måndag 30 maj 2016

Folkdemokrati

Folkdemokrati är inte demokrati. Folkdemokrati är majoritetsdiktatur. Vi har sett exemplen. Nu hävdas att de högkyrkliga inte egentligen är demokrater. För diskussionens skulle hade det varit välgörande med definitioner - vad betyder "högkyrklig" och vad betyder "demokrat", det är inte helt lätt att förstå om man tänker efter, men säkert självklara begrepp för den som inte tänker efter.

Kyrkans hela existens vilar inte på ett demokratiskt beslut utan på Guds uppenbarelse. Detta förhållande får konsekvenser. Det röstas inte om en uppenbarelse. "En kyrka som håller sig med biskopar, blir aldrig helt demokratisk", som Peter Bexell formulerade problemet när en styrelse i sin helhet hade en mening och biskopen en annan. Då kan likväl inte majoriteten köra över biskopen. Det återstår att övertyga varandra med goda argument. Jag har varit med om motsvarande i den kyrkligt centrala styrelsen, för den delen. Exemplet kommer i mina memoarer, Deo volente.

Jag kan ta Chesterton en gång till: "Kyrkan är den verkliga demokratin, för där får också de som är döda ett ord med i laget."
Det blir så när samtalet förs genom årtusenden med Bibel och bekännelse som argument. Det är ett kreativt samtal, eftersom Herren lovat att Den Helige Ande ska hjälpa till i sanningssökandet. Teologer, som är hyfsat orienterade, kan hitta repliker i samtidens samtal också från fornkyrkans och medeltidens lärda värld och alla fattar att det här samtalet är friskt och gott, alls inte konstigt eller något som ska avfärdas som grå teologi eller hala tungors halka.

Det är ett eftersinnande samtal.
Ingen kan numera uppträda som den som uppfann hjulet.
Det ger frågor och invändningar en viktig plats.
I Kyrkan frågas i tanke att det finns svar - och sakkunskap att fråga och lära sig av.
Det är väl som min folkskollärare sa: "Demokrati förutsätter kunskap."
Det var Kyrkans präster som såg till att folk kunde få lära sig läsa. Vi förstår varför. Om vi vill.

Folkdemokratins förutsättning är en utbyggd propagandaapparat.
Det brukar vara känsligt att nämna den tyske litteraturvetaren vid namn, men doktor Goebbels visste hur slipstenen skulle dras och hade gillat att leva i vår tid, där massan kan hanteras av sinnrikt uttänkt propaganda. Själva grejen är att massan aldrig får tillfälle att fundera över vem som styr tankemönstren. Effektiv propaganda fungerar så, att vi alla tror att vi tänkt ut saker och ting själva fast vi egentligen bara reagerar på stimuli. Plötsligt vet alla att det nu ska vara på ett annat sätt än det självklart var tidigare och den som tvekar kan endast ursäkta sig och säga sig vara "lite gammaldags" Alla springer inte 60 meter lika fort, det kan man förstå. Bara ingen ifrågasätter i stort - för då är det klippt.

Som i Bolmsös folkdemokrati.
Där beslutar sig några dådkraftiga för att köpa en Pride-flagga. Det kostar var en en eller två hundralappar, flaggan går nog på 800 spänn om flaggstången är lång, 600 om stången är kortare, men i Bolmsö är lång stång det som gäller (och flaggan blir inte så stor som man kunde tänka sig).

Nu har Blomsö aldrig någonsin varit platsen för en prideparad, men det var inte angelägenheten nu heller.
Eftersom Bruno Edgarsson uttalat sig i tidningen ska flaggan upp på den gemensamma flaggstången. Den är alltså gemensam för alla, men används nu av dem som tagit ledningen och makten för att på denna för alla gemensamma stång markera mot Edgarsson. Det är vad som sker.
Folkdemokrati utan allmän och hemlig  omröstning utövas. Samtal? Nej. Markör? Ja.

Saken hamnar i Smålanningen - och budskapet går fram än en gång.
Det är så det går till - inte bara i Bolmsö även om de som hissade upp flaggan fördelaktigt skiljer sig från andra, eftersom de betalade flaggan själva och inte med utdebiterade medel. (Köpte stiftet flaggan? Eller fick stiftet den? Var den bara till låns?)
Det är förstås bara i en folkdemokrati man kan komma på tanken att hissa upp en flagga för att markera emot eller för att få tyst på den som tänker på annat vis utan att göra sig omaket att föra samtalet eller ta debatten.
http://www.smalanningen.se/article/prideflaggan-vajar-i-brunos-hemsocken/
I Bolmsö och för det gemensammas skull hade nog samtalet varit bättre, men gett mindre uppmärksamhet i Smålänningen, så att säga.

I folkdemokratin definieras folkfienderna. Det behöver man inte ha läst Ibsen för att fatta. Den europeiska samtidshistorien ger besked om den saken. Det skulle de kyrkokristna uppfatta som en allvarlig tankeställare, så att de med ansenlig kraft slår vakt om det kyrkliga samtalsklimatet, låter bli makt för att tysta och marginalisera och uppmuntrar den gensägelse som eventuellt kan lockas fram från de redan döda. 1930-talets ekumeniska socialetiker visste att också demokratin kan bli totalitär och ställde frågan hur Kyrkan umgås med det demokratiskt totalitära också.

Det korta svaret på den frågan är väl svaret på frågan hur man äter soppa ihop med centerpartister. Man tar sleven med långa skaftet.
Det är en viktig sanning som kan modifieras.
Det finns centerpartister man kan äta soppa med på alldeles normalt vis också. Men när Kyrkan äter soppa ihop med Makten och inte äter med den långa sleven, då går det illa.

Vad så om de högkyrkliga, vad ordet än betyder?
De högkyrkliga kan inte vara folkdemokrater.
Det borde inga kristna kunna vara.




30 kommentarer:

  1. Problematisera inte ordet demokrati i kyrkoorganisationen!

    -Vem har påstått att det skall röstas om Guds uppenbarelser? Är en eventuell sådan votering att likna vid allmänna val till KM, SF och KF? Naturligtvis inte. Bloggaren försöker problematisera demokratibegreppet, göra det icke applicerbart i folkkyrkans beslutsorganisation.
    Se upp här, bästa läsare! Om vi väljer kandidater från olika nomineringsgrupper till denna ORGANISATION (inte alltså till att fatta beslut om huruvida texterna i Bibeln skall accepteras eller ej) är det naturligtvis något helt annat, än om ärkebiskopen, biskoparna och kyrkoherdarna ensamma skall fatta alla avgörande beslut i kyrkan. Jag går gärna senare om på önskad definition av ordet "högkyrklig" och vad den innebär för kyrkan. Men redan nu kan slås fast - förenklat - att högkyrklighetens företrädare vill ha en toppstyrd kyrka, dvs av prästerna allena, medan den demokratiska folkkyrkans representanter ser en bred förankring i folkdjupet av kyrkan som den bästa grunden för en kyrka.
    Ännu enklare uttryckt så här:
    -Deras kyrka, eller vår kyrka? Eller detta:
    -Prästernas kyrka, eller folkets kyrka?

    Låt mig slutligen, och än en gång, erinra om att jag hänvisade till en god väns slutsats om högkyrkliga präster - att de inte är demokrater. Han kommer alltså själv från Göteborgs stift, kan oerhört mycket om kyrkan, dess historia och dess högkyrklighet. Klart jag lyssnar utan att för den skull instämma i allt vad han säger.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förenklat eller fördummat? Lite av det här reder jag ut i avhandlingen Folk och Kyrka (1986). Där handlar det också om beslutsfattande och enligt den folkkyrkliga modell som KM Olsson, Ingmar Ström m fl stod för, fanns ingen gräns för väljarkompetensen. Kyrkomötet kunde rösta om allt - och gör så nu.
      Senast gällde saken äktenskapet, dessförinnan tydligt att instämma i riksdagsbeslutet om ämbetet.
      Fram med dokumenten då, de som visar att de högkyrkliga verkligen vill ha en prästernas kyrka.

      Radera
    2. Öhh va? "Problematisera inte ordet demokrati i kyrkoorganisationen"? Varför inte?

      Rent teoretiskt kan IS starta en nomineringsgrupp i SvK och få makten att formulera kristen teologi. Är det rimligt? Bör det inte problematiseras?

      Jag antar att konflikten faktiskt inte gäller synen på demokratins värde, utan på vad teologi är. Om man med de moderna tror att all kunskap är betingad av subjektet, så kan jag förstå att man vill göra kunskaps-subjektet brett och representativt. Det skulle ju endast vara så man kan vinna en intersubjektiv kunskap. In med de som är röda och lila och svarta och bruna och vita och gula och allting däremellan, de som har snopp, de som har snippa, de som gillar killar, de som gillar tjejer, de som inte gillar nåt, de som tror att Gud finns, de som inte tror att Gud finns, de som inte alls vet, de som åker på fjällsemester, de som inte gör det, de som tror att Muhammed är Guds profet, de som inte gör det, arbetare med skit under naglarna, bildade människor, obskyra bohemer med tvivelaktigt miljöpathos, och alla de andra.

      Har man en sån syn på teologisk kunskap, är det ju så att man kan rätta till alla problem i en teologisk metodologi genom att se efter vem det är som gör tänkandet. Alltså teologisk felsökning: "Kommer du fram till fel resultat? Har du kollat att det finns lika många delar av män/kvinnor/svart/vitt/handikapp/able-bodied/hetero/homo/trans/osv?".

      Problemet är bara att ingen skön eller normativ teolog har haft den synen på teologisk kunskap. Visst är det viktigt vem som är det teologiska subjektet, men felsökningen kan inte begränsas till frågor om könsdelar eller socioekonomisk klass. Fides quae kommer av fides qua, så det är viktigt att se till att de som har makt att formulera teologi har trons dygd.

      Jag är benägen att tro att den demokratiska struktur som SvK äger idag är det sämst lämpade systemet i världen för att säkerställa det.
      Givetvis måste det problematiseras.

      ,
      JE

      Radera
    3. Kyrkan har i alla tider haft beslutande av både präster och lekmän.
      SvK hade 50/50 långt in på 1900-talet och Church of England har väl än idag tre kammare varav en med endast lekmän.
      I det senare fallet ser man inte röken av vare sig Tories eller Labour.
      Det är klart att man kan inte en extremposition i världhistorien som SvK nu gör och kalla alla andra kyrkor i världen för odemokratiska.
      Eller också tycker man att en balans mellan lekmän och klerikaler som dugt åt kyrkan i alla tider duger än idag.

      Att nya kyrkohaandboksförslaget innehåller Guds ord - och enligt min mening en hel del som inte är det - torde vara ganska uppenbart.
      Liksom att KM ämnar rösta om förslaget.
      Men det verkar Bengt Olof Dikes slutledningsförmåga inte räcka till för.

      I övrigt så tycker jag personligen att Kyrkan till de som församlas till gudstjänst är en bra paroll som rimmar väl med det nytestamentlig Ecclesia. Det de facto alla gummor i bänkarna S menar när de vill motverka en "elitkyrka".

      Radera
  2. Hur definierar broder Dag begreppet Marknadsdiktatur? /John

    SvaraRadera
  3. Nu vill jag också jämföra utvecklingen med vad som hände i Tyskland. Jag understryker att jag inte jämställer HBTQ-rörelsen med nazismen, det är hur propaganda fungerar jag är ute efter.

    I går kväll såg jag ett program på Viasat History om Hitler som karismatisk ledare. Sakta men säkert fick han genom sin propaganda det tyska folket med sig. Hans massmöten skapade entusiasm. Landet fylldes av hakkorsflaggor. Hans förhållandevis lättköpta segrar till att börja med hjälpte till.

    Men när han hade erövrat Frankrike på några veckor, kunde han inte förstå sig på England och Churchill. De hade ju i princip förlorat. Varför insåg de inte det och gav upp? Men deras envetna och mödosamma motstånd gav till slut seger.

    Det är på motsvarande sätt med HBTQ-rörelsen. Med små steg har de utökat sina rättigheter och sin makt. Anmärkningsvärda segrar har de vunnit, nu senast att få partnerskap benämnt som äktenskap. Genom Pride-festivalerna skapar de entusiasm. Regnbågsflaggor skall vaja överallt.

    Men det lönar sig att göra motstånd! Det krävs uthållighet och man får vara beredd på offer. Men liksom nazisterna till slut grep efter så mycket att de förlorade hela stycket, så kommer det att gå för HBTQ. 3-10 % (hur många de nu är) av mänskligheten kan till slut inte bestämma hur det skall vara.

    Som andra minoriteter bör HBTQ tillförsäkras demokratiska rättigheter. Men det är inte demokratiskt att ett fåtal har makten. Och de kommer inte att kunna behålla den, om de som hävdar normal demokratisk ordning inte ger upp. Risken är naturligtvis att det går så långt att inget annat än ovillkorlig kapitulation måste krävas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I alla fall i USA har det nu blivit en riktig konflikt kring det här temat. Konflikten utlöstes av frågan om toalettbesök och en ny lag stiftad av Obama-regeringen. Elva delstater har nu stämt regeringen. Se artikel:

      http://www.varldenidag.se/nyheter/toalettbesok-har-blivit-het-politisk-fraga-i-usa/

      Radera
    2. Det går inte att stämma en olaglig regering som skyddas av Högsta domstolen.

      Radera
    3. Det fanns en gång presidenter som sände "gubbar" till månen. Obama sänder gubbar till damtoaletten

      Radera
  4. Tvärtom, angelägen blogg.
    Bolsmö får illustrera hela Sveriges bekymmer. Tack Edgarsson m.fl. Varifrån kommer den eller de krafter som på mindre än tjugo års tid får grannar att hänga upp varandra i flaggstängerna? Edgarsson sa sin mening. Nu ska socknen invaderas, eller beskjutas på håll. Räkna med internationell uppmärksamhet. Särskilt intressant för ryssarna som fått öva 70 år med det slutna systemet.
    Var HBTq-vågen en topp på den isolationismen? Några insåg att lika lätt som kyrkopolitiken kunnat omforma en kyrka lika lätt (?) (så när som på några omöjliga, odemokratiska högkyrkliga präster som lekt motvallskärringar länge nog) kan andra krafter - samma krafter (?)- driva sina projekt, för en tid. 1992 ansågs det som självklart att du som blivande präst skulle skriva under på projektet i all enkelhet. Några våndades över förväntan. Alla fick inte ens frågan, då. Nu grillas de sista(?) på Bolmsö.
    Problemet är nog egentligen vare sig prästutbildningen eller Bolmsöbornars sämja och osämja utan att vårt land (nu?) är mycket känsligt för klarsynta idémakare. Ett traditionellt kyrkoliv med präster som inte direkt böjt sig för det senaste från domkapitlet har varit en säkerhetsventil. Den förefaller borta nu. T.o.m. prästutbildningen är centraliserad med katastrofalt resultat. Snart spränger samvetsfrågorna bubblan om inte statsmakterna lättar på trycket. Det har de säkert redan förutsett. Värdlandsavtalet är ju nu i hamn, eller? Nya fiendebilder cementerade.an.

    SvaraRadera
  5. Det "folkdemokratiska" sammanhanget lämnar fältet öppet för "bdelygmatiker" som föraktar Guds helighet. Under ökenvandringen exemplifieras det med Koras söner. Dagens "bdelygmatiker" torde inte tåla följande förmaning från första Clemensbrevet: Då vi altså äro en helig del, så må vi göra allt som hör till helgelsen och fly förtal, orena och okyska famntag, dryckenskap och upprorsande, vederstyggliga begärelser, skändligt äktenskapsbrott och vidrigt övermod Ty det heter: Gud står de högmodiga emot, men de ödmjuka giver Han nåd.
    Hur kan vi då "fira Pride"?

    SvaraRadera
  6. HBT-frågan är en del av den svenska samhällsdebatten och har med jämlikhet och social rättvisa att göra. Eftersom "kulturinstitutionen" sv"k" i brist på andra definitioner numera betraktar sig som en "samhällsaktör" så har frågan med sedvanlig fördröjning slagit igenom även här och på en del håll blivit en hjärtefråga. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du skriver genomgående HBT utan Q John. Vet du inte att den som inte lägger till Q:et när certifieringskonsulterna agerar blir tillrättavisade?

      Radera
    2. Det tror jag säkert ;-). Men då tar jag den smällen. Jag brukar alltid gå min egen väg. Det är viktigt i Janteland! /John

      Radera
  7. Det är dokumenterat på denna blogg!

    -Bloggaren efterlyser dokumenten, som visar att de högkyrkligas vilja är att prästerna skall vara styrande och beslutande i kyrkan.

    -Enkelt, mr Watson, alias Sandahl: kommentarsfloden på denna blogg är dokumenten, upprepade till leda, höll jag på att skriva. Här kritiseras efter noter nuvarande system, här föreslås på fullt allvar (se senast här ovan) att nomineringsgrupper skall förbjudas ställa upp, här underkänns systematiskt politiska företrädare, här upprepas med jämna mellanrum, att bara gudstjänstbesökarna skall få vara med i en begränsad stämma i församlingen (på min fråga om hur många gudstjänster man måste ha deltagit i, blir det tyst), här får KM minuspoäng, därför att biskoparna inte är beslutsfattare (inget nämns dock om att de ingår i den centrala läronämnden och att de per automatik är ordförande i stiftsstyrelserna), här tuggas och tuggas att man inte kan rösta om Guds ord (vilket KM ej heller gör), osv, osv.

    Jag återkommer gärna till saken med ytterligare belägg för min slutsats, att högkyrklighetens strävan är att få just en präststyrd kyrka.

    Denna strävan bottnar i sin tur i ett elitistiskt teologiskt synsätt, som per definition alltid betraktar prästen som upphöjd över församlingen och som därför skall vara dess herde i nästan bokstavlig mening. Vi ser denna inställning också i prästerliga krav på att domkapitlen skall vara prästernas arbetsgivare och inte kyrkoråden; de avlägset begärda kapitlen skall ersätta de ständigt närvarande kyrkoråden och deras ordförande. Särskilt högkyrkliga präster vill nämligen inte innerst inne och för allt smör i småländska Moheda att en folkvald ordförande och instans skall vara chef och arbetsgivare.

    Så visst finns belägg och dokument en masse för det som jag hävdat, bäste bloggare.
    Slutligen har, veterligt, ingen ännu kunnat presentera ett exakt modellalternativ, som skall ersätta det folkvalda systemet. Se här vad jag skrev ovan: att inget har kunnat ange hur gudstjänstfirarnas respektive besök skall räknas och vad som konstituerar eventuellt medbestämmande.

    Summa summarum detta: vi vet vad vi har, men vi vet sannerligen inte vad vi får, om högkyrklighetens vilja blir KO. Därmed - och det upprepar jag igen - inget ont sagt om dess prästerliga företrädare, så många de nu är i dessa minustecknens tider: de är oftast lysande, välutbildade, synnerligen gedigna predikanter. Tråkigt bara att de dömer ut vårt folkkyrkosystem!

    Allra sist också detta till en kommentator ovan: tror han att IS skulle få några röster i kyrkovalen, om terrorgruppen ställer upp i dem?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. ... och aldrig mötas de två. /John

      Radera
    2. ...och Bengt Olof Dike kan fortfarande inte förklara vad som skulle vara så fel om förtroendevalda representanter inom SvK skulle utses på samma sätt som i de politiska partierna, att medlemmarna inbjuds till nomineringsmöten - förslagsvis direkt efter gudstjänsten på söndagar - där man röstar om vilka som ska utses till förtroendeuppdrag i rena personval.
      Kompletterat med en modell där präster utser lika många delegater på samma sätt och en tredje kammare i biskopsmötet så kan det bli riktigt bra på pappret.

      Men somliga tycker kanske att det är odemokratiskt med personval och föreningsdemokrati.
      Jag tycker att det borgar för en fotfolkskyrka till skillnad från den elitkyrka där partistyrelsen i S bestämmer vilka frågor som ska drivas i kyrkomötet.

      Vilka andra kyrkor har nomineringsgrupper som man röstar på till kyrkomötet?

      Radera
    3. Kyrkomötet har inte röstat om Guds Ord, säger du. Får jag påminna om att KM med sitt beslut röstade om Guds Ord och ändrade hela äktenskapsteologin.
      Samma kan naturligtvis också sägas om 1958-års beslut.
      Nog röstar KM om Guds Ord också i andra frågor.

      Radera
  8. Man behöver inte vara docent i kyrkovetenskap för att notera att det är kommentarerna på Bloggardag som utgör belägg för vad högkyrkligheten menar. Jag lämnar frågan om Dike rätt förstått vad han läser, Apg 8:30. Men det förtar inte mitt intresse att Dike ska återkomma och dokumentera sin insikt ytterligare. Inte minst detta att hantlangarna till denna storhet likväl oftast verkar vara lusande, välutbildade, synnerligen gedigna predikanter. Mysteriet tätnar också för Hercule Poirot.

    SvaraRadera
  9. BOD,

    Naturligtvis skulle IS få röster i kyrkovalen om de ställde upp. Varför inte. De måste naturligtvis skriva in sig som medlemmar men det är inget hinder för SVeK att dessa medlemmar är muslimer.

    De är mer än tillräckligt många med målmedvetna sympatisörer de skulle lätt bli större än tom POSK.

    //HH

    SvaraRadera
  10. Intressant artikel i engelska "Spectator", skriven av Melanie Philips:

    http://www.spectator.co.uk/2016/01/its-dangerous-and-wrong-to-tell-all-children-theyre-gender-fluid/

    SvaraRadera
  11. Att använda Pride-flaggan som ett sätt att kriga mot enskild person gillar jag inte. Men nå, nu blev det mot två personer. Någon som heter Strömgren har uttalat sig minst lika dumt som Edgarsson. Bor han också i Bolmsö?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hela Bolmsö är en man förutom de som vill hissa flaggor.an.

      Radera
  12. Tillägg: Dag, här är återigen ett inlägg där du inte tar med hela historien utan bara valda delar av den. Man kan aldrig lite på att man får läsa något som är sant i dina inlägg och det är en av dina största brister, enligt mig.

    Strömgren som jag nämnde i förra kommentaren har uttalat sig så att de flesta i Bolmsö skulle hålla med Edgarsson. DÅ kan jag förstå behovet av att visa att det inte alls är så att alla gör det. Som stöd till de homosexuella. Då är det inte krig mot en enskild person, utan en markering mot att det finns folk som inte alls vill inberäknas i den stora andel som Strömgren påstår stödjer Edgarsssons uttalanden.

    SvaraRadera
  13. Nu är Strömgren från Bolmsö, alltså barnfödd där, men bor i Lagan och har sin firma där. Skär lite tunnare skivor, Anna. Hur är närmiljön i byn där Edgarsson bor, det är frågan. Du kan fundera men behöver alls inte uppfatta detta som en fråga, vilken kräver svar.

    SvaraRadera
  14. Demokrati är en metod att överenskomma om gemensamma världsliga angelägenheter. Förvisso den mest ändamålsenliga metoden vi känner men vi måste vara på det klara med att metoden som sådan på intet sätt garanterar det bästa beslutet.

    Däremot är det befängt och största dumhet att den demokratiska metoden, vad gäller andliga spörsmål, skulle kunna överrida det som klart framgår av Skriften. Ytterst är tolkningen av Skriften frågan om vårt eget samvete men här har vi ändock att ledas av goda själasörjare och av de, som besitter stor kunskap om Skriften. En politiskt vald företrädare - som sätter sin politiska ideologi främst - och vars egna erfarenhet av Skriften måhända i bästa fall inskränker sig till ett årligt läsande av Julevangeliet, har föga vikt i detta.

    SvaraRadera
  15. Demokrati är blott en metod, med tillhörande regelverk, syftande till att överenskomma om världsliga frågor. Förvisso den mest ändamålsenliga metod vi känner men på intet sätt en metod som garanterar det mest ändamålsenliga beslutet.

    I andliga frågor synes mig metoden vara av begränsat värde. Det som klart sägs i Skriften äger utan undantag företräde. Detta förhållande förändras icke av "kyrkliga" politruker och deras på världslig grund baserade åsikter.

    SvaraRadera
  16. Peter T,

    -Men de röstar ju i valen? Varför då Din modell?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det krävs lite mer engagemang att sitta på ett helt nomineringsmöte än att springa förbi med en röstsedel.

      En lika stor vinst är personval utan nomineringsgrupps medverkan.

      Ett tredje argument är att det mer liknar kyrkans ordning genom alla tider.

      Radera
  17. Jag tycker också det blir bättre med lokala val - efter högmässan.
    Det är det ena som har blivit bättre sedan min församling tvingades in i ett storpastorat: nu väljs ett församlingsråd på detta sätt - makt har det tyvärr inte, men i alla fall.

    Tänk vad mycket resurser det skulle spara.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera