump, även om bilden i sig inte är omöjlig.

    Sanningen är sällan intressant. Jag var själv i Sthlm innerstan i lördags. Då jag hade trott att avspärrningarna skulle vara på söndagen blev det några vändor innan jag kom ut. Det var ett ganska stort tilldrag jag såg både ner mot Vasagatan, Kungsgatan och vid Stureplan. Men en halv miljon åskådare, nej. Men det är ju ingen som bryr sig om det är sant eller ej. När Michael Hydén sjunger Elvis är man ute i ett helt annat ärende.

    SvaraRadera
  6. Om inte en präst ställer sig/ställs till förfogande så får man vända sig till kyrkoherden och sedan kontraktsprosten.
    Stig W

    SvaraRadera
  7. Ingen riktigt kristen?

    -Varför fortsätter BloggarDag att upprepa påståendet - i olika varianter - att en som inte varje söndag går till kyrkan är ingen riktig kyrkokristen?

    Men visst kan han, eller hon, vara detta. Graden av tro står faktiskt inte i proportion till antalet kyrkobesök; varför skall jag behöva upprepa denna sanning gång efter annan på bloggen?

    Märk också att BloggarDag använder ordet "kyrkokristen". Vad skiljer då en sådan från "kristen"? Frågan tarvar ett svar från den som kommer till slutsatsen, att man måste gå till kyrkan varje söndag.

    Vad säger 90-åriga mor Agda, som sedan barnsben har bett till sin Gud, min och bloggarens Gud, varje kväll och vars tro är bergfast men som alls inte tar sig till kyrkan varje söndag, om denna deklassering av hennes tro?

    Kan vi äntligen därför bli överens om att inte gradera människors tro i antalet kyrkobesök?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD
      Mor Agdas tro grundades i en annan tid, med nåd, frälsning och sakramental trygghet. Det är väl ren självbevarelsedrift för henne att stanna hemma.

      Troligtvis vet inte ens den nya kvinnliga komministern som motvilligt kör ut från stan till bykyrkan de där förhatliga jobbhelgerna att Agda existerar. Gemenskapen har fallerat och prästen har inte gjort nägon hemlighet av att hon vill bo på annan ort för att slippa bry sig. Jag har sett ett par Agdor i den by min mor bor i så det är inte påhittat. Det borde du fundera över.

      Radera
    2. BOD
      Det handlar inte om att gradera. Som kristen behöver jag möta min Frälsare, och i Nattvarden får jag del av Hans liv och förstärks i min tro.
      Varför dömer du mor Adga? En frikännande dom, är nämligen också en dom. Mor Adga får en dag själv svara inför vår Herre.

      Kyrkan är enligt vår (Svenska Kyrkans)bekännelse, de heliga samfund. Den helige Ande samlar sin kristenhet på Jorden, där Han dagligen förlåter mig mina synder. Guds Rike vet bara Gud vilka som tillhör, men Kyrkan är en synlig enhet. Det är Kyrkan som har till uppgift att utvidga Riket. Hon gör det genom att förvalta nådens medel.
      Stig W

      Radera
    3. Stig W
      Låter fantastiskt. Önskar att vi kunde komma tillbaka dit.

      Radera
    4. BOD
      Romarbrevet 10:17
      ”Tro kommer av predikan och predikan i kraft av Guds ord.”

      Var skulle den formuleras om inte i församlingsgudstjänstens predikan och i samtalet i anslutning till denna?

      Stor samlad, jag Hundratals år av samlad erfarenhet,säger att de orden i Bibeln stämmer, dvs besök i Gudstjänst med seriös predikan = chans till levande tro.
      På samma sätt säger den samlade erfarenheten att motsvarande gäller åt andra hållet, dvs ingen besök i gudtjänst = förr eller senare ingen tro kvar.
      Vill man inte ens gå till gudstjänst när möjlighet finns, så finns det läge för oro, mycket mer än att oroas för att man därmed graderar kristen tro....

      /Per-Eric





      Radera
    5. "Det är väl ren självbevarelsedrift för henne att stanna hemma."

      Bertil Gärtner yttrade: "Efter en eländig predikan är det riktigt gott att få resa sig och bekänna sin kristna tro!"

      Själv besöker jag tvivelaktiga gudstjänstsammanhang, mediterar eventuellt över psalmerna om annat matnyttigt ej gives, och uppskattar att trosbekännelsen oftast finns kvar. I Svenska Kyrkan blir man beskedlig!

      PP

      Radera
    6. Det handlar inte om att gradera tro efter antalet kyrkobesök. Ett antal MTD-präster är i kyrkan ofta.
      "Kyrkokristen" är ett uttryck för den som i regel går till kyrkan och firar gudstjänst.
      Begreppet skiljer alltså ut de regelmässiga gudstjänstfirarna från de sporadika gudstjänstfirarna.
      Kanhända har BOD ett bättre begrepp på lager för denna skiljelinje?

      Radera
    7. Det har vi, Stig W!

      -Den kyrka som Du beskriver, Stig W, har vi redan, varför Du slår in öppna dörrar.

      BENGT.OLOF DIKE

      Radera
  8. Ska Bergmanåret få bli det som påminner om vad en präst ska göra?!
    Tack för citatet. an

    SvaraRadera
  9. Det har varit skralt med mässfirande på min semester. Förra sommaren lusläste jag predikoturer och lyckades hitta några emeritipräster som fortfarande har förmåga att leda en anständig högmässa. Denna sommar orkade jag inte. Blodtrycket tål inte läsande av församlingsblad i PDF-format. Är detta min kyrka?

    /Laikos

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi äro tusenden med samma "utmaning" ...

      PP

      Radera
    2. Varför kan man inte få en kyrka som den Stig W beskriver? Och hur ska nya människor kunna komma till? De sedan länge invigda kanske kan sålla, genomlida en kass predikan och tänka bort den, eftersom de har annat att luta sig emot, men hur ska nya kunna göra det? Det är nog bråtttom, pensionärerna är pä utgående och det som kommer att serveras i framtiden är något helt annat.

      Radera
    3. Därför att kyrkan inte är något som kan måttbeställas. Du med dina insikter är en nyckel på din ort. Söker du dig till gudstjänst? Om där inte synes någon - ber du präst komma? Präst utan evangelium och Herrens bön kan kvitta. an

      Radera