Dysterheten fick ett ansikte i Torsdagsdepressionen

Eftersom cykling ska lösa transportproblemen medan vi så svårt plågas av klimatförstöringen, den vi ser med egna ögon, kom Bloggardag uppmuntringsvis att tänka på friherre Povel Ramel. De utgör en klar minoritet som sjungit denna sång i militära sammanhang på fest i legendariska Grå Huset, just mention'. Det finns fler verser, men denna räcker för klimatfrågans skull.

Man cyklar för lite, man röker för mycket, och man är fasen så liberal när det det gäller maten och spriten. Jag borde slutat för länge sedan, men denna sup är sår liten. Vad tjänar att hyckla, tids nog får man cykla!

Bloggardag vaknade inte i torsdagsmorgonen för att ta sig ut till postlådan och hämta in några tvestjärtar samt tidningarna, däribland Torsdagsdepressionen. Det var för väl. Han fick depressionen först under torsdagseftermiddagen, när delegationens sammankomst avslutats och han kommit hem. Sällan har väl Torsdagsdepressionen så väl stått upp som med nr 33. Omslagsbilden var tre sorgsna och kränkta. Inte kan en kyrkokristen bli glad då. Man är sorgsen och kränkt med de sorgsna och kränkta, det är givet. Skulle informationen att biskop Linds "mesta fokus" är måltiden vara mer uppiggande? Bloggardag blev kanske mer bekymrad. Visserligen stampade biskopen av i den heliga måltiden men heligast tycktes gåsablotet vara. Bortsett från den viktiga informationen att biskopen särskilt uppskattar strömming. Det är det folkliga draget som framträder precis som det ska.

När Bloggardag uppmärksammats på att de många platsannonserna berättar mycket om Svenska kyrkan, kastade han sig över dem. "Är du präst med engagemang och intresse för samhällsfrågor?" undrar Lundby församling, som signalerar profil med den multikulörta flaggan. I Norrköping vill man ha en präst med diakonalt perspektiv, ni vet en sådan som känner för mötet med människor och är trygg i en mångkulturell miljö. I Ljungby, G län, har man släppt all småländsk blygsamhet. Där heter det utan omsvep "Vi är engagerade, visionära, målinriktade och omvärldsorienterade." Verkligen? I Södermöre pastorat handlar det om "spännande nysatsningar". Och så finns en uppsättning församlingar/pastorat som söker präster utan att vara särskilt spännande. Men nog är det förbluffande många prästtjänster lediga.

När det ändå handlade om lediga tjänster fördjupade sig Bloggardag i en redan tillsatt. Det var inte heller ointressant. Vi är alltså med ny kommunikationschef. Pia Dahlén är starkt värderingsstyrd. Nästa steg i yrkeslivet efter tjugo år med kommunikation i näringsliv, politiskt styrda organisationer och intresseorganisationer blir alltså det kyrkliga. Pia Dahlén är uppvuxen i en kultur med starka kristna värderingar, döpt och konfirmerad i Svenska kyrkan samt gift kyrkligt också. "Jag definierar mig som en andlig och sökande person i min tro. Och jag har alltid uppskattat kyrkans rum. Det kyrkliga rummet får en att tänka inåt, vilket är en fantastisk kontrast till alla andra saker i samhället som är oerhört kommersiella och fyllda med budskap. På det sättet är det en annorlunda och unik plats."

Bloggardag har nog svårt att fatta, för han hade vandrat i den föreställningen att just kyrkorummet var ett rum fyllt av budskap. Så mycket fattar han dock att kommunikationschefen är en gängse kyrkomedlem, fast kanske gängse av det lite finare slaget. Mellanskiktet ni vet. Men hur kompetent är Dahlén att kunna avgöra vilket budskap målgruppen ska nås av? Blir det inte med nödvändighet en satsning på MTD-religion? En person som är andlig och sökande brukar hamna där. Så svaret på om religion blir alternativet i en kultur där Gud är död, kanske ska bli jakande. Här anknöt Bloggardag till en läsefrukt: https://www.svd.se/kan-religion-fylla-tomrummet-efter-gud

Då får vi kyrkokristna inte problem utan i stället förnyad entusiasm. Just så var det i urkyrkans och fornkyrkans tid. Nu spritter det i dem som 1. vet vad sant är, 2. vet vad priset för att stå upp för sanningen är och är beredda att betala det samt dessutom 3. har förmågan at skratta åt eländet kvar med svärtad kyrklig humor. Bloggardag har nu i tre punkter sammanfattat Apostlagärningarna, som ni märkte. Ska vi anta att denna hållning kontrasterar mot den i Antjeborg och kommunikationsarbetet?

Det skulle för de fåvitska kunna komma att uppfattas vara ett problem att själva budskapet som ska kommuniceras är mer distinkt än andlig och sökande tro. Kollar man så är det religiösa en hållning rätt långt ifrån det där att ni måste se och höra själva för nu har jag hittat honom. Den samariska kvinnan som exempel lika väl som aposteln Paulus. En snabb bläddring av evangelierna ser många sådana, där polletten ramlat ner. De blev inte kommunikationschefer men de blev kommunikatörer. Missionshistorien vimlar av dem. Men de visste vad de trodde. Det var därför de kommunicerade evangeliet i ord och handling, under och tecken. Kommunikationschefen Dahlén träder fram som en sådan som evangeliet borde kommuniceras till så att polletten faller ner. Som objekt, alltså. Inte avlönat subjekt. Bloggardag ägnar sig nu åt misstro, den kristna trons andra sida.

Samtidigt kan vi med svärtad humor se hur folk söker det som avslöjats och är uppenbart. Rom 1:19-23. Här är vår tid. Också!